Israpporter?

Ot

P-E sa:

(...) varför ska jag inte åka skridskor på de isar VI har här? (...) åk ALDRIG ensam lämnar ju ingen dörr öppen för någon åkning alls.(...)

Klicka för att se resterande...

Vad jag fattar bor du inte i Danmark, så det står dig fritt att åka var och hur du vill. En uppmaning är inget förbud.

Om man börjar kolla rapporterna på nätet kanske man blir inspirerad att bli medlem?

Klicka för att se resterande...

Sidan är full av härliga färdrapporter och lockande bilder, som är öppna för alla att "inspireras" av. För det behövs ju inte den dagsfärska informationen.

Om inte annat kanske mindre hemlighetsmakeri eller fundamentalistisk hållning kan få fler att se positivt på FF.

Klicka för att se resterande...

Om du av princip avstår från att satsa en hundring och testa, så är det du som är fundamentalist . Men det står dig fritt att genom egen isspaning och/eller andra uppbyggande aktiviteter bidra till att t ex Isplanket eller någon Facebooksida fungerar som alternativ.

Ger jag mig ut på skridskorna och upptäcker att isen är rent farlig skulle jag aldrig tveka en sekund att varna så många som möjligt! Å andra sidan skulle jag heller inte tveka att tipsa andra om det är toppenis på en viss sjö, eller berätta att det är rätt knaggigt och sprickigt och att man får se upp i det där sundet... Fast jag kan ju tycka att det vore kanon om någon med mer erfarenhet än mig gav de råden!

Klicka för att se resterande...

Visst, det är ju precis tanken bakom skridskonätet

joanna sa:

Sidan är full av härliga färdrapporter och lockande bilder, som är öppna för alla att "inspireras" av. För det behövs ju inte den dagsfärska informationen.

Klicka för att se resterande...

Men den dagsfärska informationen kanske lockar besökare som sedan ser alla de härliga färdrapporterna och bilderna. Även om man inte är intresserad av hur trevligt andra haft det på isen så kanske man är intresserad av isläget. Finns det sådan information kanske man återkommer till sidan och så småningom börjar titta på de fantastiska bilderna och berättelserna. Men man måste ju ha ett skäl att besöka sidan först.

joanna sa:

Om du av princip avstår från att satsa en hundring och testa

Klicka för att se resterande...

Av princip? Har aldrig sagt något om någon princip angående att vara med eller inte. Men det är ju inte så lockande som det ser ut idag. En totalt anonym lokalavdelning utan några aktiviter jag är intresserad av. Näst närmsta lokalavdelning är liten men aktiv. De har skridskor och paddling som akkiviteter. Men när man blir tillsagd att hög paddleföring ska man INTE ha och får en idiotdemonstration om varför så är det bara att inse att det inte heller är något för mig. Fundamentalistisk så det smäller om det! Finns bara EN väg att göra saker där, oavsett aktivitetstyp. Allt annat är fel, och de som gör "annorlunda" får löpa gatulopp inför alla andra deltagare. "Titta på hen! SÅÅÅ gör man INTE!"
Nästa lokalavdelning är också lite hemlig, men jag vet iallafall hur man kollar om de ska ut och åka skridskor. Vad de har för sig när de inte åker skridskor har jag däremot ingen aning om. Kan hända att det kan bli en skridskotur i skärgården med dem, men turerna är sällsynta.
Så vad ska jag med FF till? Som jag sa, för mig är det nästan ett icke-problem. Det hindrar dock inte att jag ser saker jag inte alls gillar med FF. Saker andra också ser. Andra kanske skulle ha mer glädje av era israpporter än mig?

Ger jag mig ut på skridskorna och upptäcker att isen är rent farlig skulle jag aldrig tveka en sekund att varna så många som möjligt!.....

Klicka för att se resterande...

joanna sa:

Visst, det är ju precis tanken bakom skridskonätet

Klicka för att se resterande...

Nä, det är det ju inte. Skridskonätet varnar ju bara de som är invigda i nätet, inte SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT!

Den där hundralappen ni pratar om, vad är det? Medlemskap i FF? Nu är ju två av de tre avdelningarna i mina trakter hemliga utan någon information om avgift, men den tredje tar 360kr i årsavgift (verkar gälla hela FF). Sedan kostar varenda jädra aktivitet pengar! Jag är arbetslös och redan medlem i andra föreningar som ska ha sina medlemsavgifter. Ska jag lägga ut ytterligare en massa pengar (ja, 360kr är en massa pengar när det läggs till alla andra avgifter som ska betalas samtidigt och det betyder att man blir utan mat i slutet av månaden!) så ska jag ha en jädra god motivation innan jag går med! Som sagt, den motivationen har jag svårt att se idag.

Om vi håller oss till trådens fråga:

Arneri sa:

(...) Kommunernas sidor är inte uppdaterade sedan i våras och isplanket.se har bara få rapporter. Finns någon ny sajt eller app för israpportering?

Klicka för att se resterande...

Som svar har flera tipsat om skridsko.net. Som, ja, kräver att man blir medlem. Både för att det kostar att hålla sidan så bra som den är och av säkerhets/ansvarsskäl. Upp till var och en att ta in detta faktum och avgöra, om man vill/kan vara med.
God jul på er allihop

Jag är inte så galen att skulle ta någon annan med mig till farliga isar, aldrig!

P-E sa:

Det ni inte förstår är att vi är många som inte har något val. Vad jag än vill göra så får jag oftast göra det ensam. Det finns ingen som följer med eller att följa med. Den här säsongen kanske det ser ljusare ut, men de jag känner som åker skridskor bor inte här. De jag paddlar med bor inte heller här, och motionspaddla får jag göra själv. Tälttur i skärgården blir också på egen hand. Har ingen att åka längdskidor med Jag har skaffat ett par slalomskidor, men vill jag testa dem får jag göra det själv. Sätter jag fart på motorcykeln har jag inte någon att åka med. Vill jag gå ut en lördag kväll får jag gå själv. Vill jag gå på bio får jag göra det själv. Fredagsmys? Själv. Händer något här hemma är jag själv. Förutom en del av paddelturerna så får jag klara mig på egen hand. Åker jag skridskor träffar jag åtminstone andra människor ute på isen. Faktum är att skridskoåkningen är oslagbar när det gäller spontanmöten med okända människor! Och varför ska jag inte åka skridskor på de isar VI har här? Nä, jag ska inte åka för de isar NI är van med kan vara farliga! Åker alla på livsfarliga havsisar eller? Som sagt, åk ALDRIG ensam lämnar ju ingen dörr öppen för någon åkning alls.

Har ni ens tänkt tanken på att folk kanske skulle hitta vägen till den fantastiska gemenskapen genom israpporterna? Om man börjar kolla rapporterna på nätet kanske man blir inspirerad att bli medlem? Om inte annat kanske mindre hemlighetsmakeri eller fundamentalistisk hållning kan få fler att se positivt på FF.

Det kommer fler och fler grupper på Facebook, och många gånger ersätter de föreningslivet. Givetvis är det bra att det finns utbildade ledare för olika verksamheter, men ibland känns det befriande att bara gå ihop några kompisar och paddla eller åka skridskor. Ger jag mig ut på skridskorna och upptäcker att isen är rent farlig skulle jag aldrig tveka en sekund att varna så många som möjligt! Å andra sidan skulle jag heller inte tveka att tipsa andra om det är toppenis på en viss sjö, eller berätta att det är rätt knaggigt och sprickigt och att man får se upp i det där sundet... Fast jag kan ju tycka att det vore kanon om någon med mer erfarenhet än mig gav de råden!

Klicka för att se resterande...

OK, du vill inte åka ensam, du har valet att åka ensam eller inte åka alls - men samtidigt berättar du om trevliga spontanmöten på isen. Skulle det gå att åka ihopa med de du spontanträffar på isen - kanske de till och med är en grupp från FF eller någon skridskoklubb?

Du får välja när och hur du åker och hoppas du får fin och säker åkning. Jag tror att medlemskap som ger access till skridskonätet vore bra oavsett hur du väljer att åka.

I Blekinge (LSS) skulle det i pengar kosta dig 200 kr per säsong alternativt 100kr + medlemskap i FF. Inga deltagaravgifter per tur utöver att man delar på bensinpengar vid samåkning. Samt en gång delta i introkväll.
https://lss.skridsko.net/kontakt/ansluta_sig.html

/Patrik

tango sa:

....kanske de till och med är en grupp från FF eller någon skridskoklubb?

Klicka för att se resterande...

Nä, som sagt finns knappt några turer med FF i närheten och inga alls med närmsta lokalavdelning. Några andra skridskoklubbar finns inte. FB-sidorna har heller inte hjälpt när det gäller samåkare. De enda skridskokontakterna jag har är paddelkamraterna som bor i grannkommunen. Det är även via dem jag fått koll på FF där. Men som sagt, de två grannavdelningarna i FF som har skridsko som aktivitet hade totalt bara några få turer förra säsongen. Blir inte mycket till motion om man åker en gång per månad typ!

Idag tänker jag åka ut till en tjärn där det var ca 2dm is för några veckor sedan. Inga inlopp, sund eller andra "spännande" saker att hålla reda på. Bara hoppas att snön smält bort och frysit till igen. Så har det gjort här inne i stan, så i värsta fall blir det några varv här.

Min poäng här är inte hur just JAG har det. Jag reagerar på det här med att hålla israpporterna hemliga av SÄKERHETSSKÄL som jag tycker säger emot sig själv. Jag själv blir ledsen och arg av dessa ständiga påpekningar om att ALDRIG åka själv. Det är som att det skulle vara så lätt att fixa kamrater MEN DET ÄR INTE SÅ för alla människor! Det är DET jag vill få fram genom att berätta hur jag har det. Att många har inte ett val. Många är inte ens välkomna bland andra människor och har alltid blivit utfrysta och fått reda på hur oönskade de är av andra. Att då få höra att DU SKA INTE GÖRA NÅGOT ENSAM gör ont långt in i en redan skada själ. Men det kan ju ingen som lever i kamratskapets gyllene värld sätta sig in i verkar det som. Så det enda är att gång på gång åtminstone försöka påpeka att vi HAR INGA VAL att göra! Jag kan inte gå ut och välja kompisar. Det fungerar inte så. Och tror ni det är något väldigt ovanligt? I en undersökning för några år sedan uppgav MAJORITETEN av de medelålders männen att de inte hade någon nära vän. Vänskapen fanns möjligen som jobbarkompisar, föreningskompisar eller via fruns sociala umgänge. Är man då singel och arbetslös så är det bara föreningslivet kvar. När föreningslivet är näst intill obefintligt så kanske det inte finns någon kvar alls. Detta gäller ju tydligen för de flesta medelålders män. Har man sedan en historia av utanförskap, mobbing m.m. så blir det inte lättare! Och ju mer sociala kretsar det handlar om, ju mer alla tycker att "vi har såå trevligt tillsammans" desto sämre passar man in. I sådana kretsar hamnar jag väldigt snabbt utanför.

Ni som är toksociala - det finns en värld där ensamhet är det normala. Det betyder inte att man valt ensamheten själv, det kan vara precis tvärtom. Ensamheten kanske är det enda att välja på. Min erfarenhet är att det är de som är MEST sociala och inte ens KLARAR AV att göra något själv som tycker att man SKA ALDRIG göra något själv. MEN det är också DE som är de värsta mobbarna och fryser ut alla som inte passar in i deras mall. Då är gemenskapen inte alls så jädra viktig längre!

P-E: Om du råkar bo i Stockholmstrakten (Uppland/Sörmland), är du välkommen att joina mig och en handfull andra som kör i stort sett varje helg när isar finns.

Jag åker skridskor solo ibland och det finns en särskild njutning i det också. Lite högre risk absolut, men jag litar på mig själv. Kan ju gå åt pipan även när jag fridyker, cyklar mtb, fjällvandrar eller seglar solo. Men mitt val.

SSSK är väl bra för de som gillar föreningsliv och att åka i mkt stora organiserade grupper. Jag har inga problem med att de gör sin grej och håller sin information för sig själva. Men lite trist när även i fristående Facebook-grupper etc bromsar informationsutbyte och det fria friluftslivet. Ryktet gör gällande att de kallar oss andra för "svartåkare" / "privatåkare"

jamo sa:

P-E: Om du råkar bo i Stockholmstrakten

Klicka för att se resterande...

Bor i Hälsingland. Närmare bestämt i Bollnäs. Ett svart hål när det gäller organiserad paddling och skridskoåkning. Här är det i största allmänhet väldigt stängt till gemenskap. Lätt att prata om aktiviteter med andra, men man håller sig till de närmsta vännerna när det väl gäller. Väldigt svårt att organisera ihop något med andra. Ingen bjuder in till aktivitet, ingen efterfrågar något. Även om man känner varandra på annat håll så är man inte paddel/skridskokompisar för det... Känner man ingen innan man går ut en kväll kommer man inte känna någon när man kommer hem. Man tar inga nya kontakter, man håller sig till de man redan umgås med.
Nä man får åka till grannstan som iallafall har paddelklubb. Efter ett par säsonger så släppte det och vi lite lagom nya ar blivit det nya gänget i klubben.. vi som håller igång jämt typ... Men jag paddlar mycket här hemma, och här är det tomt på kompisar. Nu har ju paddlare en förmåga att gilla skridskoåkning också, och några i nya gänget åker skrillor. Jag tog en tur idag och efter en stund ser jag en bil vid stranden... Japp. Nyaste skridskokompisen från paddelklubben, så jag fick spontansällskap idag.

Ryktet gör gällande att de kallar oss andra för "svartåkare" / "privatåkare"

Klicka för att se resterande...

Det bästa sättet att hålla ihop en grupp är ju med en stark "vi" känsla, och den känslan blir såklart starkast om "vi" håller ihop mot alla de andra onda utanför "vi".Ju ondare de andra är, desto starkare håller "vi" ihop!

Vill man att folk ska ha tillgång till fria israpporter är det bästa man kan göra att bidra med sådana på www.isplanket.se. Det tycker jag att fler ska göra. Då främjar man friluftsliv och samarbetsanda. Är man orolig för att locka någon till en farlig situation kan man nöja sig med att skriva sina faktiska observationer så får läsaren göra sin egen bedömning.

Den där snobbiga och exkluderande attityden hos vissa organiserade friluftslivsutövare ni skriver om känner jag igen. Hoppas verkligen att den inte sprider sig. De får ha sin grej. Men när de sprider en felaktig bild bland allmänheten som gör folk osäkra på friluftsliv är det dags att vi andra agerar. Vi får sprida vår bild genom att avdramatisera och undervisa. Det är också bra om vi uppmärksammar andra på vad som sker när några sprider en felaktig bild genom att t.ex. säga att den här aktiviteten ska bara göra på "vårt vis".

Blir lite nyfiken när skribenten "jamo" skriver att de försöker bromsa informationsutbytet i fristående faceebok-grupper och bromsa det fria friluftslivet. Har du "jamo" eller någon annan exempel att ge så vore det nyttigt för oss andra så att vi får veta mer om vad det är för spel som pågår.

VIll ge P-E lite stöd

Jag är en av många åkare som helt enkelt lärt mig på egen hand, av erfarna vänner, och genom läsning. Jag har inte varit medlem någonstans och aldrig läst israpporter. Jag åker gärna med vänner men gärna där det inte är 25 pers i en grupp som stormar fram på isen. Jag gillar att ta egna beslut och åker gärna där det krävs omdöme - det är det som är charmen med is och alla andra äventyr.

Jag blir ofta lite trött på den påstådda omsorgen om min säkerhet som skridskosverige ibland utrycker. Jag kan få tag i lavinrapporter fritt. Jag kan läsa om toppturer fritt. Jag kan läsa guideböcker om klättring fritt (eller köpa en). Jag kan läsa guideböcker om isklättring, dykning, surf (vågor och vind). Jag antas kunna processa informationen.

Bara när det gäller is finns detta krav på att man ska ha varit med på en välkomstträff eller grundutbildning innan någon vill berätta var någonstans jag kan åka.

Om man formulerar informationen korrekt, dvs man är tydlig med att is förändras, att man behöver viss kunskap, att klubben inte tar ansvar för att isen är säker, osv, då måste rimligen säkerhetsaspekten och ansvarsfrågan kunna vara avklarad.

Man kan också tänka sig att man formulerar isbeskrivningar just för att allmänheten ska kunna ta del av den. Typ från "säker, med rätt utrustning och kunskap", eller "mycket osäker, endast för erfarna åkare". Det är precis så vi gör inom tex klättring.

Att, som media, och delar av skridskosverige tycks göra, beskriva is som ständigt livsfarlig är kontraproduktivt. Det leder till att färre lär sig om is. Om vi gjorde samma sak med vatten (avrådde alla från att gå och bada och höll temperaturen hemlig) så skulle få lära sig simma. De utan omdöme ignorerar varningar och de med omdöme skulle klarat sig ändå.

Behovet av att finansiera sitt system köper jag helt, men för det räcker en enkel betallösning online.

Nu ska jag gå med i GLSK i år, för jag behöver fler att åka med!

johnliungman sa:

Jag är en av många åkare som helt enkelt lärt mig på egen hand, av erfarna vänner, och genom läsning. Jag har inte varit medlem någonstans och aldrig läst israpporter. Jag åker gärna med vänner men gärna där det inte är 25 pers i en grupp som stormar fram på isen. Jag gillar att ta egna beslut och åker gärna där det krävs omdöme - det är det som är charmen med is och alla andra äventyr.

Jag blir ofta lite trött på den påstådda omsorgen om min säkerhet som skridskosverige ibland utrycker. Jag kan få tag i lavinrapporter fritt. Jag kan läsa om toppturer fritt. Jag kan läsa guideböcker om klättring fritt (eller köpa en). Jag kan läsa guideböcker om isklättring, dykning, surf (vågor och vind). Jag antas kunna processa informationen.

Bara när det gäller is finns detta krav på att man ska ha varit med på en välkomstträff eller grundutbildning innan någon vill berätta var någonstans jag kan åka.

Om man formulerar informationen korrekt, dvs man är tydlig med att is förändras, att man behöver viss kunskap, att klubben inte tar ansvar för att isen är säker, osv, då måste rimligen säkerhetsaspekten och ansvarsfrågan kunna vara avklarad.

Man kan också tänka sig att man formulerar isbeskrivningar just för att allmänheten ska kunna ta del av den. Typ från "säker, med rätt utrustning och kunskap", eller "mycket osäker, endast för erfarna åkare". Det är precis så vi gör inom tex klättring.

Att, som media, och delar av skridskosverige tycks göra, beskriva is som ständigt livsfarlig är kontraproduktivt. Det leder till att färre lär sig om is. Om vi gjorde samma sak med vatten (avrådde alla från att gå och bada och höll temperaturen hemlig) så skulle få lära sig simma. De utan omdöme ignorerar varningar och de med omdöme skulle klarat sig ändå.

Behovet av att finansiera sitt system köper jag helt, men för det räcker en enkel betallösning online.

Nu ska jag gå med i GLSK i år, för jag behöver fler att åka med!

Klicka för att se resterande...

Du jämför bland annat med dykning (vilket jag tolkar som apparatdykning och inte fridykning) men är det inte så att det krävs dykarcert för att få fylla luft och köpa apparat-delarna?
Har för mig att det var så på den tiden jag var aktiv (i alla fall formellt så) men det är ju omkring 20 år sedan.

Kan minnas fel och kan ha ändrats...

/Patrik