Islandsvandring juli 2007

En härlig vandring på Island under 6 dagar i juli 2007 där vi gick sträckan Landmannalaugar - Skógar.

Av: fowwe

Förberedelser. Vi var fyra personer som genomförde denna vandring, varav tre av oss har gått tillsammans i bl a Sarek under en följd av år. Det område vi hade fastnat för på Island var sträckan Landmannalaugar – Skógar (ca 75 km). 

Karta (isl Sérkort) i skala 1:100 000 över området beställdes i Sverige från Kartbutiken (Lantmäteriet). Kartan är dessvärre svårläst, och särskilt höjdkurvorna är väldigt jobbiga att tyda. Bussturlistor med prisuppgifter letade vi upp på Internet.  

Området mellan Landmannalaugar och Þórsmörk (Þ uttalas som th som i engelskans think) är naturpark, vilket innebär att man inte får bo på andra ställen än vid stugorna. Om man bor inne i stugorna betalar man 2800 ISK per person. Om man istället tältar så betalar man campingavgift på 800 ISK per person och använder stugans WC och tvättställ. Känns lite ovant som svensk fjällvandrare, då man är van att klara av alla hygieniska detaljer helt på egen hand. Flera av stugorna har dusch, och man stoppar i 3x100 ISK i en automat för varmvatten. 

Leden är tydligt märkt, och uppenbarligen passerar många vandrare här. Sträckan Landmannalaugar – Þórsmörk verkar vara avpassad till 4 dagsmarscher (eller 5 om man vill ta det lugnare i mitten) som är fullt möjliga att klara av för en genomsnittlig vandrare med tält i bagaget. Landskapet är dock mycket kuperat på flera ställen, och det kan fresta på orken.

24 juni. Vi anlände till Keflavik på eftermiddagen. Ett problem var hur vi skulle få tag på primusgas till vårt Trangiakök. Det visade sig gå utmärkt vid en bensinmack några hundra meter från BSI (bussterminalen) i Reykjavik, trots att det var söndag. Där fanns även kartor. Inga fler bussar gick direkt till Landmannalaugar den dagen. Det passade oss bra, för vi skulle lämna en del väskor hos en familj i Selfoss och övernatta på campingen där.

25 juni. Kl. 9.30 tog vi bussen från Selfoss till Landmannalaugar, en resa som varade i tre och en halv timmar och där vi passerade ganska nära vulkanen Hekla (se fotot ovan). Bussen var nästan terränggående och klarade både svåra vägpartier och rejäla vad. Här fick vi våra första intryck av den isländska fjällnaturen.

Landmannalaugar hade en väldigt oinspirerande tältplats och även mycket insekter. Å andra sidan fanns där också en varm källa och ett utmärkt badställe. Vi avstod från detta bad, vilket vi ångrade efteråt, eftersom det var väldigt svårt att på egen hand hitta varma källor i naturen som dög till bad. 

Så började vandringen genom det isländska landskapet som inte liknar något man kan se i Skandinavien. Det är oerhört kargt, vilket märks på djurlivet. Vi såg inte till några däggdjur, och ytterst få arter fåglar. Färgerna på de omgivande bergen och lavafälten är varierande och fantastiska. Här och var pyste det vattenånga ur jorden, och svaveldoften var ibland stark.

Den första etappen är 10 km lång med ganska mycket upp och ner. Vid ett ställe blandade sig hett källvatten med kallt smältvatten. Vi passade på att vila och bada fötterna i varmt vatten, en exotisk upplevelse. Etappen slutar vid den högt belägna stugan vid Hrafntinnusker, där vi tältade efter stugvärdens anvisningar. (I närheten finns f ö en isgrotta vid en glaciär, men eftersom vi inte fick reda på detta förrän efteråt så missade vi den.) På natten hade vi frost. 

26 juni. Nästa dagsetapp (11 km) började med snöfältsvandring på flack och karg högfjällsmark Landskapet är storslaget i många färgnyanser, och här och var syntes röken av källor. En i gruppen beskrev det som ett marslandskap, och det är en bra beskrivning. Det ser helt enkelt inte jordiskt ut.

Efterhand blev marken mer kuperad, med täta växlingar mellan uppför och nedför. Det blåste också kraftigt, och när vi pausade för lunch strax NV om Svartihryggur blåste en finkornig svart sand in överallt i packningen. Här och var i landskapet syntes mindre ”sandstormar”.

Efter vårt rastställe var det i stort sett bara nerför ända till stugan vid sjön Álftavatn, som ligger 537 m.ö.h (de som går åt andra hållet har alltså en rejäl stigning på omkring 400 meter). Våra sista kilometrar till Álftavatn gick på helt flack och lättvandrad mark. Den kraftiga vinden virvlade flera gånger upp sandmoln. Álftavatn är en vacker sjö, och vi tog en promenad på kvällen och fotograferade både landskap och fåglar.

27 juni. Blåsten hade tilltagit. På morgonen upptäckte vi ett par strömänder i ån vid tältplatsen. När ett par av oss gick för att fotografera dem fann vi dessutom en smalnäbbad simsnäppa som helt orädd hukade för vinden i strandgräset. Uppenbarligen var vädret ett större hot än vi människor.

Till nästa stuga var det bara 4-5 km, vilket kan vara lämpligt om man vill ta det lugnt en dag. Vi tänkte emellertid passera denna och gå till Botnar, en sträcka på 16 km från Álftavatn.

Efter den första halvmilen kom vi ner på en slätt som inte liknar något jag sett förut (namnlös på kartan). Marken består av svart lavasand där ingenting växer. Runt slätten reser sig en del berg, med grön växtlighet som bildar kontrast mot allt det gråsvarta nedanför. Vi gick i duggregn och blåst på en bilväg avsedd för fyrhjulsdrivna fordon. Här fick vi också vårt första riktiga vad, över Bláfjallakvisl, i knädjupt strömmande vatten. 

Den sista halvmilen fram till Botnar var något mer kuperad, och överallt fanns svartgrå sand, bitvis översållad med glänsande svarta lavastenar. Vulkanen Hekla håller sin mörka hand över denna del av Island, och aska och stenar från dess utbrott har gjort landskapet sterilt. 

Efter tältuppsättning och kvällsmat tog vi en promenad till Svartikrókur (Markarfljótsgljúlfur), en kanjon som ligger ca 1 km väster om stugan. Detta bör man inte missa, eftersom ravinen är oerhört dramatisk. Den sägs skära ner ända till 180 m meter från markytan. I ravinen häckar stormfågel, och vi blev förvånade över att finna dem så långt från havet.   

28 juni. Solen tittade fram igen, men blåsten fick oss ändå att äta frukosten under yttertältet. Leden gjorde först en krok och närmade sig en tunga av den jättelika glaciären Mýrdalsjökull, som vi hela tiden såg en liten flik av. Vi gick över en bro över Fremri-Emstrá som bildar en ganska imponerande ravin och som avvattnar jökeltungan Entujökull. Sedan vände stigen tillbaka mot en sydligare del av Markarfljótsgljúlfur. På kartan kan man se att leden på två ställen går bara ett par hundra meter från ravinen. Här lämnade vi våra packningar en stund och tog en kort promenad för att hänföras av bråddjupet och de lodräta klippväggarna.

Stigen avlägsnade sig mer och mer från ravinen, men det egendomliga berg som kallas Einhyrningur var hela tiden synligt i nordväst, på andra sidan. Söderut växte sig den imponerande glaciären Eyjafjallajökull långsamt allt större, och det var till vänster om den som vi nästa dag skulle ta oss upp. Landskapet började här bli lite mer frodigt och påminde för ovanlighetens skull om vanligt svenskt fjällandskap. Rödvingetrast och småspov hördes. Vi passerade över en liten bro över en djup miniravin, och efter ytterligare ett par kilometer kom ett vad. Det gick inte upp till knäna, men forsade på ganska bra. 

De sista kilometrarna (av totalt 14 km från Botnar) ner till stugan vid Þórsmörk gick genom björkskog som ju inte är så vanlig på Island. Här fanns bl a sjungande gärdsmyg, och när vi kom nära stugan hördes en hel del enkelbeckasiner. Utsikten upp mot Eyjafjallajökull var enastående, och landskapet runt omkring stugan var mycket vackert. Vid Þórsmörk slutar många sin vandring och tar bussen mot Reykjavik. Så gjorde en i vårt gäng, så nu var vi bara tre kvar. 

29 juni. Sträckan från Þórsmörk till Skógar är bitvis djärvare och mer strapatsrik än den tidigare. Många går den från andra hållet, med början vid Skógar. Uppförslutningen från det hållet är måttlig, och en del vandrare gör sträckan Skógar – Þórsmörk med lätt packning på bara en dag (ca 25 km). Men många vänder eller övernattar efter halva vägen. 

 

Från Þórsmörk har man en mycket brantare uppfärd än om man går åt motsatt håll. Under framför allt tre etapper med stigning ska man ta sig upp ca 1000 m, vilket känns rejält om man som vi har tung packning. Det kan vara ont om dricksvatten, så det ska man ta med sig. 

Stigen från Þórsmörk kan vara svår att komma på, men vi frågade på campingen på södra sidan av Krossá och fick en beskrivning. Det är även den campingen som ansvarar för den nybyggda stugan uppe på Fimmvörðuháls. Om man säkert vill ha plats i stugan ska man boka innan man kommer dit, troligen många dagar i förväg. 

Till en början slingrade sig stigen utmed en grönskande bergssida, och bitvis gick vi utmed branta sluttningar på ena sidan. Utsikten är hela tiden vidunderlig, men det gäller att inte snubbla. Vid en passage gick vi på en mycket smal kant över till nästa sluttning (se fotot ovan), och där bör man inte ha anlag för svindel. Sedan blev det efterhand lite flackare, innan det var dags för nästa rejäla stigning upp till Morinsheiði som är en karg och stenig högplatå, platt som ett golv. Utsikten härifrån mot två glaciärer kan knappast beskrivas med ord, och i landskapet finns också dramatiska vattenfall och lodräta stup.

Innan den sista rejäla stigningen var vi tvungna att klättra runt en mycket smal kant mellan två bråddjupa stup. Detta kan knappast genomföras utan den kedja som är uppsatt för att hjälpa vandrare. Om man tappar taget om kedjan störtar man ner i djupet. (Personer som lider av svår höjdskräck bör inte gå här. Vi har nog normal höjdrädsla, så vi kunde hålla våra nerver någorlunda i styr.) 

Stigningen fortsatte på ett brant snöfält, och tyvärr började vi komma upp till molnen, så resten av vandringen gick i dimma och duggregn. Det hade annars varit spännande att se hur glaciärerna såg ut från högsta punkten 1116. 

På grund av dimman missade vi den nya stugan, som ligger flera hundra meter väster om stigen, och hamnade vid den nedre, som är ett förfallet vindskydd (där bilvägen tar vid). Vindskyddet var fullt av folk, och trots dimma, regn och kyla tyckte vi att vårt tält verkade mer inbjudande. Det fanns inget vatten så högt upp, utan vi skrapade snö från ett snöfält och smälte. 

30 juni. Dimman låg kvar, och vädret var inte så inspirerande. Vi började gå bilvägen ner. Efterhand mötte vi fler och fler som var på väg upp, och förvånansvärt många gick i regnet med minimal packning och iklädda bara T-shirts. Själva valde vi full regnutrustning. 

Efter ca 5 km kom vi till en bro, och därifrån kunde man välja att antingen fortsätta på bilvägen eller följa den natursköna stig som följer Skóga. Vi var trötta och valde bilvägen, och det var några fina vyer även från den.   

Vi hade hoppats på klart väder för att kunna njuta av utsikten ner mot havet, men det var molnigt nästan ända ner till Skógar. Slutligen nådde vi vattenfallet Skógafoss som har en imponerande fallhöjd på 62 m och verkligen är sevärt. Trots intrycket av att ha hamnat vid ett typiskt turistmål så kändes det ändå som en bra avslutning på våra 6 dagar i det isländska bergslandskapet. Ett landskap som jag gärna besöker igen någon gång i framtiden.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2007-09-21 07:43   Almgren
Betygsätt gärna: 4
Verkar ha varit en trevlig vandring. men priserna i början är det per person och natt? Dvs 6 nätter i tält gör lös på 4800 ISK?
 
2007-09-21 12:47   fowwe
Ja, det är helt riktigt. 6 nätter i tält kostar 4800 per person. Mellan Þórsmörk och Skógar såg vi inte något hinder mot egen tältning, så där betalar man väl bara om man tältar utanför den nya stugan. Det innebar att vi tältade den 6:e natten gratis. Sedan tältade vi den 7:e natten på camping när vi kom fram till Skógar . Minns inte vad det kostade, men ungefär samma.
 
2007-09-29 09:57   AnneliK
Betygsätt gärna: 5
Hej, vad kul att höra om er resa! Jag vandrade sträckan Lanfmannalauger-Torsmörk i mitten av juli och tyckte liksom er att det var helt fantastiskt! Hade mycket sol, men även en del regn! Vi gjorde även två avstickare från leden, vilket jag kan rekomendera! Vandringen var ganska tuff det håller jag med om, men jag är inte supertränad och fixade det! (Vi hade också med oss tält och mat m.m.) Jämfört med t.ex. dolomiterna så går man färre höjdmeter per dag! /Anneli
 
2007-11-07 04:20   rand
Betygsätt gärna: 5
Mycket välskrivet och trevligt att läsa! Får mig att längta ännu mer till Island, ett resmål jag drömt om länge. Låter som ni hade en fin tur.
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...