Rusta dig, du starka, oförfärade ungdom! Nöja dig icke med att trampa kända stigar, utan drag dit, där fjällen äro vildast och ödemarken fjärmast, där seger skördas för mödor och ära är farornas lön.
- Th. S. Gudjohnsen

I slutet av 1800-talet började det hända något med svenskarnas inställning till fjällvärlden. Från att ha varit en skräckinjagande vildmark blev den ett alltmer lockande turistmål. De första turistresorna var förvisso storskaliga expeditioner, men ett ihärdigt arbete, inte minst av den nystartade Svenska Turistföreningen, gjorde fjällen allt mer lätttillgängliga. Propagandan från den nationalromantiska rörelsen gjorde sitt till för att underblåsa fjällfebern. Citatet ovan är från 1920, men skulle lika gärna kunna vara från 1890-talet.

Numera söker sig tiotusentals människor till fjällen varje år, i jakt på spänning och äventyr eller ensamhet och ro. Så även jag.

Det här är Itinera Lapponica, berättelserna om mina vandringar i de svenska fjällen.

För att hitta andra sidor om friluftsliv kan jag rekommendera den utmärkta .

Reseberättelser

Det hände ingenting märkvärdigt på turen. Och vi gjorde ingenting som är värt att berätta. Men jag skulle önska, att jag verkligen kunde skildra, hur ljuset under de dagar vi strövade österut ned genom Sarek spelade på sitt väldiga instrument av klippkammar och isvidder, branter och dalstråk.
­ Dag Hammarskjöld

Jag har skrivit om de fjällvandringar jag gjort tillsammans med mina kompisar de senaste åren. De flesta är också illustrerade med egenhändigt tagna fotografier.

Kebnekaise 1993

Den allra första fjällvandringen för de flesta av oss, och den första för mig på åtta år. En inte speciellt ambitiös tur i Kebnekaise, men med ett originellt vägval.

Vindelfjällen 1994

Bort från leden, ut i det sällan besökta Ammarfjället. Vi lärde oss i alla fall hur förhållandena kan vara tidigt på säsongen!

Padjelanta 1995

Det var meningen att det skulle bli en Sarektur, men vädret ville annorlunda.

Kebnekaise 1996

Dags för en enkel tur, men ändå vid sidan av de mest välbesökta stråken.

Padjelanta 1997

Vägen till Virihaure är lång, men värd mödan. Den bästa vandringen hittills.

Vad vi har med oss

En ren kan klövja 15 kg på vardera sidan.
­ Axel Hamberg

Alla fjällboksförfattare brukar publicera sina utrustningslistor, och jag ska väl inte vara sämre. Jag har lagt upp en (delvis) kommenterad version av den lista vi brukar packa efter.

Efter Padjelantaturen 1995 tog jag mig samman och skrev ner hur mycket mat vi hade med oss och hur väl den räckte till, för att göra det lite enklare till nästa gång. Måhända den informationen kan vara till nytta för någon annan?

Litteratur

Hela texten finns tillgänglig och en del av illustrationerna. Tyvärr finns det praktiska problem som hindrar mig att scanna in resten av illustrationerna.

Leif Nixon, nixon@lysator.liu.se

Denna sida i VandRingen tillhör Leif Nixon Föregående sida Nästa sida Slumpvis vald sida 5 följande sidor Alla hemsidor i ringen