Svensk Himalayaexpedition åtalad...

Och på Outsideonline kan man läsa följande som publicerades efter Corax artikel...
"Jag har förstått att missförståndet om vilken topp vi var på på Shishapangma har skapat en del turbulens, vilket såklart inte var meningen."
http://outsideonline.se/2009/10/17/berget-star-ju-bara-dar/

Och i samma artikel, ett PS angående bilderna:

"Ps. (Eftersom vi inte haft internetuppkoppling och kunnat skicka bilder är de bilder som använts på bloggen från tidigare klättringar. Det kommer fler bilder när jag laddat ner dem till en dator!)"

Bättre att (försöka) förekomma än förekommas, trots att Corax redan börjat nysta i detta... det känns väl när någon nafsar en i bakhasorna och man känner att man har förskönat sanningen. Så synd, för äventyret i sig är ju en prestationen, varför måste man smutsa ner sig med att chansa och dra en vals? Tss.
Känns som de gånger man har egna fakta till vad man läser i artiklar i tidning/på nätet, så är det påfallande ofta fel. Undrar hur mycket man sväljer ovetandes? Hm. Kritisk granskning är inte fel.
 
Bra gjort Janne!
Du har lagt ner en massa jobb på detta!
Nu väntar vi alla spänt på Annelie och Johannas sida av de här lögnerna som de, eller någon har publicerat i deras namn och en jävligt bra förklaring!
 
Nu har jag inte läst så mycket om den här "expeditionen", så jag vet inte hur mycket som skrivits på olika ställen, men det som gör kritiken särskilt graverande är att de "sakfel" som förekommit inte är orsakade av nån slarvig, sensationsdrivande journalist.

Att bli felciterad eller misstolkad av en reporter kan man inte utan vidare kritiseras för, men en egen blogg har man förstås både inflytande och ansvar för.

När det gäller vad journalister däremot skriver så är det ju mer regel än undantag att det blir fel. Jag har blivit felciterad, och beskrivningar som förekommit i artiklar som journalisten skrivit har varit relativt bemängda med småfel. Det har varit i helt andra sammanhang än äventyr, och felen har väl inte direkt förskönat sanningen eller varit till min nackdel - utan bara varit fel. De flesta som hamnat i tidningen, eller varit med om saker som man sedan kunnat läsa om i tidningen känner antagligen igen detta. Naturligtvis innebär det bara att den ambitiöse äventyraren som i någon mån bryr sig om media, anstränger sig för att undvika missförstånd, men självklart är det omöjligt att t ex styra kvällstidningarnas rubriksättare.

Att ha en klantig spökskrivare till sin egen blogg, känns dock som någorlunda frivilligt.
 
Jag tror Christer Lind har helt ratt i sin analys men det ar bara en del av forklaringen. Och verkligen inge ursakt. Tekniken idag gor det super latt att kommunicera fran hog hojd. Mail, telefon etc funkar enkelt och det e ganska billigt sa det ar helt onodigt att detta hander. Att skicka bilder fran 6000 meter ar lika latt som att oppna ett paket mjolk hemma i svdala. Det handlar om brist pa kultur, kunskap och vilja. Om det accepteras att PR-agenter ger deniability ar vi pa tun is.
 
Världsrekord i äventyrsbluff??

Vad i hela friden är det här för en historia??

En äventyrares CV består av de bedrifter man utfört. Att säga att man bestigit ett berg är som att en akademiker säger att han eller hon har klarat en viss kurs. Många kurser tillsammans blir till slut en masterexamen. Många berg eller andra äventyr blir till slut en masterexamen i äventyr. Man bluffar inte med akademiska examen och man bluffar inte med vilka berg man har bestigit. That’s it.

Här låter det som någon satsar på att slå världsrekord, - värsta bluffen i alpinismens historia! Synd för oss att de är svenskar, men som kompensation mycket trevligt att Corax är svensk, han har gjort ett excellent jobb! Sträck på dig Corax!

Om det "bara" är en web-kille som inte kan förstå ett samtal bara för att det sker via satellit så har väl Annelie eller kompisen nu haft möjlighet att svara? De har ju satellittelefon, någon som har numret?

Det är dags för en kommentar. Desto längre det dröjer desto mindre trovärdig blir den när den kommer. Om de inte kryper till korset förståss.
 
En god vän till mig frân Iran förklarade en gàng för mig varför just bergsbestigning ökade nât sà in i norden i hans hemland: - Det är den enda sport som män och kvinnor kan utöva otvunget och tillsammans, utan att behöva ha nâgra fanatiska sedlighets-poliser i bakhasorna.

Kanske detta ocksà ár förklaringen till att det sà relativt pass mânga oärliga rekordsökare dras dit och det förekommer sà pass mycket fusk och överdrifter just i denna sport: känslan av att man kan rapportera i princip vilka rekord som helst, eftersom det inte finns sâ värst mycket kontroll av det hela.

Tur därför att det finns folk som Janne Corax, som istf. att eventuellt mumla lite i skágget föredrar att med kunniga och vál underbyggda bevis drar fram sàdana här fall i all sin eländighet, trots att det därmed finns risk för att han kan fà en hel del skit för det. Dock glädjande att flertalet pà denna sida verkar ta hans inlägg pà precis rátt sátt.

Mvh, Mats
 
Här låter det som någon satsar på att slå världsrekord, - värsta bluffen i alpinismens historia! Synd för oss att de är svenskar, men som kompensation mycket trevligt att Corax är svensk, han har gjort ett excellent jobb! Sträck på dig Corax!

Den här typen av fusk förekommer bland alla nationaliteter, så det känns mer relevant att diskutera frågan utifrån klätteretik än landstillhörighet.

Mvh /Joel
 
snacka om att bli påkommen med fingrarna i syltbruken. Måst ju vara hur förnedrande som hellst. Skönt att slippa läsa om dessa "äventyrare" mer...för en rimlig gissning är att detta är slutet på deras karriär..om den nu ens började någon gång.
vad är vitsen med att ändra och manipulera verkligheten? PINSAMT bara!
 
Osökt påminner jag mig om skandalen med det spanska basketlag som i efterhand ertappades med att inte vara förståndshandikappade, efter att de ställt upp som varande detta i Paralympics 2000.
 
Ökade krav på verifiering

Ovanlig, ambitiös och trovärdig "research" av Janne Corax.

Klättrings- och bergsbestigningsprestationer har ju av hävd aldrig kritiskt granskats och ifrågasatts utan den som hävdar att han/hon gjort en bestigning eller en prestigefylld klättertur har nästan alltid blivit trodd.
Skälet till det är dels att det ibland är svårt för andra att verifiera eller falsifiera gjort påstående men viktigare är att det historiskt aldrig funnits någon belöning kopplad till en alpin prestation (annat än erkännande från andra klättrare) vilket gjort att det inte lönat sig att hävda något större än vad man verkligen utfört.
När pengar ur olika aspekter får en växande betydelse för vad vissa klättrare gör så stiger kravet på att hävdade prestationer också kan verifieras även av andra än dom som var med.
 
Bluffäventyrarnas land

Citat (Anneli):
Här låter det som någon satsar på att slå världsrekord, - värsta bluffen i alpinismens historia! Synd för oss att de är svenskar, men som kompensation mycket trevligt att Corax är svensk, han har gjort ett excellent jobb! Sträck på dig Corax!
--------------------------
Citat (Joel):
Den här typen av fusk förekommer bland alla nationaliteter, så det känns mer relevant att diskutera frågan utifrån klätteretik än landstillhörighet.
Mvh /Joel
---------------------------
Jag ger dig absolut rätt på den punkten!

Vad jag avsåg var att det är tråkigt att när man är ute behöva höra kommentarer om den där Sträng, han är väl svensk? Eller Kropp, han var väl svensk, han cyklade väl till Mt Everest, besteg berget på egen hand och cyklade hem igen? Hrm, nja, det var inte riktigt så. Typ. Öststatsländerna var i vart fall förr kända för att vara dopade i stora mästerskap, det vore trevligt om Sverige inte gjorde sig känt som bluff-äventyrarnas land. Precis som inom all annan idrott känns det trevligare om det inte är svenskar som klantar sig.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...