High altitude medical issues

Syremättnaden

vill man ha över 90% i de flesta kliniska sammanhang. Pulsoxymetern är en användbar pryl men det finns en del felkällor som dålig cirkulation till följd av kyla och därmed kontraherade blodkärl i fingrar eller örsnibbar.

Celestene generiskt namn betametason är i Sverige känt som Betapred tabletter eller injektionsvätska.

Förvånar mig lite att de använde en hjälm och inte en mask för CPAP på hög höjd. En annan del av akut höjdsjuka är hjärnödem och kanske är tanken att det ökade hydrostatiska trycket inne i hjälmen jämfört med om man administrerat CPAP via mask kan ha betydelse.

Thure
 
Men inte borde väl det högre extrakraniella trycket i en CPAP-hjälm direkt påverka det intrakraniella trycket (ICP)?
Bättre ventilation borde minska ICP, men hjälm eller mask torde väl inte spela någon roll?
 
Sat

Jag ar klattrare inte lakare. For mig blir en Pulsoxymetern det basta jag kan ta med for att sakra en sa vettig diagnos som mojligt i en svar situation. Alla andra varden som saklart skulle vara viktiga att veta ar for komplicerade att monitorera pa hojd i en storm.
 
Förstår vad du menar. Men jag vidhåller att de egna sinnena är mer pålitliga än en sat-mätare. Om du läser på Lake Louse-kriterierna är det inte speciellt komplicerat, i alla fall om du tittar på symtomkriterierna. De andra kriterierna kan så klart kräva lite erfarenhet.

Hur agerar du om en klättrare har hosta men för övrigt mår bra och sat-mätaren visar 56%. Klättraren är samtidigt tveksamt varm om fingrarna. Är sat-mätaren en hjälp då?

Eller om klättraren är andfådd i vila och blå om läpparna. Spelar det någon roll vad mätaren visar då?

Men det vore intressant att veta vad läkarna på Ifremmont säger. Vill de att man ska ha med sat-mätare?
 
Du har sa klart ratt att den diagnos maste vara summan av alla intryck. Jag tittar sa klart inte bara pa SAT varden. Det ar sjalvklart en helhets bedomning.

Jag skulle saga att det storsta vardet for mig med att mata SAT ar att fa bort onodig oro om att man ar dalig. Dvs det ar latt att manga saker samspelar som gor att man mar samre anvad man rent faktiskt ar. Inte sallan ar manga samre hydrerade an vad de tror och nar de borjar ma daligt sa kan det vara bra att sakerstalla att dryck ar ett bra stalle att borja.

Vidare sa upplever jag inte det som ett jatte problem med kalla fingrar. Det ar ju nagot man vet sa det ar bara att sakerstalla att de ar normalt varma.
 
Senast ändrad:
Men inte borde väl det högre extrakraniella trycket i en CPAP-hjälm direkt påverka det intrakraniella trycket (ICP)?
Bättre ventilation borde minska ICP, men hjälm eller mask torde väl inte spela någon roll?

Den betydelse jag tänker mig är att fyllnanden av venerna bör kunna minska utanför skallen dvs mest på halsen vilket skulle kunna ge bättre avflöde av blodet inne i skallen vilket skulle kunna minska ett förhöjt intrakraniellt tryck. Hyperventilation kan ju ge liknande effekt men ger också strypning av det arteriella tillfödet av blod till hjärnan med åtföljande syrebrist om man inte har tillgång till hög koncentration av syrgas.

Thure
 
Jag ar klattrare inte lakare. For mig blir en Pulsoxymetern det basta jag kan ta med for att sakra en sa vettig diagnos som mojligt i en svar situation. Alla andra varden som saklart skulle vara viktiga att veta ar for komplicerade att monitorera pa hojd i en storm.

Det jag fått lärt mig av folk som jobbar inom akutvården är att IR-baserade Pulsoxymetern kan luras och visa bra syresättning fast man är halvdöd om man fått kolmonoxid i sig, vilket kan gälla rökare, blivit utsatt för fordonsavgaser samt i samband med matlagning i för dålig ventilerade tält (lätt hänt om det är skitväder utanför) då även förbränningen i köken är sämre på hög höjd och producerar mer kolmonoxid. Det behövs tyvärr ytterst lite av kolmonoxid i andningsluften i tex. tältet för att det med tiden skall ockupera en allt större del av hemoglobinets kapacitet och detta syns inte med Pulsoxymetern.

Pulsoxymetern är säkert bra som komplement om man har koll på dess svagheter och tänkbara felkällor, men det är hur folk faktiskt mår som är det viktiga i diagnosen
 
Det jag fått lärt mig av folk som jobbar inom akutvården är att IR-baserade Pulsoxymetern kan luras och visa bra syresättning fast man är halvdöd om man fått kolmonoxid i sig, vilket kan gälla rökare, blivit utsatt för fordonsavgaser samt i samband med matlagning i för dålig ventilerade tält (lätt hänt om det är skitväder utanför) då även förbränningen i köken är sämre på hög höjd och producerar mer kolmonoxid. Det behövs tyvärr ytterst lite av kolmonoxid i andningsluften i tex. tältet för att det med tiden skall ockupera en allt större del av hemoglobinets kapacitet och detta syns inte med Pulsoxymetern.

Pulsoxymetern är säkert bra som komplement om man har koll på dess svagheter och tänkbara felkällor, men det är hur folk faktiskt mår som är det viktiga i diagnosen

Om du laser mina inlagg sa ser du att det ar just det som ar min analys. Sa jag fattar inte riktigt vad din poang ar.

Jag ar som sagt inte lakare. Jag ar klattrare och jag ar ganska val insatt i dess svageheter. Detta till trotts sa ar det ett ovardeligt instrument givet laga vikten och kombinerat med radgivning via sat tel med en expert.
 
Reality Case Report

(Webteam: Dispatch 8 is in 3 parts. Tomorrow we will post Part 3 of 3)

Detta ar ett extrakt ur Don Bowies dispatch fran varan G4 expedition i sommras. Jag var inte med nar detta hande. Jag var pa vag hem i Helikopter efter att ha trillat ner i en spricka. Jag kan tillagga att vi var med om en liknande incident med en Tysk klattrare som var klient pa en guide tur pa G2.

At 2am on July 10th I called home on the sat phone for another weather forecast; it appeared that the high winds would be lower on July 11th, and after a discussion with the guys we decided to wait it out a day at the 7300 meter camp. Bruce seemed OK and slept most of the day, even sharing on the brewing-up duties later that morning despite still feeling bad. But by early evening he began to struggle to stay awake, and every time he fell asleep he would periodically breathe deeply. (This means he would take 4 or 5 snoring, shallow breaths, then, stop breathing altogether for 20-30 seconds.)


By late evening Bruce began to vomit again. I again checked his vitals a few times and used the pulse oximeter I had in my first aid kit to monitor his oxygen saturation (sats). Bruce's first O2 sat measurements were low, and, soon began to drop even more. He then became extremely drowsy and could not stay awake. My own sats were hovering around the high 70's and low 80's - which was actually quite good for me at 7300 meters - at least we had that as a baseline.

Soon Bruce's O2 sats dipped into the high 40's and I began to really worry - and to add insult to injury, the snow and winds outside had picked up significantly.


The question that evening was: should we wait out the storm or begin descent in the night? That morning I had already started Bruce on various high altitude medicines and anti-nausea drugs, but they seemed to have little effect. (Although I knew that the dexamethasone was helping.) Bruce struggled to remain conscious throughout the evening and by the night of the 10th he was drifting in and out of consciousness, barely able to perform even the simplest tasks. His snoring and gasping for breathe was very loud, and the gaps between his periodic breathing grew longer. I stayed awake all night, stirring him every half hour or so, taking his sats and continuing to feed him appropriate medicines. Outside the winds were howling and visibility had dropped to zero. The last O2 sat measurement I took in the night for Bruce was a staggeringly low 37% - meaning he was functioning (somehow) on 37% oxygen.


At this point I congratulated him for officially breaking the Guinness World Record for having the lowest oxygen sats and still being alive. He didn't laugh.


At 2am I roused Bruce enough to help him to get dressed - which was a slow and laborious process in the icy, cold tent. Outside Guy and Billy fought extreme cold and wind and packed up camp, but it was too cold and they retreated back to the tents for a few hours. At 7am we finally decided to fight the storm and forced Bruce from the tent. He immediately vomited. Guy put on Bruce's crampons while I got out my GPS - and then noticed that I had insufficient satellite coverage for it to even work. Despite zero visibility and no functioning GPS, we finally wandered off our ledge and into a complete whiteout. We had no choice.


As we walked down the cwm the mist and blowing snow would sometimes lift for a moment. And once I caught a glimpse of the rocks at the base of GIV east face at the edge of the cwm, I then used the compass on my GPS and set a bearing for the rocks. Bruce was doing surprisingly well at this point despite staggering behind on the rope and falling to the snow frequently. Believe me when I say this: Bruce Normand is one strong man!!

After an hour or so - and by the grace of God - I noticed a few meters in front of me a bamboo wand stuck in the snow - the ONLY wand we had placed in the entire cwm. Somehow we were on track. After another rest for Bruce at the wand, I began to see faint footprints in the windblown snow. I followed the footprints and in a few hours we were at the top of the chute and somehow at the edge of the cwm.


Billy descended first over the edge to set up the first of many rappels. We had only lost 300 meters in elevation, but it had a noticeable affect on Bruce - who was still very lethargic and vomiting but managing along. I "fireman belayed" Bruce the first of the rappels, but despite his continued vomiting and swaying he was able to manage each pitch on his own, yet still collapsing at every stance. Soon we had rappelled to the bottom of the chute and to the start of the mixed traverse. The long 50 degree snow and ice traverse down to Camp 2 looked VERY loaded with snow, so we had one option left: descend the extremely dangerous center of the icefall....

http://www.calpinist.com
 
Om CPAP

David:
Om du får något svar från den där Hackett beträffande CPAP-behandling får du gärna vidarebefordra det!
Antar att auktoriteterna inom höghöjdsmedicin inte tror på CPAP, det är ju en väldigt välkänd behandlingsmetod så någon borde ju ha tänkt på det tidigare...
Mindre och lättare än en Gamow-bag och borde ju vara enklare att sätta på också. Den sjuke kan ju vara kvar i sin sovsäck i tältet.
Kanske svårt att få det tätt mot axlar/bröstkorg?
Vore hur som helst intressant att se resonemangen.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...