Stort knivintresse - välj din favoritkniv

Frost...

Fann denna erfarna Frost-kniv i ett bortglömt hörn hos min gamle far... man kan verkligen fundera på vad den har varit med om.

På den gamla "goda" tiden var moraknivar rena förbrukningsverktyg. Man var därför inte speciellt rädd om dem.

Jag tycker mig skönja en klar skillnad i tänket de senaste kanske 10 åren. Till och med äldre och ganska slitna knivar börjar uppskattas och värderas på ett helt annat sätt. Det är bara att kolla vilka fantasipriser en del vill ha för sina pjäser på Tradera och andra auktionssajter.

Både bra och dåligt m a o för oss som är kniventusiaster och gärna köper en och annan kelning med återkommande frekvens .

~Paul~

PS Charmig kniv!

På tal om Karlsson/Nilsson-knivar. Jag citerar mig själv: "Karlsson/Nilsson-knivar stoltserar ofta med ett tunt blad som formligen glider igenom organiskt material."

Kolla in bladtjockleken på den här allkniven . Bladlängden är 175 mm.

Såvitt jag vet saknar Karlsson/Nilsson-knivarna en arvtagare eller fortsättning. Kanske finns det avlägsna släktingar eller tunnbladslikheter hos Primus och möjligen rentav hos Opinel, i deras små köksknivar?

Men Frosts knivar finns ju numera under varumärket Morakniv. "Frost" betecknar där knivar för industriella ändamål (sorterat under "Frosts Favoriter" eller "Frosts arkiv"). Slöjdknivar med rött skaft går under beteckningen Morakniv "Klassiker". Trots att dessa ursprungligen (?) kom från Frost?

Slöjdknivar med röda skaft - det finns kanske en än mer komplex historik i detta ämne (bortom Morakniv-Frost)?

Hattmakaren sa:

1. Såvitt jag vet saknar Karlsson/Nilsson-knivarna en arvtagare eller fortsättning.

2. Kanske .....Primus och möjligen rentav hos Opinel, i deras små köksknivar?

3. Men Frosts knivar finns ju numera under varumärket Morakniv. .....Trots att dessa ursprungligen (?) kom från Frost?

4. Slöjdknivar med röda skaft - det finns kanske en än mer komplex historik i detta ämne (bortom Morakniv-Frost)?

Klicka för att se resterande...

1. Så är det tyvärr.

2. Inte riktigt så tunna. På sin tid hade KN i princip bara en rival när det gällde tunna blad, nämligen den tillika avsomnade firman NilsJohan. Här är deras legendariska och extremt tunnbladiga filékniv:



3. Både Frosts, liksom KJ Eriksson hade liknande produkter. KJ-s blad var något tjockare än Frosts. Personligen föredrog jag Frosts.

Stålet var snarlikt men inte samma (rostfritt). Frosts körde på det vanliga 12C27 medan KJ använde 12C27M (Modified) som hade något högre grad av slagseghet och rosttröghet men saknade i sin tur lite av slitstyrkan hos standard-12C27. Skillnaderna var dock så mikroskopiskt små att man i praktiken inte märkte dem.

Också kolstålen skilde sig något. Återigen hade Frosts alster blad i ett aningens slitstarkare stål än KJ.

4. Så är det. Det finns mycket att säga i ämnet. Frosts var varken först eller ensamma om röda skaft .

~Paul~

Esee 4 - det medföljade fodralet i kydex eller hårdplast, som kniven sitter ganska grunt i, är avsedda att knytas fast i bältet. Det fungerar ju mindre bra med ryggsäck, som ju har stödbältet i ungefär samma höjd som bältet på byxan. Lösningen måste bli en dangler samt en bältesögla för fodralet.

På bilderna nedan ser ni min hemmagjorda lösning, där kydexfodralet binds fast med paracord som sedan även kan slås om benet för att få till den optimala dangler-funktionen.

I nästa försök kommer jag nog att försöka sy fast en hållare för eldstål.

Hattmakaren sa:

Esee 4 - det medföljade fodralet i kydex eller hårdplast, som kniven sitter ganska grunt i, är avsedda att knytas fast i bältet. Det fungerar ju mindre bra med ryggsäck, som ju har stödbältet i ungefär samma höjd som bältet på byxan. Lösningen måste bli en dangler samt en bältesögla för fodralet.

På bilderna nedan ser ni min hemmagjorda lösning, där kydexfodralet binds fast med paracord som sedan även kan slås om benet för att få till den optimala dangler-funktionen.

I nästa försök kommer jag nog att försöka sy fast en hållare för eldstål.

Klicka för att se resterande...

En praktisk och snabb lösning. Bra!

~Paul~

dePaul sa:

1. Så är det tyvärr.

2. Inte riktigt så tunna. På sin tid hade KN i princip bara en rival när det gällde tunna blad, nämligen den tillika avsomnade firman NilsJohan. Här är deras legendariska och extremt tunnbladiga filékniv:



3. Både Frosts, liksom KJ Eriksson hade liknande produkter. KJ-s blad var något tjockare än Frosts. Personligen föredrog jag Frosts.

Stålet var snarlikt men inte samma (rostfritt). Frosts körde på det vanliga 12C27 medan KJ använde 12C27M (Modified) som hade något högre grad av slagseghet och rosttröghet men saknade i sin tur lite av slitstyrkan hos standard-12C27. Skillnaderna var dock så mikroskopiskt små att man i praktiken inte märkte dem.

Också kolstålen skilde sig något. Återigen hade Frosts alster blad i ett aningens slitstarkare stål än KJ.

4. Så är det. Det finns mycket att säga i ämnet. Frosts var varken först eller ensamma om röda skaft .

~Paul~

Klicka för att se resterande...

I vissa stycken var knivarna så mycket mer tilltalande förr, innan plasten invaderade industrin. Nu är det svårt att få tag i fileknivar som är lika vackra som dina - i vart fall från Morakniv.

Generellt föredrar jag träskollor.

Fällkniven F1 har ett slags plastmaterial i handtaget - precis som flertalet Moraknivar i samma produktkategori. Visserligen har Fällkniven även skinnhandtag på sina exklusiva modeller - det hade varit spännande att se det på F1...

Esee 4 har canvas micarta - såvitt jag förstår ett slags indiústriellt framställt kompositmaterial, delvis plastbaserat. Canvas micarta är dock väsentligt mer tilltalande som material än plasten hos Fällkniven och Morakniv.

Samtidigt finns det något så väldigt "lagom" med Fällkniven och Morakniv att de framstår som så genuint svenska. Som att Kajsa Varg tager vad man haver.

Hattmakaren sa:

1. I vissa stycken var knivarna så mycket mer tilltalande förr

2. Generellt föredrar jag träskollor.

3. Fällkniven F1 har ett slags plastmaterial i handtaget

4. skinnhandtag.......det hade varit spännande att se det på F1...

5. Esee 4 har canvas micarta - såvitt jag förstår ett slags indiústriellt framställt kompositmaterial, delvis plastbaserat.

6. Canvas micarta är dock väsentligt mer tilltalande som material än plasten hos Fällkniven och Morakniv.

7. Samtidigt finns det något så väldigt "lagom" med Fällkniven och Morakniv att de framstår som så genuint svenska. Som att Kajsa Varg tager vad man haver.

Klicka för att se resterande...

1. Sant.

2. Jag brukar föredra träskollor i mina samlarknivar och eventuellt konstmaterial i användarknivar. Bästa/säkraste/mest ergonomiska grepp vinner oavsett material!

3. Fällkniven kör på Themorun, ett inte helt oävet material: http://www.mcc-spd.com/en/product/thermorun/thermorun.html

4. Har sett en del sådana hembyggen. Visst det kan vara snyggt .

5. I sin enklaste form är Micarta en konstgjord syntetisk polymer skapad genom en reaktion mellan fenol och formaldehyd.

6. Burlap Micarta är estetiskt tilltalande i högre grad än både Linen Micarta och Canvas Micarta.

7. Det som ofta utmärker svenska knivar är funktionalitet. Dvs, man är snarare ute efter att kniven funkar till de arbeten den är designad till än att den uppvisar onödigt bling. Dock har ju en del Fällkniven modeller pimpats så att de bättre passar till den amerikanska knivkulturen .

~Paul~

Från Fällknivens hemsida:

"Thermorun
Krasst sett är Thermorun Elastomer en högpresterande TPE sammansatt av en dispergerad olefinisk gummi (EPR, EPDM) som domän och olefinisk termoplast (PP, PE) som matris. Det här är tekniska termer som få av oss förstår. Men, vi har arbetat med det här materialet i över trettio år och har således mycket erfarenhet kring hur detta skaftmaterial fungerar i praktiken. Thermorun är en hållbar plast med gummiliknande egenskaper och är tämligen okänsligt mot värmeåldring, vatten, väder, kemikalier/lösningsmedel i allmänhet, ozon och DEET, det sistnämnda finns bl a i myggmedel och är ökänt för att lösa upp även plaster. När vi ska konstruera en överlevnadskniv är Thermorun alltid det först valet eftersom det ger ett bra, säkert och komfortabelt grepp till en överkomlig kostnad."

"Micarta
Micarta är en komposit bestående av fenolharts (en härdplast) och ex.vis canvas (linne eller bomull) eller papper. Används canvas framträder tygets struktur när knivskaftet formas, används papper kan man ofta se olika skikt av detta material. Micarta har över hundra år på nacken och har använts i minst femtio år för lite finare handgjorda knivar. Fenoler och högtryckslaminat som Micarta®, Texolite® och Bakelite® är hårda, täta material tillverkade genom applicering av värme och tryck till en serie av skiktade material, såsom papper eller tyg, impregnerade med ett syntetiskt harts. Dessa material är extremt mångsidiga på grund av sin ovanliga kombination av goda egenskaper. Högtryckslaminat mjuknar inte nämnvärt när det utsätts för värme, är starkt, formstabilt, tämligen okänsligt för vatten samt leder inte elektricitet. Micarta är ett registrerat varumärke och ägs av Norplex Inc, USA."

"Läder
Läder är ett gammalt, pålitligt skaftmaterial som inte är så vanligt nu för tiden. Det är synd för, läder är ett starkt, formbart material som motstår tidens tand minst lika bra som trä men utan att det går flisor ur skaftet eller att det spricker. Läderskaften på Northern Light-serien är helt obehandlade och meningen är att skaftet ska få en mörk vacker färgton genom användning under lång tid. Det är med andra ord svett, blod, kåda, fett, aska etc som till slut ger en mörkbrun, vacker och hållbar yta. Om skaftet utsätts för vatten reser sig de yttersta läderfibrerna och ger, när kniven torkat, ett sandpapperlikt, oerhört fast grepp. Vi tycker inte läderskaft behöver behandlas men vill du ändå addera något är det någon typ av vax som gäller. Använd inte fett eftersom det gör skinn mjukt och – absolut inte olja."

Fram för mer läder!
Esee?
Morakniv?
Och Fällkniven - snälla, en F1 med läder!
Med tanke på allt köttätande torde det finnas gott om råvara.

Referens: https://www.fallkniven.com/produktinformation/skaftmaterial/

Funktion framför allt håller jag med om. Thermorum, kraton och gummit på Mora etc är betydligt trevligare än micarta som är kallt, halt och tungt. Värst av allt blir det när man kombinerar det med en kall exponerad tånge. Det vet alla som jobbat med sån kniv i kallt väder med bara händer. Hade en jaktkniv med just de attributen, som jag avyttrat till förmån för en Fällkniven H1. H1 har ett behagligt välformat kratonskaft och funktionell slida i zytel. Allt är starkt, bekvämt och går att diska. Enda jag saknar är ett lite bättre parerskydd just när man knäcker upp bäcken etc.
Skulle aldrig vilja ha läder i skaft eller fodral, men det är bara mitt tycke. ESEES knivar tycker jag mest ser opraktiska ut med kantiga smala grepp, exponerad tånge etc.

MAW sa:

Funktion framför allt håller jag med om. Thermorum, kraton och gummit på Mora etc är betydligt trevligare än micarta som är kallt, halt och tungt. Värst av allt blir det när man kombinerar det med en kall exponerad tånge. Det vet alla som jobbat med sån kniv i kallt väder med bara händer. Hade en jaktkniv med just de attributen, som jag avyttrat till förmån för en Fällkniven H1. H1 har ett behagligt välformat kratonskaft och funktionell slida i zytel. Allt är starkt, bekvämt och går att diska. Enda jag saknar är ett lite bättre parerskydd just när man knäcker upp bäcken etc.
Skulle aldrig vilja ha läder i skaft eller fodral, men det är bara mitt tycke. ESEES knivar tycker jag mest ser opraktiska ut med kantiga smala grepp, exponerad tånge etc.

Klicka för att se resterande...

Jag förstår att läder faller bort, särskilt på en jaktkniv. Man skulle i stort sett behöva koka kniven för att få den bakteriefri. Lädret skulle inte hålla för detta.

/John