Svensk Himalayaexpedition åtalad...

Bra Janne och upmaning till bojkott.

Tufft och bra research Janne. En del kommer att komma med standard respons som att "du ar avundjuk" och har en "hemlig" agenda, men jag har varit "djavulens advokat" har och gatt igenom hela artikeln. Kan inte hitta nagra sakfel.

Nagon skrev "varfor gor man sa har?". Svaret ar enkelt - for att man kan. Hog profil klattrare som Goran Kropp och Fredrik Strang har tyvarr visat att det gar hem med brutala overdrifter och till och med logner nar man sitter i TV4 soffan. Mer lagmalda stjarnor som Tomas Olsson och Fredrik Eriksson (det finns manga mer i Sverige) ar det ingen som vet vilka dom ar.

Vi som har forsokt med fakta peka pa oriktigheter och logner har blivit pahappade av Svensk Media och ibland aven Svenska klatter forbundet. Fakta har hamnat pa sekundar plats.

Det har kan bara stoppas genom att vi alla hjalps at och rensar upp. Basta sattet ar att sla dar det kanns hardast - mot planboken. Se till att lognaktiga aventyrare blir avslojade och att deras sponsorer far reda pa det. Bojkotta tidningar som Svenska Outside - chefredaktoren har om och om igen undvikit sanning. Uppmuntra modiga klattrare som Janne Corax - han behover allt stod han kan fa!

En undran som infinner sig är ju om samma förhållanden gäller för dykningen...

Så strukturerat och klart det kan bli

Känns som att detta är så strukturerat och klart det kan bli, någon/några har ju gjort nått väldigt knepigt. Dock får jag känslan av att detta är så korkat och en så enkel bluff att en person med ett uns vett borde fattat bättre. Det är väl också det enda som säger emot anklagelserna...

Tidigare har jag varit smått skeptisk mot Davids tidigare korståg på utsidan mot vissa svenska himalayaklättrare. Men Jannes mer finstämda bevisning har tilltalat mig och därmed även gett Davids argument mer tyngd och trovärdighet, vilket resulterar i en väldigt tråkig slutsats: svensk klättring domineras i media av oprofessionella turister uppbackade av välgödda sponsorer.

Dock är det hela väldigt tråkigt, jag var från början imponerad av Annelie och tyckte att hennes satsning var imponerande. Det enda som var konstigt var att jag aldrig hört om hennes tidigare klättringar, vilket på ett sätt gjorde det ännu häftigare, för vem vill inte börja sin klätterkarriär med 8000m berg? Eller, rätta mig om jag har fel, har hon klättrat något innan?

Men, det blir också intressant att höra Annelies version i det hela (jag hoppas fortfarande att deras hemsida är crackad eller liknande, inte så väldigt troligt!) och hoppas att det kan ge nån klarhet i det hela. Förhoppningsvis kan hon kommentera bättre än Sträng gjorde vid sin hemkomst!

/K

Jo, jag är definitivt tillräckligt cynisk för att förstå att folk kan göra dumheter för pengar. Det är ju snarare regel än undantag. Det som förvånar mig är till stor del också varför man gör nåt så grovt som rimligen kommer att avslöjas.

Som det nu framstår så är ju Corax artikel minst sagt graverande; jag har också ibland delvis vänt mig mot tidigare kritk mellan klättrare, just för att det brukar kunna förekomma att folk kritiseras för lögner som de inte själva stått för - eller som inte ens varit belagda - även om lögnerna så att säga ligger i farans riktning, utifrån antydningar osv.

I det här fallet är ju lögnerna och de fiktiva bilderna sanslösa, kritikern har namngett vem som kritiseras och även stått för sin kritik med sitt eget namn så på detta sättet verkar kritiken oklanderlig.
Som tidigare redan skrivits är ju detta på en nivå som mycket väl skulle kunna få rättsligt efterspel.

Självklart måste "den åtalade" ges möjlighet till replik, men det känns ju som om den behöver vara rätt sensationell för att ha betydelse.

Kan tänka mig några tunna bortförklaringar, men det finns ingen anledning att föregå detta.

jag har ibland svårt att förstå hur seriösa företag kan sponsra dessa "äventyrare" eller bortskämda skitungar som det känns som ibland.. jag ser hellre att riktiga "äventyrare" som kämpar mot alla odds sponsras, som www.grundenbois.se , jag är uppriktigt trött på dessa mediakåta primadonnor!

Mycket bra av Corax även om det gör ont att bli ytterligare desillusionerad. Vore synnerligen bra att öka trovärdigheten inom alla dessa bedrifter som utförs.

Skulle tro att allt sanningsförvanskade är en naturlig följd av när personer gör saker inte främst för sin egen skull utan för att erhålla andras bekräftelse. Det är ju då man tjänar på att förhärliga sina prestationer. Ända till någon tar bladet från munnen och ruskar om det grundlösa bygget.
Och har man väl börjat nagga sin integritet i kanten så går det säkert snabbt utför, det sluttande planet i sin tråkiga praktiska tillämpning.

Suck

Vad skall man säga? Finns det någon vinnare här? Tycker du har skrivit detta diplomatiskt och bra Corax med elegant bildbevisföring och jag hoppas att det inte leder till att du råkar ut för tråkiga följder som whistleblower.

Precis som dopingen inom många idrotter riskerar den oseriösa journalistiken i dessa sammanhang liksom halvlögner och hellögner från de som söker publicitet för sina bestigningar att helt ta bort intresset om att läsa om Himalayabestigningar från luttrade läsare. Riskerar också att skada intresset att läsa om insatser från mindre mediekåta resande/klättrare/paddlare etc.

Thure

Mindervardeskomplex!

Om man sakligt ska forsoka analysera varfor detta intraffar sa maste man forst forsta historiken kring Himalaya klattring, sedan kan vi titta pa vad dessa turister har for bakgrund och forkunskaper och da kommer det bli tydligt varfor detta hander och upprepas.

Den okade tillgangligheten till klippklattring, alpinklattring och framforallt Himalaya har fatt odestigna konsekvenser for sporten. Det som man skulle kunna kalla "normal" utvecklingskurva saknas helt ibland dessa turister. Detta ar historieloshtens bleka baksida. Om vi gar tillbaks i tiden sa borjade en klattrare med att lara sig grunderna i klippklattring pa sma ovningsklippor nara hemmet.

Med tiden besoktes andra klippor dar teknik och fardighet utvecklades. Man larde sig hitta pa leder och lasa terangen och man fick anpassa sig till den lokala etiken. Med erfarenhet fran olika typer av "cragg" omraden var nasta steg att testa sina fardigheter pa storre barg i fjallen, Norge, Dolomiterna eller de lagre Alperna.

Pa host och var sa praktiserades lattare klattring i storskor eller atrificiell klattring. Allt for att bredda kunskapsbasen och fa njuta av mojligheten att gora storre och mer komplexa leder i alperna.

Is klattrades och glaciarfard prakticerades. Den som var ny foljde med dem som hade erfarenhet. Det var en tight community dar ingen lamnades utanfor eller lamnades ensam for att de inte beharskade alla element av klattringen. Det var inge jackt pa snabba tick, ingen medial uppmarksamhet som drev pa. Nar man som klattrare var bekvam med all problematik som en alpin bestigning innebar sa flytta man vidare i utvecklingskedjan och kanske borjade med vinterbestigningar av alpina leder.

Naturlig progression

Det foll sig sa smaning om naturligt att borja upptacka omraden utanfor Alperna och Himalay var ett nasta steg for den som verkligen testa sina fardigheter pa alla mojliga objekt i hemtrakterna, i fjallen och i Alperna. Pa den tiden var det otankbart att aka till himalaya utan att beharska inte bara grunderna utan de som akte var allsidiga klattrare som inte bara beharskade att klattra och ta hand om sig sjalva utan ocksa att i nodsituationer ta hand om andra.

I dag


Ja i dag verkar det inte battre an att man satter upp en blog och annonserar sina aventyr och for att fa den uppmarksamhet man lovat sina sponsorer sa maste man ga langre, hogre, fortare eller ha en knorr. Men vad har man for erfarenhetsbas? Jag skulle saga utan omsvep att ingen av de som ibland allmanheten raknas som de "stora" himalayaklattrarna ar klattrare i den mening jag beskriver ovan. Pa 90 talet gjorde jag misstaget att forsoka pa Matterhorns nordvagg med Goran Kropp sa jag vet vad jag talar om.

Att det dribblas runt med olika "claims" och gora helt obefogade pastaenden beror till stor del pa att dessa turister helt saknar forankring i himalaya traditionen. De fattar inte skillnaden mellan oloka bestigningsstilar och afttar inte att de gor bort sig och far med osanning.

I dag har overexploateringen av Himalaya gjort att det fins genvagar till alpina framgangar i Himalaya och det vi nu ser ar bara borjan pa cirkusen. Idag ar det lika latt att kopa en resa till en 8000 meterstopp som det ar att kopa en biljett till Finlandskryssning. Manga av de som haller i dessa komersiella expeditioner vill bara fylla expeditionerna med folk och skiter i att INGEN har den erfarenhet man behover for att klara av att gora en topp pa 8000.

Och de som verkligen utsatts for fara ar HAPS och Sherpas. Dessa underbetalada overexponerade individer tvingas ta enorma risker for att en bunt idioter ska fa realisera en drom. Det borde var olagligt. Saken ar den att allt kan vara frid och frojd tills den dag da det kommer en storm eller nagon blir sjuk. Da saknar dessa turister formaga och rellevant kunskap att hjalpa till och i varsta fall att ta hand om sig sjalva.

Mindervardeskomplex

Problemet for dessa turister ar att de laser om vad stjarnorna inom modern himalayaklattring astakommer och sa jamfor de sig med dessa. Nar jag laser vad Strang skriver om sina bestigningar sa kan jag se vilka hanforsoker jamfora sig med. Tex sa uppger han hur manga dagar det tog for honom att gora Makalu (med O2). Detta ar en direkt referens till att han gjorde det en dag snabbare an Simone Moro och Denis. En detalj han utelamnar ar att Simone och Dennis gjorde Makalu pa vintern och utan syrgas. Jag har tyvarr massa liknande expempel. Varfor inte bara vara nojd med det man astakommer? Det ar kanske bara en bestigning i mangden i en stil som ar langt samre an manga andras men det ar pa den nivan som det var mojligt. Just Face it. Dessa logner, halvsanningar och glidningar i beskrivning av stil och etik gynnar ingen. Pompe var val duktig som kom till 8000 meter. Ho borde kallar sitt misslyckande for just ett misslyckande. Detta till trotts kan hon ju va glad for allt hon larde sig.

Vrid tillbaks klockan!


Denna utveckling och den okade tillgangligheten har gjort att Svenne Banan nu kan aka till Everest utan att ens haft ett par stegjarn pa fotterna fore det att ahn anlander till BC. Ar det en onskavard utveckling? Are det ens utveckling?

Vor det inte mer rimligt att ta den langa vagen och lara sig grunderna fore man forsoker pa de hogsta bergen i varlden? Vem har ansvar for denna utveckling? Vad kan vi gora for att fa dessa turister att inse att de riskzerar livet pa sina HAPS och Sherpas?

1 Forbjud alla komersiella expeditioner

2 For att fa ett tillstand pa ett berg over 6000 meter sa maste den sokande kunna visa upp ett rekomendationsbrev fran sitt nationella klatterforbund.

3 Ska man ha HAPS och Sherpas sa ska dessa forsakras i rellation till de risker de utsatts for.

Det som hänt är givetvis tråkigt och en viss skam läggs över alla som kallar sig äventyrare.

En stor eloge till Corax som på ett sakligt sätt lägger fram sina ganska övertydliga bevis utan att gå till personangrepp eller annan smutskastning.

Det bästa botemedlet mot liknande fusk torde vara att just äventyrarna granskar sig själva. Bara de har kunskapen som krävs för att avgöra rimligheten i andras bedrifter och hitta faktafel. Eftersom stämpeln som fuskare brukar sitta kvar längre än stämpeln som vinnare kan man hoppas att den avskräcker en del från att upprepa misstagen men det finns alltid några naiva och äregiriga människor som kommer upprepa denna historia.

Men fortsätt ifrågasätt allt sakligt och utan att smutskasta så slipper vi dödliga tvivla på alla fantastiska bedrifter som till trots görs.

Gustav

En naturlig kontrollinstans vore förstås sponsorerna, men möjligen funkar detta dåligt eftersom sponsorena inte sällan är helt oförankrade inom sporten, och dessutom saknas möjligen formella krav på att den sponsrade ska prestera t ex en viss bestigning.
Att det sedan är framgången som äventyrare som i längden ger nya sponsorkontrakt är självklart, men en annan sak.

Förbundet har dock rimligen en funktion i detta, även om jag inte vet riktigt hur det funkar idag.

Både detta fall och Sträng på K2 tycker jag verkligen visar på vikten att, om man inte skriver sina rapporter själv på plats, ha kompetenta medhjälpare hemma som förmedlar korrekt information vidare istället för att agera marknadsförare åt en och brer på.

Alldeles oavsett vad klättrarna nu själva sagt och gjort på plats i båda dessa fall så är det mitt intryck att medhjälpare på hemmaplan förvanskat, utelämnat eller förstorat informationen som förs vidare till andra media.

Ändrad målsättning

Som många redan skrivit så ser jag också fram emot Annelie och Johannas syn på det som hänt och givetvis de sk "toppbilderna".

Finner det här en aning intressant, på Annelies hemsida kan man fortfarande läsa...

"I am in Nepal/Tibet to attempt a double 8000m; Shishapangma, 8027m and my beloved Cho Oyu, 8201m"
http://www.anneliepompe.com/

Och på Outsideonline kan man läsa följande som publicerades efter Corax artikel...
"Jag har förstått att missförståndet om vilken topp vi var på på Shishapangma har skapat en del turbulens, vilket såklart inte var meningen."
http://outsideonline.se/2009/10/17/berget-star-ju-bara-dar/

//Magnus