Tälttur i Lappland med barn

Tälttur i Lappland med barn

Vi brukar varje år hyra en stuga i fjällen i en eller två veckor och mest göra dagsvandringar men också smyga in nån tältnatt (om vädret ser ok ut). Mest har vi varit i Grövelsjön eller i Härjedalen, förra året provade vi Jämtland (nära Storulvån i två veckor) där vi också hann med en stugtur till Lunndörren. 2017, ville vi att våra barn, J 8 och E 11 år, skulle få uppleva ännu mer fjäll, och vi bestämde oss för att åka till Abisko i en dryg vecka samt planera in en tältvandring på tre nätter.

Varför Abisko?

Vi hade länge funderingar på en stugtur (Abisko till Hemavan) eller en hyttetur i Jotunheimen, men vi valde bort Norge främst för att barnen sannolikt inte skulle äta så mycket av maten på hytterna (vi har lyckats bättre med att få dem att gilla fjällen än att tycka att all mat är god) och vi valde bort stugturen för att vi själva tycker det är lite jobbigt att alltid dela stuga med andra (visst, det är bekvämt att packningen blir lättare, men ensligheten i fjällen är ju en av sakerna som man verkligen vill uppleva!). Dessutom är det alltid svårt att veta hur långa sträckor som barnen kommer vilja gå. Egentligen. Det beror ju så mycket på väder, dagsform och humör. Efter mycken vånda bestämde vi oss för nattåg till Kiruna, hyrbil till Abisko, två nätter på stationen för att landa, tältturen som skulle vara det stora äventyret, och slutligen tre nätter till på stationen för att pusta ut. Vi gjorde resan 18 - 28 juli 2017 tillsammans med min fru Ns syster A.

Före tältturen

Som sagt är barnen lite kräsna beträffande mat, så en stor del av förberedelserna handlade om att försöka hitta mat som skulle duga, med åtminstone ett mål mat som de kunde äta ordentligt av. Ett problem lyckades vi lösa några veckor innan turen, när vi fick J att acceptera ”lyxgröt” till frukost. Det är alltså vanlig havregrynsgröt, men kompletterad med kanel (!) och socker samt en väldigt tjock blåbärssoppa. För ett par år sen gjorde vi en tälttur där vi trodde att han säkert skulle äta gröten - på fjället smakar ju allt gott! Naivt. Den tältturen ska jag inte berätta mer om nu, men vi har insett att det blir bättre turer när barnen är mätta… Kanelknäcke, frukostknäcke (i år till och med med mjukost som fick godkänt!), potatismos, makaroner, och ris är också ganska säkra kort. Vi torkade en del köttfärs, lövbiff, lax och grönsaker för att försöka förgylla middagarna, och vi satsade på efterrätter, allt med varierande resultat. En miss som vi gjorde var att vi förutsatte att det skulle finnas ett bättre utbud av mat för vandring på butikerna kring Abisko, så chokladpulver (som J dricker) och Varma Koppen Blåbär Hallon (som E dricker) hade vi inte köpt hemma. Men Godisfabriken i östra Abisko hade slut på chokladen och saknade Blåbär Hallon, så vi fick vackert köpa detta på fjällstationen till fjällstationspris.

Den 18 juli gick vi på nattåget, hyrde bil i Kiruna (men A satt kvar på tåget eftersom det skulle blivit för trångt i bilen annars) och kom till fjällstationen i Abisko. Vi var ju 5 personer och tyckte det var värt både att beställa egen liggvagnskupe (det var dessutom billigare just vid beställningstillfället, SJ’s prissättning är barock) samt att ha en egen stuga. Vi kompletteringshandlade så gott det gick  i Abisko Östra och gjorde en liten vandring längs älven. Vi konstaterade att väderprognosen var god och speciellt jag som är ganska myggkänslig gladdes åt att det var så pass lite mygg.

Den 19 gjorde vi en dagstur till Katterjaur. För 8 år sen var A och N här och mindes den pittoreska sjön med sandstränder. Nu var den isbelagd! Det hade varit ovanligt mycket snö i vintras och en kall vår, så det var väldigt mycket snö och vatten i markerna. Vi hade tänkt oss en rundtur tillbaka i dalen, men vi ville inte gå fast oss ifall vi skulle komma till ett för svårt vad, så vi tog den säkra vägen tillbaka och sparade krafterna till tältturen.

Tältturen

Den 20 kommer vi så iväg på äventyret! Himlen är blå och myggen fortfarande få, och vi travar på bra genom björkskogen på väg mot Kårsavagge. Vi vuxna bär cirka 16-18 kg, E cirka 10, J cirka 6. Eftersom speciellt J allt som oftast sprang ifrån oss måste han nog bära tyngre nästa år… Lunchen är god: Pasta och Mamma Scans köttbullar kompletterat med ostpulversås och ketchup (som barnen bär, eftersom de tycker att den är så viktig). Innan avfärd kör vi lite kåsarace, det var en fin jokk vi stannat vid. (Kåsarace är alltså när alla samtidigt släpper ner kåsorna i jokken, och ser vem som först kommer till målet nerströms. Åtminstone våra barn har varit väldigt förtjusta i det under ett par år, så det kan rekommenderas!)

Uppe ur björkskogen och ute ur nationalparken är tempot ganska långsamt för det är väldigt blött och man går ofta vid sidan av stigen för att undvika att gå alltför mycket i lera och sörja. På eftermiddagen snubblar N på en rot och får ryggsäcken i bakhuvudet vilket förstås gör ont. Dessutom får glasögonen sig en törn. Som tur var är det inte värre än att vi kan fortsätta, men vi slår läger strax därefter och nöjer oss med cirka 9 km denna dag.

Lägerplatsen är jättefin. Rökt korv, ölkorv och persiljekryddat pulvermos smakar bra, tycker vi vuxna, medan barnen fokuserar på pulvermos utan kryddor. Blåbärssoppa och bullar  uppskattas av alla. Vi sov gott alla fem.

Vår andra dag tar vi det lugnt på morgonen och kommer sent i väg. Vi kommer till Kårsavaggestugan och intervjuar stugvärden Freddy om bästa vägen vidare mot Låktatjåkko. Han hade gått den ostligaste rutten dagen innan och rekommenderar den; de båda västligare varianterna trodde han skulle innebära mer snö och kanske också några svårforcerade vad.

Det går brant uppför den första biten. Vi lunchar vid ett vackert vattenfall, laxrisotto med saffran som A förberett. Turens godaste mat enligt mig. Ris och köttbullar till barnen.

Det är vackert när vi kommer uppför branten. Vi måste vada över jokken och det dröjer innan vi hittar ett vadställe där alla, även J med lägst stövelskaft, kommer över utan problem.

Vi slår läger strax efter forskningsstationen på cirka 1000 meters höjd, trots att klockan inte är jättemycket och vi bara gått cirka 6 km. Men vi är ganska trötta och på kartan ser det inte ut att finnas bra tältplatser än på ett bra tag. Vi slår läger precis vid stigen men det är så pass få som går här att vi bestämmer oss för att det är ok.

Den indonesiska grytan med lövbiff och nudlar är helt okej, men köttet är lite segt. Barnen äter i stället upp det sista av köttbullarna. A bjuder på äppelkompott med vaniljsås.

Det blir en kall natt när solen försvinner bakom fjälltopparna. A och N fick lite valuta för sina varma dunsäckar. Jag sover med strumpor och en extra tröja. Barnens sovsäckar är inte heller så varma (komforttemperatur för män 3 grader) men dels sover de med svala täcken hemma och dels hade vi innan turen sålt in iden att det gick att knäppa ihop dem till en stor säck, och därmed kan de värma varandra. Den här natten delar jag tält med barnen och är mycket glad åt att detta  fungerade. Vi sover inte lika bra som första natten men ändå hyfsat.

Eftersom vi gått kortare än vi hade trott tänker vi att det bästa är att förkorta turen. Dessutom verkar det vara mycket snö i Måndalen, så den nya planen är att gå till Björkliden istället, och väl där tar vi antingen buss eller skickar en vuxen att hämta bilen.

Men nu bestämmer sig barnen för att det vore ett misslyckande! Till lunch äter vi torkad köttfärs med tacokrydda, fajitas, tacosås, majs och potatismos. Det ger barnen en massa energi och vips är vi framme i Björkliden! Barnen vill inte fuska med buss utan tänker gå så långt denna dag att vi kan sluta cirkeln och gå vidare till Abisko dagen därpå. Som vuxen gäller det bara att hänga med. Efter Björklidens hotell där vi faktiskt alla unnar oss en glass börjar vi gå mot Abisko, Tyvärr orkar vi inte helt gå upp ur björkskogen, så den kvällen blir ganska myggig, även om det är uthärdligt. Ris med mangochutney, jordnötter och kokos är enkelt och gott tycker jag. Barnen fokuserade på ris, kompletterat med en extra russinranson. Nyponsoppa och mandelbiskvier gick inte hem hos dem så bra som jag hade trott.

Sista dagen på tältturen fortsätter det fina vädret. Vi noterar att vi startar vår vandring två timmar efter att vi gått upp, en halvtimme snabbare än gårdagen. Det är roligt att vi faktiskt blir mer samspelta allihop tack vare att turen är längre än bara en natt.

Det är många höjdmeter denna dag, även om vi inte går upp på Njuollas topp. Lunchen, pasta  och Blåbands vegetariska köttfärssås smakar bra, även om barnen nöjer sig med pasta och Felix vegetariska tomatsås… De får i alla fall tillräckligt med kraft för att springa före hem till Abisko. Från Aurora Sky Station och ner till parkeringen har inte vi vuxna nån chans!

Efter tältturen

Den 25 bryter vi av med en tur till Narvik (utom A som gör en dagstur med kusin I som råkar vara i Katterjåkk). Barnen tycker speciellt det är kul att titta i leksaksbutiken. Vi äter ”Nistepakk” vid några fiskebodar längs stranden innan vi tar linbanan upp till den fantastiska utsikten. Det är dock för varmt och barnen vill inte gå ens en liten tur där. Jag köper dricka åt dem och de sitter hellre inne i den svala restaurangen.

Vi gör en dagstur till Trollsjön den 26. Även om det är väldigt mycket folk så är det en häftig miljö. Vi lekte länge bland några klippblock på vägen upp. Det låg is på själva sjön, vilket inte hindrade att många andra vandrare tog sig ett dopp.

Den 27 tar vi en kort rundtur kring Abisko, innan vi lämnar hyrbilen och tar tåget hem.

Sammanfattningsvis

Vi ville göra en bra tälttur i Lappland med barnen, och det tycker jag att vi gjorde. Längden på tre dagar var lagom, och vi hade valt turen så att vi kunde anpassa turens längd på lite olika sätt. Vi ville vara upp i längre än bara tre dagar, så vi bokade några dagar före och efter tältturen, och vi ville ha bil för att få maximal frihet vid dagsturerna och för att enklare kunna sköta självhushåll. Tack vare det fantastiska vädret blev den här resan mycket lyckad tycker jag.

Jag tror ändå inte vi har samma upplägg nästa år, dels för att det är dyrt, dels för att det kräver rätt mycket extra bestyr med dubbel stugstädning, packning både för självhushåll och tälttur, osv. Jag hoppas att det kan bli en Lapplandstur med barnen igen, men att man då antingen kan göra en tältvandring eller en riktig stugtur på kanske en vecka. Det kan dock vänta ett par år. Det är mer prisvärt att hyra en stuga kring Grövelsjön, i Härjedalen eller i Jämtland dit man reser med egen bil, men det var kul att se de storslagna lapska fjällvidderna, att åka nattåg med barnen och att se Narvik.