Ytterliggare lättnader i tvånget att använda cykelbana för cyklister

Paradoxalt

Egentligen är det paradoxalt att där det finns mest människor per kvadratmeter är hänsynen, medkänslan och samarbetsförmågan som sämst. Det är ju där den verkligen behövs!
 
Är det tillräckligt trångt samtidigt som många cyklar måste alla anpassa sig. Det funkar ofta rätt bra t ex på de stora broarna i Stockholm som Skanstullsbron och Västerbron till exempel.

Thure
 
Synsättet som ofta dyker upp i dessa diskussioner är hur det "borde" vara. Gärna utifrån ett snävt perspektiv, fokuserat på den egna trafikantgruppen.

Verkligheten är att det är få ställen i stan som tillåter ideal dragning av en GC-väg, med erforderlig bredd, och bra sikt åt alla håll. Oftast måste man kompromissa, och byta sida mellan gång och cykeltrafikanter vid olika korsningar. Begränsande faktorer brukar vara redan existerande kvartersstruktur, eller osynliga hinder, som detaljplanegränser, eller ledningar i mark kombinerat med trädplanteringspolicy eller liknande. Resultatet är att den som ritar GC-vägen måste kompromissa för bästa möjliga dåliga lösning.
Det blir oftast betydligt bättre i nyplanerade stadsdelar.

Men absolut kan vi samsas bättre än vi gör. Det är mycket lätt att ha tunnelseende kring sin egen trafikgrupp, och problemet att många leker/tränar/poserar i trafiken är ett alltmer utbrett problem.

Var häromveckan på studieresa i Amsterdam.
Bl.a. ett 3-mils guidat studiebesök på cykel, där exempel på stadsplanering i åtskilliga stadsdelar runtom staden studerades.
Stora mängder stressade cykelpendlare, och mången intressant stadsanpassad cykel studerades också, liksom hänsynsfulla bilförare.
Exakt 0 Racers, 0 Fixies, och 0 Spandexmänniskor noterades.
 
Intressant med Amsterdam. Jag har cyklat där nån gång kring 1990 och upplevde det som välskyltat och trevligt men jag cyklade nog inte så mkt i de äldsta partierna av stan. När jag var där januari 1987 för att åka skridskor på kanalerna minns jag att cyklister blev mkt upprörda när jag lite oförsiktigt som gångtrafikant korsade en cykelbana i centrala stan. Amsterdams stadsplan är i centrala stan från 1600-talet och där är det väldigt trångt.

Hur är det med hjälmanvändningen i Amsterdam bland cyklister?

Thure
 
Problemet handlar ju egentligen inte om "gående" vs "cyklister" utan om "utflykt" vs "transport".

Trafikanter som är på "utflykt" vill kunna röra sig lite oförutsägbart i fart och riktning. De vill också röra sig i bredd så att de kan prata med varandra. De har inga problem med att anpassa farten efter omgivningen, men de vill absolut inte behöva oroa sig över att bli påkörda.

Trafikanter som sysslar med "transport" däremot är bara intresserade av att ta sig från a till b så snabbt, bekvämt och effektivt som möjligt, utan olyckor.
 
Min känsla är att i Köpenhamn flyter cykeltrafiken på väldigt mycket trevligare och säkrare än i Stockholm. De har väl kanske en annan inställning till livet i stort precis som amsterdamborna. Röker mer gräs och blir lugnare överlag. :)

Var där i somras och reagerade på hur duktigt cyklisterna verkade köra. De stannade vid rött ljus och stod lugnt och väntade i sina cykelbanor. Det verkar ha mer vana att ta cykeln till jobbet. Stockholm BÖRJAR bli en cykelstad, men ligger fortfarande långt långt efter Köpenhamn.
 
Berlin och Wien är också städer med genomtänkt cykelinfrastruktur och lite lugnare tempo bland cyklister.

London upplever jag som mer transport. Många cyklister pendlar troligen långt om man får gissa från deras cyklar och klädsel.

I Berlin får man ta cykel på S-Bahn. I Tyskland fins ofta också bra cykelparkeringar under tak vid tågstationer i förorter.

Thure
 
Här där jag bor plogas i alla fall cykelbanorna, men de är lägre prioriterade än bilvägar och gångbanor (man prioriterar utifrån antal trafikanter, vägar med kollektivtrafik prioriteras därmed högre än vägar utan).

Men på många ställen kan det ibland vara dåligt med utrymme att lägga plogvallen. Men då brukar de lägga plogvallen på ena sidan av vägen och ploga trottoaren på den sida gatubelysningen sitter.

Jag läste en intressant artikel om snöröjningen i Stockholm, tyvärr minns jag inte de exakta siffrorna. Men där plogar man upp vallar och höga på morgonen och dagen, sen på natten kör man tusentals lastbilslass med lastbilar som forslar bort snön till snötippar. Inte dussintals eller hundratals utan jag är rätt säker på att det var fråga om tusentals lass på en natt.

Det var inte den här artikeln jag tänkte på, men här nämner de alltså att under en vecka forslades det bort 10 000 lastbilslass med snö... Efter ett snöoväder.

https://www.expressen.se/nyheter/sa-ska-stockholms-stad-undvika-snokaos/
 
I Köpenhamn gjorde de en undersökning gällande snöröjningen.
Där noterade man att det innebar en vinst för samhället att röja gång och cykelvägar först och sen bilväg i den prioritetsordningen.
Vad man noterade var den ökade risken för skador med lång sjukfrånvaro som uppstod i samband med dåligt röjda gång och cykelvägar samtidigt som att bilskadorna enbart ledde till materiella skador samt att man anlände senare till arbetet. De materiella skadorna var en vinst för samhället då det skapade merarbete (reparationskostnader) samtidigt som att de som råkade ut för det gärna arbetade lite extra för att finansiera skadorna samt ta igen den försenade ankomsten vilket också ökade intäkterna för samhället.
Jag minns att det var flera svenska politiker som åkte ned och studerade detta men tyvärr kan jag inte just nu hitta rapporten.
 
När det är riktigt snökaos i Stockholm funkar cykel (ofta via bilvägar) ofta bättre än bil buss och pendeltågen. Tunnelbanan är bäst.

Thure
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...