Verklighet - Fantasi och definitioner

6. Det står alla fritt att bestiga berg hur dom vill, man kan definiera egna stilar och variera i kategorierna hur man vill. Men ska man publikt hävda en bestigning i enlighet med en viss allmänt accepterad standard så får man också accepter att det ställs frågor när det är uppenbart att det är frågan om något helt annat än vad som är gängse praxis.

Så vacker skrivet att man nästan blir tårögd. År av att försöka övertyga dig om att någon som står på toppen av ett berg verkligen står på toppen av berget oavsett om han eller hon skyfflat i sig diamox med spade hela vägen upp.

För en gångs skull håller jag fullständigt med vad du skriver. Däremot spelar nog dina åsikter ingen roll precis som Nermander säger. Jag har själv sett dessa våta ögon och avgudande ansikten hos publiken på biografen Park när någon "Professionell Äventyrare" hållit föredrag om höga berg och spännande äventyr.
 
4. Att hävda en bestigning utan syrgas (O2) har också tydliga gängse accepterade etiska "regler" som alla som har punkt 2A som referens accepterar och har som referensram. Här är det tydligt att man ska klättra från BC utan tillgång till O2 på något sätt under vägen från BC till toppen. Hur svårt detta är illustrares kanske enklast med att nämna Ueli Steck som inte klara det på första försöket utan först på andra försöket på Everest.

Jag absolut ingen klättrare eller alpinist eller ens något i närheten. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Däremot är jag lite nyfiken ibland och måste därför ställa en fråga med anledning av uttrycket "utan tillgång till O2" i citatet ovan.

Vad innebär det? Om man haft O2 i packningen som en "livlina", men aldrig ens packat upp den, man klarade bestigningen utan att behöva den, har man då inte gjort en bestigning utan syrgas?
 
Jag absolut ingen klättrare eller alpinist eller ens något i närheten. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Däremot är jag lite nyfiken ibland och måste därför ställa en fråga med anledning av uttrycket "utan tillgång till O2" i citatet ovan.

Vad innebär det? Om man haft O2 i packningen som en "livlina", men aldrig ens packat upp den, man klarade bestigningen utan att behöva den, har man då inte gjort en bestigning utan syrgas?

Exakt. Det är i regel så envetet puristiska klättrare resonerar.
 
Okej, det handlar alltså inte om man använt, utan om man haft möjlighet att använda.

Hur blir det då när det är flera sällskap på berget samtidigt? En del med O2 i packningen, andra utan.

Finns en analogi ifrån klättring jag tänkte på, utan att nämna några namn så var det en person som klättrade via ferrata på skuleberget, och skuleberget är en sådan där via ferrata med installerade steg, utöver själva säkerhetsvajern. Personen ifråga använde vajern, men inte stegen. Stegen fanns där, precis som O2, men är prestationen densamma om stegen/O2 inte hade funnits där? Jag menar att steg/O2 ger oss extra självförtroende att klättra/vandra över vår förmåga, och det är skillnaden! Alltså att utan tillgång till O2 måste klättraren vara medveten om sin egen kapacitet, medan klättraren med O2 kan springa till toppen, och endast om det skiter sig använda O2.
 
Jag absolut ingen klättrare eller alpinist eller ens något i närheten. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Däremot är jag lite nyfiken ibland och måste därför ställa en fråga med anledning av uttrycket "utan tillgång till O2" i citatet ovan.

Vad innebär det? Om man haft O2 i packningen som en "livlina", men aldrig ens packat upp den, man klarade bestigningen utan att behöva den, har man då inte gjort en bestigning utan syrgas?

Enligt gängse etik hos dom med ambitioner att hävda en bestigning utan O2 så är det inte accepterat att ha en"livlina" med O2.

Gerlinde Kaltenbrunner valde tex att klättra en till stora delar oberoende linje på Everest för att undvika att hamna med folk som klättra med O2.


Så svaret är exakt, det räknas inte!
 
Enligt gängse etik hos dom med ambitioner att hävda en bestigning utan O2 så är det inte accepterat att ha en"livlina" med O2.

Gerlinde Kaltenbrunner valde tex att klättra en till stora delar oberoende linje på Everest för att undvika att hamna med folk som klättra med O2.


Så svaret är exakt, det räknas inte!

Och konsekvensen av detta resonemang blir alltså att det enligt gängse etik inte går att bestiga Everest den "vanliga vägen" utan syrgas eftersom det där, som jag fattat det, alltid finns folk som klättrar med O2. Då lärde jag mig nåt nytt. Tack!
 
Tja jag vet inte om jag skulle tolka det så, men viss vill man vara extremt puritansk så…

Det är ju viss skillnad på att ta med egen O2 och promenera omkring ibland folk med tillgång till O2, jag gissar att dom i omgivningen inte har extra masker, regulatorer och flaskor. Men visst det är svårt att få en upplevelse på bergets villkor under våren, man kan ju gå på Hösten då kan man gå normalvägen ensam...
 
Att jag tolkade det så var utifrån resonemanget att man när man går utan eget O2 i en krissituation skulle kunna få hjälp med O2 av någon i närheten. Men det kanske inte funkar så?
 
Att jag tolkade det så var utifrån resonemanget att man när man går utan eget O2 i en krissituation skulle kunna få hjälp med O2 av någon i närheten. Men det kanske inte funkar så?

Jo, nog kan man säkert få hjälp. Men då är det hjälp att reda ut en farlig situation, komma ner från berget. Ingen kommer att låna ut sina grejer för att man själv ska kunna fortsätta enligt sin egen plan. Med egen "backup"-syrgas kan man ju knata tills det känns jobbigt och sen ta till "backupen", som t,ex, ----- gjorde.
 
Senast ändrad:
Jo, nog kan man säkert få hjälp. Men då är det hjälp att reda ut en farlig situation, komma ner från berget. Ingen kommer att låna ut sina grejer för att man själv ska kunna fortsätta enligt sin egen plan. Med egen "backup"-syrgas kan man ju knata tills det känns jobbigt och sen ta till "backupen", som t,ex, ----- gjorde.

Humm humm humm. http://www.theuiaa.org/upload_area/files/1/Mountain_Ethics_Declaration2009(0).pdf
Alltid lika nyttigt att läsa det dokumentet, först tänkte jag hävda att det stod någonstans i det dokumentet att man alltid ska avbryta sin egen klättring om man hamnar i en situation där man tvingas hjälpa andra klättrare, det vill säga klättrar jag på en hög höjd utan o2 och alla andra har o2 med sig, och jag blir höghöjdssjuk, så är det rimligt att anta att istället för att låta mig dö, så delar vi på o2 och går ner. Alltså är jag sjukt självisk om jag klättrar över min egen kapacitet, och förväntar mig att alla andra ska bära ner mig för höga berg.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...