Rapport från kamelexpeditionen genom Kazakhstan

Översatt från Christians blogg:

En normal dag på vandring genom Kazakhstan

Normalt vaknar jag runt klockan 07.00 på mornarna. Jag försöker hitta lite toalettpapper att rengöra glasögon med för att kunna se någonting innan jag kissar i en flaska, då jag är för trött för att lämna tältet. Ibland värmer jag händerna på flaskan efteråt. Ganska ofta svär jag för mig själv, "jäklar vad kallt det är idag".

Sen tittar jag ut från tältet för att se om min kamel Goliat är där. 

"God morgon Goliat min stora håriga vän", säger jag ofta till honom. Han svarar aldrig. Oftast är han på samma ställe som när det blev mörkt. Han börjar gå runt lite grand rätt tidigt. Om jag hör honom äta då vet jag att han är ganska nära. Om jag inte hör något från honom måste jag upp och kolla var han är.

Sen värmer jag rester från dagen innan på köket, oftast har det frusit under natten. Jag gör alltid två portioner mat på kvällen. Det brukar bli pasta med någon slags burkmat eller nudlar. Sen smälter jag snö så jag har till dricksvatten under dagen. Jag har ett multifuelkök som går på bensin, det fungerar väldigt bra. Bensin går lätt att få tag på överallt.

Innan jag ger mig iväg kollar jag kartan igen för att se om det kommer några byar eller städer som jag bör undvika eller som jag kanske behöver besöka för att handla mat. Brukar också försöka hitta en bra övernattningsplats som är trygg och bra utan skällande hundar och besökare.

Sen tar jag på mig vandringskläderna, jag har torra varma sockor och andra kläder när jag sover. Packar mina saker och tar ner tältet. Allt detta tar ungefär tre timmar. På vintern väntar jag till dess solen har värmt upp tältet något innan jag börjar ta ner det för då slipper jag brottas med allt som har frusit under natten.

Jag går mellan sex till sju timmar beroende på vädret. Cirka två till tre timmar innan solnedgången försöker jag hitta en bra campingplats i skyddat läge från vinden. Det är inte det lättaste i det här landskapet. En torr flodbädd eller en stor grop i marken fungerar bra eller något liknande på vintern. Just nu är problemet annorlunda, på grund av varmare väder är många ställen blöta och leriga så jag måste söka mig upp i terrängen istället.

När jag hittat en plats slår jag upp tältet, smälter snö och lagar mat igen. Letar upp en bra matplats åt Goliat så att jag kan se honom från tältet. Jag hoppas alltid på bra väder nästa dag, då jag har runt 20 - 25 km att gå igen mot Kaspiska havet.

Det är tufft att vandra här. Vissa dagar är jag otroligt trött och helt uttömd på energi, men jag måste gå varje dag och hitta nya ställen att slå upp mitt tält på varje kväll, oavsett hur jag mår eller vilket väder det är. 

Och tankar på varför jag gör det här kommer ibland. Varför gör jag det här när jag  kan sitta på en varm strand någonstans och inte göra någonting.

Men då skulle du som just nu läst detta aldrig ha fått veta hur en normal dag ser ut för mig i Kazakhstan.

Från Christian Bodegrens kamelexpedition, någonstans i Kazakhstan. Till hemsidan.