Liggcyklar

Fins det någon campare med liggcykel här på forumet? Eller vill alla sitta på en för mig obekväm sadel mil efter mil, dag efter dag. De kan väl inte bara vara jag som strävar efter komfortabel cykel.
Jag är nyfiken på era cyklar, vad har ni att säga om dem, hur ni upplever resan.
 
För att svara på din andra fråga, så vill jag ha en relativt billig cykel som är enkel att reparera utan specialdelar, då jag uppenbarligen har hamnat på ställen där delar är ett problem. Annars hade jag gärna valt en liggcykel!
 
Bidrog tydligen inte så mycket till den förra tråden så jag kan väl skriva lite här. Har stor erfarenhet av cykling i allmänhet och tycker att liggcyklar har både för och nackdelar där fördelarna överväger stort. Om man börjar med nackdelarna är det svårt att klä sig och vädret går rätt upp i grenen och ansiktet. Fartvinden trycker in vatten och vägdamm genom byxbenen och ärmarna hur man än försöker förhindra detta. En trehjulig liggcykel har mer detaljer som gör att turbulensen och luftmotståndet blir högre än på en tvåhjulig. Rullmotståndet blir högre än tvåhjuligt och om man har tjugotums bakhjul blir bakre växelföraren garanterat förstörd om man inte har nav- eller vevlagerväxellåda. Liggcykeln är ofta svår att leda och en trehjulig klumpig att hantera om man måste ta den förbi hinder. På sämre vägar är en trehjulig cykel också svår då det kan bli svårt att hitta spår. Viktfördelningen kan också försämra väggreppet på drivhjulet sä till den grad att man får hjulspinn på våt asfalt i extrema motlut (när det är löjligt brant).

Så till fördelarna. Min cykel var en ganska tung men robust trehjulig liggcykel. Ville ha tre hjul på grund av att jag räknade med att få tillbringa timmar i sträck i uppförsbackarna kring Stryne. Räknade med att det skulle gå att cykla hur sakta som helst och ändå ligga på rakt spår. Det gör att man kan äta medan man cyklar i uppförsbacke. Upplever inte liggcykeln som långsammare uppför. I alla fall inte med packning. På något sätt lärde jag mig omika cykelstilar, ungefär som att simma olika simstilar. Det gjorde att man kunde vila vissa muskelgrupper medan man cyklade. Har provat detta på konventionell cykel men det går inte riktigt på samma sätt. Man kan inte heller vurpa när det är halt. Det är ganska spännande på grus och is med så kort hjulbas men det går. Viktfördelningen och väghållningen samt den generella prestandan var fatastisk. Det lägre luftmotståndet gör att man kan cykla långa sträckor i hård motvind. Jag cyklade tio mil i femton till arton sekundmeter sned motvind. Det hade jag inte gjort med en konventionell cykel. Komforten gjorde också att etapper på 17- 20 mil om dagen inte var ovanliga om än på flack terräng. Den enda nackdelen med komforten var att det var svårt att variera sittställningen. Upplevde också mitt fordon som ett sportigt ekipage som var underhållande att tillbringa tid med. Det gjorde att mestadelen av mina tusen mil på maskinen gjordes med ett belåtet flin. Att touringcykla med ett så tungt ekipage och ligga på 18- 20 km/h i snitt på flack väg var jag nöjd med.

Sorry för stavfelen men orkar inte...
 
Du drog upp massor av nackdelar, till och med så många att de drog en skugga över fördelarna. Jag kan inte mäta mig med dina prestationer och erfarenheter på de området. Men jag har tänkt på de du sagt.

Jag har haft min trike i 4 veckor nu. Jag campade på ålad i påskhelgen. De snöade och regnande på nätterna och var 3 plusgrader på dagarna och solen var fullständigt frånvarande.
Jag vill ändå inte klaga jag var förberedd på vädret och hade rätt utrustning. Jag har även hunnit testa cykeln på andra sträckor.

Jag kan hålla med om att det fins nackdelar, vill bara göra ett försök att tona ner dess betydelse. Har du provat de tajta cykelkläderna som finns, med tanke på vad vinden drar med sig in i ärmar och byxben?

Turbulens och fartvind blir högre sa du. Min tanke går åt ett annat håll.
Min cykel väger ca 25 kg, jag har packning på 30 kg och en kärra på 40 kg.
Jag vet, jag kör absolut inte lätt, föredrar att inte kompromissa för mycket med bekvämlighet. Jag älska att campa (tälta) slå läger och njuta på platsen, därför tung packning.
Vikten på mitt ekiperas, gör att vinden får underordnad betydelse.
Jag campade med min son (25år) han ville följa med :) Kul! och vi hade det trevlig. Min upplevelse var att han fick hålla mot och kämpa mer på sin MTB, än vad jag behövde när de gällde vinden. Jag har varken campat eller cyklat på 20 år. Jag kunde ändå hålla hans takt som också drog en kärra men ingen packning på cykeln.

Jag har en vindkåpa på min trike. Tanken är att skydda skor o knän från regn. Däremot känner jag av vinden och turbulensen.
Frågan är om de beror på att min hjärna inbillar sig att jag ska förskonas från detta obehag, då jag sitter så långt ner mot marken och därför överreagerar när jag inte kommer undan vinden trotts min låga position.

Medan jag som upprätt cyklist tar detta besvärande fenomen som mer givet, då jag cyklar. Som cyklist, cyklar man alltid mot vinden. De blir en del av ens uppfattning hur fort det går. Skulle man ha medvind någon gång, cyklar man fortare för att det går, och får då vinden mot sig i alla fall.

Jag vet inte om jag har rätt eller fel. Vi människor har lätt att uppfatta saker fel beroende på olika omständigheter.

Ja, rullmotståndet blir högre med tre 20" hjul. Tyvärr blir belastningen på hjulen för stor i hög fart och skarpa kurvor. Därför kommer hjulen förbli små. Nu har många tillverkare kommit ut med 26" hjul bak. Jag har den modellen, de gör också att en kärra passar bra att fästa till hjulnavet, förutom att cykeln kanske rullar bättre.
Frågan är hur mycket som skiljer i rullmotstånd på stora o små hjul.
Vi diskuterar inga tävlingscyklar som jagar 10,100 och 1000 delar av sekundrar här. Vi pratar långcykling modell packåsna i metall på hjul.
Jag säger inte att du har fel. Jag försöker bara dra ner de negativa effekterna i sammanhanget. För dem som tänker tankar likt trike/liggcyklar, se till att däcken har rätt ringtryck och ni upplever inget rullmotstånd.
Större bakhjul är bra för att lyfta växelföraren en bit från marken. Själv har jag valt en navväxel, slipper där med alla problem en växelförare drar med sig.

Det kan vara skönt att kunna leda cykeln i bland som en omväxling.
En trike går inte leda på ett vettigt sätt, som du påpekade. Däremot är det helt ok att lyfta den i bakhjulet med ilagd parkeringsbroms, och då dra cykeln efter sig. En cykel med packning vill man ogärna lyfta på detta vis, har den dessutom en kärra, då är de helt uteslutet om man inte kopplar bort den först.
Triken är inte helt omöjlig att leda, men de kräver att man böjer sig djupt, för att nå ända ner till styret som sitter 30 till 40 cm över marken för att svänga samtidigt som man trycker cykeln framåt med hjälp av sätet med andra handen.

Hanteringen av triken är som du säger, tung och svårt att få grepp att lyfta den, men det går, även när man har vindkåpan på. Den går däremot inte att hantera så lätt som en vardagscykel.

När du pratar om sämre vägar, vill jag jämföra t.ex stora gropar. Med en vanlig cykel går det bara att köra slalom runt dessa gropar o ojämnheter, vilket blir jobbigt i längden med packning och den fart man behöver på en tvåhjuling.
En trike kan du sakta ner till krypkörning utan att vingla eller på annat sätt besväras av balansen. Man kan och låta cykeln köra ner i ojämnheterna, han man dessutom kärra som jag är de till stor fördel att sökte ner med tanke på innehållet, belastningen på kärran och dragkroken som säkerligen är den svagaste länken.
Är det en form av traktorväg får man tänka lite annorlunda med en trike. Låt framhjulen gå på gräskanterna i mitten och dikeskanten och bakhjulet i traktorspåret, triken glider inte ner i diket likt en vanlig cykel och den vinglar inte. Där emot kan det vara besvärande att behöva cykla på sneda vägar som lutar mycket mot diket, då man kompenserar genom att burka i triken.

Viktfördelningen som nämns, kan vara frustrerande. Köra i snö kan tyckas vara roligt med en trike. Tyvärr är det inte så lätt. De små hjulen gör större motstånd till hinder, då de har större infallsvinkel och där med bromsar upp hastigheten, till hinder som snö.
Med tre hjul kan man tänka sig att viktfördelningen har 33% på varje hjul. Tyvärr uppfattas inte väggreppet så då motståndet på framhjulen blir så kraftig och drivhjulet väger helt enkelt för lite i mitt exempel har de båda framhjulen 66% och bakhjulet ynka 33% de är lätt att köra fast i snö med dessa förhållanden.

På somrarna upplevs den kraftiga infallsvinkeln inte som besvärande. De går även att köra upp på en trottoar med övad teknik som att köra upp senett på den och låta ett hjul i taket besegra kanten. Men cykeln är låg och du kan bli hängande på ramen med lite otur. Med tiden ser man möjligheterna när man jobbat in ett nytt tankesätt.
Sedan har vi de dåliga marktrycket på bakhjulet som gör att bakdäcket släpper sitt grepp och spinner loss istället för att trycka på cykeln framåt.
Ovanan med trike gör att de är retfullt i bland. Extra problem kan det bli på branta backar med grus, efter som cykeln är bökig att putta, den är lämpligare att dra baklänges efter sig som jag nämt tidigare.
Dessa kraftiga bakar är ändå ganska extrema även för bilar, som tur är.

Som Luktafotogen skriver, kan hjulspinn även uppstå på våt asfalt. Jag tror inte att de gäller på så många av Stockholms gator. Problemet blir dock värre för en trike de gånger de händer efter som den är så tung och bökig att dra.

Om någon råkat skrämmas av tanken på att semestra på trike. Glöm då inte bort att också sa att fördelarna överväger stort. De var så vår erfarna Luktafotosken sa!

Jag vill också tillägga, har man semestrat med en flerväxlad cykel vill man inte prova en semester med en oväxlad. Med de i huvudet vill jag också säga: för att få ut alla fördelar som en trikeliggcykel har, bör du förs semestrat på en traditionell diamantramscykel som de vanliga upprätta cyklarna kallas för.
Du kan koppla av och njuta mer på en trike, man vill helt enkelt inte kliva ur den, man sitter sååå bra. Du kan inte ändra på sittställningen som Lukafotogen sa, men de behovet uppstår inte som på en vanlig cykel. Händerna går däremot att flytta runt på en hel del sätt. Har du styrväskor på sidorna som jag har, kan man även vila armbågarna på dem. Det fins ingen annan vikt på armarna, då kroppen lutar bakåt i liggande ställning och bär därför upp sig själv. Inte helt fel.
 
Jag har haft trehjulig liggcykel i tre år nu, och har pendlat med den så fort vädret och vägförhållandena tillåter. Det har blivit nästan 14000 km med den, så jag tycker att jag kan yttra mig med viss auktoritet, med reservationen att jag inte använt den för långfärd. Jag har dock ett släp till den, som jag använder vid behov.

Som färdmedel är den helt underbar, man sitter oerhört mycket skönare än på en vanlig cykel: istället för att sitta med halva rumpan som på en vanlig cykelsadel sitter du med hela rumpan och en del av ryggen. Därmed känns det som att sitta i en fåtölj hemma, fast man svettas...

Vad gäller fartresurser tycker jag inte att det är någon nämnvärd skillnad på toppfart. Men toppfart är sällan intressant, det är den högsta fart man kan hålla oavbrutet som är intressant. Och på den punkten tycker jag att en liggcykel vinner, men kanske med mindre än man väntar sig: på plan mark utan vind tror jag att jag skulle kunna hålla 30 km/h i några timmar, 25 km/h skulle jag nog orka hålla obegränsat länge (bortsett från biologiska behov som mat, vatten, sömn...).

Vad gäller användbarhet i storstäder tror jag det är smidigare med en vanlig cykel än en trehjulig liggcykel, av den enkla anledningen att trehjulingar inte är bra i kurvor: man måste sakta ner för att de inte skall ställa sig på två hjul. Första gången det händer så lovar jag att hjärtat pumpar några extraslag.... Men man kan ju välja en tvåhjulig liggcykel om man nu cyklar mycket i städer.
 
Trehjuling är inget man enkelt hoppar på, cyklar till kiosken 300 m bort o hem igen. Nu är min cykel så ny, att jag använder den bara för att cykla med som när jag var barn, bara cykla runt lite överallt, därför skulle jag kunna göra något sådant. Men jag har en liten hund och har fått en störande oro som hindrat mig att ställa hunden utanför. Tänk om den blir stulen! Därför tar jag alltid bilen, känns mycket tryggare att lämna hunden där. Cyklar man däremot längre sträckor gör den sig mer rättvisa.

Jag har cyklat i Stockholm. Jag ser inte kurvtagningen som ett problem likt Uffe. Men håller jag 25 till 30 km då bör man bara ta mjuka kurvor den saken är säker.
Det finns ingenstans i stan där jag skulle våga hålla dessa farter. Det är bilar, gående, taxi, andra cyklister, flera gående och varutransporter, alla springer stressat omkring överallt. Det är smalt o trångt och jag tvingas både väja för saker på cykelbanan som för andra trafikanter och cyklister. Rätt som det är tar dessutom cykelbanan slut, då är det gatan som gäller, där går det att hålla högre farter om det inte varit för alla trafikljus och övergångsställen där gående har företräde.

Något att tänka på i stan när man cyklar på vägen, är att hålla ut för parkerade bilar. Det kan öppnas en bildörr eller det kan komma utspringande personer mellan bilarna som vill hinna före bilen bakom mig, men de såg inte att jag cyklade före bilen de ville springa framför.
Bromsarna tar extremt bra på en trike, alla fall på min. Valde hydrauliska på grund av all vikt med packning o kärra. Förmodligen är bromsarna bra även på andra trehjuliga cyklar, efter som du har två framhjul som bromsar.

Jag vill där med hävda att en trike går vist att använda i stan, även i kurvor. Jag upplever att cykeln är exemplarisk till längre sträckor. Typ till och från jobbet om det är ett par mil, även om man bor eller jobbar i stan.

Jag har campat mycket i yngre dagar. Mitt mål då var att plöja av körsträckan fortast möjligt. Det är ju onekligen kul att ta i lite och känna farten.
Konsten med att cykla är att ta de lugnt o varva ner. De går alldeles utmärkt med en bekvämt tillbakalutad sittställning, ingen vingelmån eller problem att stanna vid rött. Man sitter bara bekvämt kvar i samma ställning till de blir grönt.

Om någon vill köpa en trike tror jag att de största problemet ligger i förvaringen.
Även jag Uffe, kommer upp i 30 km. Tveksamt om jag klarade det så lätt förr. De känns som jag cyklar fortare på den här trots att jag har en heldämpad variant. 25 km känns dock bekvämare. Jag har dock inte fått så många mil i benen ännu på de här veckorna, innan dess hade jag ett uppbehåll på 20 år.
Min första kilometer på den här hojen trodde jag inte att jag skulle överleva, jag var fullständigt helt slut. Cyklade på ålad med full packning i påskas, de blev 5 mil per dag, gick bra men fick verk i knäna. En träningssak bara.
 
Frågan är hur mycket som skiljer i rullmotstånd på stora o små hjul.
En hel del enl de mätningar jag har sett. Men inte lika mkt som skillnaderna mellan olika däck.

[/QUOTE]se till att däcken har rätt ringtryck och ni upplever inget rullmotstånd.[/QUOTE]
Vad du upplever eller inte upplever kan bara du svara på.
Men jag hoppas att du tror på mig när jag säger att det kan vara STOR skillnad i rullmotstånd mellan olika däck,
även med samma (rätta) "ringtryck" i dem.
Det finns även gott om mätningar som visar denna stora skillnad mellan däck med samma belastning och tryck.

Själv har jag valt en navväxel, slipper där med alla problem en växelförare drar med sig.
En navväxel kombinerat med inkapslad kedja (eller drivrem) är bra för den som vill ha en underhållsfri "drivlina",
men den har även en hel del nackdelar och är inget jag skulle välja, eller rekommendera på en långfärdscykel.
Där överväger de självklara nackdelarna fördelarna, åtminstone enl mig.


Det kan vara skönt att kunna leda cykeln i bland som en omväxling.
Om det stämmer för dig så undrar jag om det inte är ngt fel på din sittställning?
Eller ngt annat, liknande fel.


Med en vanlig cykel går det bara att köra slalom runt dessa gropar o ojämnheter, vilket blir jobbigt i längden med packning och den fart man behöver på en tvåhjuling
En trike kan du sakta ner till krypkörning utan att vingla eller på annat sätt besväras av balansen.
...
triken glider inte ner i diket likt en vanlig cykel och den vinglar inte.
För mig och de jag cyklar med på vanliga cyklar, är det inga problem att hålla balansen även i låga hastigheter, väja för gropar, eller undvika att glida ner i diket.
Men om du har sådana problem med balansen förstår jag att en trehjuling underlättar.
Eller har du tidigare endast använt cyklar med konstig (styr-)geometri som har gjort dem ovanligt svårbalanserade och/eller svårmanövrerade?

Som Luktafotogen skriver, kan hjulspinn även uppstå på våt asfalt. Jag tror inte att de gäller på så många av Stockholms gator. Problemet blir dock värre för en trike de gånger de händer efter som den är så tung och bökig att dra.
Inte på ngn av alla de cyklar jag har använt har jag någonsin varit med om hjulspinn på asfalterade (Sthlms) gator, oavsett om gatorna har varit våta eller torra. Det är en annan sak på snö och is, oavsett asfalt eller ej under isen ;-)

Du kan koppla av och njuta mer på en trike, man vill helt enkelt inte kliva ur den, man sitter sååå bra.
Men varför skriver du då om "hur skönt det kan vara att kliva av och leda trehjulingen" ?
Beror det på dina problem med den statiska sittställningen du även skriver om?

Händerna går däremot att flytta runt på en hel del sätt.
Det är därför en traditionell långfärdscykel har bockstyre;
för de stora möjligheter ett sådant styre erbjuder att "flytta runt händerna på".

Bromsarna tar extremt bra på en trike, alla fall på min.
Menar du verkligen att bromsarnas mekaniska bromsförmåga skulle bero på vilken typ av cykel de är monterade på?
Menar du inte istället att; "För mig går det att bromsa hårdare på min trehjuling"?
Om det stämmer så beror det väl ffa på den lägre tyngdpunkten, och din bromsteknik.
Den som tränar upp sin bromsteknik kommer att finna att även på en helt vanlig cykel går det att bromsa VÄLDIGT effektivt. Tom så effektivt att det inte går att använda bakbromsen!
heinebraking1.jpg

Bild från: https://janheine.wordpress.com/2011/04/13/braking-technique/ där det står mer om bromsteknik.

Konsten med att cykla är att ta de lugnt o varva ner.
För mig låter det som att begränsningarna med din trehjuling (och all din packning) gör att du blir tvingad till "att ta de lugnt o varva ner".

De går alldeles utmärkt med en bekvämt tillbakalutad sittställning, ingen vingelmån eller problem att stanna vid rött.
Ännu en gång tar du upp dina balansproblem, stämmer det att du har balansproblem så förstår jag att en trehjuling måste kännas bra.
Eftersom en traditionell långfärdscykel har vevpartiet lågt är det inga problem att "klicka ur" och sätta ned foten medan man sitter kvar på sadeln,

de blev 5 mil per dag, gick bra men fick verk i knäna. En träningssak bara.
Ta det lugnt, ge din kropp tid att vänja sig vid belastningen
Dessutom bör du låta ngn kunnig se över din sittställning, är den felaktig händer det ofta att knäna tar stryk.
En annan sak som du borde kunna kontrollera själv är din kadens (trampvarv per minut) den bör vara över 80,
det ger lägre belastning på knäna.
Var försiktig, knäproblem kan ta lång tid att bli av med.
 
Att bromsarna tar bättre på en trike beror nog på att man har en skiva för varje hjul. Vet inte om bromsarna är anpassade för vridmomentet på tjugotumshjul i så fall har hjuldiametetn ingen betydelse men man kan i alla fall bromsa så bägge framhjulen låser sig på torr asfalt och det är rätt brutalt.

När det gäller knän och liggcykling gör sittställningen att man får mer kraft. Det tar även några månader för kroppen att vänja sig vid att pumpa blod i horisontalläge.

@Håkan C: Vilka är de uppenbara nackdelarna med navväxel?
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
perosen stulna liggcyklar Långcykling 6
olaf Nyfiken på liggcyklar? Långcykling 32

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...