Rapport från Ridö-olyckan

Fredrik S; sa:

Tar man större risker vid en tur från A till B än vid en tur med samma start och slutpunkt. I det senare fallet känns det lite lättare att vända och åka tillbaka.

Klicka för att se resterande...

Det är nog inte så enkelt att man åker säkrare bara för att man återvänder till startpunkten - det kan ju t.ex. gå upp en råk då man är ute så att man inte utan avsevärd risk kan återvända till startpunkten. Eller en båt kan bryta en ränna, eller ett isparti kan blåsa bort - sånt har hänt. Då är det viktigare att man har viss planering för alternativa slutpunkter, ifall man av någon anledning inte skulle kunna nå den avsedda slutpunkten. På inte alltför stora sjöar är detta sällan något problem, där kan man ju gå iland i stort sett varsomhelst. Men åker man på större vatten är detta något man bör ha med i planeringen.

Re: Radio och istjocklek

ajn; sa:

När jag läser igenom inläggen och ser att flera skriver att det skulle kunna ha hänt dom själva så måste vi slå till bromsarna och tänka igenom på vilka isar vi ska åka på.

Klicka för att se resterande...

Fast om det är en is som du inte uppfattar som svag hur skall du då skapa säkerhetsmarginal?
Är det så i detta fall att man har åkt tre stycken hyfsat tätt ihop och inte hört varningsljud från isen? Eller har man helt enkelt inte insett vad som kan hända när en smal sträng med starkare is brister?

En annan sak är om det hade varit bättre för alla att ta sig bakåt mot Ridö och säkert starkare is? Hur uppbrutet var det åt det hållet och hur mycket längre var det än att ta sig mot Enhörna? En person kom ganska snabbt upp mot Enhörna och påverkade därmed kanske de andra? Alla som tog sig mot Ridön kom upp under 15 minuter, bara en mot Enhörna under 20 minuter.

-Palle

Re: Plurr-procent?

1145; sa:

Jag noterade på sista sidan att SSSK under säsongen 2004/2005 hade 73 plurrningar på 497 genomförda turer.

Är det mycket eller lite? Hur är den andelen i jämförelse med exempelvis Friluftsfrämjandets eller Friskis och Svettis turer? Och går det öht att göra sådana jämförelser?

(Jag åker nästan alltid på plogad bana eller +15 cm is, så jag har ingen kunskap om hur vanliga plurrningar är vid åkning på tunnare isar).

Klicka för att se resterande...

Den siffran är nog ganska normal. Jag hittade en webbsida med utfärder som gjodes av Friluftsfrämjandet i Huddinge samma säsong:
http://www.test-tillvidare.nu.test.levonline.com/huddingeSK/index.asp?sortera=2004/2005
FF Huddinge gjorde den säsongen 73 färder och hade 11 plurrningar. Skalar man upp detta till 497 färder blir det 75 plurrningar, dvs marginellt fler än SSSK hade. (FF Huddinge hade även 43 ytterligare plurrningar - frivilliga plurrningar i plurrningsövningar)

SSSK hade under samma säsong 497 turer med i genomsnitt 12 deltagare per tur. Med 73 plurrningar innebär det att varje deltagare i genomsnitt plurrar en gång per 80 turer. Jag har tidigare hört siffran att risken att plurra på en tur är ca 1%, vilket stämmer överens ganska bra. Ledarna löper klart större risk att plurra - ca 5 ggr större risk.


Om man alltid åker på plogad bana eller på supertjock is minskar förstås plurrningsrisken. Men den blir aldrig noll: dels kan råkar gå upp, och de är alltid ett riskmoment. Och vårisar kan brista oavsett hur tjocka de är - en is som är fullt bärig på morgonen kan bli livsfarlig på eftermiddagen, för att nästa morgon åter bli fullt bärig, osv.

Egen erfarenhet

För ca 15 år sedan ledde jag en SSSK-tur med ca 12 deltagare från Östhammar ut till en iskant mot öppet vatten i närheten av Raggarön innanför Singö. Isarna var minst decimetertjocka ända fram till iskanten och vi stod ett knappt tiotal meter från iskanten och pratade fikade och fotograferade.

När gruppen vände tillbaka från iskanten så inträffade ett mycket oväntat plurr där ett stort flak minst 10 x 10 meter stort flak bröts loss från den fasta isen och där de 5 personer som var närmast iskanten var ganska nära varandra och tillsammns bröt av ett hörn från dendelen av det stora flaket som vätte inåt, varvid samtliga 5 inklusive undertecknad plurrade på grunt vatten ca 1 m djupt.

Inga problem att komma upp.

Varför bröts flaket loss när vi började åka?

Jag kan identifiera 2 anledningar.

Den viktigaste var att vi stod ganska nära en strandkant där det växte vass. Det var tunn is eller obefintlig is inne i vassen till följd av tidigare vattenståndsförändringar. Vi stod alltså ute på en istunga när vi rastade utan att förstå det så, då det såg ut som vi stod på en stabil iskant.

När vi började åka inåt så rörde sig en stor del av gruppen samtidigt vilket belastade istungan så att den bröts av.

Slutsats: även tjocka isar kan brytas upp i flak vid samtidiga rörelser i en grupp där man håller små avstånd inbördes även om farten är låg. Förutsättningen för detta är att isen inte har sidostöd från omliggande stabil is.

Jag tycker att detta är en intressant parallell till olyckan väster om Ridösundet.
Pikning hjälper inte i en sådan här situation bara erfarenhet/kunskap, fantasi, lyhördhet, bra beredeskap att vända och bra åkdisciplin hos samtliga deltagare.

Thure

Paul, tack för uppgifterna!

Vet någon vilka radiosystem som används av respektive räddningsslag? Har helikopter(räddning och militärt), brandkår,polis,SSRS,marinen etc en möjlighet att kommunicera direkt med varandra alt. reläade via en central räddningsstation (räddningstjänsten eller Rescue Center.

Har Helikoptrar även frekvenserna för marin VHF (16)?

Finns möjligheten till konferenssamtal (många kan ringa in sig samtidigt) inom Svensk räddningstjänst? Om ej, skulle de öka möjligheten att styra en räddningsinsats om man hade denna funktion.

/Erik
[Ändrat av Berneflott 2006-03-01 kl 12:45]

Re: Re: Re: Re: Re: Läs rapporten!

Palle_Z; sa:

GPS-spåret är intressant, man har åkt ca 800 meter mot planerad färdriktning, borde ha tagit 4-5 minuter. Då verkar det inte som om gruppen har varit stressad.

Klicka för att se resterande...

Reagerade också på det. Överhuvudtaget tycker jag att stress efter dödsbudet via mobilen inte inverkat speciellt mycket på händelseförloppet om man skall tro rapporten.

Berneflott; sa:

Vet någon vilka radiosystem som används av respektive räddningsslag? Har helikopter(räddning och militärt), brandkår,polis,SSRS,marinen etc en möjlighet att kommunicera direkt med varandra alt. reläade via en central räddningsstation (räddningstjänsten eller Rescue Center.

Har Helikoptrar även frekvenserna för marin VHF (16)?

Finns möjligheten till konferenssamtal (många kan ringa in sig samtidigt) inom Svensk räddningstjänst? Om ej, skulle de öka möjligheten att styra en räddningsinsats om man hade denna funktion.

/Erik
[Ändrat av Berneflott 2006-03-01 kl 12:45]

Klicka för att se resterande...

Ringde SOS och frågade.
Helikoptrarna kan generellt prata på Marin VHF, (Dock inte alla, beroende på varifrån de inkallas).

/Torbjörn

Berneflott; sa:

Vet någon vilka radiosystem som används av respektive räddningsslag? Har helikopter(räddning och militärt), brandkår,polis,SSRS,marinen etc en möjlighet att kommunicera direkt med varandra alt. reläade via en central räddningsstation (räddningstjänsten eller Rescue Center.

Har Helikoptrar även frekvenserna för marin VHF (16)?

Finns möjligheten till konferenssamtal (många kan ringa in sig samtidigt) inom Svensk räddningstjänst? Om ej, skulle de öka möjligheten att styra en räddningsinsats om man hade denna funktion.

/Erik
[Ändrat av Berneflott 2006-03-01 kl 12:45]

Klicka för att se resterande...

Efter Askö så frågade jag en flygvapenpilot (flygplan + helikopter) om detta med radio och i försvarets räddningshelikoptrar hade dom ”allt” i radioväg. Nu finns det som dom flesta vet, inte så många av dessa helikoptrar kvar.

Per

Berneflott; sa:

Finns möjligheten till konferenssamtal (många kan ringa in sig samtidigt) inom Svensk räddningstjänst? Om ej, skulle de öka möjligheten att styra en räddningsinsats om man hade denna funktion.

Klicka för att se resterande...

Borde egentligen inte ta upp RAKEL här men det är svårt att låta bli. RAKEL kommer att göra sånt här möjligt, tyvärr blir väl inte RAKELs täckning bättre än GSM-näten, i alla fall inte inledningsvis. Min personliga åsikt (kanske färgad av mitt jobb) är att det hade varit bättre att lägga pengarna på att bygga ut GSM eller 3G-näten och lägga på RAKEL-funktionalitet i dessa, då hade blåljusmyndigheterna fått bättre täckning än vad de får med RAKEL och kanske hade det kunnat komma oss vanliga medborgare till godo.

-Palle

Re: Re: Re: Re: Re: Re: Läs rapporten!

kr-val; sa:

Palle_Z; sa:

GPS-spåret är intressant, man har åkt ca 800 meter mot planerad färdriktning, borde ha tagit 4-5 minuter. Då verkar det inte som om gruppen har varit stressad.

Klicka för att se resterande...

Reagerade också på det. Överhuvudtaget tycker jag att stress efter dödsbudet via mobilen inte inverkat speciellt mycket på händelseförloppet om man skall tro rapporten.

Klicka för att se resterande...

Men samtidigt var det ju tack vare dödsbudet som gruppen försökte ta sig i land vid Enhörnalandet, istället för att fortsätta till det planerade slutmålet vid Sandviken. Och då träffade gruppen på råken. Att gruppen inte följde råken längs den planerade färdriktningen berodde förstås på att det i den riktningen var öppet vatten (bild 7 i rapporten). Dom hoppades därför att längs andra riktningen hitta ett ställe där råkövergång var möjlig. Gruppen hade inte särskilt bråttom till slutmålet Sandviken, sant, men i alla fall lite halv-bråttom till mellanlandningen på Enhörnalandet. Ur det perspektivet var det inte konstigt att åka en bit mot den planerade färdriktningen till Sandviken.

Hade gruppen inte haft målet att göra en mellanlandning vid Enhörnalandet är det rimligt att tro att dom hade fortsatt österut mot slutmålet, söder om och nära Ridön , precis som flera andra grupper gjorde.

Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Läs rapporten!

pausch; sa:

Men samtidigt var det ju tack vare dödsbudet som gruppen försökte ta sig i land vid Enhörnalandet, istället för att fortsätta till det planerade slutmålet vid Sandviken.

Klicka för att se resterande...

Var står det i rapporten?

-Palle