Mt Everest på riktigt

Hej.
Är det någon som vet hur många som har bestigit Mt Everest på riktigt? Alltså utan att använda syrgas, stegar i isfallet, sherpas, fasta rep etc.?
Det är väl egentligen så man vill att alla berg ska bestigas men det har inte riktigt gått åt det hållet, tyvärr.
//Magnus

Det här kan bli en kul tråd!
Väntar bara på att se vilka tolkningar och diskussioner som kommer att försöka definiera "på riktigt"!

Hur många utöver Reinhold Messner är det som har gjort en sådan solobestigning av Everest? Simone Moro, kanske? Jag kan inte påstå att jag har någon större koll, men Messners solobestigning är väl att anse som en "måttstock"?

Nordsidan

Finns det hjälpmedel på nordsidan också? Göran Kropp, körde inte han helt solo?

Magnus H sa:

Finns det hjälpmedel på nordsidan också? Göran Kropp, körde inte han helt solo?

Klicka för att se resterande...

Javisst finns det även där. Kropp hade med sig Ang Rita Sherpa.

Det sker fa riktiga bestigningar av Everest. I de Tva senaste Alpinist har det publicerats en bra sumering av vad som skett dar sedan de forsta forsoken.

Just nu pagar ett intressant projekt dar

http://www.basqueteam.com/hornbein09/BLOG/tabid/178/language/es-ES/Default.aspx

Det ar om jag mins ratt ca 200 personer som gjort Everet utan 02 av det totalt ca 4500 som bestigit everest.

550 summits total in spring 2009, Everest passed 4.500 saxat fran EXWEB

http://www.mounteverest.net/news.php?id=18602

Jag tror att SW kommer fa en alpine style accent av nagra talanger snart i ovrigt suger alla som ar dar och turistar.

Veikka är väl värd att nämna i sammanhanget - http://www.utemagasinet.se/klattra/article489541.ece

Rent krasst är det väl mer eller mindre kört att göra populära toppar "på riktigt".
Lite som att försöka vandra "på riktigt" mellan storulvån och sylarna. Visst kan den som vill ta på sig skygglapparna och låtsas som om inga fasta installationer finns där, men det blir ju rätt konstlat.

Det är bara att acceptera att den som bryr sig om stil skall undvika "turistdestinationer".

(Sedan är det lite respektlöst att kalla Everest, eller ens Elbrus och Mt Blanc för "turisttoppar".
Låt vara att det inte är någon världsnyhet när någon står på toppen, men hur många som än varit där innan så kan höga berg obevekligt straffa den som är övermodig.)

Ganska respektlöst att tala om att bestiga ett berg "på riktigt" med tanke på alla skickliga (edit: och för den delen mindre skickliga) bergsbestigare som har avlidit på berget - med och utan syrgas, fasta rep, stegar, etc.

Vem definierar "på riktigt"?
Får man ha kläder som man inte sytt själv?
Är syntetmaterial inte heller "på riktigt"?
Är bivackering det enda riktiga eller får man använda tält?
Människan har alltid försökt att förenkla och rationalisera sina aktiviteter. Man skulle kunna se det som mer "på riktigt" ju mer tillgängliga hjälpmedel man använder eftersom det ligger mer i linje med den mänskliga naturen, eller hur?

Om syrgasutrustning är tillgängligt - varför då inte använda det? Riskerna minskar och vi skulle sannolikt se färre dödsfall på Mt Everest om alla använde det. Varför då glamorisera de som väljer att avstå?

Stegar?

Är det någon som tagit sig igenom isfallet utan stegar?
I så fall skulle jag gärna vilja veta hur lång tid just det tog.

zzeezz

Maurice Herzog´s bestigning av Annapurna 1950 skulle då inte räknas som "på riktigt" då det användes en hel hoper av bärande kulier och klättrande sherpas (om än väldigt oerfarna på den tiden). Ser man dock till utrustningen som användes är nog den bestigningen nog så påfrestande och slitsam som en syrgasfri bestigning av Everest (även Annapurna var fri från syrgas), även om höjden inte är densamma. För den som vill kan det ifrågasättas om det verkligen är en bestigning till 100% om man blir buren från läger 4 till i stort sett Indiska gränsen.

Kort sagt svårt att definiera vad som är på riktigt. I mina ögon kanske det renaste är ett replag som i alpin stil tar sig upp på vilken topp det nu handlar om. Men jag har absolut respekt för de som använder alla fasta hjäpmedel som finns samt syrgas för att nå toppen. Inte är det en barnlek för det, snarare är det få förunnat att fixa det utan dessa stegar, rep och flaskor.

Känner att jag måste fortsätta min rant lite...

När det gäller bestigningar så är det rent krasst så att först upp är först upp. Allt annat är efterapningar, oavsett vilka mer eller mindre krystade restriktioner efterföljarna tar på sig.

Självklart är det "finare" att göra en topp i alpin stil än i belägringsstil (eller med helikopter, skidlift etc), "finare" att öppna en ny linje än att repetera normalvägen osv. Lik förbaskat är det fortfarande "bara" en repetition, där man frivilligt valt att göra det lite svårare för sig.

Att försvåra det för sig genom att följa en viss "stil" är väl inte per definition finare än att försvåra det för sig genom att cykla till berget, klättra med proteser, vara äldst/yngst, göra sex andra "summits" på en viss tid eller vad man nu kan hitta på för att sticka ut från "turisterna".

I min bok förtjänar främst de cred som gör "äventyr" för sin egen skull, inte för att visa upp sig. Och den som klättrar för sin egen skull kan strunta rullständigt i om "stilen" är fin nog, så länge han/hon inte förstör för andra.