Finnar "räddade" i Abiskofjällen

Mobilens funktion

Jag räknar över huvud taget inte med mobiltäckning på utflykter som varar några dagar. Skulle det finnas så är det att betrakta som bonus.

Däremot fungerar moderna telefoner utmärkt som gps ( dom är numera vattenskyddade/vattentäta, skärmen är betydligt bättre än många gps och batteritiden på flygläge med enbart gps påslaget ca 4 dagar). Den får dessutom fungera som lager för några e-böcker att ha som läsning på kvällarna.
Om jag bedömer batteritiden som för kort så tar jag med en power bank.

Vid vandring utanför leder har jag en InReach som säkerhet för mig, familjen och fjällräddningen.
 
Men hur rimmar det med att det allmänt sett nu navigeras med mobilen?
Som är värdelös när det regnar, syns dåligt i starkt solljus och har taskig batterikapacitet. Allt jämfört med en vanlig handhållen GPS.

Frågan är hur man navigerar med mobil. Jag kör karta och kompass. Mobilen är en nice-to-have-pryl som gör att jag snabbt kan konstatera att det visst var en km ytterligare att gå mot målet, jämfört med vad jag nyss meddelade sjuåringen. En väl nedpackad, uppvärmd och avstängd mobil som tas fram för att plocka en koordinat som kan plottas på en papperskarta är i min värld en tillräcklig och lyxig säkerhetsdetalj som gör att jag inte har en separat GPS. Men att räkna med telefontäckning ingår inte i mitt koncept, annat i gränszonen mellan vildmark och civilisation.

InReachen har dock alltid levererat. (Den har förresten också en GPS, när jag tänker efter.)
 
Du menade kanske 49+ när du skrev ditt yttrande.

Har man vandrat årligen under 10 års tid, från att man är 20 tills man är 30, och sen tagit 30 års uppehåll i vandrandet borde man vara 60+ snarare än 49+. Eller är jag så dålig på matematik?

Jag räknar inte vandringar vid 9 års ålder som "erfarenhet".
 
Inte ens inne i 'civilisationen' - det räcker med ett strömavbrott på några få timmar så är basstationernas UPS:er urkörda. Reservkraftsdieslar finns bara i vissa större mobilmaststationer, och inte ens i alla nätägarnas teknikhyddor då - även om de delar på själva masten.

De svenska operatörerna tycker att elnätets tillförlitlighet är så pass bra i många områden att de helt enkelt inte har en UPS som klarar avbrott längre än i bästa fall några minuter.
När vi hade ett lokalt strömavbrott senast dök mobilnätet samtidigt som fibernätet, dvs ingen reservkraft alls i radionätet.
Den eventuella ekonomiska förlusten pga utebliven mobiltrafik ställs mot kostanden att köpa och underhålla batterier.
 
Hur som helst...

Den här diskussionen är ju rätt återkommande på utsidan.
Räddningstjänst av något slag har gjort en utryckning baserat på de uppgifter de fått (som inte nödvändigtvis är samma som står i tidningen)

Väl framme vid de "nödställda" visade det sig att utryckningen inte var nödvändig.

Inte första gången, inte sista.

Men vet ni vad? Jag föredrar hundra onödiga utryckningar framför att fjällräddningen säger "Äh, det är bara stadsbor som får panik utan wi-fi" den gång det verkligen gäller.
 
Den här diskussionen är ju rätt återkommande på utsidan.
Räddningstjänst av något slag har gjort en utryckning baserat på de uppgifter de fått (som inte nödvändigtvis är samma som står i tidningen)

Väl framme vid de "nödställda" visade det sig att utryckningen inte var nödvändig.

Inte första gången, inte sista.

Men vet ni vad? Jag föredrar hundra onödiga utryckningar framför att fjällräddningen säger "Äh, det är bara stadsbor som får panik utan wi-fi" den gång det verkligen gäller.

Fast jag läser ingen som kritiserar själva utryckningen eller om stadsbor utan mer om frågan om den alltför naiva tilltron till mobiltelefoni i utsatta områden.
Kan man höja kunskapen kring det är det väl en vällovlig diskussion.
 
Vad tycker fjällräddarna själva?
Om man drar en parallell till sjöräddningen, så anser ju de att det är bättre att larma en gång för mycket. De ser det som en bra träning, även om det bara handlar om att bogsera hem någon. Dessutom löser man en situation som kanske skulle kunna utvecklas till en akut händelse senare.
 
Frågan är hur man navigerar med mobil. Jag kör karta och kompass. Mobilen är en nice-to-have-pryl som gör att jag snabbt kan konstatera att det visst var en km ytterligare att gå mot målet, jämfört med vad jag nyss meddelade sjuåringen. En väl nedpackad, uppvärmd och avstängd mobil som tas fram för att plocka en koordinat som kan plottas på en papperskarta är i min värld en tillräcklig och lyxig säkerhetsdetalj som gör att jag inte har en separat GPS. Men att räkna med telefontäckning ingår inte i mitt koncept, annat i gränszonen mellan vildmark och civilisation.
InReachen har dock alltid levererat. (Den har förresten också en GPS, när jag tänker efter.)
Faktum är att det i det av Sälen ovan relaterade scenariot är bättre att plocka en bekräftande GNSS-position ur inReachen än ur en mobiltelefon. inReachen är ju normalt på och loggar din tracking, så den vet redan var den är. (Och är helt ointresserad av ett ev. fungerande mobilnät eftersom den tittar uppåt, inte åt sidorna... :) ) En mobil måste tas fram, startas upp, få igång sin GNSS-funktion samt läsa in sig på position. Många fler åtgärdssteg... Visst, skulle den till äventyrs då även hitta ett fungerande (och tillåtet!) mobilnät - så kan man ju följa ET's exempel och "ringa hem"... ;-)
 
Fast jag läser ingen som kritiserar själva utryckningen eller om stadsbor utan mer om frågan om den alltför naiva tilltron till mobiltelefoni i utsatta områden.
Kan man höja kunskapen kring det är det väl en vällovlig diskussion.
 
Kollar de färdmedelanden?

Ringer Fjällräddningen upp stugorna och frågar om färdmedelanden innan de rycker ut? Det Rekomenderas ju alltid att lämna färdmedelanden om var man sist var och vart man är på väg. Hade finnarna lämnat färdmedelande regelbundet hade detta kanske kunnat undvikas?
 
Ringer Fjällräddningen upp stugorna och frågar om färdmedelanden innan de rycker ut? Det Rekomenderas ju alltid att lämna färdmedelanden om var man sist var och vart man är på väg. Hade finnarna lämnat färdmedelande regelbundet hade detta kanske kunnat undvikas?

När jag senast försökte lämna färdmeddelanden ville Storulvåns fjällstation inte ta emot de. De sa att de inte kunde ta ansvar för att det följdes upp. Visst fick man lägga en lapp någonstans men de tänkte inte hålla reda på den. Jag stod bara där med öppen mun och tittade... Hade nämligen precis förklarat för min åttaårige son hur viktigt det var med säkerhet på fjället. Kanske kan man bara lämna färdmeddelanden i gästböckerna i stugorna?
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...