Jag har sedan hösten 2009 besvärats av hopparknä. En smärta under vänster knäskål har effektivt hindrat mig från att springa regelbundet, något jag gjorde tidigare. För några veckor sedan, då jag efter några minuter under en löparrunda återigen kände av mitt knä, testade jag att byta löpteknik. Istället för att sätta ned hälen först, testade jag att sätta ned framdelen av foten först. Detta kom inte helt naturligt i mina moderna dämpade löparskor, men när jag väl gjorde det besvärades jag inte längre av knäsmärtor. Från och med den stunden har jag återupptagit min löpträning och jag springer nu regelbundet igen; tack vare det som kan kallas framfotalöpning.
Vad är då framfotalöpning mer exakt? Ja, för er som inte är bekant med begreppet rör det sig om en löpteknik som är den naturliga då foten inte omges av en modern löparsko. Moderna löparskor är ordentligt vadderade och dämpade i syfte att tillåta löparen att springa på ett sådant sätt att hälen är det första som når marken då foten sätts ned. Utan denna typ av dämpning blir ofta det naturliga löparsteget ett annat, det vill säga yttre delen av fotens främre del sätts istället ned först. Denna skillnad i löpsteg och dess konsekvenser har nyligen visats i den vetenskapliga tidskriften Nature. Här finns en fin sammanfattning av denna forskning i videoform.
Framfotalöpning refereras ibland som barfotalöpning. Jag föredrar den förra termen eftersom det, särskilt i vårt klimat, sällan är görligt att springa helt barfota. Det rör sig dock om samma löpteknik i båda fallen, varför båda termerna kan användas utan att argumentet går förlorat.
Förhoppningen med detta inlägg är att introducera denna löpteknik till er som inte är bekant med den, men även att höra från andra som har testat eller funderar på att testa denna typ av löpning.
I det stora hela tycker jag även att det finns beröringspunkter utanför löpningsområdet. Inom friluftskretsar finns till exempel ett stort fokus på att skor ska vara vridstyva och att de därmed ska skydda foten från obekväma underlag och möjligggöra en annan vandrarteknik än den som blivit fallet utan denna funktion. Efter att i några år vandrat i fjällen med rätt så sladdriga mesh-skor har jag, för egen del, insett att behovet av skor som skyddar foten på det viset, varit alltför stort.
Sammanfattningsvis tror jag - och är efter egen erfarenhet övertygad om - att skor som i så liten mån som möjligt berövar vandraren/löparen dennes naturliga steg är rätt väg att gå.
Synpunkter? Idéer?
Vad är då framfotalöpning mer exakt? Ja, för er som inte är bekant med begreppet rör det sig om en löpteknik som är den naturliga då foten inte omges av en modern löparsko. Moderna löparskor är ordentligt vadderade och dämpade i syfte att tillåta löparen att springa på ett sådant sätt att hälen är det första som når marken då foten sätts ned. Utan denna typ av dämpning blir ofta det naturliga löparsteget ett annat, det vill säga yttre delen av fotens främre del sätts istället ned först. Denna skillnad i löpsteg och dess konsekvenser har nyligen visats i den vetenskapliga tidskriften Nature. Här finns en fin sammanfattning av denna forskning i videoform.
Framfotalöpning refereras ibland som barfotalöpning. Jag föredrar den förra termen eftersom det, särskilt i vårt klimat, sällan är görligt att springa helt barfota. Det rör sig dock om samma löpteknik i båda fallen, varför båda termerna kan användas utan att argumentet går förlorat.
Förhoppningen med detta inlägg är att introducera denna löpteknik till er som inte är bekant med den, men även att höra från andra som har testat eller funderar på att testa denna typ av löpning.
I det stora hela tycker jag även att det finns beröringspunkter utanför löpningsområdet. Inom friluftskretsar finns till exempel ett stort fokus på att skor ska vara vridstyva och att de därmed ska skydda foten från obekväma underlag och möjligggöra en annan vandrarteknik än den som blivit fallet utan denna funktion. Efter att i några år vandrat i fjällen med rätt så sladdriga mesh-skor har jag, för egen del, insett att behovet av skor som skyddar foten på det viset, varit alltför stort.
Sammanfattningsvis tror jag - och är efter egen erfarenhet övertygad om - att skor som i så liten mån som möjligt berövar vandraren/löparen dennes naturliga steg är rätt väg att gå.
Synpunkter? Idéer?
...
