Inflation i sponsring

Tycker det går inflation i sponsring. Här på utsidan har vi i många trådar diskuterat om O2 och sherpas är ok eller inte. Tycker man kan lägga till en tredje parameter för att avgöra nivån på prestationen.

En egen finansierad klättring borde rankas högre än sponsrade helt enkelt.

Bissart var ordet. Att bli sponsrad för en guidad semesterresa till bergen borde ju vara jävligt akward år 2011, men så är dock inte fallet.

Vad detta beror på är ju att "vi", de potentiella kunderna till företagen låter oss "imponeras" av att någon jumrat sig upp för t.ex. Everest tillsammans med hundratals andra turister. I min värld är det lika bissart som att Nisse och Agda skulle få sin mallorcaresa sponsrad bara för att dom rapporterar från stranden hur starkt solen lyser, hur farligt stora vågorna är och hur jobbigt det är att armbåga sig fram till baren samt tar häftiga bilder i skeva vinklar över strandpromenaden.

Men men, så länge den stora massan köper och uppskattar deras storys så kommer det ju finnas företag som vill sponsra dem. Tycker dock det kan vara fel att klandra de som faktiskt utnyttjar förmånen att få sin semester sponsrad. Det är ju inte deras fel att den stora massan faktiskt är intresserade att läsa om deras semester. Om än lite till-kryddad än den egentligen var...

plaskdaja sa:

Tycker det går inflation i sponsring. Här på utsidan har vi i många trådar diskuterat om O2 och sherpas är ok eller inte. Tycker man kan lägga till en tredje parameter för att avgöra nivån på prestationen.

En egen finansierad klättring borde rankas högre än sponsrade helt enkelt.

Klicka för att se resterande...

På ett sätt håller jag med. Det är mer genuint att bekosta expeditionerna själv. Problemet är bara att de som kommer att kunna göra stilmässigt rena bestigningar av t.ex. Everest i framtiden, bara är de som är rika. Ingen vanlig medelsvensson har möjligheten att köpa all utrustning, skaffa sig nödvändig erfarenhet (via andra höghöjdsexpeditioner) och bekosta ett Everestäventyr. Men jag håller med dig i sak. Är man sponsrad har man faktiskt tagit hjälp av andra, och det borde kategoriseras tillsammans med t.ex. nyttjande av fasta rep.

Jag antar att många (som kanske är sponsrade) kommer att hävda att sponsring inte har något med själva bedriften/förmågan att klättra berg. Det är förvisso sant, men om tid är pengar, så har de som är sponsrade större möjligheter att nyttja sin tid till att förfina sina klätteregenskaper. En vanlig knegare kan inte åka när och hur som helst. Både ekonomi och ledighet måste klaffa. Det innebär att en mycket svårare resa för denna person att bli en lika bra klättrare som den som kan ägna sig åt klättring en majoritet av tiden.

Mvh /Joel

Polarnatt sa:

Är man sponsrad har man faktiskt tagit hjälp av andra, och det borde kategoriseras tillsammans med t.ex. nyttjande av fasta rep.

Klicka för att se resterande...

Intressant tankegång! Men jag måste fråga, hur resonerar du kring det faktum att det är någon annan som spenderat tiden med att designa, testa och tillverka de kilarna, stegjärnen och tälten du använder? Det blir ett rätt komplext system där man måste räkna på vinstuttagande, tillverkarlöner och fraktkostnader för att ta reda på om du betalar 1:1 (eller mer) på den arbetsmöda som lagts ner i tältet du köper. Om du betalar mindre än ett 1:1-förhållande kan man ju inte dra någon annan slutsats än att du tagit hjälp av de som tillverkat tältet!

Det hela blir ett väldigt bisarrt sätt att resonera på

för att ha gjort det riktigt rent tycker jag man ska börja med att utvinna järn ur nån norrländsk myr att sedan smida sina stegjärn av. Repen är självklart egenhändigt spunna från fibrerna man själv berett. jackan hemmasydd av huden från en vildoxe man dräpt med bara händerna.. =)

nämen diskussionen kring sponsring är intressant tycker jag.
sen att man sponsrar dom som ger mest tillbaka, är väl inte så konstigt... då kanske det blir dom som sedan stolta åker land och rike runt och berättar om sina bedrifter, och kanske inte dom som egentligen utfört dom mest beundransvärda prestationerna och hellre hänger på nästa bergvägg nånstans...

Polarnatt sa:

Är man sponsrad har man faktiskt tagit hjälp av andra, och det borde kategoriseras tillsammans med t.ex. nyttjande av fasta rep./Joel

Klicka för att se resterande...

Då ryker de gamla hjältarnas ära och berömmelse Amundsen, t ex, var ju sponsrad bl a av en rysk affärsman. Hillary var väl också sponsrad? Den fuskisen...

För att inte tala om vår egen stolthet Salomon August Andrée. Som i finaste sommarkavaj satte av mot nordpolen med sin besättning. Har för mig att denna expedition var hårt sponsrad av dåvarande svenska finanseliten.

Hur det gick vet vi ju alla. Håller mig för pannan och suckar...

andersmossing sa:

Då ryker de gamla hjältarnas ära och berömmelse Amundsen, t ex, var ju sponsrad bl a av en rysk affärsman. Hillary var väl också sponsrad? Den fuskisen...

Klicka för att se resterande...

Följdfråga på det.

Finns det någon svensk som bestigit en 8000 meters topp:

1. Utan syrgas

2. Utan sherpas, fasta rep och annan hjälp på berget.

3. och finansierat det själv med eget framknegade pengar. Inga som helst sponsorer alltså.

Svaret pa den fragan ar nej. Ingen Svensk har klattrat en 8000 metare i Alpin Stil och an mindre utan sponsorer...

Nu ar det ju sa att sponsorer inte pysslar med valgorenhet sa det kraver en del arbete. Jag skulle gissa att den tide det tar for gemeneman att skaffa en sponsor som ger bort ett talt eller likande skulle spendera sin tid battre genom att jobba.

Det ar fa som far reda pengar av sina sponsorer.

Nåja, nu tycker jag att det är skillnad mellan de klassiska upptäckarnas finansiering och dagens kommersiella sponsring. Förr finansierades expeditionerna i en strävan att flytta fram gränserna för vad som var mänskligt möjligt. Detsamma kan inte sägas om de expeditioner som genomförs idag.

Sedan är sponsring inte bara reda penningar. Att man får grejer är ju också en central del. Den som inte får grejer gratis vet hur kännbart det är att lägga inarbetade, skattade pengar på utrustning.

För ett tag sedan utvecklade jag mina tankar kring detta på min blogg.

Mvh /Joel

Göran Person sade en gång: Den som är i skuld är icke fri.

Och precis så måste det kännas för många av dagens proffsäventyrare som har hela skaljackan nerklottrade med loggor. Man är inte FRI. Måste vara en vidrig känsla.

ja, stackars dom...