Allemannsrättens framtid

Trodde i min enfald att vi kunde göra ett streck i debatten men tyvärr.

Ja det finns ju folk som vill hindra andra att röra sig fritt i naturen och sen finns det folk som vill hindra andra att tala fritt.
Det är inte första gången du tar dig rätten att försöka tysta andra.
Den enda käft du har befogenhet att täppa till är din egen.
Det kanske du borde göra lite oftare?
 
Lägger in TS första inlägg som verkar ha blivit bortglömt under debattens hetta.
Personligen är jag för en oförändrad allemansrätt, men att det måste spridas vad man får göra. Många tycks tro att allemansrätten ger dig rätt att skövla och hugga ned mindre träd och elda på klipphällar sam även ställa upp ett tiny house under några veckor.
Så jag förespråkar frihet under ansvar för alla som vistas i Sverige.
Samt lättare att lagföra dom som begår nedskräpning och bryter mot allemansrätten. Tex att även polisen tar dessa anmälningar på allvar.
I diskussionstråden "Dags för en lång nationell led" berördes frågan om allemannsrätten. En intressant fråga och värt att diskutera mer.

Hur vill vi ha det med allemannsrätten? Kan och ska den överleva? Behöver den anpassas? Har den blivit otidsenlig?



Jag vill starta diskussion så här:

Allemannsrätten är visserligen mycket värdefullt. Men inget är evigt och tiderna förändras. Det som var bra och rätt förut, behöver inte vara bra och rätt framöver.



Allemannsrätten förutsätter egentligen att det är få människor som rör sig på stora ytor. När antalet människor på vissa ställen i naturen blir allt fler då måste kanske tillgänglighet balanseras mot naturskydd och dylika interessen.



Jag har paddlat vid Immeln och vid varje liten ö fanns det gott om spår efter människor och deras efterlämningar och har jag vandrat på Kungsleden och i Jämtland och sett hur mycket folk som rör sig där och hur det sliter på naturen.



Allemannsrätten kanske inte är anpassat till en tid där tusentals vandrare från hela världen vill vandra samma led och där organisationer som STF organiserar gruppresor i paketform i fjällen eller kommersiella aktörer som Fjällräven skickar tusentals människor på en gemensam vandring eller bärföretagens inhyrda plockare drar genom skogen i skaror.

(För att undvika missförstånd: Jag bor ibland på STF stugor, jag använder Fjällrävenprodukter och jag köper blåbärssylt på burk i affären.)



Vi kanske behöva förändra Allemannsrätten för att säkra att alla människor även i framtiden har tillgång till vacker och skaplig "orörd" natur? Eller är fjällvandringens uppsving bara en övergående fenomen, begränsad på Kungsleden och Jämtlandstriangeln?
 
Vilken fart det blev på mitt första inlägg. Sedan blev jag överhopad med arbete och hann inte vara med i diskussionen, så att den oturlig periodvist blev vinklad på ett olyckligt sätt.
Tack till Palle för att påminna om trådstarten.

För mig är Allemansrätten inte en fråga om medborgarskap och pass, men däremot en fråga om människan och naturen.
En nationalistisk agenda hör inte hemma i fjällen eller skogen, vill jag påstå. Inför växtligheten och djuren är nog alla människor rätt så lika. En sådan agenda leder dessutom ingenstans annat än till diverse konflikter (mellan glesbygdsbor och stadsbor, urbefolkning och kolonisatörer, skattebetalare och icke-skattebetalare, folk som äger pass X och folk som äger pass Y osv osv).

Jag ville däremot problematisera konflikten mellan tillgänglighet för alla och natur- och miljöskydd. Hur kan man balansera dessa två motstridiga behov? Är Allemansrätten fortfarande rimlig i vår tid?

Tack för kloka argument som har framförts för det ena eller det andra svaret. Som tur är behöver detta forumet ju inte enas om ett svar. Viktigare är väl att ha en demokratisk debatt och väcka lite tankar hos oss som nog alla kan betraktas som ute- och friluftsmänniskor.
 
Ja det finns ju folk som vill hindra andra att röra sig fritt i naturen och sen finns det folk som vill hindra andra att tala fritt.
Det är inte första gången du tar dig rätten att försöka tysta andra.
Den enda käft du har befogenhet att täppa till är din egen.
Det kanske du borde göra lite oftare?

Ojdå, här blev det resultat...

Hålla käft? Vilket språkbruk.

Jag reagerade på Peter Nermanders kloka tankar om det här i sin absurditet ska innebära att vi ska bära med oss en slags Allemanslicens när vi vistas i naturen. Givetvis var det ironiskt skrivet och jag tyckte vi kunde avsluta tråden då den blivit något absurd.

När sedan andra kör vidare så finns det tydligen ett behov. Därav att jag ger mig in och ”häller bensin på brasan”

Jag tycker mig kunna spåra en viss ideologisk grund i frågor rörande förändring i AR. Det är kanske värt att lyfta fram i ljuset. Om vi nu ska fortsätta denna av alla trådar kring AR.

Nu till dig personligen Kilsbergaren.

Du slänger ur dig att jag ska hålla käft då jag försöker tysta debatten vid flera tillfällen här. Det är ett både fult uttryckssätt och felaktigt.
Jag funderar på vad jag kunnat skriva som gör dig så upprörd.
Jag skrev en gång en kommentar till något du skrivit att du ville inte köpa dig en stuga vid vattnet ty du var rädd för allemansrätten kunde innebära att buffliga typer skulle stå invid stranden vid din stuga och skrämma dig genom att hävda sin rätt. Jag upplyste dig då att du var fel ute. AR medger inte en sådan beskrivning du gav och jag föreslog du mycket väl kunde köpa din stuga.
Jag får en känsla av att något gnager inom dig i en kritisk syn på AR och då är det bäst att du läser på kring de djupare juridiska delarna kring denna vår grundlag.

Och du ska inte hålla käft nu...😂
 
Min häpnadsväckande IDÉ om att exkludera utländska turister från vår förmån om fritt frilufsande, betyder inte att jag tycker de ska väck från landet utan bara att de ev skulle kunna få köpa olika tillstånd flr att få fiska, slå upp tält, plocka svamp osv.

Vi har inte riktigt förstått hur det skulle lösa problemet? För som det nyss påpekades i tråden, de som står för det mesta "brytandet" mot allemansrätten är just svenska skattebetalande medborgare.

Så det skulle liksom inte lösa problemet.

Såna här trådar brukar återkomma rätt ofta på utsidan, och det man brukar märka rätt snabbt är att det är en del skogsägare som helst skulle förbjuda andra att vistas i deras skog. Det handlar tyvärr sällan om att försöka lösa de eventuella problem som finns, utan utgångspunkten är oftast att allemansrätten är negativ för markägare och därför borde den bort.

Ska man lösa ett problem måste man först ta reda på vad problemet beror på, och det verkar ju främst bero på att vissa anser sig "ha rätt" att göra vad de vill i andras natur eftersom de betalar skatt. Det är dessa som vi behöver göra nåt åt.

Det är antagligen samma människor som kastar skräp på marken med motiveringen att annars får de som städar gatorna inget att göra. Eller de som lämnar brickan på borde på restaurangen med motiveringen att "personalen har betalt för att duka av".
 
Om man vill utesluta utländska turister från den svenska allemansrätten av "rättviseskäl" kan det vara värt att veta vad som gäller i andra länder.
Direkta motsvarigheter finns i Norge, Island, Finland och Skottland.

Allemansrätten sönderfaller i kanske tre delar, där de viktigaste är färdsel och övernattning. Jag har vandrat i nio europeiska länder, tio om Liechtenstein räknas. Det handlar om bergsvandring och där tycks färdsel vara det allra minsta problemet. Det mesta som går att gå på är markerat..

Utanför lederna råkar man i regel i svårigheter; det är lederna som för över passen, och redan där kan det handla om kinkiga och rentav farliga övergångar. I den schweiziska nationalparken får man inte lämna leden och vid rastplatserna är det pedantiska markeringar.

Betr. övrnattning vimlar det av regler och sedvänjor. Detaljer kan läsas på min sajt huthyfs.com. Allra lättast tycks det vara i Schweiz (utom i skyddsområden) samt stora delar av Sydalperna och Västpyreneerna och franska Östpyreneerna; jag har omfattande erfarenheter därifrån. Jag har tältt fritt i alla min vandringsländer utom Liechtenstein, 177 nätter i Alperna, c:a 80 i Pyreneerna (ung. varannan natt).
 
I ett litet län som Blekinge som har drygt 111 naturreservat. Av dessa har 63 tältförbud, 43 eldningsförbud, restriktioner eller förbud cykla 55 och restriktioner eller förbud ridning 59. Merparten i strid mot allemansrätten.

I oktober 2018 kom Naturvårdsverkets vägledning vid bildande av naturreserva, ges följande instruktion:


Gäller detta särskilt bevarandevärd natur bör väl detta även gälla övrig natur.
I stället för att ifrågasätta allemansrätten- ta reda på vilka inskränkningar Er länsstyrelse utövar på Allemansrätten och påverka så att dessa tas bort i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter!

Det är nog riktlinjer, rekommendationer, snarare än föreskrifter.

Jag tycker själv att det inrättas för många naturreservat; i min hemkommun Linköping handlar det ofta om platser där det fungerat bra utan, tills för bara 10-20 år sen.
Det gäller t ex Västerby, där slåtterängen i många år fungerat som lägerplats för kanotister.


När det gäller cykling tror jag dock att det är befogat med regleringar, eftersom det ofta är svårt, om inte rentav omöjligt, för vandrare och cyklister att samsas på de smala stigarna. Cyklister uppträder därtill gärna i flock. I det största reservatet Tinnerö, och säkert på många andra ställen, är de ett mycket litet problem p g a alla elstängelsel med finurligt krångliga grindar och stättor.
 
Vi har inte riktigt förstått hur det skulle lösa problemet? För som det nyss påpekades i tråden, de som står för det mesta "brytandet" mot allemansrätten är just svenska skattebetalande medborgare.

Så det skulle liksom inte lösa problemet.

Såna här trådar brukar återkomma rätt ofta på utsidan, och det man brukar märka rätt snabbt är att det är en del skogsägare som helst skulle förbjuda andra att vistas i deras skog. Det handlar tyvärr sällan om att försöka lösa de eventuella problem som finns, utan utgångspunkten är oftast att allemansrätten är negativ för markägare och därför borde den bort.

Ska man lösa ett problem måste man först ta reda på vad problemet beror på, och det verkar ju främst bero på att vissa anser sig "ha rätt" att göra vad de vill i andras natur eftersom de betalar skatt. Det är dessa som vi behöver göra nåt åt.

Det är antagligen samma människor som kastar skräp på marken med motiveringen att annars får de som städar gatorna inget att göra. Eller de som lämnar brickan på borde på restaurangen med motiveringen att "personalen har betalt för att duka av".

ja du, det har jag ingen aning om, men det funksr ju hyfsat med fiskekort, turistkort i städer, båtluffarkort m.m. Man får väl hoppas att turister är ärliga och vill pröjsa i förväg för att slippa straffavgifter vid ev kontroll. Hur gör man i länder utan "allemansrätt"? är alla "fulcampare" eller betalar folk markägare och dylikt där och då eller bara frågar om lov?

Problem som jag ser det är inte att turister förstör utan att att de nyttjar oss, men inte ger oss tillbaka samma möjligheter hos dem. Camosico gav dock tips på länder med liknande "allemansrätt" som vi och det tackar vi för.
 
Problem som jag ser det är inte att turister förstör utan att att de nyttjar oss, men inte ger oss tillbaka samma möjligheter hos dem.

Detta låter i mina öron som ett känslomässigt skäl till att införa avgift och/eller restriktioner för turister från länder som inte har just vår typ av allemansrätt. Som en slags straffavgift, typ "om ni gör så där mot oss gör vi så här mot er". Rent sakligt uppkommer omedelbart några frågor, exempelvis:

1. Vissa länder är välkomnande och gästfria på andra sätt, ska turister därifrån ändå "straffas"?
2. För de länder som har kraftiga restriktioner mot sina turister, ska enskilda människor därifrån tvingas plikta i vårt land för att deras lands lagstiftning upplevs ogin?
3. Om det nu är så att turisters frihet är mycket begränsad i vissa länder, är det inte en mycket fin sak att visa på de möjligheter som gäller friluftslivet i vårt land? Är det inte precis den signal vi bör sända?

För mig blir det definitivt två "nej" och ett "ja" på frågorna.
 
Det är nog riktlinjer, rekommendationer, snarare än föreskrifter.

Jag tycker själv att det inrättas för många naturreservat; i min hemkommun Linköping handlar det ofta om platser där det fungerat bra utan, tills för bara 10-20 år sen.
Det gäller t ex Västerby, där slåtterängen i många år fungerat som lägerplats för kanotister.


När det gäller cykling tror jag dock att det är befogat med regleringar, eftersom det ofta är svårt, om inte rentav omöjligt, för vandrare och cyklister att samsas på de smala stigarna. Cyklister uppträder därtill gärna i flock. I det största reservatet Tinnerö, och säkert på många andra ställen, är de ett mycket litet problem p g a alla elstängelsel med finurligt krångliga grindar och stättor.

Min erfarenhet som vandrare är att jag aldrig haft problem med cyklister i skogen. Min erfarenhet som cyklist är att jag aldrig haft problem med andra cyklister i skogen. Min erfarenhet som cyklist är tyvärr att en del vandrare har haft problem med mig fast jag visat stor hänsyn t.ex. genom att stanna och kliva åt sidan och lämna "företräde" åt vandrarna.

Om man nu skall reglera vilka som får utnyttja stigar kan man väll lika gärna göra det för vandrarna. Varför är det alltid cyklisterna som skall bort?

Skall tillägga att jag främst ser mig som vandrare och i dagsläget nästan inte cyklar alls i skogen.
 
Ojdå, här blev det resultat...

Hålla käft? Vilket språkbruk.

Jag reagerade på Peter Nermanders kloka tankar om det här i sin absurditet ska innebära att vi ska bära med oss en slags Allemanslicens när vi vistas i naturen. Givetvis var det ironiskt skrivet och jag tyckte vi kunde avsluta tråden då den blivit något absurd.

När sedan andra kör vidare så finns det tydligen ett behov. Därav att jag ger mig in och ”häller bensin på brasan”

Jag tycker mig kunna spåra en viss ideologisk grund i frågor rörande förändring i AR. Det är kanske värt att lyfta fram i ljuset. Om vi nu ska fortsätta denna av alla trådar kring AR.

Nu till dig personligen Kilsbergaren.

Du slänger ur dig att jag ska hålla käft då jag försöker tysta debatten vid flera tillfällen här. Det är ett både fult uttryckssätt och felaktigt.
Jag funderar på vad jag kunnat skriva som gör dig så upprörd.
Jag skrev en gång en kommentar till något du skrivit att du ville inte köpa dig en stuga vid vattnet ty du var rädd för allemansrätten kunde innebära att buffliga typer skulle stå invid stranden vid din stuga och skrämma dig genom att hävda sin rätt. Jag upplyste dig då att du var fel ute. AR medger inte en sådan beskrivning du gav och jag föreslog du mycket väl kunde köpa din stuga.
Jag får en känsla av att något gnager inom dig i en kritisk syn på AR och då är det bäst att du läser på kring de djupare juridiska delarna kring denna vår grundlag.

Och du ska inte hålla käft nu...😂

Ett bra svar på ett oförskämt inlägg.
 
Någon variant av campingkort för turister (eller måhända flera) skulle naturligtvis hjälpa då det vi pratar om här främst är "signalvärde". Ett begrepp som man i Svedala inte längre verkar förstå vikten av.

Jag kan, till exempel, införa kepsförbud i en lektionssal. "Det hjälper inte mot alla bråk i matsalen" säger flumläraren.

Men det är exakt vad det gör. Kepsförbud, vänta vid bänken tills jag säger "god morgon, varsågod och sitt" - är ett signalvärde. Skapar respekt. Som följer i flera situationer. En rätt självklar sak som flumläraren inte fattar.

Samma sak med fiskekort. Där säger staten att det här med fiske, det är viktiga saker. Alla bryr sig inte, men många. Signalvärden.


Vad gäller allemansrätten har flumläraren fått styra alldeles för länge.
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.