Snart dags igen ...

... för den årliga frågan om man skall förnedra sig att köpa biljett till SSSK. Det blir nog inte av i år igen. Men man undrar varför de inte kan ta in fler medlemmar än de gör? 600 biljetter är i och för sig mycket, men tydligen inte tillräckligt. En fundering som slår mig är: Varför inte hyra Globen, då kan de ta in 10 - 15 000 medlemmar på en enda välkommenkväll. Thure B kommer in i strålkastarsken och bastkjol som Ulf Adelson en gång i tiden. Europe är inhyrda att spela låtar som sedan skall sjungas runt lägerelden. Men sen har vi ju det här med provåkningen, hur skall man lösa det? Varför inte sätta begränsningen till att det krävs ett certifikat för att vara med på klubbens turer? Så kan ju de som endast vill ha isinformation slippa det momentet? För inte är det väl nån som inbillar sig att man blir en säker åkare på en teorikväll och att åka i en orm på Norrviken? På ett sätt så kan man ju påstå att SSSK är lite bedrägliga då de hävdar att dessa två aktiviteter öppnar dörren till svaga vårisar och turer ut till ytterskärgården?

Men, Thure B, vi känner ju varandra nästan numera. Och jag har ju hört att om man blir rekommenderad av en parti ..förlåt jag menar klubbfunktionär, så slipper man alla inträdesprocedurer. Kan inte du skriva ett rekommendationsbrev för mig, så även jag kan få åka skridskor i vinter?

Mvh Håkan B

"Naturlig avgång"

Ja du Håkan, det är nog bäst att du försöker bli medlem iår. Styrelsen i SSSK har beslutat att from nästa år bara ta in lika många som faller ifrån via "naturlig avgång"... pga att klubben växt lite för fort de senaste åren och nu måste konsolidera sig lite grand...
Och det där med att bli invald av en funktionär eller ledare tas bort från och men iår, så den smitvägen täpps också igen...

/Henrik

Hej igen Håkan

Att vara en stor förening är inte ett självändamål. Det blir svårt att lära känna andra medlemmar och att rekrytera funktionärer. Trivseln på turerna minskar om man inte har så stor chans att träffa åtminstone några personer från gång till gång.

Vi vill därför strukturera om oss i SSSK och medan den processen pågår ta en paus i tillväxten.

Det Henrik skriver i det tidigare inlägget stämmer alltså.

Klubbens syfte menar styrelsen, är att ordna bra turer och ha kul tillsammans, och även att förse medlemmarna med bra utbildning och färdighetsträning så att de kan tillgodogöra sig isläget och åka på privata turer. De flesta andra långfärdsskridskoföreningar torde ha liknande syften och deltar i ett livligt samarbete om israpportering och har samma säkerhetsutrustningskrav. Alla vill ha rimligt säkra turer utifrån deltagarnas förutsättningar.

Utbildning och deltagande i klubbturerna eller turer med motsvarande upplägg är en förutsättning för att skridskoåkare med tillgång till SSSKs isläge inte ger sig iväg på turer vars risker de inte kan bedöma, med utrustning och förmåga att ta hand om tillbud som inte är tillräcklig etc.

Jag och styrelsen bedömer att vi inte kan styra Klubben i positiv riktning om vi inte begränsar tillströmningen av nya medlemmar.

Styrelsen är övertygad om att vårt vägval nu i höst är det bästa för den Klubb vi vill ha om 5 år. Det är både en fråga om trivsel och säkerhet.

Besluten om begränsning av medlemsantagningen och styrelsen nya arbetsformer, gör det möjligt att reformera turverksamheten och förbättra det mesta i föreningen. Det finns mycket att göra. Om vi fortsätter att växa i samma takt som hittills går nästan alla personella resurser till att ta hand om tillväxten och vi får inte tillräcklig möjlighet att utveckla oss i de riktningar vi strävar efter.

Thure Björck
SSSKs styrelseordförande

Hej Thure,

visst är det trevligt med gemensam samvaro runt brasan eller ute på isen. Men det låter som ni vill tillbaka till en tid som nog inte kommer åter för SSSK. Ni är den största klubben, med den största israpporteringsverksamheten. Att då prata om att komma tillbaka till mysstadiet är lite naivt tycker i alla fall jag. Er storlek gör att ni kan ha en seriös israpportering, en verksamhet som ni tyvärr valt att se väldigt introvert på. Ditt svar är samma andas barn. I stället för att ta ert naturliga ansvar för skridskosportens utveckling så pratar du endast om att "ha kul och ordna bra turer". Varför inte lägga till syftet att "främja skridskosportens utveckling" - för alla som är intresserade? Vad är det som gör att klubben med stort K väljer att se inåt i stället för att vara öppna mot den värld ni befinner er i? Vad säger era medlemmar om denna utveckling? Vill medlemmarna i SSSK vara medlemmar i en frimurarloge eller vill de vara med i en förening som kämpar för att alla som vill skall få möjlighet att prova på deras favoritsport?

Konkret:
- Satsa på nybörjarverksamhet.
- Satsa på att er israpportering får större spridning än idag. Ert säkerhetsargument håller inte. Ta betalt kan man göra utan att knäcka föreningen, tex genom någon form av prenumeration.
- Satsa på att ta hand om dem som vill vara med i föreningen i stället för att stänga ute. Min gissning är att ni missar många "engagerade" medlemmar därför att de som står först i kön till era välkommenkvällar är de som vill ha tag på isinformationen - en tanke bara?
[Ändrat av hakan_l_borg 2004-11-08 kl 09:58]

hakan_l_borg; sa:

Varför inte lägga till syftet att "främja skridskosportens utveckling" - för alla som är intresserade?

Klicka för att se resterande...

§1 i SSSKs stadgar:

"§ 1 Ändamål
Stockholms Skridskoseglarklubb (SSSK), nedan även kallad Klubben, har till ändamål att bereda medlemmarna tillfälle att utöva skridskosegling och långfärdsåkning på skridsko samt att verka för dessa intressens spridande."

/Staffan
medlem och ledare i SSSK.

Stadan; sa:

§1 i SSSKs stadgar:

"§ 1 Ändamål
Stockholms Skridskoseglarklubb (SSSK), nedan även kallad Klubben, har till ändamål att bereda medlemmarna tillfälle att utöva skridskosegling och långfärdsåkning på skridsko samt att verka för dessa intressens spridande."

/Staffan
medlem och ledare i SSSK.

Klicka för att se resterande...

Knappast det som din ordförande skrev i sitt inlägg ovan, eller hur?

Är det fel att satsa på en bra verksamhet?

Hej Håkan.

Din kritik är intressant på det sättet att du inte verkar vilja förstå våra argument.

Vi vill alltså lära ut sätt att tackla de svårigheter som isarna bjuder på. Skulle vi sprida vårt isläge och våra färdrapporter fritt så skulle det kunna leda till att många olyckor inträffade på grund av att man missuppfattat riskerna på de isar som vi beskrivit som farbara. Det har vid ett par tillfällen inträffat dödsolyckor när våra israpporter nått sådana som inte kunnat tolka riskerna.

Jag och flera av mina klubbkamrater har skrivit böcker om långfärdsskridskoåkning. Vi tar med arbetskamrater och vänner ut på isarna vi arrangerar turer med andra föreningar etc, vi propagerar för issäkerhet inom och utom klubbarna mm mm.

Vi har en klubb som har fördubblat medlemsantalet till 13 000 medlemmar de senaste 10 åren. Det är vissa nackdelar med att vara så många. Vi behöver strukturera om för att motverka dessa nackdelar. Under tiden har andra klubbar möjlighet att bildas och tillväxa.

Det är våra medlemmar som via sin röst på medlemsmöten och via ideella insatser påverkar och bär upp vår verksamhet. Men vi kommer aldrig att kunna tillfredställa alla utifrån kommande önskemål om långfärdsskridskoverksamhet.

Vi blir inte bättre för någon, om vi skulle behöva ta hand om alla som önskar bli medlemmar.

Thure

Bra verksamhet - öppenhet = motsatsförhållande?

Hej Thure,

jag vill först säga att jag kan förstå vissa argument som du för fram, samtidigt som jag ser en hel del saker som jag uppfattar som ologiska och som också går emot mina värderingar. Det är kanske därför vi inte möts i denna diskussion. Jag tror heller inte att jag är ensam om att tycka som jag gör. Många jag pratat med, både medlemmar och ickemedlemmar vittnar om att de inte tycker SSSK har en helt igenomtänkt politik i frågan.

Att dödsfall inträffat på grund av att isläget hamnat i felaktiga händer är något jag verkligen undrar om du har belägg för. I så fall undrar jag om du skulle sätta ditt liv på att alla era 13 000 medlemmar har tillräcklig kunskap att hantera informationen som sprids, du kan ju inte påstå att alla era medlemmar är erfarna "rävar" ute på isen? Och om man dessutom tar det argumentet så kan vi ju vända på frågan: Hur många har råkat ut för tillbud på grund av att de INTE hade tillgång till bra isinformation? Finns det några studier gjorda i detta ämne? Vi kanske skulle titta på det tillsammans? Livräddningssällskapets statistik borde vara en bra utgångspunkt för att en gång för alla utreda denna Gordiska knut.

Jag har absolut inget emot att ni eller era "grannföreningar" vill ha ersättning för det arbete som utförs, det är ju faktiskt en förutsättning för att upprätthålla en god kvalitet! Men allt föreningsarbete handlar ju om indivders inställningar och attityder, och jag har svårt att tro att era medlemmar vill säga till sina kompisar i tid och otid: Tyvärr så kan du inte följa med oss ut, vi skall med SSSK och de tar inte emot fler medlemmar.

Min samlade erfarenhet av föreningsverksamhet (från orientering, kajaking, friluftsfrämjandet, innebandy, studentverksamhet med mera) är att man välkommnar nya medlemmar med öppen famn. Ni har en unik sits i och med att ni får en sådan fantastisk medlemstillströmning, men den är inte unik. Genom mitt arbete i HKK så vet jag att kajaking har samma problem, att hitta en kajakplats i Stockholm är inte lätt. Men vi tacklar det problemet genom att säga att alla som vill får bli medlemmar, men det är kö till våra kajakplatser. Vi har några engagerade medlemmar som jobbar hårt för att bygga ut och bygga till våra kajakbodar så att vi skall kunna bereda plats åt så många som möjligt.

Min tes är att ni valt en felaktig väg för att hantera era problem, och anledningen till att jag driver denna tes är att den påverkar mig i mitt utövande. Specifikt så hade jag gärna blivit medlem i SSSK och engagerat mig i föreningen, men jag delar inte era principer som du lägger fram dem och väljer därför att avstå.

Hej Thure!

Med visst intresse har jag tagit del av inläggen ovan, ståndpunkterna är inte nya direkt.

Ny är däremot Din invändning att "det har vid ett par tillfällen inträffat dödsolyckor när våra israpporter nått sådana som inte kunnat tolka riskerna" ( tidigare har representanter för SSSK bara påstått att det finns risk för dylika olyckor, inte att de faktiskt inträffat).

Jag skulle vara mycket glad om Du kunde precisera omständigheterna kring dessa olyckor, som rimligen borde vara utredda av SSSK eftersom Du hänvisar till konkreta händelser. Hur har kausaliteten bedömts? Varifrån har informationen hämtats? Finns någon redovisning på SSSKs hemsida?

Med vänlig hälsning Charlotte E Nygren

När? Detaljer?

Nej jag har tyvärr inga detaljer men om någon annan har sådana så vore jag tacksam för att få ta del av dessa.
Jag vet inte ens vilket decennium det rör sig om men i varje fall så var det före 80-talet. Jag började åka mera aktivt med Klubben 1977 eller 1978.

Däremot vet jag vilken funktionär som relaterat detta för mig. Jag skall fråga honom när jag träffar honom.

Hälsningar Thure

CEN; sa:

Hej Thure!

Med visst intresse har jag tagit del av inläggen ovan, ståndpunkterna är inte nya direkt.

Ny är däremot Din invändning att "det har vid ett par tillfällen inträffat dödsolyckor när våra israpporter nått sådana som inte kunnat tolka riskerna" ( tidigare har representanter för SSSK bara påstått att det finns risk för dylika olyckor, inte att de faktiskt inträffat).

Jag skulle vara mycket glad om Du kunde precisera omständigheterna kring dessa olyckor, som rimligen borde vara utredda av SSSK eftersom Du hänvisar till konkreta händelser. Hur har kausaliteten bedömts? Varifrån har informationen hämtats? Finns någon redovisning på SSSKs hemsida?

Med vänlig hälsning Charlotte E Nygren

Klicka för att se resterande...

Isinfo

Argumentet att isinformation inte kan lämnas ut pga att det är för farligt för läsaren är helt upp åt väggarna. Det är bristen på information som är det farliga.
Ska man hålla sig till den avhållsamma info linjen så kan man heller inte åka skridskor på isar i bebodda trakter, tänk om någon ser oss?

Isinformationen kommer också säkerligen att förändras framöver, de sammanställda israpporterna kommer att minska i betydelse till förmån för de aktuella istipsen typ isplanket och inskrivaren. I och med detta kommer arbetsinsatsen för israpporten att minska och därmed kanske viljan att släppa informationen fri öka.

Thure! Tack för Ditt svar.

Om jag förstår Dig rätt finns det alltså inte efter 1978 någon drunkningsolycka rapporterad där den förolyckade missförstått eller felbedömt SSSKs israpporter.

Det låter lite egendomligt dels med tanke på hur lätt det är att ta del av israpporterna, dels med tanke på den emfas med vilken argumentet brukar framföras av medlemmar i föreningen.

Jag avvaktar med intresse information om drunknings-olyckor inträffade före 1978.

Med vänlig hälsning
Charlotte E Nygren