Risk! Vad är acceptabelt?
- Trådstartare E9climbing
- Start datum
Var är gilla-knappen?
Själv försöker jag alltid följa en enkel filosofi:
Att komma hem välbehållen är huvudsaken. Lyckas jag därutöver klättra en fin led eller alpin tur är det en trevlig bonus.
Jag är fullt medveten om att det begränsar min klättring men det priset betalat jag gärna.
Att inte göra dessa överväganden begränsar också klättringen. Alla som dör "doing what they love" slutar omedelbart och ofrivilligt att göra det de älskar. ;-)
Eller "detta är ett uselt men fantastiskt billigt ankare. Varsågod att fira!"
Du kan ju använda mer kulturella argument:
"I Norge är det här ett utmärkt ankare, och kutym är att DU går först, enligt den lokala etiken".
Eller, mer förvirrande argument:
"Det där med att kilen ska ha god kontakt på båda sidorna gäller inte när sprickan är parallell, fira nu!"
Eller, historiskt relevanta argument:
Bilagor
Nu är tråden så lång att den inte går att följa.
1. En diskussion om risk i samband med klättring är alltid relevant för klättring är nog den allra främsta "risksporten".
2. Risk är individuellt och beror dels på kompetens (vad som är risk för mig är inte det för dig) dels på vilken risknivå som man är beredd att utsätta sig för.
3. I ett fritt samhälle så får var och en göra vad hen vill så länge som hen inte skadar andra eller utsätter andra för fara.
4. Jag tycker inte man kan hävda att det finns en universellt oacceptabel risknivå. Vill någon småbarnsförälder göra en Himalayanytur på vintern solo och utan syrgas så kan jag tycka att det är egotrippat och hänsynslöst men det är en affär mellan klättraren och hans familj och samvete.
5. Klättring är farligare än bilkörning.
1. En diskussion om risk i samband med klättring är alltid relevant för klättring är nog den allra främsta "risksporten".
2. Risk är individuellt och beror dels på kompetens (vad som är risk för mig är inte det för dig) dels på vilken risknivå som man är beredd att utsätta sig för.
3. I ett fritt samhälle så får var och en göra vad hen vill så länge som hen inte skadar andra eller utsätter andra för fara.
4. Jag tycker inte man kan hävda att det finns en universellt oacceptabel risknivå. Vill någon småbarnsförälder göra en Himalayanytur på vintern solo och utan syrgas så kan jag tycka att det är egotrippat och hänsynslöst men det är en affär mellan klättraren och hans familj och samvete.
5. Klättring är farligare än bilkörning.
1. Diskussionen om risk är högst relevant. Och kulturen inom klättring är väldigt mogen och utvecklad på den här punkten. Men frågan är om riskerna och behovet av att hantera dom verkligen skiljer sig så mycket från till exempel skidåkning, havssegling, paddling, ridning, div. motorsport etc?
2. Risk kan vara individuellt, men jag tror inte att det är riktigt så. De finns dom som hävdar att det inte finns något sådant som objektiv risk utan att all risk konstrueras socialt.
Jag håller inte riktigt med dom. Jag är mer inne på att risker faktiskt kan vara objektiva men att vår förståelse för dom och därmed riskens betydelse skapas socialt.
Myndigheten för samhällskydd och beredskap har en ganska bra definition av risk
MSB sa:
3. Det är väl en av de saker som diskuteras här. Har t.ex en småbarnsförälder rätt att utsätta sitt barn för risken att förlora en förälder?
4. Precis. "Jag tycker" Vad man anser vara en acceptabel risk är i det här fallet individuellt. Den individuella uppfattningen styrs dock av såväl psykologiska som sociala faktorer.
5. Är det så om man räknar till exempel "utövade timmar" också?
Jag kan köpa iden med regler men min poäng är att dom är meningslösa för du kommer hamna i situationer där dom sätts ur spel och hur gärna du än vill följa dom så går det inte.
Tex: En rimlig regel: Fira från två punkter. Eller som nöd kompromiss back upp och ta ur om den håller för den som firar först, inte ovanligt att hamna där för att spara på utrustning så man kommer hela vägen ner.
Verklighet: Du har firat 17 av 29 firningar vara av de sista 7 i en ränna som skulle få en canyoning entusiast att se glad ut. Du kommer till ett ankare med en handknakad 8mm Petzl bult med aluminiumhängare. Dvs du kan tidsbestämma den till ca 20 år gammal. Det sitter gamla risiga slingor som likt bulten varit dränkta i vatten LÄNGE... Inget annat att fira i och inget att backa upp bulten med. Du kan så klart trä en ny slinga men bulten är rostig som fan.
Vad gör du? Tar risken eller klättrar upp? Du är trött och vill bara ner. Din kompis vägrar klippa in sig i standen när du ska fira av. Rycker den så flyger du några hundra meter. Din kompis överlever men är strandsatt.... Hur beslutar ni vem som ska fira först? Din kompis har inga barn eller flickvän.
Men han fira först på förra firningen...
etc etc etc
Det finns ju alltid alternativet att inte klättra den turen från första början... Har du inte koll på hela turen upp OCH ner så klättra inte. Det är ett sunt risktänkande tycker jag. Precis som för många andra här så är prio ett ALLTID att alla ska komma hem. Är det någon i sällskapet som anser att något annat har högre prio än det så vill jag inte klättra med dem.
Visst, jag kanske missar en fantastisk upplevelse men det kan också vara så att jag faktiskt överlever när andra inte gör det...
Visst, jag kanske missar en fantastisk upplevelse men det kan också vara så att jag faktiskt överlever när andra inte gör det...
Enkelt att svara på detta exempel.
Om han firade först på förra firningen så har han valt stand, då får han i första hand klättra upp och fixa bättre firningspunkt. Hittar han ingen bättre får han såklart hopptesta och fira först innan jag lägger mitt liv i en gammal pitong. Får räcka att fira med ett fixerat rep och nån enstaka kil så att jag har resten av utrustningen att tillgå vid eventuella olyckor. Så kan jag fira på båda när det är min tur. Kompisen får också sätta dit en av sina nya slingor istället för de gamla, jag pröjsar inte om nån annan valt dålig firningspunkt. Att han inte har barn eller flickvän gör situationen mycket enklare att bedöma
Sova ute en natt i månaden
Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.