Tyvärr verkar han ha gått ur tiden. Jag hoppas att han fick leva sina sista år som han önskade sig.
http://www.vk.se/1565050/martin-holmgren-abacka-sorsele?mobil
Om ensamhet...
- Trådstartare P-E
- Start datum
http://www.vk.se/1565050/martin-holmgren-abacka-sorsele?mobil
Väldigt inspirerande tråd!
En särskild skridskoorganisation för oss inbitna långfärdseremiter måste ofördröjligen skapas, så att vi slipper åka omkring ensamma över isarna.
Har vid tvenne tillfällen påträffat och lyckligen bärgat ensamskrinnare, som kört omkull och slagit sig medvetslösa.
En särskild skridskoorganisation för oss inbitna långfärdseremiter måste ofördröjligen skapas, så att vi slipper åka omkring ensamma över isarna.
Har vid tvenne tillfällen påträffat och lyckligen bärgat ensamskrinnare, som kört omkull och slagit sig medvetslösa.
Känner igen mig i det du skriver Karolina oavsett hur många man har runt i kring sig i vanliga fall blir de ganska få när man talar om någon längre eller kämpigare tur. Då tittar "de" på en och undrar vad är det för fel på en, och tycker att det där låter ju inte som någon bekväm vila för en semester /helg /kväll. Så då blir det att man ger sig av själv, annars blir det ju ingenting eller väldigt lite eller under omständigheter där man inte känner att man platsar eller trivs med fel tempo, syfte eller dyl.
Jag brukar tänka att det finns faror överallt och att man inte får låta dem styra sitt liv mer än vad som är rimligt. Efter att själv ha jobbat ute natt i Sthlm innerstad under många år och sett hur många som går ensamma och stupfulla hem på kvällarna/nätterna och vilka risker de kan innebära, känner jag att de riskerna är betydligt större än att ta en sväng om i naturen, förutsatt att man har lite koll på vad man håller på med. I naturen behöver man ju inte lida av andras misstag på samma sätt...
Jag ger mig ut i naturen ofta på egen hand för långa eller korta turer. Bl.a. gick jag Gröna bandet själv fast med hund minus ett par veckor då jag hade sällskap. Tycker det är en otrolig frihetskänsla och har inte känt att jag inte står ut i tältet själv på kvällen/natten och oftast är jag så trött då att jag rasar i säcken annars läser jag lite eller skriver lite, tänker och klurar, spanar på kartan, mins tillbaka på dagen eller annat... etc. Tänker inte att jag inte har någon att dela fina bilder, stunder eller pauser med, utan mer att det här ska jag tänka tillbaka på sedan "i det civiliserade livet" när jag är missnöjd över något eller dylikt. Att mina minnen kan ingen ta ifrån mig. Att jag kan själv, kan vara en riktig självförtroende höjare dessutom.
Men det jag stör mig på när jag är själv är alla de där "andra" som ger kommentarer eller menande blickar oftast har jag hittat dem vid stugor och stationer och dylikt. "Ska du äta ensam, ska du ha ett bord alldeles för dig själv du, ska du bara ha en biljett, kommer/får du sällskap sedan, när kommer ditt sällskap, vad ska det vara bra för att gå ensam, varför då, är du eremit/enstöring, vad är det för fel på dig som ger dig ut ensam, du kanske ska sova i tältet istället när du ändå är ensam etc etc." Tänk om man istället fick frågan vill du hänga med oss, Vad spännande, hur är det att gå själv.etc
Jag tänker man föds (som regel) ensam, man dör ensam och däremellan är man rätt ofta ensam och det kan nog vara så att det gäller att träna på att kunna hantera båda delarna så att man får så mycket njutning man kan av båda situationerna, även om de flesta som regel känner att det är roligare att vara med någon, så måste man tänka att man kan unna sig både god mat, bio, hotell, resor och natur även när man är själv och att det är roligare än att sitta och deppa i sin bostad och tänka att man är "ensammen".
Njut av de ni kan och läs in er på de ni inte kan.
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.