Visa ett inlägg
  #3  
Gammal 2013-07-03, 18:31
Anders_sthlm Anders_sthlm är inte uppkopplad
 
Inlägg: 551
Hej Björn,

Ja du.. Allt i Mårma är väldigt pirrigt och kul på nått vis. Man brukar folkligt kalla detta nervpirr för: ‘Äventyr’.

Det finns en hel del att välja på. Som tidigare påpekats så har just Göran Fagerström skrivit om detta i just boken Fjällsmultron. Den boken innehåller två vandringsbeskrivningar och nedfarter till Vistas.: Måskomårma är den ena, Mårmajåkka den andra.
Jag har gått båda.(ensam alltså) Senast 2007, 2011.och tidigare på nittiotalet
Boginjira har jag aldrig hört någon gått. Den är väldigt brant. Dessutom innehåller den en helt otrolig kanjonklyfta med 50 meter absolut stupbranta väggar. Den är som en tunnel. Jag har gått fram till den, men vänt. Jokken rinner i den. Nedåt är nog den ena riktningen, alltså ned mot Vistasdalen, ändå tror jag faktiskt det skulle gå. Men, men jag tror nog att det är rena självmordet, om man inte håller tungan rätt i mun.
Det är dessutom en väldigt brant att gå upp på, innan själva dalen börjar mot Vassasjöarna(Vassabatajaure)
Den dalen (Boginjira) är alltså ett exempel på något totalt okänt för människor och något som jag tror få överhuvudtaget har sett. En utomjordisk miljö alltså, av högsta klass. Så det vore ju kul om någon otroligt seg vandrare gav sig på denna dal.

Sedan då:
Om man har som utgångspunkt själva Vassacohkaryggen att gå på, ifrån själva Mårmapasset så är den helt okej att gå på fram till själva toppen 1938, det är där det börjar knasa med större block som inte riktigt ligger still. Man får liksom runda toppen och det rejält. Att sedan gå ned i Måskåmårma är inget svårt. Den är lättvandrad. Se dock till att gå på rätt sida mot slutet, den södra alltså, så du inte hamnar i branten mot jokken och inte kan ta dig över bron.
Precis som Håkan Friberg skriver i sin sympatiska blogg, så bör man hålla sig ifrån kanten mot Mårmaglaciären. Ligger det snö här och hängdrivor bör man absolut hålla sig borta ifrån dom. Stupet ned mot den jättelika glaciären är helt brant och i sig förvisso en sevärdhet. Du kan skråa ned mot den norra grenen av Måskomårma här, då denna är mindre brant. I den södra grenen ligger det ändå ofta ett stort snöfält som man ändå kan gå på. Men, den södra grenen är brantare som sagt. Folk kanske upplever detta som nervpirr...
Om du sedan håller dig på avstånd ifrån toppen 1888, den topp som idag benämns Mårmabakti och går på sluttningen mot toppen 1821 kan du runda den, men den är på nordsidan väldigt, väldigt brant, även här ligger det mycket lösa block, du kan sedan komma ned i Mårmajokken, gå då på den norra sidan. Den innehåller dock ett lite knepigt glaciärvad ifrån Kåtotjåkka men det är inte djupt.
‘Favorittältplatsen’ ligger sedan på den norra hyllan just innan du går ned i Vistasdalens norra slutända.

Alla gånger under alla års vandringar här i Mårma har jag gått här har det varit i vindstilla och soligt väder. Man ska inte ge sig överhuvudtaget upp här i dimma eller regn. Det knepiga i sån miljö blir att allt blir väldigt svårorienterat och virrigt. Det finns branter, kliva fel på blöta stenar är lätt och att komma nära någon kant blir ju bara ödesdigert.
Jag tror också att det är betydligt lättare att komma ifrån Mårmahållet och gå ned mot Vistas i valfri dal, än att börja klättra uppåt i någon dal i en sanslös jobbig uppförsbacke från Vistashållet

Båda två dalarna är fantastiska och lättgångna. Att ha sluttande nedförslut är något otroligt stimulerande. Dom här två dalarna är Mårmas stora sevärdheter som faktiskt bara ligger och väntar på att bli vandrade.
Svara med citat