Läderkängor för att minska skav?

seobserver sa:

Bolas ten toes strumpor underst så att dina tår får utrymme att svettas.
Tunna ylle/nylonsockor innerst och en kraftigare ylle/syntetsock utanpå.
Med den här strump-sock beklädnden på skall du kunna röra dina tår annars är kängan för liten i tådelen.

Klicka för att se resterande...

Menar du att du har tre lager strumpor då? Först tåstrumpor, sen tunna ylle/nylon och till sist sockar?

filosoff sa:

(...) Har precis som en del av er är inne på funderat på om det kan vara storleken. Tror "tyvärr" inte det är problemet. Uttryckte mig kanske lite otydligt angående mina tår, de är inte ihopklämda/"vinklade i sidled" som de blir av för små skor eller tex hallux valgus, och skavet sker heller inte på sidan av tårna utan på undersidan. Har såklart provat för små skor vid något tillfälle i livet, och det är inte alls den känslan. Tårna är mer vridna på sidan så att mina tånaglar nästan ligger åt sidan istället för uppåt. Sen kan det kanske bero på att jag under barn- och tonår spenderade en massa timmar i konståkningsskridskor som ju är väldigt smala men det är ju i så fall för sent att göra något åt nu...
Springer runt i Birkenstock på jobbet varje dag och det funkar bra! De är i storlek 38, mina vanliga skor i 39 (och även där försöker jag undvika skor som smalnar av över tån) och vandringskängorna storlek 40,5 så kängorna bör inte vara för små i storleken. Men kanske är det tåboxen som är för liten i modellen som bl.a. Joanna var inne på. Inte haft problem med skav på ovansidan foten innan men nu senast blev det ju faktiskt blåsor där med när jag snörade åt. (...)

Klicka för att se resterande...

Oj vad jag känner igen mig. Varit tvungen att knöla ihop mina tår i klätterskor, och ja, de viks och vrids ungefär som du beskriver. Det som räddat dem från permanent deformering är nog att det handlat om korta tider, och att jag totalvägrat "fel" skor i övrigt. Förutsättningen var en förstående mamma, för med tidens spetsnosade mode slutade det oftast med sandaler och kinaskor mitt i vintern.

Det var därför jag skrev att större skostorlek är en nödlösning, för problemet är ju skons form. Stora skor med högt insteg och avsmalnande tåbox snarast förvärrar - antingen åker hela foten fram och tårna knölas ihop ändå, eller så paniksnör man kring insteget för att hålla den på plats, med risk för veck och skav på översidan precis som du beskriver.

Med 70-talet kom äntligen "foträta" vardagsskor och jag har inte gått i annat sen dess, men det är fortfarande illa på vandrarskofronten. Lösningen för mig är Lundhagskängor i nordiska fjäll, och för mer alpint bruk något med en tydlig "midja" och smalt insteg. Liten eller (helst) ingen "drop" - höjdskillnad mellan häl- och tåparti - hjälper till.

Jag har listat några märken som funkar mer acceptabelt, men man får ju alltid prova sig fram IRL. Ibland blir man lurad av den yttre formen - mina Kaylandkängor ser spetsiga ut utifrån, men funkar fint, antagligen tack vare en utpräglad "midja" och minimalt "drop".

Har du råd, behöver höga skaft och det även i övrigt passar ditt användningsområde, så vill jag också tipsa om Jörnkängor, eller att du beställer specialanpassade Lundhagskängor. Men som flera varit inne på - kängor kanske är overkill för din användning. Fundera på om du vill testa trailrunning, i det segmentet finns olika grader av "foträta" tunnsulade skor. OBS dock att alla som kallar sig "barfota" inte är särskilt bra formade kring tårna.

joanna sa:

Stora skor med högt insteg och avsmalnande tåbox snarast förvärrar - antingen åker hela foten fram och tårna knölas ihop ändå, eller så paniksnör man kring insteget för att hålla den på plats, med risk för veck och skav på översidan precis som du beskriver.
...
Lundhagskängor i nordiska fjäll, och för mer alpint bruk något med en tydlig "midja" och smalt insteg. Liten eller (helst) ingen "drop" - höjdskillnad mellan häl- och tåparti - hjälper till.
...
Har du råd, behöver höga skaft och det även i övrigt passar ditt användningsområde, så vill jag också tipsa om Jörnkängor, eller att du beställer specialanpassade Lundhagskängor. Men som flera varit inne på - kängor kanske är overkill för din användning. Fundera på om du vill testa trailrunning, i det segmentet finns olika grader av "foträta" tunnsulade skor. OBS dock att alla som kallar sig "barfota" inte är särskilt bra formade kring tårna.

Klicka för att se resterande...

Ska försöka prova Lundhags eller liknande modeller med tydlig midja, låter som det skulle kunna hjälpa! Har känts som att det funnits en tendens till att jag åker framåt i kängan, men har inte insett vad det kunnat bero på. Har tittat lite på trailrunners också men kommit fram till att det är kängor som behövs. Hittills har vi mest vandrat stugvandringar i svenska fjällen och en del i Norge. Men har även målet att gå kortare tältvandringar framöver, och innan pandemin slog till hade jag en bokad resa till Nepal där jag behöver kängor när den resan väl blir av. Det i kombination med att jag är en frusen person och har en instabil vrist gör att jag tänker kängor i första hand.

Det låter vettigt. Joannas rekommendation att kontakta Lundhags skomakare uppe i Järpen
tycker jag du ska följa. Det gjorde jag ifjol. De bygger kängorna för DINA fötter, och vill du ha
någon specialanpassning så fixar de det om det bara är tekniskt möjligt. Jag reste dit, men
det är inte nödvändigt om du VET vad du vill ha ut av projektet. Du kan läsa lite om det här.
Jag är utomordentligt nöjd med vad de skapade åt mig...

En detalj som sällan nämns i kängsammanhang är tjockleken på sulan. Ju tjockare sula ju mer platåsko-effekt råkar man ut för med ökad risk för att foten glider i sidled inne i skon. Sen vill man ju ha stabiliteten i sulan i alla fall. För mig är det lite svårt att hitta skor med bred tåbox och smal häl. Ofta blir dom för breda hela vägen.

1- eller 3-lagers?

Hittade nu en tråd där TS verkar ha samma problem som mig:
https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=87873
Det funderas även där om det är tåboxen som är för liten, men kan inte riktigt dra någon slutsats utifrån inläggen. Någon som nu med bild har lättare att lista ut vad såna skavsår beror på?

Har också tittat en del på Lundhags modeller nu efter tips från er. Tyvärr finns inga att prova här i stan där jag bor, så får bli att beställa hem och prova och skicka tillbaka om det inte funkar.
Ska kontakta Lundhags imorgon tänkte jag och diskutera lite. Har mest funderat på Tjakke Mid eller Vandra II mid eftersom jag vill ha en halvhög känga. Verkar som att det här med 1- eller 3-lagerskängor kan debatteras för evigt när man läser inlägg. Förstår att 1-lagers torkar fortare men inte är så stabila. Men hur stelt är skinnet i en 1-lagerskänga som Vandra? Ger det något stöd alls för mig som hyfsat lätt vrickar fötterna, eller är det som att gå i gympaskor och helidiotiskt för klena vrister att skaffa sådana? Har inte planerat att gå med 20 kg packning, men vill gärna att det ska funka med en kortare tältturer framöver i alla fall. Just nu håller jag mig till stugturer där vi bär kök men slipper tält.
Är en 3-lagers något slags kompromiss mellan stabila gtx-kängor som torkar långsamt och 1-lagers som inte är så stabila men snabbtorkande?

Jag tycker Vandra är väldigt styva. Tåboxen var dock för stor för mig

Skaftlädret i mina Forrest II är rätt styvt, för att inte säga stelt. Har bara inlett processen på dem...
Skaftlädret i mina Jämtkängor är mjukt (nästan åt det för mjuka hållet) - men det är helt skapat av
mig själv. Mycket fett ingnidet i det lädret under bortåt 40 års ägande...
Lundhags 1-lagerkängor blir vad du gör dem till. Håller man sig till vax så håller de sig visst rätt så styva...

imho ymmv etc.

Jag kör Vandra II (jag ägde en gång ett kort tag den gamla modellen också, men den visade sig vara för liten) och tycker att skaftlädret är styvt nog. Jag har också lite "vrickiga" fötter - men tycker att Vandra II har gett bra stöd - även i väldigt stenig/rotig terräng. Tåboxen tycker jag är vid nog (för mina fötter) och kängan är lättvårdad. Jag smörjer mest längs sömmarna och på plösen och använder då skovax av det lite hårdare slaget. Det verkar fungera väldigt bra, då jag vill ha en ganska styv känga, i alla fall kring vristerna.

Jag tycker att lite av själva vitsen med skalkängor försvinner, när Lundhags börjar kompromissa med mer eller mindre fodrade varianter. Jag är också väldigt tveksam till detta med "vriststöd"; för mig stjälper det mer mer än det hjälper genom att förta känsligheten och dynamiken i hur/var man sätter fötterna. Men det är säkert personligt, jag kan ju bara tala för mig själv.

Men om du verkligen är övertygad om att du behöver stöd och polstring kring vristerna, så är jag inte säker på att Lundhagskonceptet är det optimala.

(traskar själv omkring i smörmjuka Jämtkängor, ungefär lika gamla som Polars )

+1 på barfotaskor!
Mina fötter har aldrig mått bättre sen jag bytte. Dina tår kommer få bättre rörlighet och framförallt känns det skönt i foten när den används (efter man har tränat upp den).

Det är en lång process, börja på sommaren med nån vardagsmodell av tex Vivobarefoot, kör med det några somrar och börja sen använda nån bra vintermodell som tex Feelmax Kuuva.
Börja försiktigt och gärna i terräng i början, känn in kroppens signaler. Som bonus kommer förhoppningsvis hela din rörelsekedja må bättre, t ex mindre ryggont osv.

Vill man ha en specialmodell för friluftsliv (en "känga") kan man använda tex Vivobarefoot Tracker eller liknande. Men det är främst vattentäthet osv man vill åt här snarare än stödet, då terräng är lättare för foten att klara av än platt asfalt, om den är tränad så som den är konstruerad att vara tränad, dvs inte inklämd i gummi/läderklumplar som hindrar all fot-träning.

Det där med lätt-vrickade vrister förvärras ju dessutom av en stor stabil känga, vristerna får ingen träning och din rörlighet och reflexer i foten får ingen träning heller.
Dessutom är det lättare att trampa snett på en stor klumpig sula.
Fattar att det kan va läskigt om man är orolig för att vricka vristerna, men man måste våga utmana dem lite