Cykel - Grundutrustning

Ett ämne som går att diskutera hur mycket och länge som helst. Ibland blir jag nästan rädd då jag läser diskussionerna på Utsidan.se - så otroligt mycket prylnisseri! Det ÄR inte cykelmärke, ett hack upp eller ner på skalan för någon liten obetydlig komponent som fäller avgörandet då du väl kommit iväg. Däremot tror jag det är många som aldrig kommer iväg på grund av överdrivet planerande.
Jag är viktsparare, men kompromissar inte med själva hojen. Det som går att spara där, är inte värt risken.

Jag blev en gång tillfrågad om jag kunde ranka det som var viktigast att lägga pengarna på och det här kom jag fram till. Ingen inbördes ordning.

Pakethållare - hjulset - bakväxel - cykelväskor - vevlager.

Vad jag kör med för stunden och lite tankar.

  • Ram. Under åtta års tid en Marin Team (Prototyp. I realiteten samma som Pine Mountain). På den senaste turen en Scott Boulder av äldre modell (stål såklart). Satsa på en stålram som du kan svetsa om den skulle gå sönder. En stålram håller dessutom betydligt längre, är mer stryktålig i allmänhet och skönare under längre turer.
    En del undrar varför jag kör på en 26" istället för en "stor". Ju större ram, desto mer ormkänsla och mer risk för att något går sönder. 26"-komponenter går att få tag i överallt på jorden. På sämre vägar är det guld. Kör dessutom på en för mig ganska liten ram, som egentligen inte är anpassad för min kroppsstorlek, men för uppgiften att snirkla sig fram på skitvägar med packning.
  • Bakväxel. Från Deore till XT. XTR är onödigt dyr och inte prisvärd för ändamålet.
  • Framväxel har varierat från XT till Alivio.
  • Växelreglage. LX eller XT topmount, som har fördelen att du kan köra friktionsväxling istället för indexerad växling, vilket innebär att du kan lämna växeljustering helt därhän. Har dessutom bara åtta rörliga delar, vilket är betydligt enklare än att försökar pilla med de över hundra i tex. ett Rapid Fire-reglage.
  • Fälgar. Dubbla väggar är en självklarhet. Jag gillar Mavics tuffare modeller i SUP-serien och Sun Rhyno.
  • Sadel. Köp något som känns bekvämt. För mig kvittar det helt, men föredrar Flitemodeller.
  • Ekrar. Swiss DT Stål, grova.
  • Nav har jag haft tur med, har oftast kört på billiga, men under de senare turerna har ett par Mavic som går att justera utan konnycklar frälst mig. Mycket smidigt att kunna fixa allt med en vanlig insexnyckel. 
  • Nipplar. Kraftiga. Ej aluminium.
  • Vevlager. Det bästa  som kan köpas för pengar.
  • Pedaler går att köpa billiga varianter. De håller länge och är enkla att byta under resans gång. Ingen mening med att slänga pengar där. Kör själv med Hall-Miba som går att köpa på vilken mack som helst.
  • Vevarmar. Vadsomhelst.
  • Vevlagersavdragare integrerade i åtdragningsmuttern är en liten trevlig finess. Enkelt att använda en insex av storlek som du ändå har med.
  • Drev - fram. De som kör mycket på "den lilla" fram kan välja en av stål. Köp de som går att "flippa", så får du några extra tusen km då de är slut. Det finns varianter med en skåra där smutsen hamnar och minskar slitaget.
  • Drev - bak. Samma som fram: köp en kassett som går att dela. Kör sju-, eller åttadelat, vilket man hittar överallt.
  • Kedja. Har hållt mig i medelklassen. Var noga med att den är kompatibel med dreven.
  • Wires och Wirehöljen. Medelklass även här. 
  • Framgaffel med hål för framrack.
  • Styrparti med bra lager, gärna Aheadset-systemet (slipper de stora nycklarna).
  • Handtag. Bekväma med bar-ends, så du får så många greppmöjligheter som möjligt.
  • Styrstång. Väl anpassad så att du sitter skönt. Gärna kortare eller/och mer uppåtriktad än de som sitter som original på många MTB. INTE bekvämt för längre turer.
  • Racks/Pakethållare, helst av stål. Lite svårt att få tag i i Sverige. Rek. Tubus, som kör med tubstål, vilket är suveränt om du skulle få ett brott. Släng i en rund metallbit och racket blir som nytt. Har testat aluminium, men de har utan undantag gett sig efter ett tag.
  • Flaskhållare, Minouras ställbara (tar upp till 2-litersflaskor). Suveräna!
  • Tuta om du ska till tätbefolkade trakter.
  • Backspegel är ett bra hjälpmedel.
  • "Cykeldator", kan låta lite som en lyxgrej, men den kan hjälpa dig otroligt; du kan få en uppfattning om hur långt det är kvar till närmaste by eller vatten.
  • Däck; slicks för asfalt och bättre grusvägar. Jag använder väldigt sällan "nabbiga" däck, man får i regel bra grepp tack vare den höga vikten på ekipaget. Snö, is och sand är undantagen. Schwalbe Marathon XR Spezial håller i evighet och måste vara det starkaste av alla däck på marknaden. Det självklara valet för tuffare långfärdscyking. Golden Boy är tunga, men lättcyklade, billiga och outslitliga. De bästa (och tyngsta, viktmässgit sett) jag kört på var kinesiska däck tillverkade i Shanghai. Kostnad 8kr. Jag har dem fortfarande i hemmet. De har gått över 11 000km och ser fortfarande oanvända ut...Har just hittat ett nytt favoritdack för blandad cykling: Continental Goliath. 10 000km och fortfarande inga problem, lättcyklat och ända bra grepp.
  • Slangar; jag har upptäckt att punkteringarna minskat drastiskt sedan jag började köra på lite tyngre, tjockare slangar. Man kan spara vikt någon annanstans. Schwalbes tuber i Marathondäcken och du blir oövervinnlig.
  • Lås. Kryptonite om du cyklar i väst med proffstjuvar, ett lättare med lång wire är bra om tältar mycket. Lås fast hojen i tältet.
  • Extra nycklar till låset!
  • Arnostraps. Perfekt att binda fast saker hårt med.
  • Elastiska straps, om man vill att grejen man spänt fast ska kunna röra sig lite.
  • Cykelväskor. Använde tidigare Ortlieb och var nöjd med de äldre varianterna. Då kvaliteten på detaljer sjönk övergick jag till Vaude som jag anser gått om sin huvudkonkurrent numer. Mycket nöjd med konstruktion, kvalitet och funktion. Har provat det mesta på marknaden, men övriga är inte värda att nämna.
  • PET-flaskor. Två-tre 1,5 liters.

För övrigt anser jag att de specialgjorda långfärdscyklarna inte är prisvärda och oftast överbyggda. Thorn, är en av de bättre om man har gott om pengar och vill ha några extra kilo cykel att släpa på. Villiger Cabonga i standard/Classicutförandet är mycket bra, men även den ganska dyr. Samma gäller MTB-Cycletechs Papalangi. Båda lättare och smidigare än Thorn. Glöm skit som Giant Expedition och framförallt KogaMiyatas dynga.

SPD?
Cyklar jag "hemma" kör jag med SPD, på bortaplan med clips. Skillnaden i effektivitet är inte så stor att jag vill släpa på ett extra par skor, eller ta risken för haveri av SPD sko/eller pedal.