Visa ett inlägg
  #6  
Gammal 2018-07-21, 00:53
veni veni är inte uppkopplad
 
Inlägg: 642
Hej,
du kanske var allmänt i mycket bättre skick än jag var. Efter Loennechenbuan måste man passera stora stenblock (har bara upplevt i Rago NP något liknande). Det gick ju an men sedan vid Storvatnet där ravinen med snödrivan i fick passeras kände jag att det var nog den svåraste passagen jag varit med om vid någon fjällvandring. Snön var hårdpackat som is och nästan en meter hög från stigen. Även om jag hade på något sätt kommit upp på den hade jag glidit ner i vattnet. Istället klättrade jag upp och försökte kommer till början av ravinen men tog mig för tidigt ner och hasade ner mig i ravinen och hoppades jag skulle landa på bar mark (20 cm barmark mellan väggen och snön). Det lyckades jag med och sedan behövde jag "bara" korsa snön som var vid det stället ca. 1,5 m bredd. Jag stampade ut fotsteg i den hårda snön och gick över men höll nästan på att glida iväg med ena benet. Väl över gjorde jag en del missbedömningar, jag såg stigen långt nere vid vattnet men tyckte det var väldigt brant att gå ner just efter och fortsatte därför högt upp. Vid något ställe trodde jag att kunna ta mig ner hasandes men halvvägs ner insåg jag att det inte gick så jag klättrade upp igen och tillbaks till ravinen och tog mig ner där. Efteråt var det inga svårigheter mer. Jag hade extremt dåligt väder just då och det gjorde inte saken bättre. Vid bra väder hade man kunnat ta det med mer ro och vilat emellanåt.
Det kan ha varit lättare från andra hållet, det kanske fanns inget glapp mellan snödrivan och leden. Det kan också vara så att snödrivan varit bortsmält när du gick. Sedan är ju etappen väldigt långt, enligt vägvisaren 22 km men paret jag träffade dagen innan sade att enligt deras GPS var det 29 km och det kändes mer som 29 km än 22 km (Åmotdalshytta till Gammelsetra). Nuförtiden går jag inte så långa etapper, max 15 km.
Mvh Veni
Svara med citat