Risk! Vad är acceptabelt?

Ärligt talat så tror jag att det är ytterst få tillfällen då man kan ha nackdel av att ha hjälm eller vid firning prussik-backup.

Jag tror att det finns tillfällen då det är en uppenbar risk för stenslag, då man förstås absolut bör ha hjälm, även om risken är stor även med hjälm.
Vid klättring, särskilt på lead, så tror jag dock att hjälm är mycket nyttig vid t ex fall då man har repet fel mot benen. Detta går ju inte ALLTID att undvika helt säkert.

Vid firning kan även firningar i dagsljus och utan extra last, innebära att man utsätts för stenslag, råkar pendla, eller gör nåt som innebär att man via ryggmärgsreflex flyttar bromshanden, och risken att prussik skulle vara en farlig nackdel måste ju betraktas som extremt liten.

Om man använder hjälm resp prussik vid de tillfällen man har extra stort behov av, så ökar ju obönhörligen risken att man glömmer att använda dessa i ett läge då man skulle haft fördel av dem. Både just för att man glömmer - men även för att man gör en bedömning att behovet är litet - men att det ändå uppstår, så tror jag att det är bra att regelmässigt använda hjälm och prussik, och möjligen vid speciella situationer då man har nackdel av hjälm/prussik göra ett undantag.

Det främsta skälet till att man inte använder hjälm/prussik skulle jag tro är fåfänga och lättja. Det är förstås i situationer när det är gott om andra klättrare på en hemmaklippa, och när man känner sig trygg i miljön. Denna trygghet riskerar ju dock att baseras mer på att man känner sig så hemma, än på rationella och kritiska avvägningar.

(Jo, jag klättrar också utan hjälm då och då... men då är det ett misstag.)
 
!!!
Har han hjälm eller??

I övrigt får jag säga att det är svårt att värja sig mot den typen av argument.
 
Risk handlar inte bara om risken att dö. En betydligt mer sannolik utgång av en klätterolycka är att du tvingas sluta klättra och eventuellt blir rörelsehindrad eller drabbas av ständiga smärtor. Då är det svårare att glorifiera risktagandet. För vem sitter förlamad i sin rullstol vid 25 och tänker "jag levde i alla fall mitt liv fullt ut"?
 
Mycket sant, "argumenten" brukar ju låta lite mer "jag dör hellre efter att ha levt fullt ut, istället för att ruttna på hemmet, 20 år äldre".

Fast då jämför man ju med att man dör efter att man hunnit med en massa, och kanske dör vid den avlägsna åldern 60 istället för den lika abstrakta åldern 80.

Om man får välja på att ta "måttliga risker" och leva till 60 istället för att dö 18 år gammal är kanske ett svårare val. Och de som närmar sig 60 är väl trots allt ganska sällan ångerfulla för att de inte offrat livet för 10, 20, 30 eller 40 år sedan.

Knappast sakliga skäl, eller rationellt tekniska, men kanske ändå tänkvärda - åtminstone med tanke på hur man ofta hör resonemang.

Kände en rökare som var "fullt medveten" om att varje cigarett tog lite av hennes liv. Hon rättfärdigade detta med att hon var fullt nöjd med att bli 70 istället för att leva ett helt liv som asket och bli 80. Jag behöver förstås vare sig nämna KOL eller statistik för att man ska förstå det överoptimistiska i det resonemanget.
 
Risken för stenslag vid inomhusklättring måste nog ändå betraktas som mindre än liten, och med tanke på hur det brukar vara bultat så är ju risken också ganska liten för att få en fot ovan repet - även om den finns.

När du firar ned din kompis så står du stilla, och risken för att du halkar och får pendel in i nåt hårt eller vasst får ju betraktas som acceptabel - vilket ju faktiskt vad vad denna tråd handlar om.

Det skulle ju onekligen vara ett riskmoment att hantera prussiken när kompisen klättrar uppåt, så man får väl ta det onda med det goda...

Så även om det skulle vara snäppet bättre att ha hjälm, på gymet så är det för mig en acceptabel risk att vara utan. Antagligen väger jag väl den mot priset att utmärka mig och vara den ende på gymet som klättrar med hjälm...
 
Fel typ av risk

Risk handlar inte bara om risken att dö. En betydligt mer sannolik utgång av en klätterolycka är att du tvingas sluta klättra och eventuellt blir rörelsehindrad eller drabbas av ständiga smärtor. Då är det svårare att glorifiera risktagandet. För vem sitter förlamad i sin rullstol vid 25 och tänker "jag levde i alla fall mitt liv fullt ut"?


Om man utsätter sig för den typen av konsekvenser, dvs att man blir en grönsak så tar man för lite risk i relation till värdet i min värld. Man är på fel typ av tur. Det är i ganska digitalt tycker jag. Antingen tar man risk för att man är besatt av att uppnå något och då är det all in eller så kan man stanna hemma eller vända hem.

Risk måste alltid ställas i relation till det upplevda värdet av aktiviteten.

---------

Ang Hjälm så känns det ganska akademiskt. Jag har varit med om stenslag som gått rakt genom hjälmen och där en person dog och en annan i ett annat fall överlevde. Gissar att det kan hjälpa mot småsaker och is och därmed gör saker bekvämare. Men då ska man nog ha en hard shell. Inte någon lättvikts hjälm och vem har en sådan? Inte jag. Klart det kan vara bra om man får repet bakom foten när man faller. Men att ha den för att överleva tycker jag verkar poänglöst.


Prusik: Well det tar tid att "fippla" med så man förlänger tiden man är exponerad för objektiva faror. Det känns som en detalj också. Kanske bidrar en prusik till att man blir grönsak istället för att man dör. Jag använder prusik helt random av någon konstig anledning. Ingen stor anhängare.
 
Beträffande prussik så tar det onekligen extra tid. Kanske 15 s. Fast man är ju säkrad från och med att den är inkopplad, och sen är det ju lite bekvämt när kan ska få repet i bromsen. Skulle nästan kunna argumentera för att man därmed tjänar tid - men får nog hålla med om att det tar tid.

Har använt prussik "ofta" och en gång på en ganska trivial firning i halvmörker och lite regn så klev jag på såphal lav, halkade åt sidan och eftersom ansiktet var på väg mot en mycket vass klippkant, så var högerhanden där och räddade ansiktet. Jag var oerhört frustrerad för att jag släppt repet, jag gjorde den nämligen inte för att jag visste att jag hade backup, det var i själva verket en reflex som jag inte styrde över. Det gick hur bra som helst, men om jag inte haft backup hade jag troligen fallit mer eller mindre fritt ca 20 m ner i block. Inte så bra prognos på ett sånt fall.

Hade jag lyckats behärska min högerhand och inte släppt repet hade jag klarat mig med nån rätt trist ansiktsskada, så i det fallet kändes det rätt bra med backup, och jag gjorde det därefter till regel att ha backup, även vid triviala firningar.

När det gäller hjälm och stenslag, så är det säkert korrekt, stenar från knytnäve och uppåt är säkert dödliga även med hjälm, från ganska låg höjd. Eller så blir man grönsak eller nåt annat. Mindre stenar kan man kanske klara, men jag har faktiskt hjälmen mer för struliga fall. Huvudet läker ibland så dåligt, och är ju bra att ha. Sen kanske en klätterhjälm skulle kunna vara bättre utformad för att skydda vid fall.

Nåja, nu kanske hjälm och prussik är lite sidospår i den allmänna diskussionen, men de är utmärkta exempel på att jag hellre klättrar med den säkerhet jag lätt kan få, istället för att hoppa över den för att det ändå är så slumpmässigt hur man klarar sig vid ett tillbud. Jag inser att utfallet självklart är stokastiskt till viss del, men det är inte sant att man inte kan påverka det.

Jag kan vidare inte säga att det är värt i stort sett nånting att skippa åtgärder t ex hjälm och prussik. Jag känner nog inte att jag "inte levt riktigt" om jag valt att använda hjälm.
Annars kan jag ju ha viss förståelse för att upplevelser motiverar till att ta viss risk - annars skulle jag väl inte klättra.
Jag förstår också att det finns viss motvilja mot hjälm, det blir varm och kan ju kännas ovant om man oftast är utan. Jag kanske ger vika för detta också ibland, och jag hoppar knappast över ett pass för att jag glömt hjälmen när jag är framme vid klippan. Men jag skulle inte försvara det beteendet.
 
Risken för stenslag vid inomhusklättring måste nog ändå betraktas som mindre än liten, och med tanke på hur det brukar vara bultat så är ju risken också ganska liten för att få en fot ovan repet - även om den finns.
[..].

Inomhusgrepp går sönder, och den trasiga delen kan flyga ner på folk som säkrar. Dessutom tappar folk mobiltelefoner eller andra föremål när de klättrar. Jag tror inte det finns en tillförlitlig statistik över hur ofta det händer, men jag vet om att båda fenomenen existerar. Dessutom vet jag att en del klättrare drar ner ledrep, och på så vis riskerar att träffa de som säkrar.
 
Först och främst ska jag be om ursäkt för den urspårande effekt min retoriska fråga om prusik och hjälm har haft på tråden. Poängen var att tydliggöra att vi inte är välinformerade, ty vi har nästan ingen relevant statistik att basera våra bedömningar på.

Har använt prussik "ofta" och en gång på en ganska trivial firning i halvmörker och lite regn så klev jag på såphal lav, halkade åt sidan och eftersom ansiktet var på väg mot en mycket vass klippkant, så var högerhanden där och räddade ansiktet. Jag var oerhört frustrerad för att jag släppt repet, jag gjorde den nämligen inte för att jag visste att jag hade backup, det var i själva verket en reflex som jag inte styrde över. Det gick hur bra som helst, men om jag inte haft backup hade jag troligen fallit mer eller mindre fritt ca 20 m ner i block. Inte så bra prognos på ett sånt fall.

Hade jag lyckats behärska min högerhand och inte släppt repet hade jag klarat mig med nån rätt trist ansiktsskada, så i det fallet kändes det rätt bra med backup, och jag gjorde det därefter till regel att ha backup, även vid triviala firningar.

Min fråga blir ju om du inte har för vana att ta med vänsterhanden på klätterutflykterna, och vad den isf var sysselsatt med? ;)

Nu har jag inte provat (och ska följdaktligen enbart hålla käften ;) ), men spontant känner jag att vänsterhanden som är ledig och (för mig) ofta finns i huvudhöjd är en bra mycket bättre kandidat än den upptagna högerhanden nere vid höften, när det kommer till uppgifter som att skydda ansiktet. Det förvånar mig väldigt att du tror att du hade släppt högerhanden även utan backup, men jag har som sagt inte provat, så vad vet jag...
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.