Vad har ni för hundar?

Lgh utesluter ju absolut inte hund men det är skönt att ha nära till skog och mark att gå i. Sambon kan ha med hunden på jobbet på vardagar (personalstall) så han får två långa promenader till och från jobbet och ett par stycken under dagen förutom kvällsrastning. Visst hade det varit skönt med hus men det kommer väl. Vet inte var du bor men en extremt köldtålig polarhund kanske inte mår så bra nere i Stockholm kan jag tänka mig.

Jag bor i Linköping, som ligger än mer söder än sthlm :/ Tycker du det utesluter hunder som tex alskan malamute och grönländaren? Observera att jag bara är ute efter tips för att hitta den rätta hunden ;)

När jag väl köper hunden kommer den få en ägare som:
- Bor "lantligt" i villa utanför Linköping
- Kommer vandra några ggr per år (tex svenska fjäll eller centrala norge)
- Har ett jobb som hunden kan vara med i (alltid utomhus, oavsett väder)
 
Polarhund

Lgh utesluter ju absolut inte hund men det är skönt att ha nära till skog och mark att gå i. Sambon kan ha med hunden på jobbet på vardagar (personalstall) så han får två långa promenader till och från jobbet och ett par stycken under dagen förutom kvällsrastning. Visst hade det varit skönt med hus men det kommer väl. Vet inte var du bor men en extremt köldtålig polarhund kanske inte mår så bra nere i Stockholm kan jag tänka mig.

Det har ingen betydelse var du bor i landet om du skall ha en polarhund! Det finns uppfödare från Malmö län och upp till Riksgränsen . Det enda jag tycker är att om man skall ha en polarhund så skall man ej bo i lägenhet . En polarhund eller alla arbetande hundar kräver mycket stimulans för att trivas och må bra . Tycker att du skall ta kontakt med dom olika rasklubbar som finns, där kan du få hjälp med att hitta uppfödare som följer rasklubbarnas kriterier för att föda upp och sälja valpar . Av dom kan du också bli introducerad i dom olika rasklubbarna som finns.
http://www.sphk.se
 
Senast ändrad:
Det där kan de som har såna bättre än jag men en granne har två som tungorna hänger på från vår till höst ser det ut som :) Oavsett hund så tycker jag att de är värda många timmar ute per dag. Gå i skogen, löpning, skidor, drag osv. är jäkligt roligt också. Många hundar behöver mycket aktivering av kropp och hjärna. Jag tycker personligen, utan att ha barn, att man blir mycket mer låst med hund än med barn. Vi undviker att flyga pga hund så det blir många och långa bilresor då vi har all familj uppe i Norr- och Västerbotten. Hade varit enklare med hundvana och hundkära nära till för de gånger man behöver komma ifrån. Nu har man ju valt att ha hund så det blir en annan livsstil men det positiva överväger helt klart.

http://www.sgsk.se/gordonsetter.html
"Förstagångsägaren underskattar lätt den omställning av vardagslivet som innehavet av en gordonsetter medför. Såväl erfarna som oerfarna hundägare kan överväldigas av rasens energi, varför det tyvärr händer att hundar måste omplaceras innan de nått vuxen ålder. Överväg därför noga de konsekvenser som köpet av en gordonsetter medför. Det finns två kategorier gordonsetterägare: de som anser att redan en gordon är en för mycket, medan andra efter att ha ägt en gordon inte kan drömma om att skaffa någon annan ras."

Jag bor i Linköping, som ligger än mer söder än sthlm :/ Tycker du det utesluter hunder som tex alskan malamute och grönländaren? Observera att jag bara är ute efter tips för att hitta den rätta hunden ;)

När jag väl köper hunden kommer den få en ägare som:
- Bor "lantligt" i villa utanför Linköping
- Kommer vandra några ggr per år (tex svenska fjäll eller centrala norge)
- Har ett jobb som hunden kan vara med i (alltid utomhus, oavsett väder)
 
Korthårig Vorsteh

Vi har en korthårig Vorsteh kille som heter Elvis (Riapias Giron). Han är 2,5 år. Han är en underbar mysig, pigg och nyfiken kompis som älskar att springa, fjällvandra och dra. Under vintern har jag börjat köra drag med honom så till nästa vinter ställer vi oss på start linjen för tävling i draghund.
 

Bilagor

  • norrb_024XM.jpg
    norrb_024XM.jpg
    82.2 KB · Visningar: 1,611
  • norrb_005XM.jpg
    norrb_005XM.jpg
    82.5 KB · Visningar: 1,556
Vorsteh är fina hundar. Har en bekant med två stycken. Kommer ihåg en gång för ett antal år sedan när det var dags för årets ripjaktspremiär och de var i upplösningstillstånd. Jag var inte hundägare då men blev rätt förvånad hur två såpass stora hundar lyckades komma in i min dåvarande Peugeot 307 via skuffen. Jag skulle bara packa ur och in i kamratens bil. När det var dags att packa jätteryggsäcken var de överallt och ivägen. De verkar ha koll på när det är dags för jakt :)
 
Appropå skaffa hund... Jag personligen tycker att:
1. Lägenhet eller villa har inte så stor betydelse, du ska iaf inte stimulera hunden genom att kasta ut den på tomten, utan genom att promenera eller arbeta med den. Tomten är praktisk för de där gångerna man inte vill gå ut, utan bara kasta ut hundskrället så den får kissa själv, men det händer inte ofta.
2. Grönländare/malamute är mig veterligen bra hundar, men rekommenderas sällan för nybörjare. Kan väl funka, men det kan bli svårt.
3. Jag är mer och mer skeptisk till rasrena hundar, iaf i betydelsen hundar som kutat runt i en utställningsring och sedan avlats på utseende i generationer, allrahelst raser där alla har en och samma hund på en eller två ställen i stamtavlan. *Det* är oseriös hundavel i mina ögon.
4. Innan du bestämmer dig för en ras, träffa en massa hundar av rasen, samt en massa människor som har rasen. Jag insåg efter att ha skaffat hund att jag och alla jag pratat med som "kunnat" rasen hade helt olika definitioner av friluftsliv...
5. 3-4 veckors fjällvandring har inte *så* stor betydelse, det viktiga är vad du tänker göra de övriga 48 veckorna :).

I övrigt, lycka till med hundskaffandet, jag tror inte du kommer ångra dig :).
 
Det finns ju avelsstrategier för renrasiga hundar men visst så avlar vissa för mycket på vissa erkänt bra jakthundar osv. Det existerar garanterat samma sak oavsett blandras eller renrasigt så jag tror inte man kan beskylla renrasiga hundar som dåliga per automatik, snarare tvärtom. För Gordon Setter ser det till exempel ut såhär (http://www.sgsk.se/RAS.html):

Bakgrund
Gordonsettern är en numerärt liten ras där knappt 140 valpar registreras årligen (medeltal för 2005-2009).

Kullstorlek: 7,7 valpar/kull (medeltal för 2005-2009).

Såväl tik- som hanhundspopulationen domineras av en skandina*visk linje vilken importer*ades från England för drygt hundra år sedan. Stammen är i princip identisk med den norska, och utbytet över gränsen är stort. I Norge registreras omkring 750 valpar/år. Under senare tid har nytt blod tillförts via parningar med utomnordiska hundar.

Genetisk variation
Rasens inavelsökning har dämpats markant under den senaste femårsperioden och har sjunkit från 5,3 % till 1,5 % (medeltal för 2005-2009). Som en följd av detta har avelsbasen breddats och den effektiva populationen ökat från 47,4 till 141,5 djur (medeltal för 2005-2009).

Hanhundsanvändning
En hund rekommenderas under sin livstid lämna högst 25 % av det genomsnittliga antalet registrerade valpar per år i sin ras. En gordonsetterhane bör således vara far till högst 35 valpar i Sverige. Enligt samma rekommendation bör en hund lämna högst 50 barnbarn. Fjorton gordonsettrar, varav sex är födda utanför Norden, över*skrider detta mål. Dessutom har även sju närbesläktade tikar mer än 50 barnbarn. Sannolikt är det otillräckligt att enbart begränsa en enskild hanes användning, kanske bör också hundens hel- och halvsyskon omfattas.

Mål
•Öka den effektiva populationen mot det önskvärda antalet på 200 djur.
•Bibehålla en inavelsökning under det rekommenderade värdet 2,5 % baserat på fem generationer.

Strategi
•Stimulera nyttjandet av fler hanhundar, såväl svenska som utländska.
•Begränsa matadoraveln (högst 35 avkommor per hanhund i Sverige).
•Inte para mer närbesläktade individer än kusiner (inavelsökning 6,25 %).
•Beräkna inavelsökning för tänkta kombinationer och publicera detta på valplistan.

För blandraser finns det troligen ingen koll alls.
 
Nej, jag säger inte att rasrena hundar är sämre, utan snarare att inte blandraserna nödvändigtvis måste vara sämre.

Det jag framförallt vänder mig emot är egentligen utställningsbaserad avel, eftersom jag anser att hela grejjen ger fel incitament. Kort sagt, folk avlar på mentalt och/eller fysiskt sämre hundar bara för att hunden fått en utmärkelse av en person som sett den i kuta i cirklar i några minuter. I värsta fall har denna person aldrig någonsin sett en hund av rasen förr (detta gäller allround-domare), men ett ck väger fortfarande tungt. Sedan har vi ju hela diskussionen om huruvida utställningar leder till exteriöra överdrifter (jag är ganska övertygad om det).

Vad gäller din skrivelse, med tanke på att "matadorens" hel- och halvsyskon inte omfattas av begränsningen blir den i värsta fall lite tandlös, men det är ett bra resonemang, och en hel del rasklubbar verkar ta ansvar (eller producerar åtminstone skrivelser som säger rätt saker...).
 
Obs! Jag är bara småintresserad men har inte skrivit texten ovan. Bara klippt från SGSK. Jag kan hålla med om att för utställning så avlas det på ett visst sätt. Det bör ju inte drabba den som köper t.ex. en jakthund som går till andra sorters kennlar. Kör man på en korsning så är det mer rysk roulette vilka anlag och temperament m.m. som man får tror jag. Renrasiga hundar från seriösa uppfödare bör ha mindre risk för dåliga höfter och inavel i och med att man håller koll på detta.
 
Nä, taskigt formulerat av mig, jag vet att du inte skrivit den (åtminstone inte nu under kvällen ;)), jag har läst sådana där förr.

Mja, risken för inavel är närmast definitionsmäsigt större hos rashundar eftersom de flesta raser har avlats från ett fåtal hundar, oftast i slutet av 1800-talet, om jag inte missminner mig, och sedan fortsatt avlats på en liten population. Hundar inom många raser är ganska nära släkt med varandra. Jag vet inte om det var mops, som genetiskt sett hade en population på ett par hundra individer, trots att världspopulationen är tusentals, just eftersom de alla har ungefär samma hundar längre bak i stamtavlan.

Annars håller jag med om att risken torde vara mindre att få en hund med dåliga höfter osv från en seriös uppfödare, svårigheten är bara att hitta en sådan, och bara det att personen sysslar med rasavel är tyvärr ingen garanti.
 
Har en Tysk Jaktterrier, som hittills aldrig kroknat före mig. Varken p.g.a. väder, temperatur eller för långa pass. Problemet är snarare att husse inte är ute HELA tiden... :)

Rasen är främst avlad på jaktliga egenskaper, så en förutsättning är förståss att man jagar oxo, annars blir dom aldrig riktigt lyckliga, även om han är ganska glad bara han får vara med.

Det blir aldrig långtråkigt med en Tyske kan jag lova, men googla och läs på väldigt noga innan om ni funderar på att skaffa en...

//Ronny


/Ronny
 
IMG_0095.jpg


Ärnst flyttade hem till oss för 2 veckor sedan. han är garanterad rasren, det finns ingen utställningshund någonsin från den kenneln, dock blir ca. 80% av hundarna tjänstehundar, några få går till privatpersoner som vill tävla.. mamman's kull snittade 543 poäng på MH och pappan strax lite bättre, detta garanterar inte ett skit men det ger en bra chans till önskat resultat
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...