Björn vs Jägare

crazy; sa:

Jag har typ en akademisk examen i statistik men behöver inte något statistiks urval för att kunna tänka mig att jägare är överepresenterade vad gällande vapenbrott av olika slag. Fulla jägare är väl knappast en myt och de skall inte få inneha en licens. Självrensningen i jaktlagen är nog mycket dålig ibland.

Klicka för att se resterande...

Det är som att säga att bilägare är överrepresenterade i rattonykterhetsbrott. Givetvis är de det, de har ju tillgång till medlet! Berusade jägare ska uteslutas ur jaktlaget och helst fråntas sin licens, ja. Men du efterlyste källkritik i ditt nedersta stycke - vore inte det här ett bra tillfälle att försöka sig på lite sådant? "jag kan tänka mig", "knappast en myt", "självrensningen är nog dålig". Det låter inte direkt som dina källor vore skrivna i sten?

crazy; sa:

Dessutom förs det inte statistik på jägare så det är omöjligt att kolla. Att det skulle vara en slump att just jag har råkad ut för just detta tror jag inte. Jag tror alltså att det är ganska vanligt även utanför min närkrets. Logiken säger sig själv. Människa med vapen är farligare än människa utan vapen. Konstigt nog så händer det knappt aldrig något när hemvärnsmän är inblandade trots att det är cirka 200 000 stycken.

Klicka för att se resterande...

Jag har sett hemvärnsvän in action på skjutbanan och i skogen, jag kan verkligen hålla med om att det är konstigt att det inte händer mer. Det är ju ganska intressant: hur många hemvärnsmän ute i bygderna tror du samtidigt är jägare? Nu pratar jag inte om St Görans Hemvärnskompani i Stockholm, utan hemvärnet utanför storstäderna? Jag har för mig att jag såg en undersökning (för ganska många år sedan) där 75-85% av hemvärnsmännen samtidigt var jägare. Då inställer sig den intressanta frågan om huruvida det är de restrerande jägarna som inte är hemvärnsmän som står för majoriteten av vapenbrotten, eller om rapporteringen i media skjuter in sig (ha ha) på det faktum att brottslingen var jägare?

crazy; sa:

Sen ligger det självklart mycket mer bakom orsakerna. Jag kan ju tillägga att jag även har några års studier i psykologi men några motivationsstudier i bagaget. Jag pratar om kärnan, landbygden -huvudstaden baserar på revirtänkande och det är allmänt förekommande tyvärr. Allt det andra tex den sociala biten går att ha ändå utan jakten. Men det är omöjligt att förändra människans natur. Kanske möjligt att förendra en grupp.

Jag är inte emot jakt. Jag är emot många jägares i mitt tycke orealistiska åsikter som inte har någon grund. Faan all dynga man hör när man är på landbyggden. Det är vargens fel bla bla. Det är minkens fel att fjällfisket har blivit förstört bla bla. Avsaknade av källkritk är påfallande.

Klicka för att se resterande...

Jag vet inte jag, avsaknad av källkritik och orealistiska och dyngmässiga åsikter finns det i överflöd även inom tullarna tycker jag mig ha märkt. Present company excluded, förstås!

crazy; sa:

Faan all dynga man hör när man är på landbyggden. Det är vargens fel bla bla. Det är minkens fel att fjällfisket har blivit förstört bla bla. Avsaknade av källkritk är påfallande.

Klicka för att se resterande...

Vilken tur att det bara är på "landbygden" det snackas skit...

Tarra; sa:

crazy; sa:

Faan all dynga man hör när man är på landbyggden. Det är vargens fel bla bla. Det är minkens fel att fjällfisket har blivit förstört bla bla. Avsaknade av källkritk är påfallande.

Klicka för att se resterande...

Vilken tur att det bara är på "landbygden" det snackas skit...

Klicka för att se resterande...

Jag relaterar ifrån min närkrets. Jag hör sällan sånt trams här nere men det kan ju bero på att jag umgås med rätt människor. Sen när man åker upp i fjällen eller nåt och snackar med lokalbefolkningen så kommer dyngan fram. Skrönor, överdifter och annat machosnack verkar vara vanligare. Men det är säkert inte några större skillnader. Det handlar mer om utbildningnivå. Ibland så häpnar vi i vårat jäng över vad man hör men man orkar inte kommentera det. Jag upplever bara att man är tvungen att sila snacket mer.

hur många gånger skall man höra det här skitsnacket om 08or och lantisar?

jag vet inte men jag har bott i småstad, storstad och jag bor sedan ett par år tillbaka på landet, det finns lika många IDIOTER överallt.. Precis som det finns vettiga, intelligenta och trevliga människor överallt.. det jag däremot har problem med är folk som ser sig förmer än andra, det finns oxå jämt fördelat i småstaden, storstaden och på landet..

det vettiga folket i "fjällen" springer helt säkert inte å fjantar sig med stadsborna, därför får ni till stor del träffa puckona..

Hur kul att möta en björn

Det verkar ínte som om någon som debatterar här har vandrat ensam i en skog där det finns mycket björn. Ett faktiskt problem som man upplever när man går omkring i en sådan skog är att hela njutningen med att vandra omintetgörs av att man oroas av, eventuella färska björnspår, ifall man rör sig för tyst och att man skulle kunna hamna mellan hona och ungar, eller att man trampar i närheten av ett ide, etc.

Om man möter björn i en tät skog, är man inte kaksig.

lor; sa:

Det verkar ínte som om någon som debatterar här har vandrat ensam i en skog där det finns mycket björn. Ett faktiskt problem som man upplever när man går omkring i en sådan skog är att hela njutningen med att vandra omintetgörs av att man oroas av, eventuella färska björnspår, ifall man rör sig för tyst och att man skulle kunna hamna mellan hona och ungar, eller att man trampar i närheten av ett ide, etc.

Om man möter björn i en tät skog, är man inte kaksig.

Klicka för att se resterande...

Helt riktigt. "Björnfrossa" är inte för inte ett levande begrepp i vårt språk. Men problemet är att man inte beter sig rationellt när man anar en björn bakom varje gran och tall: tittar man på lite statistik är rädslan överdriven, likväl känner man obehag ibland. Av denna anledning är medias roll viktig i detta sammanhang. Det är denna institution som skapar våra gemensamma föreställningar och när det gäller björnar måste jag tillstå att de gjort mer för björnfrossan här i Sverige än Steven Spielberg gjort för hajskräcken.

Då det kommer till all "dynga" som någon provokatör ovan påstår att landsbygdens befolkning häver ur sig är det trots allt de som lever med alla våra rovdjur och är det några vi ska lyssna på så är det dem.

Re: Hur kul att möta en björn

lor; sa:

Det verkar ínte som om någon som debatterar här har vandrat ensam i en skog där det finns mycket björn. Ett faktiskt problem som man upplever när man går omkring i en sådan skog är att hela njutningen med att vandra omintetgörs av att man oroas av, eventuella färska björnspår, ifall man rör sig för tyst och att man skulle kunna hamna mellan hona och ungar, eller att man trampar i närheten av ett ide, etc.

Om man möter björn i en tät skog, är man inte kaksig.

Klicka för att se resterande...

Jag har. Jag jagar i Norrbottens inland och fjäll där det finns gott om björn. Man är inte kaxig när man vaknar på morgonen efter att ha sovit under bar himmel och konstaterar att nalle har varit fram och nosat på en...

Man är inte heller kaxig då björnen spänner ögonen i en på 15-20 meters avstånd...

Dessutom rör man sig tyst då man jagar. Jag tror att få som vandrar och rör sig i skogen utan bössa vet vad "tyst" innebär...

Älgjägare är farliga för björnar.

Varför är det alltid jägare med klass-1 vapen som blir anfallna av björnar? Varför är ej småviltjägare representerade i den statistiken? Småviltjägare har ofta kaxiga hundar (ex. finnspets) som efter att retat en björn söker skydd hos husse. Kan det vara så att välbeväpnade jägare frestas att "klämma till" (vilket en småviltjägare knappast har i tankarna förrän det är oundvikligt) och sedan råkar illa ut...

Re: Älgjägare är farliga för björnar.

mikwid; sa:

Varför är det alltid jägare med klass-1 vapen som blir anfallna av björnar? Varför är ej småviltjägare representerade i den statistiken? Småviltjägare har ofta kaxiga hundar (ex. finnspets) som efter att retat en björn söker skydd hos husse. Kan det vara så att välbeväpnade jägare frestas att "klämma till" (vilket en småviltjägare knappast har i tankarna förrän det är oundvikligt) och sedan råkar illa ut...

Klicka för att se resterande...

Förmodligen. De som klarar sig diktar därefter upp hjälteepos, medan se som inte lyckas döda på första skottet går ett annat öde till mötes...

Re: Hur kul att möta en björn

lor; sa:

Det verkar ínte som om någon som debatterar här har vandrat ensam i en skog där det finns mycket björn. Ett faktiskt problem som man upplever när man går omkring i en sådan skog är att hela njutningen med att vandra omintetgörs av att man oroas av, eventuella färska björnspår, ifall man rör sig för tyst och att man skulle kunna hamna mellan hona och ungar, eller att man trampar i närheten av ett ide, etc.

Om man möter björn i en tät skog, är man inte kaksig.

Klicka för att se resterande...

Det händer väl inte så ofta att man är i björntät skog men det händer några gånger per år. Jag är mer rädd när jag cyklar till och från jobbet genom centrala Stockholm. Att möta män med mobiltelefonen i högsta hugg bakom ratten på sin Volvo XC90 i full färd med att utöva sin rätt, tyngst går först oavsett högerregeln eller andra basala trafikregler gör mig mer skraj. Det gör mig skiträdd uppriktigt talat.

/Mille

Re: Hur kul att möta en björn

lor; sa:

Det verkar ínte som om någon som debatterar här har vandrat ensam i en skog där det finns mycket björn. Ett faktiskt problem som man upplever när man går omkring i en sådan skog är att hela njutningen med att vandra omintetgörs av att man oroas av, eventuella färska björnspår, ifall man rör sig för tyst och att man skulle kunna hamna mellan hona och ungar, eller att man trampar i närheten av ett ide, etc.

Om man möter björn i en tät skog, är man inte kaksig.

Klicka för att se resterande...

Jäsp, det skulle vara kul att veta vad du baserar det på.

Jag har varit vid Sånfjället och tältat vilket är ett av Sveriges mest björnfrekventa område. Sen tror jag inte någon har ifrågasatt folks rädsla. Det är väl bara så att vi som förespråkar fler rovdjur accepterar den rädslan och inte ser det som ett argument för att minimera eller utrota stammen.

Det finns björnforkare som vistas flera hundra dagar om året i björnrika områden och jag har svårt att tro att de är så rädda. Det finns till och med forskare som går omkring bland vilda flockar av björnar på bara några meters avstånd. Men då är det ett måste att de inte känner rädsla då björnen annars kan känna lukten av det.

Att inte kunna acceptera rädsla på grund av vilda djur tycker jag är egoistiskt. Men det förutsätter att man anser att björnen har ett egenvärde eller är viktig i våran fauna.

-Patric-; sa:

hur många gånger skall man höra det här skitsnacket om 08or och lantisar?

jag vet inte men jag har bott i småstad, storstad och jag bor sedan ett par år tillbaka på landet, det finns lika många IDIOTER överallt.. Precis som det finns vettiga, intelligenta och trevliga människor överallt.. det jag däremot har problem med är folk som ser sig förmer än andra, det finns oxå jämt fördelat i småstaden, storstaden och på landet..

det vettiga folket i "fjällen" springer helt säkert inte å fjantar sig med stadsborna, därför får ni till stor del träffa puckona..

Klicka för att se resterande...

Du menar att de håller sig undan och de ser man inte offentligt.

Nu är det på det viset att acceptansen är betydligt större för rovdjuren i storstaden. Acceptansen är även större för homosexuella osv. Det beror troligtvis på utbildning vilket förhoppningsvis leder till ett mer kritiskt och nyanserat tänkande. Vi har diskuterat det där tidigare.

Det här handlar inte om att alla på landet är idioter utan att det finns en viss överrepresentation av människor som inte är lika källkritiska som är intresserade av ämnet. Därför florerar mer myter på landsbyggden. I storstaden florerar annan dynga som tex lapplisornas negativa inverkan på stadsbilden. Men nu diskuterar vi rovdjur vilket inte är ett centralt ämne i storstaden.

Men det här är ganska ointressant så jag går tillbaka till huvudämnet.