Råd kring Låktatjåkka - Abisko (via Trollsjön)

Frippes fall ligger precis utanför den ring du ritat. Fallet är det vatten som rinner ut från den nordligaste av de små sjöarna.

HåkanF

Det finns även fina tältplatser norr om Latnjajavri, med möjlighet till bad.

Som alternativ till den längre vägen tillbaka längs stigen mot Låktatjåkka går det även en mindre stig från Trollsjöns nordöstra hörn, senare längs med bäcken rakt upp på berget och vidare mot Låktatjåkkastugan. Den är dock mycket brant till en början, så man behöver god fysik och orienteringsvana vid sämre väder. Vyn ner mot dalen och sjön är dock enastående!

Kom hem från Abisko i onsdags och tänkte dela med mig av resan så att ni som skrivit i tråden kan få lite uppföljning, men framför allt för att folk som söker i forumet inför deras egna planering ska få lite underlag, precis som jag fått från många gamla trådar.

Dag 1 och 2 spenderades vid Trollsjön och Låktatjåkka fjällstation, precis enligt plan. Vi vandrade halvvägs ut ur Kärkevagge och slog läger, och morgonen efter kom vi inte iväg förrän typ 10, men vi höll bra tempo och var i stugan för att käka våfflor 1430. Vi valde även att gena över höjden, istället för att följa stigen ner till korsningen och sedan upp igen. Det var en fin utsikt över landskapet, och mentalt sparade vi energi, men min bedömning är att vi tidsmässigt gick plus/minus noll, så här kan man göra hur man vill.

Väl ner från fjällstationen gick vi via Latnjavagge. Vi bestämde oss tidigt för att skippa Abiskojaure och ta en extra natt i Kårsavagge, vilket vi gjorde. Dock bestämde vi oss på förhand för att ta oss ner via Guobblavaggi för att se inre delen av dalen, och ha möjlighet att besöka glaciären om vi kände för det. Den planen sprack pga snöläget och den täta dimman, vi hade i princip ingen sikt överhuvudtaget och trots rösen var det kompass och GPS som gällde stora delar. Jag förstår varför alla beskriver dimman, och jag kommer alltid att utgå från att sikten är begränsad när jag planerar resor i detta område.

Vi valde alltså att gå ner via Latnjavagge, och det gick hur bra som helst. Tyvärr ingen utsikt på hög höjd, men känns skönt att veta att karta och kompass sitter i ryggmärgen. Först vid den sydligaste av dom två små sjöarna lättade dimman och vi bjöds på ett fantastiskt landskap. Redan här insåg jag storheten i Kårsavagge, en övertygelse som jag blev påmind av under hela vår vistelse där.

Vi slog läger vid "Frippes fall" och spenderade faktiskt två nätter där. Dag 4 behöll vi samma tältplats och gjorde en dagstur i området och gick längs branten för att spana ut över Kårsavagge. Det var en märklig känsla av frihet och denna dag kändes som en blandning av att vara på campingtur och fjällvandring. Dag 5 gick vi till Abisko och tog oss ner från berget via den gamla vinterleden. Egentligen var vi sugna på linbanan men även denna dag var det tjock dimma över hela berget, så vi valde nerstigningen. Det tog på knäna, minst sagt, men ganska frän kontrast mellan kalfjället ena stunden och bara några minuter senare krigade man sig igenom täta snår som om man var i en djungel.

I sin helhet var det en fantastisk tur, och vi kommer definitivt åka till Kårsavagge igen. När vi var i Låktatjåkkastugan och vid Trollsjön mötte vi massor av folk och det var förstås trevligt med 3-rätters och vin på högfjället, men häftigast var nog ändå lugnet och det vackra som först uppenbarar sig i ensamheten, som när vi tältade på branten ovanför dalen. Från måndag morgon när vi lämnade Låkta till onsdag eftermiddag när vi anslöt till stigen mellan Abisko - Kårsavagge så träffade vi inte på en enda människa, förutom när vi passerade forskningsstationen. Under hela denna tid var det enda av mänsklig närvaro vi såg eller hörde en helikopter på avstånd som flög förbi. Annars var vi helt utlämnade. Kårsavagge är en skatt.