Slinga av naturliga säkringar

Apropå timglas så fick jag mig en kurs i sådana av tjecker.

Att lärkfot är kasst förstår jag ju alldeles på egen hand

En svag knut och slingan har definitivt tendens att nypa av där timglaset är som tunnast och svagast.

Så här gör jag intuitivt


Men tjeckerna menade att det är mycket bättre att knyta upp slingan och knyta den med bara en loop runt bryggan. Då ligger knopen längst ner mot basen, där bryggan blir som starkast.

Så här

och så här


Då man tvingas slå knuten med en hand så blir den ju av nödvändighet en överhandsknop, vilken vi vet inte är långt från OK för tvärbelastning. Tjeckerna ansåg ändå att det var det starkaste systemet.

Intressant variant från tjeckerna det där... Det verkar dock väldigt omständigt att knyta upp slingan och knyta den igen, dessutom inbillar jag mig att den blir svagare då slingan i det fallet endast ligger enkel istället för dubbel, eller fanns det någon subtil detalj som ändå gjorde den bättre?

Och, ta inte illa upp av den här frågan för den är ställd av ren nyfikenhet: knyter folk egna slingor nuförtiden? För egen del skulle osydda slingor endast komma på tal för bygge av firningsankare, och då framförallt kanske i ett alpint sammanhang, men jag är ju också relativt färsk i klättringsvärlden...

Jo, hemknutna slingor är nog inte så ovanligt. Jag har övervägande sydda, men har en kamrat som nästan uteslutande kör med löpmeter.

samuelm sa:

Intressant variant från tjeckerna det där... Det verkar dock väldigt omständigt att knyta upp slingan och knyta den igen, dessutom inbillar jag mig att den blir svagare då slingan i det fallet endast ligger enkel istället för dubbel, eller fanns det någon subtil detalj som ändå gjorde den bättre?

Klicka för att se resterande...

Slingan blir självklart svagare, det som de är oroliga för är att självaste stenbryggan skall gå av.

roligt att se hur vi spekulerat. Nu finns det lite tester på en typ av karbin i trevägsbelastning.

edit: också lägger vi in länken till BD

Fast om man ser till provutrustningen så liknar den ju aldrig nåt jag sett i verkligheten, på ett stand... förstås.

Jag tycker faktiskt att testvärdena har sitt begränsade värde.

I fallet där de skruvat fast en stoppring för att rikta belastningen till grindsidan av karbinen så motsvaras denna möjligen av ett fall där man har ett antal karbiner i karbinen, så att det är så trångt att den karbin som överför stor last inte kan orientera sig i mitten.

Att fylla en centralkarbin på det sättet är förstås lite oförsiktigt, men det är nog ändå så att om alla karbinerna inte är kraftigt belastade så flyttar sig de obelastade och den stora kraften hamnar mer i linje med "major axis".

När det gäller fallet med 4 riktningar så är det också så att man på ett sätt som inte stämmer med verkligheten styrt isär två karbiner med en stålplåt, sen utsätter man dessa TVÅ karbiner via ståplåten för samma kraft så att de jämviktat drar i centralkarbinen åt två håll. Jag ser inte att det skulle inträffa i verkligheten., Mer troligt är väl att den ena karbinen överför stor kraft och den andra liten (om de går till två klättrare), och då anpassar sig kraftbilden till att huvudbelastningen hamnar närmare "major axis".

Nåja... intressant ändå att se att lasten är så mycket lägre när karbinerna belastas ogynnsamt. Det ska dock mycket till för att man ska hamna i det läget kan tyckas, men scenariot med de fyra krafterna kan väl troligen uppstå om man har en centralkarbin som jämviktats snyggt i två fästpunkter med rejält avstånd och så får man EN stor last i "andra änden" av karbinen. Det är ju sannolikt så det räcker, och det mesta talar ju för att man får ungefär så mycket sämre hållfasthet i karbinen som i testresultatet.
Kanske är det bara min fantasi som sätter hinder för att fall som i testet ska kunna upptstå...

Jo, det är är trevägs som är intressant. De andra testerna känns som kuriosa. Specifika för situation och karbin. Men trevägs-testen har en geometri med allmänintresse.

Jo, så är det. Trevägs och fyrvägs är ju i testet hyfsat analoga. Intresssan och logiskt är ju att det har stor betydelse hur karbinen är vänd i trevägsfallet. Tyvärr är det ju ofta så att man inte har kontroll på hur den är vänd när det väl gäller.
Jag skulle också tro att 3 av 4 sätter karbinen på det mindre gynnsamma sättet, och de som sätter den rätt vet troligen inte varför...

Jag har säkert själv satt den "fel" bara för att det ser bra ut om man inte slår på hjärnan.
I många trevägsfall tror jag som sagt att lasten ändå inte blir så lika i alla riktningar att det blir trevägs på riktigt - men helt klart är ju många ankarbyggen sådana att det är upplagt för trevägs.

En ovalkarbin är ju faktiskt att föredra om den hänger rätt, men där finns å andra sidan en stor risk att den hamnar på tvären, så att de två ankarpunkterna håller ut varsin ände av karbinen och repet/slingan från den som faller, belastar tvärs (över grinden). Det testvärdet behöver jag inte ens se för att ogilla.

Själva farorna verkar rätt bra belysta med inläggen hittills. Så om det inte är att kapa tråden:

Hur löser man då problemet på bästa sätt när det förr eller senare uppstår?

Två karbiner med motstående öppningar? Att knyta ihop slingorna som vid en cordelette? Om de är för korta, en annan slinga som lindas och förbinder de två som spretar??

Det var ju en märkvärdig bra fråga. Kreativt.
Att knyta ihop ligger nära tillhands, men det finns dessvärre testresultat som visar att det är lite mer olämpligt än man oftast föreställer sig att knyta knutar på det sättet, på slingor eller cordeletter. Jag har en dyr och fin WC cordelette, sydd i modernt material, vilket i slutänden har inneburit att jag knappt använt den eftersom det förstås är så att man vill samla cordeletten i en knut i centralpunkten. Om det är viktigt, kan jag väl leta efter länk, men jag har sett nedslående testresultat på knutar, särskilt på slingor i dyneema. I PA-slingor är det väl mindre allvarligt, det blir bara de lite vedertagna hållfasthetssänkningarna vid knutarna, som känns allmänt bekanta.

Man kan ju avsluta slingan från resp med en skruvis och sen sammanbinda dessa karbiner med ytterligare en (ganska kort) slinga. Fast det blir onekligen lite stökigare, vilket inte bara är opraktiskt utan även en säkerhetsrisk i största allmänhet.

Ja... det känns som många internetdiskussioner om ankarbyggen mm fastnar i att åtgärder för att minska en risk ökar en annan.

Bäst är kanske nästan alltid att bygga med repet.

VET man att det blir tre och fyrvägskopplingar så kanske man ska skaffa och ta med en riggningsplatta... (som någon icke-bigwallklättrare/alpin räddningstjänst någonsin skulle)

Jag minns en gång i min relativt tidiga klätterkarriär när mitt innehav kommit upp i det aktningsvärda antalet 14 skruvkarbiner.
Det var ganska samtidigt som jag började anstränga mig för att bygga stand och liknande med färre skruvisar, och alltså började anstränga mig för att inte på varje tur som man toppade ur behövde han selen alldeles full vid start. I början var det nästan ett självändamål, men när racket blev större blev det en omöjlighet att ha med sig allt.

Det är ju tyvärr så, man måste sålla lite, och så gäller det att bygga säkert att det man har att tillgå på selen.