Tyvärr fungerar uppenbarligen inte sponsorslogiken på det sättet. Då är det toppen som räknas. Klart att det då är lätt att svaja på målet om vilken topp det var.
Undrar om det verkligen är sponsorerna som resonerar så? De vill ju egentligen bara få avkastning på investerade pengar, dvs att de ska nämnas så flitigt som ofta i media i positiva, intressanta ordalag. De ställer väl egentligen inga prestationskrav? Jag är övertygad om att sponsorer skulle nöja sig med att en karismatisk äventyrsprofil genomför en lyckad toppbestigning av Vättaberget (209 m ö h)
OM det kunde ge samma genomslag i media och samma renomé för deras varumärke. De vill bara ha en förebild att identifiera sig med och en reklampelare med image som bidrar till att bygga varumärke.
Hetsen att nå toppen för sponsrade klättrare står väl media för, just eftersom lyckade toppbestigningar blir så "catchy" rubriker. Det blir sedan en lättillgänglig och spännande nyhet som gemene man kan förstå. De skriver inte lika mycket om tvåan, vare sig det gäller klättring eller slalom.
I övrigt ser jag inget fel i att vara mediekåt (som det benämns här i diskussionen), det är väl upp till var och en. En födkrok av få för den som väljer den vägen, och en uppgörelse mellan sponsorer, media och de läsare som gillar att läsa om detta. Man deltar om man vill, och det påverkar inte prestationens svårighet.
Men det är fel att ljuga, oavsett om det sker i media eller som skryt för polarna. För det är väl ingen som tror att alla medieskygga är goda kristna och håller sig till sanningen?
Anders - ickeklättrare
PS: Bra jobbat Janne Corax!
