Om du tänker börja löpträna, gör inte det, om inte du väger max 55 kg (som kvinna) och har tränat något med hög belastning på benen innan ( t.ex. aerobics ) flera gånger i veckan i flera år. Det finns träningsformer som är till för amatörer, men löpning är INTE bland dem. Du kan i princip räkna med att bli skadad. Om du har tur räddar skadan dig bara från löpträningen, men i allmänhet får du räkna med att den hindrar dig från nästan all annan träning och också de allra flesta former av friluftsliv. Kanske kommer skadan att påverka hela livet.
Men du kanske låter dig luras av löparhypen uppblåst av starka kommersiella intressen. För det finns stora pengar att tjäna på löparna, och även den som skadas efter några månader. Ett par helt normala löparskor (tillverkad i Kina eller dess grannländer under slavliknande förhållande) kostar cirka 1500 kr. Vad får man för andra skor för motsvarande summa ? Ett par svensktillverkade lågskor. Och där man kan räkna med att lågskorna med lite skötsel håller i många år, räknas löparskorna som utslitna efter ett år eller två även om de inte använts. Sammalunda gäller en hel del övrig utrustning. En sportbehå ( för 500+ kr) förväntas inte hålla mer än ett halvår (källa Löplabbet). Det finns pengar att tjäna på löparna ( även de som blir idrottsinvalider relativt snart hinner ändå skaffa en hel del utrusning och när de lagt skorna på hyllan kommer nylurade till). En relativt modest utrustning, förutom skorna, rusar iväg till tusenlappar och då har jag inte räknat med löparklockor som kostar lika mycket som det andra ihop. Det finns en stor marknad för böcker, tidskrifter och internetsiter.
Sedan är det loppen, som med accelererande anmälningsavgifter blivit en miljonindustri. Särskilt illa är det med de verkliga amatörloppen (blodomloppet, tjejmilen...) som har som affärsidé att lura personer som absolut inte har förutsättningarna för det att börja löpträna.
Det sista steget i näringskedjan är de privata sjukgymnaster och läkare (och andra liknande yrkesgrupper) som specialiserat sig på de skadade löpare som har råd att försöka lappa ihop sig professionellt ( de övriga får ytterligare belasta den underdimensionerade offentliga sjukvården).
Men du kanske låter dig luras av löparhypen uppblåst av starka kommersiella intressen. För det finns stora pengar att tjäna på löparna, och även den som skadas efter några månader. Ett par helt normala löparskor (tillverkad i Kina eller dess grannländer under slavliknande förhållande) kostar cirka 1500 kr. Vad får man för andra skor för motsvarande summa ? Ett par svensktillverkade lågskor. Och där man kan räkna med att lågskorna med lite skötsel håller i många år, räknas löparskorna som utslitna efter ett år eller två även om de inte använts. Sammalunda gäller en hel del övrig utrustning. En sportbehå ( för 500+ kr) förväntas inte hålla mer än ett halvår (källa Löplabbet). Det finns pengar att tjäna på löparna ( även de som blir idrottsinvalider relativt snart hinner ändå skaffa en hel del utrusning och när de lagt skorna på hyllan kommer nylurade till). En relativt modest utrustning, förutom skorna, rusar iväg till tusenlappar och då har jag inte räknat med löparklockor som kostar lika mycket som det andra ihop. Det finns en stor marknad för böcker, tidskrifter och internetsiter.
Sedan är det loppen, som med accelererande anmälningsavgifter blivit en miljonindustri. Särskilt illa är det med de verkliga amatörloppen (blodomloppet, tjejmilen...) som har som affärsidé att lura personer som absolut inte har förutsättningarna för det att börja löpträna.
Det sista steget i näringskedjan är de privata sjukgymnaster och läkare (och andra liknande yrkesgrupper) som specialiserat sig på de skadade löpare som har råd att försöka lappa ihop sig professionellt ( de övriga får ytterligare belasta den underdimensionerade offentliga sjukvården).
Så löjligt tyckte jag det var.
