Allemannsrättens framtid

Visst slitage är både acceptabelt och önskvärt. Stigar skulle inte finnas om det inte skulle gå eller cykla nån på dem.

Vad är det för oönskat slitage du menar efter orienteringstävlingar?

Jag känner inte till hur de klubbar som organiserar orienteringstävlingar ersätter markägare men det vore intressant att läsa om.

Thure

Vid orienteringstävlingar så är det mycket få arrangemang som är så stora att slitage skulle drabba marken så att den inte har hämtat sig till nästa år. Och de allra största brukar få kommunalt stöd för att de ju lockar besökare som spenderar pengar i kommunen. Känsliga områden undviks vid banläggning och kan även markeras som förbjudna för orienteraren. Där är inget att ersätta i normalfallet, men orienteringsklubbar har ofta behov av att ha regelbunden kontakt med markägare för att vara uppdaterade om vilka områden som ska undvikas för träningar och annat, allmänheten har inte alls samma koll och kan störa djur och växtlighet för att man inte vet.

Det som kan behöva avtalas med markägare vid tävling är användande av åker och äng för arena och parkering, samt om det är el eller vatten mm som kan användas. Det planeras ofta med en rullande planering för flera år så man inte ska störa djurliv, skog och jakt, när det sköts som det ska. MTB, MC och fyrhjulingar hamnar ibland inne i områden där de inte ens är tillåtna som enskilda passager, men orienteringstävlingar kan effektivt styra så att dom inte rör sig där dom inte bör vara.

Ibland vill inte markägare alls tillåta tävling och då brukar man inte arrangera där, men ofta finns det en god möjlighet att komma överens. Markägare (och jaktlag) får ju kartor av god kvalitet "gratis" om det sker orientering på markerna, av en kvalitet som de annars aldrig skulle kunna få tillgång till. De kartorna uppdateras numera vid varje arrangemang om det finns förändringar.

Många orienteringsklubbar hjälper till med annat också, t ex älginventering åt jägarna, sköta leder och motionsspår eller skräpplockning och röjning, och kan då snarare få betalt än betala markägare (särskilt om det är kommunen som är markägare/ansvarig för motionsspår).
 
Det där med bär och svampplockningen har stört mig länge. Jag är av den uppfattningen att man endast skulle få plocka för "eget bruk".

Måste utländska plockare ha tillstånd från markägare för att få plocka? Eller får dom härja fritt?

Nä, de behöver egenligen inte det. Bara arbetstillstånd. Fast det är väl snarare den firma eller person som anställer dem som borde söka tillstånd. Naturvårdsverket rekommenderar att markägaren vidtalas, men det känns inte som ett klart krav direkt.
https://www.naturvardsverket.se/Var...a-blommor-bar-svamp/Organiserad-barplockning/
Tror det är det här som diskuterats.

Det är ju kringproblem också, som läger som lämnas utan att man tar reda på varken skräp eller tält/husvagnar/bodar.

Tycker t.o.m. markägaren borde ha rätt att ta ut ersättning om han så vill när det plockas i den här skalan.

Det här borde regleras på flera sätt. Bärplockarna blir ju ofta blåsta och far illa på flera sätt. Inte trevligt det heller.

Vi har ett gäng thailändskor som säljer svamp och bär på torget här. Deras ledare är en svensk snubbe. Han verkar fryntlig och vänlig, även mot tjejerna. Men han kallar dem hela tiden "sina vinthundar". Liksom visar upp dem, sveper med handen över dem med stolt min och säger: "Det här är mina vinthundar!". Det känns inte bra, men är samtidigt svårt att bemöta.
 
Mycket av det som diskuteras som problem är mig veterligen inte tillåtet enligt allemansrätten. Att exempelvis snitsla en bana eller producera en karta med en MTB led kan leda till skadeståndsanspråk om slitaget blir betydande. Detta även om varje enskild utövares påverkan inte i sig utgör ett sådant slitage. En ridskola kan exempelvis hållas ansvarig för det totala slitage deras elever skapar, även om varje enskild elev inte bryter mot allemansrätten enskilt.

Dock är det intressant men diskussionen kring skidspår och liknande, där saknas det någon egentlig praxis eller bra lösning. Det finns väl ingenting som hindrar att man tar betalt, det kan man göra med en badstrand om man lagt ner pengar på badplatsen i form av ombytesrum, hopptorn etc. Dock lite svårt med dem som bara tillfälligt ska beträda spåren för att sedan åka vidare, de borde rimligen inte betala.

Det brukar dock gå att lösa med att ta betalt för annat, parkering, bastu, godis etc.
 
Ett problem med att ta ut avgift är ju att få reda på vem man ska ta betalt av.

Det har ju varit mycket skriverier om problemen med att avhysa personer, eftersom man måste identifiera dem.

Och på samma sätt är det svårt för de som nyttjar naturen att veta vem som har rätt att ta betalt.

Tänk dig att du tältar ute i skogen och så kommer det fram en gubbe och säger att det är 100 spänn i tältavgift. Slantar du upp utan vidare?

Och som sagt var, ska nåt vara förbjudet, vem ska beivra brotten?

Jag tror det är bättre att fokusera på att sprida information, lära folk att göra rätt, istället för att försöka sätta dit de som gör fel.
 
Calexico och Granitbitarn förstår ni vad ni skriver när ni vill begränsa allemansrätten till att endast gälla för svenska medborgare?

Skulle inte alla dem som har rätt att bo i Sverige och är bosatta här sedan länge få gå ut i skogen pga de inte är medborgare? Du har rätt att studera,kanske få studiemedel, arbeta, få ersättning från försäkringskassan, rätt till sjukvård m.m. men att gå ut i skogen där drar vi gränsen, då måste man betala.
 
Calexico och Granitbitarn förstår ni vad ni skriver när ni vill begränsa allemansrätten till att endast gälla för svenska medborgare?

Skulle inte alla dem som har rätt att bo i Sverige och är bosatta här sedan länge få gå ut i skogen pga de inte är medborgare? Du har rätt att studera,kanske få studiemedel, arbeta, få ersättning från försäkringskassan, rätt till sjukvård m.m. men att gå ut i skogen där drar vi gränsen, då måste man betala.
Jag nappar inte på det betet och jag tänker inte diskutera invandrare i den här frågan och på ett friluftsforum. Det finns flashback och twitter för såna frågor för de som vill.
 
Det är tyvärr rätt vanligt att folk inte inser skillnaden mellan medborgarskap och uppehållstillstånd.

Det behövs inte ens uppehållstillstånd för många för att bo i Sverige t.ex. om du är från Norge, Finland, Danmark, Island eller något EU-land. Om man bor och t.ex jobbar i Sverige tycker jag det är naturligt att få del av allemansrätten.
 
Än så länge har vi och berörda kommuner snarare nytta än men av besökare från andra länder som rör sig i vår natur såsom jag ser på saken.

Thure
 
Allemansrätten är grundlagstadgad sedan 1974 tillsammans med bla tryckfriheten och yttrandefriheten.
Jag blir djupt bekymrad över ifrågasättande av detta. Tänker mig att det finns en agenda bakom. Markägare har även tidigare sett en möjlighet att tjäna pengar på människors behov att komma ut i naturen utan att egentligen ge något tillbaka. Skogsindustrin åtnjuter subventioner i form av bla. begränsade energiskatter.
Vilka är de egentliga problemen med allemansrätten?
Enligt min mening är den största inskränkaren av allemansrätten landets länsstyrelser.
I ett litet län som Blekinge som har drygt 111 naturreservat. Av dessa har 63 tältförbud, 43 eldningsförbud, restriktioner eller förbud cykla 55 och restriktioner eller förbud ridning 59. Merparten i strid mot allemansrätten.

I oktober 2018 kom Naturvårdsverkets vägledning vid bildande av naturreserva, ges följande instruktion:

Beakta friluftslivets intressen
Planering och förvaltning av friluftsliv i natur- och kulturområden fyller flera viktiga samhällsfunktioner. Att allmänheten vill besöka naturreservat och bedriva friluftsliv är positivt, även i reservat som bildas enbart i syfte att bevara biologisk mångfald. Ofta är friluftslivet också ett syfte med ett reservat.
Friluftslivsaktiviteter har betydelse som pedagogiskt verktyg i utbildningssammanhang, det är en viktig fritidssysselsättning, bidrar till livskvalitet och hälsa och har stor betydelse som näringsverksamhet i form av naturturism. Det är således viktigt att värdena för friluftslivet och nyttjandet av området enligt allemansrätten beaktas, och att bara de föreskrifter beslutas som behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Det finns heller inget stöd i lagstiftningen för att meddela ordningsföreskrifter för att ta tillvara en markägares eventuella intresse av att reglera allemansrätten.
https://www.naturvardsverket.se/upl...t/beslut/beslut-om-bildande-naturreservat.pdf

Gäller detta särskilt bevarandevärd natur bör väl detta även gälla övrig natur.
I stället för att ifrågasätta allemansrätten- ta reda på vilka inskränkningar Er länsstyrelse utövar på Allemansrätten och påverka så att dessa tas bort i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter!
 
Jag nappar inte på det betet och jag tänker inte diskutera invandrare i den här frågan och på ett friluftsforum. Det finns flashback och twitter för såna frågor för de som vill.

I så fall hade det väl varit bäst att inte ta upp ämnet från början? "Bara svenska medborgare" är ju samma sak som att säga "inte utländska turister och invandrare som ännu inte har medborgarskap".

Tycker det är alldeles utmärkt om invandrare kan vara ute i naturen istället för att bara sitta på en förläggning och må dåligt medan de väntar på besked från myndigheterna. Det är ingen betjänt av.
 
Allemansrätten är grundlagstadgad sedan 1974 tillsammans med bla tryckfriheten och yttrandefriheten.
Jag blir djupt bekymrad över ifrågasättande av detta. Tänker mig att det finns en agenda bakom. Markägare har även tidigare sett en möjlighet att tjäna pengar på människors behov att komma ut i naturen utan att egentligen ge något tillbaka. Skogsindustrin åtnjuter subventioner i form av bla. begränsade energiskatter.
Vilka är de egentliga problemen med allemansrätten?
Enligt min mening är den största inskränkaren av allemansrätten landets länsstyrelser.
I ett litet län som Blekinge som har drygt 111 naturreservat. Av dessa har 63 tältförbud, 43 eldningsförbud, restriktioner eller förbud cykla 55 och restriktioner eller förbud ridning 59. Merparten i strid mot allemansrätten.

I oktober 2018 kom Naturvårdsverkets vägledning vid bildande av naturreserva, ges följande instruktion:

Beakta friluftslivets intressen
Planering och förvaltning av friluftsliv i natur- och kulturområden fyller flera viktiga samhällsfunktioner. Att allmänheten vill besöka naturreservat och bedriva friluftsliv är positivt, även i reservat som bildas enbart i syfte att bevara biologisk mångfald. Ofta är friluftslivet också ett syfte med ett reservat.
Friluftslivsaktiviteter har betydelse som pedagogiskt verktyg i utbildningssammanhang, det är en viktig fritidssysselsättning, bidrar till livskvalitet och hälsa och har stor betydelse som näringsverksamhet i form av naturturism. Det är således viktigt att värdena för friluftslivet och nyttjandet av området enligt allemansrätten beaktas, och att bara de föreskrifter beslutas som behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Det finns heller inget stöd i lagstiftningen för att meddela ordningsföreskrifter för att ta tillvara en markägares eventuella intresse av att reglera allemansrätten.
https://www.naturvardsverket.se/upl...t/beslut/beslut-om-bildande-naturreservat.pdf

Gäller detta särskilt bevarandevärd natur bör väl detta även gälla övrig natur.
I stället för att ifrågasätta allemansrätten- ta reda på vilka inskränkningar Er länsstyrelse utövar på Allemansrätten och påverka så att dessa tas bort i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter!

"Problem med allemansrätten" är en ganska stark formulering. Däremot så uppstår det inte sällan "friktion" mellan olika intressen. I min kommun (Jokkmokk) mellan t ex de olika samebyarnas av urminnes hävd reglerade renskötselrätt, allemansrätt, reglering i nationalparker och naturreservat och i världsarvet Laponia. Jag tycker allemansrätten, som jag antar att den ursprungliga intentionen var formulerad, är en fin sedvanerätt, men i vissa fall så måste man även väga den mot andra intressen - kan så vara naturskydd, kulturella värden (såsom i Laponia), militära (som i Udtja). Som någon här innan var inne på, så handlar det inte om allt-eller-inget.

Sarek skulle t ex inte *tåla* tusentals allemansrättshävdande vandrare väldigt tidigt under säsongen då renarna nyss kalvat. En och annan är inget större problem, men när antalet ökar, så ökar också friktionen. Därför regleras ju också besöksnäring i olika områden och under olika tider - inte bara pga naturvärden, utan även kulturella värden. Laponiaområdet är ett världsarv som tydligt är utformat utifrån såväl natur- som kulturvärden. Och på det sättet också relativt världsunikt (finns några fler som Val d´Orcia m.fl.)
Om antalet besökare blir *för* många och friktion mellan olika sinsemellan lagskyddade verksamheter uppstår måste det lösas på ett pragmatiskt sätt.

När det gäller spåravgifter så jobbar jag även en del med Kittelfjäll, där man infört spåravgifter. Alternativet är - betydligt sämre spårpreparering, kortare spår (om ens några). Detta handlar ju inte om kommunens motionsspår utan om att entreprenörer på en plats vill skapa förutsättningar för att locka längdskidåkare, som också är beredda att betala för bra preparerade träningsspår. De allra flesta längdåkare förstår detta och är beredda att betala. Någon måste ju betala för spåren och att tro att en glesbygdskommun som är stor som småland för skattemedel ska anlägga gratisspår i byar runtom i kommunen är väldig naiv. På sin höjd kör de upp spår runt tätorten. I övrigt så handlar det om ideellt eller entreprenöriellt arbete, dvs någon annan betalar för att du ska kunna åka på bra skidspår och då är det inte orimligt att även kunna ta ut en viss avgift. De som hela tiden (som den som promenerade sina hundar i elljusspåret i exemplet som någon tog upp) fäktar med allemansrätten, är en del av problemet i sig och en del av varför frågan ofta diskuteras. Allemansrätten bygger i väldigt hög grad på sunt förnuft och en förmåga att själv kunna bedöma vad som är lämpligt. Eller ej.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...