|
Det var dags för slutplanering.
Att veta hur man sätter upp alla andras tält är viktigt och det är
absolut bättre att lära sig detta på bakgården bakom Seman Hotel än
under en snöstorm på 6000 meter.
"No camping"! Väste en trädgårdsmästare som passerade
platsen där vi testade tältuppsättning.
:-) |
|
Honza och jag redo för avfärd
mot berget.
Äntligen var det dags! |
|
Barends på en mountainbike är
som gjorda för att trä upp Uighirbröd på...eller tvärtom.
Honza ca 40 km från Kashi. |
|
En kinesisk variant att skilja
agnarna från vetet - man kör runt runt runt med en traktor på höet
tills allt är klart.
Kina är fortfarande ett fattigt land på sina ställen och de som inte
ens har råd till en liten traktor, brukar kasta ut skörden på
närmaste större väg och där får bussar och lastbilar göra jobbet. |
|
De undersköna omgivningarna i
Subashidalen, en dagsmarsch från baslägret, bjöd på optimal camping. |
|
Joey och Tomas på en
acklimatiseringsklättring på en topp strax över 5000 meter.
M-Å-L-E-T reser sig över oss i bakgrunden.
|
Foto: Oscar Fors |
Redo för avfärd från campen
nära Subashi.
|
Foto: Honza Galla |
Jag påbörjar cyklingen mot
baslägret. På cykeln har jag allt som kommer att användas under
expeditionen. Det kanske kan tyckas vara onödigt hårt arbete inför klättringen, men jag tyckte det kändes rätt att transportera
allt dit för egen maskin och dessutom hade jag fått nog av de lokala
klätterorganisationernas totalt skrupelfria sett att ta oss på
pengar.
Med facit i hand måste jag dessutom säga att det inte var speciellt
hårt att ta sig upp till baslägret med cykel. Tre timmars färd,
varav ca 45 minuter var hårt arbete.
|
Foto: Honza Galla |
"The High Tech High
Altitude Camels".
Ett fint namn på helt vanliga kameler. Vad skiljde dessa från
"vanliga" kameler i området var att de var många gånger
dyrare att transportera sin packning på.
De bosatta i området sålde sina tjänster till ett mycket överkomligt
pris, men XMA och KMA hotade med att bötfälla båda parter om man
använde sig av dessa. |
Photo: Marcus Haraldsson |
Charlotte och Oscar på väg över
en glaciärflod på väg upp mot baslägret. |
|
Olle anländer till baslägret
med sin mäktiga packning. Förutom undertecknad var han den ende som
valde att ta med all packning till baslägret med egen kraft. |
|
Vi var ett gäng med mycket olika
bakgrund, ambitioner och prioriteter för berget.
En del ville slå världsrekord i höghöjdscykling, andra ville klättra
på traditionellt sätt och den tredje gruppen satte skidåkning i
första rummet.
Oscar och Charlotte i baslägret.
|
Foto: Honza Galla |
Baslägret sett från ovan, med
Kongurmassivet i bakgrunden. Det var mycket folk på berget och det var
lätt att utbrista: Vilken jävla cirkus eller något i den stilen,
vilket det var i många avseenden, men å andra sidan var man själv en
av de medverkande i denna cirkus. |
Photo: Marcus Haraldsson |
Blicken fäst på giganten
ovanför under en solig morgon. |
|
Olle och Joey hackar ut en
tältplattform vid läger 1 på 5500m. |
|
Sebastien och jag var tvingade att avbryta ett försök på grund av dåligt
väder. Vi grävde ner delar av utrustningen vid början av isfallet på 5700m. |
|
Gabriel hjälper Stefan och Martin att få ordning på cyklarna inför en marsch
upp till läger ett. Jag ville först se vad jag hade framför mig innan jag
började kånka upp min cykel och faktum är att min hoj aldrig lämnade
baslägret. |
Photo: Marcus Haraldsson |
En av de få brantare delarna på
berget. Ett litet isfall några hundra meter ovanför camp 1. |
Photo: Marcus Haraldsson |
Martin på uppåt. |
Photo: Marcus Haraldsson |
Mitt i det vackra isfallet på ca
5800m. Stora isstoder, sprickor och grottor. |
|
Marcus har passerat den första
biten av isfallet och börjar närma sig 6000 meter. |
Photo: Marcus Haraldsson |
Klättrare på väg upp på de
enorma snöfälten. |
|
Solsken och glada miner på 6100m.
Efter denna dag gick allt mer eller mindre dåligt för mig. Köken
krånglade, jag hade ett helt värdelöst tält, men kroppsligt kändes
det ändå fint upp till camp 2.
Vid ca 6450 m fick jag ge upp alla idéer om att försöka nå toppen, med eller
utan cykel. Vaknade med frostbrytningar, hög feber och halsont. Tog mig ner
till en mitt-i-mellan-camp på ca 6000m. Sov som en stock där hela dagen.
Mådde aningen bättre framåt kvällen och tog mig ner till camp 1. |
|
Expeditionsmedlemmarna tillbaka i Kashi efter klättringen.
Vi nådde alla olika höjder på berget och anledningarna till att vi
stoppades var olika. Det var dock en utav oss som nådde hela vägen upp
- Sebastien, som efter en megalång dag med nästan konstant spårning
fick nöjet att nå toppen på det mäktiga berget.
Grattis Sebastien! |