Storhamrasjön, paddling i Orsa finnmark.

I augusti 2007 gjorde jag en finnmarkstur medförande kanot och cykel. Jag hyrde en liten stuga på Loos camping för 250:- natten. Fint belägen camping invid hembygdsgården. Det är skönt att kunna duscha efter en het dag ute i skog och på sjö, dessutom är jag i den åldern (50) att jag har råd att unna mig tak över huvudet och att sova i en säng.

Nåväl, sommarens hetaste dag, +30 minst, åkte jag upp via Färila. Ett svalkande bad i Dåasen fick huvudet att klarna litet. Tidigt tisdag 7/8 lastade jag min vita Lisa, kär kamrat sen 12 år, på taket och körde mot Hamra och Björkberg. Min tur har inspirerats av Jonas Simas film ”Döden i Finnskogarna” om vildhjärnan Sjö-Johan Olsson, född i Hydensenlatti vid Storhamrasjöns strand. Se den utmärkta länken http://www.sima.nu/film-sjojohan.htm . Jag har sett flera tolkningar av namnet Hydensenlatti, eller Hudisenlatt som det står på kartorna. Det sägs betyda Satviken eller Sandviken. Här kommer en egen teori som min finske kompis Jorma hjälpt mig med. Hydensenlatti kan från början ha hetat Hyttysen lahti vilket betyder myggviken. Ett ställe med mycket mygg kan som de flesta känner till kännas som förbannat av just Satan.

Jag stannade till vid Hamra kyrka och lyckades efter litet letande hitta Sjö-Johans gravsten. Färden gick vidare längs Björkbergsvägen. Jag svängde av mot Toms och vidare på den lilla körvägen mot Hydensenlatti. En skylt sade ”Skogsbilväg, Arbete och hinder kan förekomma”. Arbete såg jag inget, men hinder i form av sten på väg, djupa hjulspår och brant nedförsbacke fanns. Nedför gick det att åka och återfärden uppför fick väl ordna sig sen. Ingen var hemma på torpet när jag skulle fråga om lov att lägga i lilla Lisa. Solen stekte och dagen lovade att bli het. Det är en speciell känsla att paddla riktigt heta sommardagar. Luften känns tropisk och tiden verkar försvinna. Jag älskar den känslan, sportkeps och ordentligt med solkräm krävs dock. Och det var sten, och det var sten, och det var ännu mera sten. Sällan har jag sett så mycket sten. Ibland låg de alldeles under vattenytan så jag fick smyga vid uddarna. En lätt sydväst krusade vattenytan. Skönt, för annars hade det blivit jobbigt hett.

Det som på kartan såg ut som paddlingsbara sund med fantasieggande finska namn var nu barriärer av kantiga stora stenar. Jag lärde mig senare att sjön dämdes 1950. Vattennivån höjdes då två meter från 309 möh till ca 311 möh. Eftersom det regnat så litet här i trakten var vattenytan nu 1,7 m under normal nivå. De stenar jag såg var troligen ”skelettet” av de åsar som fanns före uppdämningen. Fascinerande! Genom Maddasalm (finska för Det grunda sundet) paddlade jag och kom fram till Likholmen i Kvarnsjön. För väldigt länge sedan lades de avlidna, kanske från finnbosättningen Björkberg (fi Lehtomäki), här i väntan på präst och begravning i vigd jord. Nu var det bara en vanlig holme med buskar och låga träd, men litet kusligt kändes det i alla fall. Jag såg och hörde storlommen, fast inte ”filmskriet” som finns i vareviga spelfilm som ska visa trolsk vildmark, utan dess knarrande varningsläte. Det finns massor av storlom i år.

På den lilla holmen Lerlaven kokade jag soppa och lade mig sen och tittade upp i det stora blå. En enorm lyckokänsla spred sig i hela mig. Vad gör man när superlativen tar slut? Tja, ligga mätt och dåsig på en solstekt holme och studera moln är ett bra alternativ. Lunchrasten slut och jag paddlade vidare norrut med vinden i ryggen.

Jag hade tänkt besöka Hamra Likholmar också, men efter fem timmar i den tuffa solen började jag känna mig nöjd så det blev inga fler morbiditeter denna dag. Jag vek av vid Kivinemsudden (Stennäsudden) och paddlade tillbaka till Hydensenlatti. Ett skönt dopp sköljde bort svett och solkräm. Bottnen var tyvärr rätt lerig och sandalerna virvlade upp svart dy, men det var likväl ett härligt bad. Jag tog vägen mot nordväst via Tarajärvkojan hemåt. Den var bra. Ovanför Brändsjön seglade två fiskgjusar på motvinden. Det blåste mer nu. Vid Kroksjösågen kom jag ut på 310:an. I Hamra åt jag ortens utsökta, rökta öring med romsås. Där skulle det bli jättemotorcykelträff med hundratals motorcyklar om någon vecka. Skönt att jag hann njuta av natur och tystnad först.