är skridskofolket lite tröga i huvet eller är det så otroligt svårt att läsa isarna att så fort isen passerar 3mm så åker räddningstjänsten skyttel trafik, finns det någon annan hobby som kostar samhället så mycket pengar på så kort tid?
 
Frågan om det verkligen är "långfärdsskridskoåkarna" som är puckade eller om det är familjerna som leker på sjön med sina barn?

Vad jag såg av gårdagens långfärdsskridskoåkare så hade alla åtminstånde isdubbar och flertalet hade räddningslina och ryggsäck (med fika och kanske lite ombyte). Däremot så var det hundratals människor ute på isen som åkte pulka eller spelade bandy mm. Ingen av dem hade isdubbar eller ryggsäck. Hur ska man egentligen kunnna rädda en 5-7 åring ur en vak när man inte har isdubbar eller kastlina?

Jag vill påstå att långfärddsskridskoåkarna sköter sig och att det är vanliga svensson som inte gör det.

P.S jag lyckades vid flera tillfällen slå igenom ispiken med ett slag.
 

Bilagor

  • IMG_5648_besk.jpg
    IMG_5648_besk.jpg
    15.8 KB · Visningar: 2,249
är skridskofolket lite tröga i huvet eller är det så otroligt svårt att läsa isarna att så fort isen passerar 3mm så åker räddningstjänsten skyttel trafik, finns det någon annan hobby som kostar samhället så mycket pengar på så kort tid?

Jajamänsan!

Den "hobby" som kostar samhället allra mest är människors alkoholkonsumtion. Den ger upphov till sjukdom, för tidig död, olyckor, och ren kriminalitet. Men folk vill inte ha någon förändring av detta - de är uppenbarligen villiga att betala detta pris för att få fortsätta dricka....

Om man jämför med alkoholens direkta och indirekta kostnader/skador är kostnader/skador p.g.a. folks vistelse på isarna försumbara. Och det är inte skridskoåkarna som orsakar de största konstnaderna/skadorna - det är fler isolyckor med skoterförare och pimplare än med skridskoåkare. Svenska Livräddningssällskapet skriver så här i http://www.sls.a.se/upload/334/Drunkningar 2007.pdf:

-------------------------------------------------------------------------
19 personer omkom vid isolyckor 2007. Detta är en ökning med 9 personer jämfört med 2006 som var ett extremt bra år. Snittet för de senaste tio åren är 19 omkomna i isolyckor per år. Trenden vad gäller isolyckor är minskande men det gäller att öka informationen till bl.a. isfiskare och skoteråkare när det gäller åtgärder för ökad säkerhet på is.
..............
När det gäller isolyckor visar sammanställningen en minskning som störs av toppar åren 2005 och 2007. Större olyckor med flera inblandade samt ökningen av skoterolyckor förklarar uppgången dessa båda år.
-------------------------------------------------------------------------
 
Vad som förvånar mig är att "folk" verkar fortsätta tänka "det händer inte mig", trots mediernas rapportering de senaste dagarna.
Jag åkte på samma isar som rosengrenerik idag och såg en hel del som åkte helt utan utrustning. Jag kan förstå dom som spelar hockey nära bebyggelse. De har kanske sett en grupp på 20 - 100 personer kliva på isen och åka iväg. Då skulle kanske även jag utgå från att det är relativt säkert.

Däremot de man möter som åker ensamma och utan utrustning långt från bebyggelse... Hur resonerar de? Att det alltid kommer finnas andra i närheten som kan rädda dom?
 
En stilla fundering från en något cynisk göteborgsk skridskoåkande surgubbe:
Varför diskuteras detta tema om och om igen, räcker det inte med att de hysteriska "tidningarna" agerar "nyttiga idioter" och stressar upp precis alla.
Vi lär ju inte komma någon vart i ämnet ändå eller? ;-) Anders
 
Jajamänsan!

Den "hobby" som kostar samhället allra mest är människors alkoholkonsumtion. Den ger upphov till sjukdom, för tidig död, olyckor, och ren kriminalitet. Men folk vill inte ha någon förändring av detta - de är uppenbarligen villiga att betala detta pris för att få fortsätta dricka....

alrite, det är så illa att man måste jämföra skridskoåkning med alkoholkonsumtion, det enda som är värre borde vara någon som e packad på skridsko..

tittar man på skridskosäsongens längd så är det sjukt många som dör varje år..
 
Tänkte något liknande som trådstartaren. Jämfört med paddlingen verkar långfärdsskridsko sporten ha fler och dödligare olyckor. Fast jag är inte säker utan går bara på det man kan läsa i pressen.

Problemet med skridskoåkandet är att det tilltalar stora mängder med folk och att utrustningen (skridskor) är väldigt billig.

Kanoter är betydligt dyrare och kräver mer utrymme. Det är helt enkelt mer trixande med kanoter så det lär aldrig bli en enorm breddsport.

En annan lustig sak är att det verkar finnas en betydligt större kapsejberedskap hos folk som paddlar. Står man på en mässa är den vanligaste frågan ihop med "finns dom att få tag i beg." "vad gör man om man slår runt" Vanligt folk som ser en kajak inser att det finns risker.

Det verkar inte finnas samma riskberedskap hos isfolk

Detta är förstås bara mina lösa tankar kanske är jag helt fel ute.

Hans Friedel
 
Senast ändrad:
alrite, det är så illa att man måste jämföra skridskoåkning med alkoholkonsumtion, det enda som är värre borde vara någon som e packad på skridsko..

tittar man på skridskosäsongens längd så är det sjukt många som dör varje år..

Skridskosäsongen är 3-4 månader lång.

Enligt Svenska Livräddningssällskapet dör mellan 10 och 30 personer varje år i isolyckor - i snitt blir det ca 20 personer per år. "Isolyckor" är inte bara skridskoåkare utan även ispimplare och skoteråkare. Och det är ispimplarna och skoteråkarna som är i majoritet av de isförolyckade. Antalet skridskoåkare som dör i isolyckor blir då kanske 5-6 stycken per år. Om skridskosäsongen skulle vara hela året skulle det bli 15-24 skridskoåkare som skulle dö varje år - låt oss säga ca 20 stycken.

Som jämförelse dör i Sverige ca 400-500 personer i trafiken varje år, och ca 900 dör av alkoholrelaterade sjukdomar varje år. Totalt dör ca 100 000 i Sverige varje år.

En (extrapolerad) dödssiffra på ca 20 per år är trots allt inte "sjukt många" .....
 
En annan lustig sak är att det verkar finnas en betydligt större kapsejberedskap hos folk som paddlar. Står man på en mässa är den vanligaste frågan ihop med "finns dom att få tag i beg." "vad gör man om man slår runt" Vanligt folk som ser en kajak inser att det finns risker.

Det verkar inte finnas samma riskberedskap hos isfolk

Detta är förstås bara mina lösa tankar kanske är jag helt fel ute.

Nä, du har nog rätt.

Missen du gör är kanske att du jämför skridskoåkare med kanotpaddlare. Som du mycket riktigt påpekar är det besvärligare att skaffa utrustning för att paddla kanot, så det blir färre som gör det, och motiveringen hos de som gör det blir naturligtvis då större.

Kanske du istället skulle jämföra kanotisterna med t.ex. de som åker isjakt? Besväret och kostnaden att skaffa utrustning är nog ungefär lika i de båda fallen.

Och så kan du jämföra skridskoåkarna med t.ex. simmarna: det är förstås lättare att simma ut, för det kräver bara badbyxor (och kanske inte ens det) - men skridskoutrustningen är trots allt ändå hyfsat billig. Jämför dödssiffrorna bland simmarna och bland skridskoåkarna. I bägge fallen är det samma kategori människor som oftast omkommer: ensamåkande/simmande män i övre medelåldern....
 
Sommarvettet försvinner med kylan...

Intressant att notera är alla dessa människor (bla föräldrar) som på sommaren knappt ens går ut på bryggan utan flytväst men på vintern kan springa, leka, åka skridskor mm på isen utan någon utrustning alls. Ja, skridskor möjligen. På annandagen åkte vi på vår sjö och det var tunnt! Bitvis fick man åka bredbent med försiktig stakning. Dagen efter dyker ensamåkarna upp pch två dagar senare dyker "alla" upp. Ok, barnvagnarna kom först dag 3. Min "stackars" barn fick åka med flytväst. Inte poppis då man är tolv, men jag sa att alternativ var inte att åka alls.

Ha det bra på isarna!
Patrik
 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.