Skridskoupplevelse i Hälsingland

Skridskotursupplevelse – Simeå december 2007

Långfärdsskridsko på sjö- eller havsis är ett härligt sätt att uppleva naturen. Det ger motion, och social samvaro som är mer än halva nöjet! Turens klimax nås alltid under fikarasten, när termosen ångande skruvas upp, och kryddas med en sprakande brasa och strålande solsken! Så, Viktor Black illustrerad idrottsbok från 1888 - med dess lyriska upplevelser håller även idag (2008)!

”Då genomströmmas hela ens varelse af ett välbehag, som med intet annat kan jämföras; blodet pulserar friskare genom ådrorna, vinterluften förlorar sin bitande kyla, och förvandlas till en behaglig smekande svalka kring panna och kinder. Man icke blott är ute i Guds fria natur, utan känner sig närmare förening med den, och kysser hälsa och glädje från dess friska läppar. Vid sådana tillfällen känner ynglingen sina krafter och sin lefnadslust fördubblas, mannen och grabben kasta af sig sina år och sina materiella bekymmer och blifva ynglingar igen, och inandas i fulla drag den tribult af tjusande nöje naturen erbjuder.”

Under jul- och nyårshelgen i Simeå (Hälsingland) hann jag med hela fyra skridskoturer under den korta tiden vi var där. De två första turerna blev att tråckla sig fram mellan överisen på Orsjön, Kalvsjön och Tevsjön (ingår i Ljusnan). Dagen före nyårsafton deltog jag på en Friluftsfrämjartur (Hudiksvallsavdelningen) i grupp 5-tempo på Norra Dellen. Turen var alltför kort för min del, så jag ”sträckte ut mig” genom att skrinna runt Kalvsjön (vid Nor) på hemfärden.

Under veckan kom jag i kontakt med en lokal skridskoentusiast. En otroligt pigg 73-årig friluftsmänniska ut i fingerspetsarna. Han berättade bland annat att han från den 18 december 2006 till den 18 januari 2007 skrinnade varje dag på ”sjungande hemmaisar”, alltså Ljusnan, med dess angränsande sjöar! Som sagt, en ”grön vinter” är ett eldorado för oss långfärdsskridskoåkare!

Nyårsafton skrinnade jag i motvinden nästan upp till Järvsö, i makliga 12 km/h, men återfärden tillbaka till Simeåbadet susade jag fram i 22 - 25 km/h. Det gällde att inte tappa balansen och undvika sprickorna, vilket jag klarade elegant bortsett ifrån en mindre incident som inte är så mycket att orda om! Överisen hade under den kalla natten förvandlats till glashård och härlig kärnis av första klass. Vilken otrolig tur jag hade att få skrinna på en 25 cm tjock kärnis, som för mig är mycket ovanligt, eftersom vi åker på en fjärdedel av den tjockleken i vårt åkområde.

På uppfärden mötte jag 20-tal åkare och när jag kom hem till Göteborg och läste israpporter så fanns Ljusnan med och jag drog slutsatsen att det var åkare från Gävle som kanske tagit tåget upp till Järvsö för att skrinna ned till Vallsta och sedan tåget hem till Gävle. En utmärkt variant, och jag själv funderade på att bli uppkörd med bil till Järvsö och skrinna ned till Arbrå, precis som jag gjort med kajaken! Nu blev det inte så, det var ju nyårsafton med mat och gäster, och mörkret kommer strax efter 15.00. Men, december i år när vi bor där för gott, har jag bättre tid att rekognosera och lägga upp turen, och då med sällskap, vilket jag inte hade nu! Min absoluta ambition är att initiera en långfärdskridskosektion, vilket jag inte ser som någon omöjlighet, snarare tvärtom! Potentialen är hög och det ser mycket lovande ut.

Under färden kom jag underfund med hur underbart vi kommer att få det när vi väl flyttar upp till Simeå och Hälsingland. Närheten till skridsko-, kajak-, skid-, cykel-, och fjällturer för att nämna några aktiviteter som ligger oss varmt om hjärtat!
 
Fram till början av mars så är det skridskoturer på Västkusten och Mellansverige som står på min agenda, och därefter är drömmen om havsistur(er) i Gräsö-arkipelagen i Roslagen, och den fina skärgården nedanför Hudiksvall. Drömmar att längta till, och de håller mig levande mellan de olika friluftsaktiviteterna!

Text Inge Bäckström
”Göteborgaren” som flyttar till Simeå november 2008