Allt som syftar till att hjälpa mig utöver vad min kropp klarar är någon typ av "doping" enligt min mening. Det innebär att Diamox, syrgas, koffeinpiller, flygmaskiner och bärare är "doping". Lättviktsutrustning är det inte, och inte heller kaffe i de mängder du normalt dricker.
Att däremot avstå från Diamox, om du verkligen lider av hälsofarlig höjdsjuka, i syfte att ha bestigit "rent" är bara korkat. Men det är klart att det du i det läget måste acceptera att inte fortsätta mot toppen innan medlets effekter klingat av, om det skall anses helt rent.
Men för många är det naturligtvis viktigare att ha nått toppen, än att det är helt rent. Då tycker jag det är dags att fundera över syftet. Är det för att visa för dig själv och/eller andra vad du klarar, drar det naturligtvis ned prestationen. Är det däremot för att ha upplevt känslan att ha varit på en viss plats, dvs utan prestationskrav, så spelar det ju ingen roll.
Äventyrare; Jag tror det finns en tråd om det någonstans. Men för mig är det att gå utanför de "vanliga" gränserna. Vill man bli sedd som äventyrare i andras ögon, så är det de som ställer kraven. Är det bara i sina egna ögon som gäller, så är det ju vad som för just dig som är utanför dina bekvämlighetsgränser.
Själv tycker jag att det är tveksamt om jag kan kallas äventyrare. Jag ägnar mig ju bara åt lite utmanande saker på fritiden och semestern. Men i Svenssons ögon är jag en solklar äventyrare, så det fick bli min listning här på Utsidan.
