Dagens ungar

Re: Som man sår...

cykelstina; sa:
* Min systers son är 10 år och spelar i en fotbollsklubb. Min syster har fått leta efter en klubb där alla barn i laget får spela och där de inte har match varje helg hela sommaren. Är det bra för ett växande barn att bara hålla på med en sport (som vissa klubbar i praktiken kräver)? De barn som inte platsar i laget, vilken syn får de på sig själva och nyttan med motion? Hur funkar en familj om varje helg är upptagen med en medlems hobby?

En kommentar: En seriös idrottsförening bör diskutera igenom s k toppning och ha regler för detta. I vår fotbollsklubb är regeln klar: Ingen toppning t o m 13 års ålder. Därefter är det fritt fram.
Jag ser det som att ungdomsfotboll är i första hand till för spelarna upp till en viss ålder, därefter kan klubbens och ledarnas inflytande öka. Den spelare som då inte vill fortsätta väljer förstås en annan, mindre hårdsatsande, klubb, eller någon annan sport.

Det är nåt att fundera på innan man väljer klubb. Eller att ta upp på årsmötet, och i laget.

En annan kommentar: Det är inte alla barn som mår bra av att ha barn-filofaxen fylld med idrott och musik och allt vad det är. I Japan går barnen i kvällsskola och sommarlovsskola för att kvalificera sej till högre studier. I Sverige sker samma sak, fast det är gymnastik och musik som prioriteras.

Det är inte för inte som vi kallas Nordens Japaner!
 
Re: Re: Som man sår...

björner; sa:
En annan kommentar: Det är inte alla barn som mår bra av att ha barn-filofaxen fylld med idrott och musik och allt vad det är.
Jag tror faktiskt att ingen som växer ska ha organiserad aktivitet varenda dag. När barnen på gården leker själva så varierar tempot såsom gruppen vill; ena stunden är det cykeltävling sedan har plötsligt alla stannat upp och pratar om något. Ibland står ett barn över några varv innan hon/han ger sig in i leken igen. På idrottsträningen eller pianolektionen bestämmer andra tempot. Alla, framförallt de som växer behöver dagar då tempot är på hans/hennes villkor. Kanske sitta och tömma huvudet på alla intryck från skola, kompisar och träning med en bok, film eller Quake.
Vidare tror jag att det är direkt skadligt att bara träna en sak som barn - hela kroppen behöver användas. Kanske är det en ensidiga träningen (och mängden) som gör att en roddare med rygg som en ladgård pajar knäna i lumpen efter några veckors slit med ryggsäck på ryggen (exempel från verkliga livet).
/Stina
 
Re: Re: Re: Som man sår...

Jag tror faktiskt att ingen som växer ska ha organiserad aktivitet varenda dag. När barnen på gården leker själva så varierar tempot såsom gruppen vill...
/Stina [/QUOTE]

Så sant så sant, det stämmer helt med min erfarenhet av barn!
Jag tycker det finns mycket klokt i dina inlägg.
 
Nu ska vi ut o majja.

Nu är det jag som tar ut tösen i skog o mark.
Ska ut och majja å sånt....Korvgrillning ska det också bli.(har folk slutat med grillning i samband med pulka
åkning nu förtiden?) Ser aldrig nån som gör det nu förtiden.
Var mycket vanligare för ca trettio år sen verkar det som.
Hoppas på att man kan odla ett lite intresse för friluftsaktiviteter.
Själv fick man ju det genom att bygga kojor å sånt.

Kanske försöka och se om det finns friluftsfrämjande
och/eller scouter kvar som är aktiva här i närheten.

Tar gärna emot tips angående det.Jag bor i Vänersborg.

Häls
Thomas
 
Vissa rör på sig 7 dagar i veckan

Jag träffar en del ungdommar i högstadie ålder och min reflektion är att rör man på sig så är det 5-7 dagar i veckan medan hänger man inte på någon idrott (eller kanske inte är tillräckligt bra) så ramlar lätt ihop framför datorn och TV:n och rör på sig väldigt lite.

Framför breddidrott och aktiviteter man gör tillsammans inom familjen ....
 
Vanor o ovanor

Jag är förtiotalist. Fick Morakniv tidigt och gummistövlar. Naturen började på andra sidan gatan. Grannens fruktträdgård var förbjuden och spännande. Inte bara min mamma utan de flesta morsorna var hemma. Splint i fingret eller skuren tumme var tillåtet, men inte önskvärt. Fritiden i familjen var svamp och bärplockning vid säsong eller fiske/paddling/cykelutfärder tills föräldrarna skaffade bil, då förlades vandringarna längre bort med ett par kulturella stopp på vägen. (Farfar hade byggt sin båt/far cyklade på kontinenten före VWII.) 50-talet minns jag som ute! På vintern åkte man skidor och på våren i fjällen. 1960 kostade en VW-bubbla 8 kkr och det var årslönen för en statstjänsteman som förväntades hålla familj och barnflicka.
Dottern är född på sjuttiotalet, fick förutom grundutrustningen ovan, en Kånken tidigt. Själv drog jag med henne till Mulle medan jag var strövarledare. Dit kom hon så småningom. På åttiotalet kom Pomperipossa! Mammorna skulle arbeta och barnen på dagis från sjuttiotalet! Tränar och instruktörstiden började!
När datorerna och tv-spelen kom slutade ungarna att få morakniv och gummistövlar. På dagis var redan det första förbjudit.
Min dotter följde snällt med i mina vanor ut i skogen, upp på fjället, ut på vattnet. Även med FN-cirkusen runt i världen, utom då det var för mycket anledning för FN-vara där.
Turligt nog bestämde hon sig för att bli hotellmänniska och åkte runt och prövade hotelljobb och naturen på platsen samt kulturen. Efter ett par år ombestämde hon sig och började läsa till jägmästare. Fn är hon i Himalaya. Hon har ryggsäck/gevär och pojkvän.
Men ett stort antal av hennes fd skolkamrater (25-27 åringar) har inte gummistövlar, sittlapp och morakniv. Jag har frågat och sannorlikheten att deras barn då får det, är väl inte överväldigande att de kommer att få det. Men ett par tre datorer och tv med spel på kammaren har många unga idag. Det tar tid att sköta om deessa.
Själva sitter vi framför fladdrande skärmar och drar hem till värme, mat och fritid.... ibland mycket mer än åtta timmar per dag. Hur många här på utsidan går ut minst 40 minuter per dag i ett pass?
Redan de gamla grekerna klagade på sin ungdom, men att samhället görs om pga arbetsförhållanden, bostads- samt skattesystem har jag ju sett själv under mina styft 50-spinn.
Det fritidsproblem som våra politiker definierat här finns definitvt inte överallt i världen! Inte ens för alla i Sverige!
Men som Stina skrev man ger förutsättningarna själv!
I går såg jag två vuxna som hade problem efter att ha spetsat sig på nya teleskopiska grillspetten. Roligare med kniv och kul att kunna bjuda på plåster!

Go tur

Johan K
 
Pris och knivar

Jag skickade in mitt inlägg "Som man sår..." till en tävling på föräldranätet (http://www.foraldrar.com/). Frågan var "Varför blir fler och fler barn överviktiga? Vad tror du? Vad ska man göra åt det?". Bokan jag vann heter "Överviktiga barn – En handbok för föräldrar och proffs" av barnläkaren Annika Janson och barnsjuksköterskan Pernilla Danielsson och jag kan verkligen rekommendera den. Det finns mycket tänktvärt i den även om man inte har problem med övervikt i familjen.
F.ö. ska sonen få ärva min morakniv, som jag fick när var 6 år, när han kan knyta sina skor själv.

/Stina
 
Jag undrar hur alla ni som "vet" att dagens ungar inte gör som ni gjorde vet att de inte gör det? Jag menar, visste era föräldrar om att ni sprang och sköt fåglar med pilbåge? Har ni varit ute i närmsta skog och letat efter kojor?

Jag tror inte skillnaden är så stor som den verkar, det handlar helt enkelt om att som vuxen står man "utanför" barnens lekar och ser inte lika mycket av dem som man gjorde när man själv var lite och "på insidan".

Precis som förr är det naturligtvis inte, numera måste barnen ha cykelhjälm, får inte lämna skolgården på rasterna och får absolut inte cykla sönder allmänningen med sina cyklar. Där tror jag vi har den största skillnaden, idag handlar det mer och mer om att ge andra ansvaret för vår säkerhet och därmed vågar vi inte låta barnen göra vad som helst.

När jag var liten (1-2 år) så vet jag att mina föräldrar lämnade mig hemma i spjälsängen och gick till grannen på fest. "Barnvakten" blev att ringa upp med grannens telefon och låta luren ligga av så de hörde om jag skrek. Vilka föräldrar skulle våga göra sånt idag utan att riskera att soc. tar barnen ifrån dem?
 
Mulle lever!

Cykelstina har haft fler bra inlägg i den här debatten, liksom Billy L som skrev:

"Varför inte starta en "mulle-rörelse" för barnen runt om kvarteret där man bor?
Jag tror att även föräldrarna runt kvarteret skulle vilja förlja med.

Om vilja finns kan man ju lyckas med allt..."

Det här ju en ganska gammal debatt nu, men lika aktuell för det. Först får man säga: Skogsmulle lever! Tyvärr är det så att det inte längre finns några föräldrar (eller barn) som är hemma på vardagarna. Det var då Mulle blomstrade. Någon förälder var ledare och tog med andras barn ut.
Nu har Friluftsfrämjandet och Mulle flyttat till dagis. I många kommuner har man "Mulle på dagis" med dagisfröknar utbildade av Friluftsfrämjandet. En ytterligare utbyggnad av detta är förskolor som kallas "I Ur och Skur" och som bygger på utomhuspedagogik, också detta Friluftsfrämjandets idé och genomförande. Så det är väl förspänt för dom minsta, men sedan?
Dom flesta barn älskar att vara i skogen, göra upp eld, grilla korv, äta matsäck, klättra i träd, bo i tält eller koja.
Vårt samhälle idag är sådant att man inte har nära till naturen (kanske någon lekpark). Då krävs det att vi föräldrar tar med barnen ut i den riktiga naturen. Och då inte bara våra egna barn utan även andras, barn vill vara med sina kompisar. Därifrån är steget inte så långt till att bilda en grupp och vara dess ledare. Inom Friluftsfrämjandet har man "Skogsströvare" för barn i nedre skolåldern, och "Frilufsare" för dom lite äldre upp till 14 år. Friluftsfrämjandet har utbildningar för den som känner sig osäker på sina kunskaper, men det behöver inte vara så avancerat. Barn i sjuårs åldern kräver inte så mycket, dom vill allra helst leka lekar av den typ där man behöver vara många, och man lär sig själv efter hand. Alla som läser denna sida är väl någorlunda intresserade av Friluftsliv och kan en del. Går man ut med en grupp på tio barn underhåller dom sig själva. Ens egen uppgift är att vara där och styra lite grand och hjälpa till med aktiviteter när intresse finns.
Man har kul själv också. Det är ju fritt fram att hitta på aktiviteter man själv gillar. I början är man kanske ute en dag, när barnen blir lite större blir det övernattningar, vandringar, kanotfärder, skärgårdsutflykter, skridskoturer etc. Dom är med på allt och tycker det är kul. Skulle någon tröttna finns det alltid nya kompisar som gärna är med.
Jag jobbade i 7 år med en grupp barn, där min dotter var med. Vi var två föräldrar som var ledare, men ofta tog vi hjälp av våra äkta hälfter. Ibland var det 20 barn i gruppen ibland bara 10. Det var en oerhört rolig och givande tid, och man håller liv i sitt eget friluftsliv.
Många av ungdomarna, som var med har idag ett aktivt friluftsliv (dom är 25 år nu). Några har valt yrken som präglas av friluftsliv (min dotter är "i Ur och Skur"-fröken).
Vi hade inte aktiviteter varje vecka, utan kanske 6 gånger på en termin, men då var man ju ute lite längre än en fotbollsträning.
Besök http://www.frilufts.se Tag kontakt med din lokalavdelning, så får du veta hur man startar.
\C
 
Har dessa barn satts på jorden av mystiska utomjordingar, eller?

Jag hör ofta folk i min egen ålder (kring 30) gnälla bekymrat över hur lata, feta och förslappade dagens ungar är i jämförelse med oss. Vi var minsann ute hela tiden vi som växte upp på 70- och 80-talen och bla bla.

Jag brukar kontra med att fråga vilka det är som har skapat dessa lata, feta och förslappade ungar.

Kan det vara folk som växte upp på 70-talet?

Mulle verkar inte ha skapat särskilt bra föräldrar i alla fall.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...