Vilken risknivå är beundransvärd och vilken är oförsvarligt dum?

Mycket kring svår klättring i Himalaya, svårsäkrad tradklättring för att inte tala om soloklättring av svåra leder kretsar kring detta.

Vi (aktiva klättrare) beundrar gärna svår klättring i små och stora berg som innebär en betydande risk, och till en viss gräns tycker jag det är rimligt. Det är häftigt med t.ex. en nytur på Trollväggen (även om kanske just den får vänta på sin nästa) men samtidigt så finns det risknivåer i klättringen som inte jag tycker är beundransvärda utan bara oförsvarligt dumma. Dit hör bl.a fri solo av svåra alpturer och kanske t.o.m. den höghöjdsalpinism som utöver själva bestigningssvårigheterna har att hantera en massa medicinska problem.

Visst går det att förutse invändningar mot resonemanget. Alexander Huber tycker säkert inte att han tar några oförsvarliga risker i det han gör utan att det ligger väl inom hans kompetens men ändå. Även om ingen universell "gräns" kan sättas mellan mod och dumhet så kan det vara av intresse att höra vad folk tycker i frågan.

För en gångs skulle en enkel fråga!

Var nivån för detta ligger är förstås fullkomligt subjektivt.

Man kan förstås tycka att även om det inte finns en exakt och objektiv nivå så kanske det borde gå att enas om något "närmevärde".
Men det tror jag vore naivt.

Själv tycker jag att jag gör nån slags bedömning som går ut på att jag alltid ska kunna trilla - utan att slå ihjäl mig. Men det finns ju diverse "undantag" i det resonemanget. Och samtidig så är det inte så att jag i alla lägen glatt riskerar ens ett blåmärke.

Nice one

Det har ar ju lite som knarkdebatten. Jag tycker allt knark ska slappas fritt men ska man konsumera sa far man se till att forsakra sig for ev konsekvenserna och det gar ju inte sa det blir ju valdigt hypotetiskt.

Det samma galler val solo klattring. Det ar helt ok men om mam behover raddning sa hamnar ju saken i ett annat lage. Da riskerar man ju plottsligt andras liv for personlig tillfredstallelse och det ar ju tveksamt om det ar moraliskt forsvarbart.

Personligen tycker jag det ar ok med tekniskt svar klattring pa hog hojd. Det ar en enorm men acceptable risk. Samma sak med turer man maste toppa ut pa, dar det inte gar att komma av. For fin/svar klattring ar jag redo att acceptera sa pass hoga risker att doden ar en faktor man maste rakna med.

Jag ar daremot valdigt mycket mindre benagen att riskera livet for att na Everest utan O2.

* Sa har resonerar jag i faktiska verkligheten. Cho Oyu via en ny led pa SW Face skulle innebara en enorm risk da cruxet ar kring 7400m och nar man natt kammen ar det omojligt att inte toppa ut. Da ar man pa ca 7800m. Detta ar for mig vart risken. Det skulle vara en otroligt ratt grej att gora. Samma sak med Latok. Att toppa ut betyder att man har ca 90 firningar ner. Det ar extremt farligt men klattringen dit sa fin ut att risken ar var det.

* Everest utan O2 ar som jag ser det i dag inte vart det. Det saknas reward i relation till risken. Det ar helt poanglost att do for Everest. Pa samma satt ser jag det nar det galler Shisha South Face. Dar fins nagra fina linjer att gor men lavinfaran gor det ointressant. kanske for att det redan gar sa manga turer dar, kanske for att det inte ar tillrackligt sexigt.

Risk ar priset man betalar for att fa uppleva nagot unikt. Att gora det man verkligen vill. Dod intraffar och det ar part of the game. Det ar nagot man maste rakna med och forsoka eliminera. Detta ar sa persoligt att det ar mojligt att ha synpunkter pa. Jag har ju barn och manga tycker sakert att det ar dumt eller till och med fel att ha en 5 ars plan som innebar Himalaya expeditioner varje ar.

Jag tycker man ska vara forsiktig med att "beundra" eller "fordomma" risktagande i berg. Det maste vara ett team beslut dar varje individ ar bekvam med riskerna.

" I wonder what is it, exactly, that I expect alpinism will teach me? Today, climbing has shown me a courageous, strong side of myself, a beautiful bravery. Other days I’ve seen pitiful weakness. I’ve watched myself crawl, belly-flat, across a mountainous landscape of fear. Climbing has shown me that I am all of these things: strong and weak, brave and cowardly, both immune to and at the
mercy of the fear of death, all at the same time.

Risk is the fee to learn these lessons. The cost is not negotiable. It is a price that, for now, I pay gladly. "

Steve House fran Beyond The Mountain

De flesta tycker all klättring är idiotisk och ingen risknivå beundrandsvärd.

Korrekt, och det inkluderar antagligen många av de som ägnar sig åt sporter som skördar betydligt fler offer per år.

På nåt sätt blir det ofta beundransvärt om det gick bra men oförsvarligt dumt om det gick åt skogen.. Människan är optimistiskt lagd, är väl därför vi tagit oss så långt (?). Det är ju lätt gjort att förväxla tur med skicklighet när man ser tillbaka. Och att tona ner risker för att belöningen upplevs som hög. Nu är jag knappt ens en myra bland elefanter om man pratar Alpin/Bigwall, men om jag kommer iväg till några flera lagom höga och fina berg framöver så vill jag ta det safe, finns ju så mycket att se och göra, synd att avsluta roligheterna i förtid . Men som sagt, folk ska göra egna bedömingar efter sitt samvete och andra ska fördöma med måtta.

achtminus sa:

De flesta tycker all klättring är idiotisk och ingen risknivå beundrandsvärd.

Klicka för att se resterande...

And it will remain so if we keep promoting such ideas - "Risk is the fee to learn these lessons. The cost is not negotiable. It is a price that, for now, I pay gladly" (Steve House).

Why should I be ready to pay with my life, or with lives and well-being of those dear to me for whatever lessons? No society is gonna accept this, and it must not indeed.

Ja, facisterna kommer snart förbjuda klättring, så mycket står klart.

Kvar finns bara den gråa massan som har så meningslösa liv att enbart psykofarmaka kan förhindra dem att sluta andas.

-Subjektivt, sa Bull.

Petyak sa:

And it will remain so if we keep promoting such ideas - "Risk is the fee to learn these lessons. The cost is not negotiable. It is a price that, for now, I pay gladly" (Steve House).

Why should I be ready to pay with my life, or with lives and well-being of those dear to me for whatever lessons? No society is gonna accept this, and it must not indeed.

Klicka för att se resterande...

Alla som stravar efter at gora klattring tillgangligt for de breda massorna har helt missat poangen med alpinism. Det ar ingen publiksport och inget man ska pyssla med om malgruppen ar en annan en egot hos utovaren.

Klattring ar en kamp mot egna demoner en resa i det innre. Risk ar ett lagt pris for vad klattring ger i utbyte.

Jag vill verkligen inte do men jag tycker det vore oansvarigt att inte planera for det. Om det ar priset for att forsoka gora det jag vill pa ett berg sa kan det sa klart vara vart det.

Vill nagon anna klattra pa en vagg i en hall sa fine. Men det ar nagot annat. Inte klattring i den verkliga bemarkelsen.

E9climbing sa:

Alla som stravar efter at gora klattring tillgangligt for de breda massorna har helt missat poangen med alpinism. Det ar ingen publiksport och inget man ska pyssla med om malgruppen ar en annan en egot hos utovaren.

Klattring ar en kamp mot egna demoner en resa i det innre. Risk ar ett lagt pris for vad klattring ger i utbyte.

Jag vill verkligen inte do men jag tycker det vore oansvarigt att inte planera for det. Om det ar priset for att forsoka gora det jag vill pa ett berg sa kan det sa klart vara vart det.

Vill nagon anna klattra pa en vagg i en hall sa fine. Men det ar nagot annat. Inte klattring i den verkliga bemarkelsen.

Klicka för att se resterande...

Eh... var ligger motsättningen mellan att vilja bredda klättringen och förstå (och uppskatta) hård alpinism?

Klättring är ett oerhört mycket vidare begrepp än det som House (och du) sysslar med. I min värld är var och en fri att välja sin egen risknivå, så länge man inte riskerar andra.
Jag tänker inte se ned på någon som "nöjer sig" med att på sin höjd riskera blåmärken av en duns i plastväggen. Klart som tusan dom klättrar likaväl som du eller jag gör det. För tusan, jag har sett exempel på människor som varit långt mer utanför sin komfortzon på topprep inomhus än vad jag varit i en verklig DFU-situation.

@ gustav

TRUE

Jag uppfatta Peters inlagg som att Alpinismen ger klattring ett daligt rykte for att den ar farlig. Jag drog den slutsattsen delvis vbserat pa hans inlagg och delvis fran erfarenhet av vad han brukar tycka i denna typa av fragor.