Framfotalöpning

Har alla sprungit på hälen tidigare?Jag tränade sprintlöpning i tonåren och då (om inte förr) springer man på framfoten, vilket man också gör när man springer distansträning (i den mån vi nu gjorde det). Så alla sprinters borde ju ha ett naturligt framfotalöpsteg.
Fler med den erfarenheten?

Tills jag läste den här artikelserien i sju avsnitt var jag övertygad om att hälisättning är en myt, medan helfot, eller mellanfot är det vanliga i långdsitanslöpning. Artikelserien (del 4) gav ju andra besked. Det som slår mig när jag tittar på videon är förstås hur otroligt långa steg de här killarna tar. Hur är det med kortdistansare?

Mäter man en sprinters steg så är de i och för sig nog väl så långa som en långdistansares, men foten träffar marken rakt under löparen med kraften riktad bakåt. Långdistansaren sätter i foten något längre fram och har en viss "mottagning/dämpning" i steget innan frånskjutet.

Fast ser man på eliten på maraton, så springer dom som medeldistansare/sprinters, så det är inte riktigt typiskt.

MarkusF sa:

Har alla sprungit på hälen tidigare?Jag tränade sprintlöpning i tonåren och då (om inte förr) springer man på framfoten, vilket man också gör när man springer distansträning (i den mån vi nu gjorde det). Så alla sprinters borde ju ha ett naturligt framfotalöpsteg.
Fler med den erfarenheten?

Klicka för att se resterande...

De flesta som löptränar mycket brukar kolla sin teknik och är sällan hällöpare enligt min erfarenhet.
De som började i vuxen ålder och nöjde sig med lunka i gå-lunka-löp, brukar köra hälsteg.
Jogging brukar också vara hälsteg, åtminstone ser det ut så i spåret.

...helt ovetenskapligt ...

//J

När det ändå teoretiseras. Idag gjorde jag mitt backpass, 7 knappt minutlånga ryck, c:a 20 m hög backe. Det är 3-4 km dit och givetvis springer jag åt båda hållen. Passade på när jag ändå hade klocka att kolla stegfrekvensen i vad jag bedömer som komforttempo;
det blev ungefär 90 steg per minut. Låter det rimligt?

camoscio sa:

När det ändå teoretiseras. Idag gjorde jag mitt backpass, 7 knappt minutlånga ryck, c:a 20 m hög backe. Det är 3-4 km dit och givetvis springer jag åt båda hållen. Passade på när jag ändå hade klocka att kolla stegfrekvensen i vad jag bedömer som komforttempo;
det blev ungefär 90 steg per minut. Låter det rimligt?

Klicka för att se resterande...

Svårt att säga...jag fick en ggn rådet att om man har 90 eller lägre (här räknas dubbelsteg) så tjänar man på att öka frekvensen. Elit brukar ligga på 180-200 enligt vedertagen teori men individuella förutsättningar ger stora variationer (Lasse Virén hade betydligt lägre frekvens t ex).

//J

Jag räknar alltså isättningar av vänster fot, annars går det ju inte att räkna alls. Jag gissar 12 km/h.
Ska tänka på ditt tips. Jag skulle vilja vara säker på att klara en mil på 50 minuter
(jag är inte 45 år längre) och det handlar till stor del om rätt teknik och rätt uppläggning.

budo, barfota

Det kanske är överspelat vid det här laget, men jag har tränat barfota (karate, judo, jiujitsu) kontinuerligt i 16 år nu och jag har inte sett problem med fötterna pga det. Några enstaka stukningar, och några tåproblem därför att någon ställer sig på någon annans fot - men inga barfotaproblem.

camoscio sa:

När det ändå teoretiseras. Idag gjorde jag mitt backpass, 7 knappt minutlånga ryck, c:a 20 m hög backe. Det är 3-4 km dit och givetvis springer jag åt båda hållen. Passade på när jag ändå hade klocka att kolla stegfrekvensen i vad jag bedömer som komforttempo;
det blev ungefär 90 steg per minut. Låter det rimligt?

Klicka för att se resterande...

Låter perfekt. Jag har läst att den bästa löpekonomin fås vid just denna frekvens. Säkert lite individuellt och beroende på hur fort man springer, men ja, det låter mycket rimligt. Vid jogg går det långsammare för mig, alltså mindre än 180 nedslag per minut

framfotalöpning har jag hört talas om, men vore det itne bra att praktisera det när man går också istället för att rulla eller hur man nu gör?

jag kan få ont i knäna vid långa vandringsetapper och höjdskillnader. Kanske inte funkar i trad. hårdsulade kängor, men finns ju smidigare kängor också av ex haglöfs lim eller liknande.

har ibland försökt att praktisera lite framåtlutad gång för att falla ner på framfoten, men känns lite skumt och ovant. Det traditionella klånkandet med tunga steg i fjällen kan inte vara den hälsosammaste och mest energisparande gång/vandringstekniken tänker jag?

Bra trådarkeologi! Löparskor utan "drop" och med rätt formad tåbox var faktiskt ett lyft för mina risiga knän, just pga att jag då inte landar stumt på hälen, samtidigt som tårna kan spreta/fjädra naturligt när jag landar på framfoten.

Det vore ju idealet även på vandring, men där ger jag upp de renodlade barfotaskorna pga att jag inte tål kylan och vätan, samt behöver stegjärn ibland. Men jag väljer så tuna/mjuka/lätta/platta skodon som möjligt även där.

Med hyfsat "marknära" skodon upplever jag ändå att risken för "stumgång" är liten när jag tar mig fram i lite mer teknisk terräng, där jag ändå behöver en "känslig" fotisättning, än vid gång/löpning på jämnare/plattare stigar; så problemet löser sig av sig själv, för jag sysslar oftare med det förra än det senare.

"Det traditionella klånkandet" kan man nog göra sig av med (eller aldrig hamna där) även med hyfsat konventionella vandringskängor, utom de mest överdrivet uppbyggda, överdämpade, tunga och stela. Jag är inte säker på att det handlar om någon mer framåtlutad gång, mer en mjukhet och närvaro vid fotisättningen. Går säkert att öva på, jag brukar jämföra känslan med att dansa, men har lite svårt att beskriva det så det blir till någon hjälp.

Stela/tunga pjäxor och tung packning försvårar säkert ett sådant "flyt", men för egen del var också försöket att gå med stavar en negativ överraskning - jag blev liksom låst i en mer mekanisk, okänslig gångart.

Det är inte tänkt av evolutionen att vi springer på framfötter (ser löjligt ut som en häst som inte har några vadmuskler) . Vadmuskler belastas då dubbelt så mycket redan vid fotsättning. Det är inte tänkt heller att springa på asfalt, därmed knäproblem, använd hälinlägg om du inte har tillgång till mjuka springleder.