Vandring 2017 från Abisko Östra till Abisko Turiststation

I år var jag inställd på att vandra ensam. Jag hade funderat på antingen Sarek eller Abiskofjällen. Kunde inte bestämma mig. C:a två veckor innan planerad avfärd kontaktade min vän M mig och undrade om hon fick följa med. Hon hade tidigare under våren ”gått in i väggen” p.g.a. för mycket jobb. Dessutom hade hon under en längre tid blivit trakasserad av sin chef. Hon var riktigt nergången men kände att hon säkert skulle må bra av att komma ut och fjällvandra. Jag hade i och för sig räknat med att gå ensam men naturligtvis fick M följa med. 

Vi möttes på Centralstationen i Stockholm och på tågresan upp så pratade vi om var vi skulle vandra. Vi tittade på kartorna och när jag nämnde ”Frippes Fall” så sade M :”Dit vill jag gärna gå”. Det hade jag ingenting emot. Alltså blev det inte Sarek i år.

Vi steg av tåget vid Abisko Östra och började vår vandring. Jag hade tänkt att det skulle bli en repris på min vandring 2008 eller en variant av den. Det kom att bli en variant. Eller kanske snarare en helt annan tur. Men starten blev densamma.:-) Vi vandrade leden från Abisko Östra ner mot Kungsleden, följde den en bit och gick sedan upp mot ”Tältlägret”.  Det passade oss utmärkt att slå läger vid ”Tältlägret”.

Leden från Abisko Östra mot Kungsleden. Ballintjåkka, Tjåmuhas och Giron i bakgrunden. 

På väg upp mot "Tältlägret". Tjåmuhas i bakgrunden.

Nästa dag lämnade vi "Tältlägret" och fortsatte upp i Ballinvaggi. Namnet ”Tältlägret” lever ju kvar men det enda som finns kvar är en flaggstång. Man kan även se var kåtan, som brann ner för några år sedan, stod. Men det finns gott om tältplatser, det är nära till vatten och det finns ett dass. Morgonen bjöd på strålande solsken som värmde skönt och väckte liv i alla myggor. Vid den f.d. Pallenvaggekåtan tyckte vi det var dags att ta lunchpaus. En fin plats där man är omgiven av fjällen och är nära Ballinjohka. Det blev en lång lunch. Vi njöt av tillvaron och beslöt att slå läger och stanna en natt. Vädret var fint och vi tog ett dopp i jokken. Kallt men skönt.

"Tältlägret".  Resterna av kåtan i förgr. Latnjacorru, .1297 och Slåttatjåkka i bakgrunden.

Ballinjohka.

Ballinvagge. Vår tältplats vid den f.d. kåtan.
Ballinriehppi och Ballinbogicohkka i bakgrunden.

Flera orsaker gjorde att vi kom att stanna här flera dygn. Det började med att M blev rejält magsjuk. Då stannade vi naturligtvis. Sedan blev det regn. Då stannade vi. Sedan blev det fint väder och vi stannade för den skull. (Dopp i jokken var skönt). Jag gjorde små dagsturer in i dalen när M vilade och återhämtade sig från magsjukan. Hon följde med en gång men efter c:a 1km var hon tvungen att vända. Det blev åtskilliga ”toastopp” på vägen tillbaka.

Ballinvagge. Vår tältplats vid den f.d. kåtan.
Tjåmuhas i bakgrunden.

Ballinvagge. M i dimman.

Ballinvagge. Ballinbogicohkka t.v. Genom tvärdalen till Siellavagge syns Siellanjunni. (.1492 och .1461)

Ballinvagge. Ballinjohka.
Ballinriehppi och Ballinbogicohkka i bakgrunden.

När vi låg här passerade en del människor. En del av dem valde att övernatta litet längre in i dalen, söder om oss, medan andra fortsatte in i Siellavagge. När jag kom hem visade det sig att en av de som passerat var en gammal skolkamrat till min hustru. Han besökte oss för c:a 50 år sedan men vi har under senare år har haft litet kontakt via utsidan.se angående vandringar. Nu hade vi alltså varit c:a 100m från varandra utan att veta om det.

Ballinvagge. Vår tältplats.
Ballinriehppi och Ballinbogicohkka i bakgrunden.

Ballinvagge. Vår tältplats. Tjåmahus i bakgrunden.

Mitt gamla Nallo-tält är verkligen skönt när man ligger still några dygn. Inte minst när man är två. Vi sov i varsitt tält, men på dagarna när vädret var uselt och vi ändå ville umgås var det suveränt att häkta av främre delen av innertältet och förvandla ”sovrummet” till ett större ”vardagsrum med kök”. Där kunde vi samtala och bryta olika idéer och uppfattningar mot varandra över en mugg té. Eller också kunde man ligga raklång, stirra upp i taket och låta tankarna fara runt vilt i hjärnan. Kanske modifiera texten till den gamla låten och sjunga:"Raindrops keep falling on my roof....." :-)

Ballinvagge. Restaurant och vardagsrum i Nallo.

Ballinvagge. Regndroppar på tältduken.

M och jag var nu helt överens om att inte fortsätta mot söder. Vi vände om och gick, via en övernattning vid ”Tältlägret”, ner till Abisko Turiststation. Där åt vi en utmärkt lunch och tog sedan liften upp mot Njulla. Nu var siktet inställt på ”Frippes Fall”. Verkligen bekvämt att åka liften upp. Det var första gången för mig och det var markant enklare än att gå.:-) Utmed leden från toppstationen upp mot Njulla mötte vi en hel del människor som var ute på dagstur. En yngling gick barfota! Jag kom att tänka på forumtråden startad av "Majjen": ”Nu är det dags! Vandringskängorna lämnas hemma!” Här var tydligen en kille som tagit den yttersta konsekvensen av diskussionen om skor eller kängor. Snacka om UL. :-) Vi följde leden som går mot Björkliden. Strax efter passet mellan Njulla och Slåttatjåkka viker den leden av mot norr. Rakt fram, mot V-SV, går en stig som är markerad med käppar. Kartan indikerar lämplig färdväg mot söder till bron i Kårsavagge. En äldre karta visar en markerad sommar/vinter-led via Måndalen till Låktatjåkkastugan. Troligen markerar käpparna den leden. Vi följde käpparna en knapp km och gick sedan ner några hundra meter till en tältplats. Tältplatsen var fin men det var litet långt till vatten.

Ballinvagge. Ballinjohka. Vi vänder åter till "Tältlägret".

"Tältlägret". Kvällsutsikt mot bergen på andra sidan Torneträsk. Vaivvancohkka närmast. (tror jag)

"Tältlägret". Midnattsutsikt mot Torneträsk.

Gohpasvaggi. Vår tältplats. NV Slåttatjåkka och SV Njulla.

Gohpasvaggi. Från vår tältplats. Mot Björkliden och Torneträsk.

Från Torneträsk vällde nästa morgon tidvis mycket dimma in i dalen. Mycket vackert. När den lättade såg det ut att bli en fin vandringsdag. Vi följde käpparna några km och vek sedan av mot söder, upp mellan toppen .1297 och den lilla kullen väster om Slåttatjåkka. En bit upp i sluttningen var det fina vyer över dalen. Det blev många stopp för att bara njuta av utsikten. Renar såg vi, både enstaka och i flock. Vi såg även ett renkalvskadaver. Efter åtskilliga njutstunder, te-paus, plaskande i smältvatten och litet felnavigering (vi höll inte höjden tillräckligt) kom vi fram till ”Frippes Fall”. Kl.14 var tälten uppsatta. Middagen åt vi alldeles intill foten av det lilla fallet. Där fick vi lä för den litet kyliga vinden. Efter middagen fick jag ”knäppnojja”. På andra sidan den lilla sjön som rinner ut i fallet, gick ett antal renar. Bland dem var det några tjurar som hade enorma hornkronor. Det var inte första gången jag såg rentjurar med stora hornkronor, men det är alltid lika fascinerande. Måste krävas starka nackmuskler för att bära upp sådana horn. Vad kan en stor hornkrona väga? 15kg eller mer? 

Innersta delen av Gohpasvaggi.

Norr om Kårsavagge. Öster om .1297 

Norr om Kårsavagge. Öster om .1297

Norr om Kårsavagge. Öster om .1297 

Vår tältplats vid "Frippes Fall".

"Frippes Fall".

Vid "Frippes Fall". En tjur med rejäl hornkrona. Notera "skoveln" i mitten som når ända ner till nosen.

Efter frukosten nästa dag tog vi en liten dagstur. Först mot väster och sedan mot norr upp i sluttningen väster om .1297. Vi hittade ett litet fint vattenfall som gjort för en dusch. Skönt men något kallare vatten än i ”Frippes Fall”. När vi kom tillbaka till tälten torkade vi regnkläderna efter en ganska häftig regnskur. Jag var litet sen med att ta på mig regnkläderna så jag fick torka mer än regnkläder. Sedan följde vi jokken från ”Frippes Fall” ner mot kanten till Kårsavagge. Vi såg Kårsavaggestugan och ett antal tält i stugans närhet. Verkade vara ganska mycket folk där. Vi drog oss tillbaka upp till tälten och kom fram precis innan det började regna.

Renarna sökte sig till snöfälten. Ljungpipare i förgrunden.

Ett av flera små fina vattenfall i jokken från den lilla sjön mellan Latnjacorru och .1297. Fin duschplats. 

Söder om "Frippes Fall", längs jokken ner mot Kårsavagge.

Kårsavagge, ner mot Kårsavaggestugan.

Vy mot "Frippes Fall".

Vaknade till en kylig morgon med en del skurar. Efter frukosten, som intogs på "restaurant Nallo" och avslutades med en kopp buljong till smattret av en hagelskur, ville M vila en stund. Det passade mig utmärkt. Jag tog en promenad mot öster. Där var ganska häftiga moln som jag ville titta på. På vägen dit såg jag en renhjord. Troligen samma som vi såg två dagar tidigare, på väg till "Frippes Fall". När jag kom fram så att jag kunde se ner i slutet av Kårsavagge, såg jag hur dimmolnen välde in, upplöstes och avlöstes av nya dimmoln. Det var mycket vackert.

Litet öster om "Frippes Fall".

Moln och dimmoln i öster, nedre delen av Kårsavagge.

Mellan klockan 12 och 13 lämnade vi ”Frippes Fall” och gick västerut mot Latnjajavri. Strax efter att vi kommit till stigen som går från Kårsavaggestugan upp genom Latnajvaggi mötte vi en vandrare som var på väg ner till Kårsavaggestugan efter en dagstur. Han hade legat i tre veckor i Kårsavaggestugan. Jag frågade inte men antar att han var stugvärd. Han konfirmerade att de haft mer än överfullt dagen innan. Han frågade om vi kom från Kårsavagge och vi svarade att vi kom från ”Frippes Fall”. Han hade hört talas om det men visste inte riktigt var det var. Om han var stugvärd så verkar det finnas vissa brister i utbildningen. :-) Nåväl, vi visade honom på kartan så han skulle veta till nästa dagstur.

Jokken från den lilla sjön mellan Latnjacorru och .1297. Bortom det gröna går Latnjavaggi upp mot höger.

Vandringen fortsatte och vid forskningsstationen hade vi en kort och trevlig pratstund med en ung man som jobbade med ett projekt om permafrost. När vi kommit vidare och förbi forskningsstationens område slog vi läger. Litet tidigt, men vi räknade med att det skulle bli svårare att hitta tältplats längre upp i dalen. En kylig vind svepte ner från Latnjavaggi. Vi gick ganska tidigt in i våra tält. Det blev en lugn men kylig natt. Vid midnatt gick jag ut för nr.1 och hann precis hämta kameran och fick en bild på månskenet alldeles innan molnen skymde månen.

Latnjavaggi. Forskningsstationen.

Latnjavaggi. Vår tältplats vid norra änden av Latnjajavri.

Från vår tältplats vid norra änden av Latnjajavri.

Morgonen var sval med klar himmel ovanför oss men solen nådde inte ner till vår lägerplats. Latnjacorru med sin vackra västbrant skymde effektivt solen. Vi tog god tid på oss att äta frukost och att packa. Vi inväntade solen och strax efter kl.09 lyste solen på våra tält. Efter en dryg halvtimme började vi gå in i dalen.

Latnjavaggi. Från vår tältplats vid norra änden av Latnjajavri.
Morgon. 08.20 (soltid 07.20)

Latnjavaggi. Vår tältplats vid norra änden av Latnjajavri.
Morgon. 09.15 (soltid 08.15)

Det är ganska lättgånget även om det blir litet brantare efter en stund. I det första litet brantare partiet låg ett stort snöfält som vi inte gärna ville gå uppför. Men det gick bra att gå vid sidan om snöfältet, på kanten av jokkfåran. När vi kom upp ungefär i jämnhöjd med den lilla sjön gick det bra att följa stigen igen. Bitvis lämnade vi stigen för att undvika alltför branta snöpartier. Uppe i ”Harpasset” tog vi en lång lunchpaus vid den tältplats som bl.a. signaturen ”Majjen” har beskrivit här på utsidan. När vi precis skulle vandra vidare kom ett par som också hade läst om tältplatsen. De skulle eventuellt övernatta där.

Latnjavaggi.

Latnjavaggi. Latnjacorru i bakgrunden.

"Harpasset". Den omskrivna tältplatsen. Utsikt ner mot sjöarna i övre Guoblavaggi.

Vår vandring gick vidare mot Låktatjåkkastugan. Fint väder och lättvandrat med bitvis stora snöfält. Men snöfälten här var inte branta så det gick lätt att vandra. När vi kom fram blev vi så sugna på våffla med hjortronsylt och grädde så vi började med det. Sedan satte vi upp tälten. Vi hann precis innan det började regna. Vädret blev något sämre men det bekymrade oss inte så mycket. Ett härligt bastubad väntade. Vi hade litet tur att vi kom så pass tidigt som vi gjorde. Det var fyra tält uppsatta när vi kom. Senare kom ett gäng som satte upp fem tält. De fick inte så bra tältplatser och några av dem flyttade senare in i stugan när vädret blev sämre.

Övre Guoblavaggi. Mot söder. "Harpasset" t.v. alldeles utanför bild.

Övre Guoblavaggi, nästan framme vid Låktatjåkkastugan.
Utsikt mot dalen ner till Låktatjåkka.

Låktatjåkkastugan, 1228 möh 

Nästa dag var det så dimmigt som det ofta är vid Låktatjåkkastugan. (Eller har jag fel?). Vi hade haft vissa planer på att gå tillbaka till Harpasset och sedan följa leden via Måndalen tillbaka till Abisko. Men vi ändrade oss. Vi tog det väldigt lugnt och åt mera våfflor medan vi hoppades att dimman skulle lätta. Det blåste friskt så man kunde ju vänta sig att dimman skulle lätta. Tidvis gjorde den det, men ny dimma kom in. Vi passade på att äta en alldeles fantastiskt god vegetarisk soppa. Så kom några vandrare in från Björkliden. De informerade att dimman inte alls var så tät bara några km ner mot Björkliden. Vi beslöt då att följa leden ner mot Björkliden. Det gick alldeles utmärkt. Efter c:a 1km delar leden upp sig i två leder. Vi hade blivit rekommenderade att följa den övre, nordligaste av de två. Den rekommendationen följde vi. Med  vinden i ryggen mesta tiden var det en ganska behaglig vandring. Det mest dramatiska (för mig) var i ett av de brantare partierna strax före Björkliden. Jag hörde att M ropade något, men inte vad. Jag stannade upp och vred på huvudet för att höra vad hon ropade. Då kom en mountainbikecyklist i full fart. Det kändes väldigt obehagligt. Jag hade fullt upp med att koncentrera mig på stigen framåt men numera måste man uppenbarligen även hålla utkik bakåt. M ropade: ”Det kommer en till”. Då var jag beredd.

Låktatjåkkastugan, 1228 möh. Utsikt från mitt tält.

Björklidens Camping har bara några få platser för tält. De flesta platserna är avsedda för husvagn eller husbil. De bästa tältplatserna var upptagna och dessutom hade några parkerat sina bilar alldeles intill tälten i stället för på anvisad P-plats. Vi var litet tveksamma till att tälta där. Just då kom en kille på en 4-hjuling. Jag stoppade honom och frågade honom om det fanns någon bättre tältplats. Han visade hur vi skulle gå för att hitta ett fint ställe utanför området. Vi gick dit. En liten glänta helt utan insyn. Men ganska mycket mygg som M tyckte var ovanligt besvärliga. Hon får väldigt stora märken av myggbett, och de kliar infernaliskt. Jag har som tur är inte samma besvär av myggor. Efter middag tillsammans med myggorna gick vi tidigt till våra respektive tält.

Björkliden. Vår tältplats. 

Natten var den varmaste på hela vandringen. Sovsäck var på gränsen till överflödig. Den låg i stort sett bara över fötterna. Efter frukosten började vi den långa uppförsbacken mot Njulla. Vi följde leden ända tills vi på långt avstånd kunde se käpparna som jag tidigare beskribit och som troligen markerar en gammal led till Låktatjåkka via Måndalen. Då vek vi av från leden och gick till samma tältplats som vi hade första natten efter liftturen från Abisko. Vi hann lagom avsluta middagen innan det började regna. Jag gjorde om min ”bostad” till ”Nallo-restaurant” och vi fortsatte samvaron där. Det var ju sista natten i fjällvärden för den här gången. Det blev en hel del samtal medan vi drack flera muggar té och/eller buljong. Det fick jag ta konsekvenserna av under natten. :-)

 

Utsikt mot Björkliden och Torneträsk.

Gohpasvaggi. Gohpasjohka mot Torneträsk.

Gohpasvaggi . Mot Torneträsk.

Gohpasvaggi. Vår tältplats. NV Slåttatjåkka och SV Njulla. Dags för mat. Ingen "vedspis" i år.

Gohpasvaggi. Vår tältplats NV Slåttatjåkka och SV Njulla.

Natten blev kylig men det regnade inte när det var dags att äta frukost. Solen sken tidvis och torkade tälten. Skönt att slippa packa i regn. Vi tog oss långsamt mot liftstationen. Blåste litet kyligt men vinden kom mestadels bakifrån så det störde oss inte. När vi närmade oss liftstationen mötte vi en del vandrare som av packningen att döma var ute på en dagstur. En av dem vi mötte var en ung kvinna från Japan. Hon ville gärna att vi tog en bild på henne med fjällen som bakgrund. Sedan frågade hon om det var långt till vattenfallet. Förutom sin mobiltelefon hade hon en mini-ryggsäck och en liten flaska med vatten men inget att äta. Jag undrade var hon fått information om ett vattenfall i närheten. Jag visade henne på min karta att det vattenfall som låg närmast var ett litet fall i Rihtunjira som hon skulle passera om hon valde att gå leden ner. Då visade hon mig en broschyr över Nationalparker i Sverige och pekade på Njupeskär.:-) Jag föreslog att hon skulle gå upp till toppen av Njulla och sedan vända tillbaka till Abisko. Vi tog liften ner och slog upp tälten på campingplatsen vid Turiststationen, gick runt på Naturum, tittade på film och tog en tur till Abisko Östra. Efter det hade vi en skön och avslappnande kväll med lägereld och bastubad.

Gohpasvaggi. Käpparna som troligen markerar en gammal sommar/vinterled till "Harpasset".

Hemresedagen strosade vi litet längs nedre delen av Abiskojåkka innan det var dags att äta en god lunch i restauranten och ta tåget hem.

Abisko. Utsikt från "Stranden" mot Lapporten.