Reseberättelse > 2015-06-01

I Fjällbacka skärgård börjar sommaren del 2

Fjällbackas skärgård är så innehållsrik på vackra öar, inbjudande tältplatser, underbara panoraman och intressanta historiskt-kulturella platser att en artikel inte på långa vägar räcker till för att ge en rättvis beskrivning. Här kommer därför den andra beskrivning av detta område - och det lär inte vara den sista.

Av: Håkan Friberg

TORSDAG

Strax före 12 var kajakerna packade och vi sjösatte vid bryggan i Grebbestad. Vi - det är jag och Livskamraten samt våra goda vänner och medpaddlare sedan många år - A & T.

Hungern gjorde sig påmind nästan direkt. Första tanken var att paddla den korta biten till kolerakyrkogården på Stora Manholmen, men väl på plats låg det en kall, envis nordan på, så vi valde att runda ön på östsidan och landade i en lugn lagun på öns östsida.

Idag är det inte jag och Livskamraten som står för mathållningen. Vi kunde lugnt ägna den närmaste tiden åt att strosa i strandkanten och leta fotomotiv.

Jag ska inte trötta er med att berätta vad vi äter, i varje fall inte måltid för måltid. I slutet av texten berättar jag lite om vår meny. Helt klart är att mat och dryck är väsentliga inslag under våra turer. Kajakerna heter inte för inte "Packhorse" och vi utnyttjar snart sagt hela lastkapaciteten. Nå - gott var det i varje fall.

Solen strålar från en i det närmaste klarblå himmel när vi lämnar Stora Manholmen. Vi har bestämt oss för att sikta på Dannemarken redan ikväll trots att det är i längsta laget. Men vi har vinden i ryggen och det finns gott om alternativ längs vägen om vi blir trötta.

Vi paddlade väster om Brattholmarna men öster om Musön, Porsholmen och Valön. När vi sedan siktade mot sydväst för att ta oss in mellan Bringebärsholmen och Korsön, så passerar vi några hundra meter väster om den lilla ön Stora Enerskär. Det är en av Västkustens många gravplatser för den koleraepidemi som härjade på 1800-talet. På just denna ö begravde fjällbackaborna sina offer.  

Efter passagen mellan Bringebärsholmen och Korsön svängde vi söderut och paddlade innanför Kalvöskär och vidare ner till en fin rastplats på Rågös östra sida där vi tog en rejäl paus.

Jag och Livskamraten tog en promenad upp på bergen och belönades med en vacker utsikt ner mot Hamburgsundskanalens norra mynning.

Kanalens norra mynning mitt i bild.

Rågö är en plats som förtjänar lite uppmärksamhet. På den nordvästra sidan finns några rejäla jättegrytor. Om man riktar blicken uppåt så kan man också få se en naturlig stenbro högt där uppe.

Efter pausen slank vi in i Hamburgsundskanalen. Här sänker man per automatik farten för att hinna njuta av alla vackra byggnader.

Fotomotiv i Hamburgsundkanalen

Precis vid Hamburgsunds södra mynning ligger Ulkebergs skär med sin vägvisare.

(Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.)

Den är uppsatt av Stellan Johansson som är skeppare på turistbåten Nolhotten. Han äger också en krog i Hamburgsund med samma namn. Precis vid vägvisaren svängde vi söderut mellan Hornö och fastlandet och gled sedan i sakta mak ner till en av de många inbjudande tältplatserna på Dannemarken.

Till vår stora glädje - och förvåning - var vi först på plats. Klockan hade ändå passerat sex på kvällen.

Livskamraten och jag slog upp tältet medan T & A började med maten och bjöd på ett glas vin.

Efter en stund dök det upp två singelkajaker. Det visade sig vara ett äldre par (alltså något enstaka år äldre än oss) från Tyskland.

Kvällen bjöd på strålande sol men kalla nordliga vindar - inte hårda, men ruggigt kalla.

Utsidan av Dannemarken bjuder underbara klipphällar, mängder med spännande(?) strandfynd och dessutom denna fantastiska samling skodon.

 

FREDAG

Törnsångaren har underhållit oss under sennatten. Vi somnar om flera gånger på morgonen. Något senare än åtta vaknar vi definitivt. Det är nästan mulet, men det lättar under tiden vi sköter vårt morgonbestyr. 

Klockan var inte mer än tio när vi gav oss iväg. Vi svängde först österut och rundade Ulön på östsidan och sedan vidare mot sydväst för att botanisera bland de smala kanalerna Lilla och Stora Flatskär. Sedan siktade vi in i gattet mellan Stora och Lilla Lyngö. Jag hade hört talas om att det skulle finnas en tänkbar tältplats i den lilla viken på Stora Lyngö. Min bedömning är att den kan fungera som rastplats - knappast mer. Platsen är helt oskyddad eftersom man måste sätta upp tältet högt upp. Dessutom är marken ganska ojämn.

Mot slutet av gårdagen började jag få ont i min högra handled. Idag har det förvärrats. Jag är tvungen att paddla "bakvänt" med högra handen. Både avigt och opraktiskt. Mycket av kraften försvinner. Det känns som om jag rör runt i en tekopp.

Efter besöket på Stora Lyngö svängde vi norrut igen. Innan man svänger österut, in i Hamburgsundskanalen, så passerar vi Hornö väster om oss. Vid mitten av 1800-talet bodde här en kvinna vid namn Justina. Hon livnärde sig som vrakplundrerska som med hjälp av falska fyreldar lockade fartyg i fördärvet. Det sägs att hon var stor och stark och dödade en del som lyckades ta sig iland. Hon spökar på ön och kallas omväxlande "Horns huvudlösa spöke" och "Baffen". På 1940-talet flyttade den sista fiskaren från ön "för att inte helt drivas från vettet av hornögastarnas ihåliga stön, skrik och kättingrassel". Evert Taube har beskrivit en kuslig upplevelse här i sin bok Västlig horisont.

Kanske brukar några av er titta på TV-programmet Landet runt. I vinjetten skymtar en mängd bilder förbi. Bland annat ser man en vägskylt med det udda namnet "Vänd igen". Det skulle man kunna tro att det är ett montage, men platsen finns faktiskt - på nordligaste spetsen av Hamburgö.

Sedan vi åter paddlat igenom Hamburgsundskanalen gjorde hungern sig påmind. Vi letade upp en vacker liten strand på östra sidan av Brattö.

Genast när jag klev ur kajaken såg jag något egendomligt på stranden. Det var en hälsning från Skottland.

På baksidan av flaskan stod följande meddelande:

Message in a Bottle!

Dear beachcomber, thanks for picking me up! Please do not open the bottle, but send a SMS/MMS to phone 0047 - xxxxxxxx or e-mail to NxxzAxxxSxxxDxxx@gmail.com with a local picture or selfie, date, place and mark the message with "Dxxx XXX-01-2015. Then please refloat the bottle back in the water, and you will from now be updated by sms, on my long exciting journey around the world.

Bottle dropped in 2015, the year after Scotland voted no to independence and Prince George of Cambridge completed his second year.

We will try to find out with help from the Golf Stream and the Scottish/Norwegian Coastal Currents where the bottle drifts after 25 years, about the time Prince George will marry!

Thanks for catch and for releasing me!

Content of bottle are sand for weight/ballast only and of no commercial value, please do not open.

Så... denna selfie skickade vi iväg.

Efter lunch fortsatte vi upp mellan Rågö och Kalvön, väster om Bringebärsholmen (bringebär = hallon på norska) och sedan upp mellan Hjärterön och Valön. Dessa båda öar är starkt förknippade med en man vid namn Johannes Henrik Bruce - eller Janne Bruce som han oftast kallades.

År 1840 övertog Janne hemmanet på Hjärterön. Han var en minst sagt vidlyftig person och lät bland annat bygga sig en kaptensbostad med 14 rum till den enorma summan av 7000 riksdaler. På besök hos grannen på Korsön lär han ha sagt till den 1 ½ år lilla sonen: ”Stampa i golvet så ska du få 1000 riksdaler.” Vilket pojken gjorde och fick sina pengar. Skvallret menar att pengarna ändå stannade inom släkten eftersom det var Janne som var far till pojken. En gång sägs han ha målat sin hustru gul och blå och hissat upp henne i flaggstången med motiveringen ”kärringa e för kort, no bli hon länger”.

I början av 1880-talet sålde Janne Bruce hemmanet på Hjärterön och flyttade över till Valön, där han fortsatte sitt vidlyftiga leverne. Här dansade han ofta nätterna igenom med "silletöserna" från salteriet. Han började också bygga ett hus som skulle bli större än vad man någonsin sett i trakten. Janne Bruce dog emellertid år 1882, så byggnaden blev aldrig färdig.

Passagen mellan dessa båda öar är ett gammalt "industriområde". På 1700-talet trängdes trankokerierna med sillsalterierna och på 1800-talet byggdes här en fabrik för ansjovisinläggning.

På färden vidare norrut passerar vi Småsvinningarna. På kartan ser det ut som om de erbjuder en del smala och intressanta passager, men sanningen är den att det inte går att ta sig igenom dessa. Man måste ta sig runt. Vi tog oss öster om dem och fortsatte sedan fram till en av våra favorit öar - Lökholmen.

Vid horisonten - mitt i bild - skymtar Fjällbacka kyrktorn.

Lökholmen / Stor-Svinningen erbjuder mycket. Här finns flera fantastiska tältplatser och låglandet mellan de båda bergigare delarna erbjuder ett rikt fågelliv och hav av vackra blommor. Utsikten västerut går inte heller av för hackor.

 

 

LÖRDAG

Väderleksrapporterna hotar med regn idag. Vi fortsätter rakaste vägen norrut eftersom min smärta har förvärrats. Imorgon - söndag - har utlovats kraftig vind. Då vill jag inte vara på havet med min onda handled.

Vi paddlar norrut och slinker in mellan Lönnholmem och Musön, en av de mera kändistäta öarna i trakten med både Leif Pagrotsky och Percy Barnevik som husägare. Sedan vi passerat Musörumpan glider vi in på östra sidan av Björnåsen för att komma i lä för den ökande vinden.

Och vi slutar som vi började. Vår första anhalt var Stora Manholmen och den blir också vår sista. Denna gång går vi emellertid iland på den norra spetsen där den gamla kolerakyrkogården är belägen.

Här jordades Grebbestads koleraoffer på 1800-talet. Gravplatsen har emellertid använts betydligt senare än så. Efter det stora Skagerrak-slaget (1916) under 1:a världskriget flöt många av de 9000 döda iland i dessa trakter. Några av dem är begravda här. Människor från Pinnö och Otterö har begravts här betydligt senare - den senaste troligen så sent som på 1990-talet.

Troligtvis har gravplatsen använts mycket tidigare än 1800-talet. Det finns en del otydliga stensättningar i omgivningen som tyder på det.

Just när vi ätit färdigt vår lunch och satt oss i kajakerna för att ta oss den sista dryga kilometern in till Kajakcenter i Grebbestad så kommer regnet. Visst kändes det snopet att avbryta en dag tidigare än planerat, men... sånt händer

 

MATHÅLLNING

TO LUNCH: Kryddiga korvar grillades. Färsk pasta. Sallad med melon, fetaost, grönsaker och sallad. Kaffe och kaka.

TO MIDDAG: Ett rubbat svin (alltså fläskkött som gnidits in med kryddor - ingen marinad - och grillats) , potatissallad, grönsallad och ett mycket gott toskanskt vin.

FRE LUNCH: Halv lax som vi grillade och serverade kokt potatis och en vitlöksdoftande avocadoröra till. Det var en chansning, det medges. Sådan mat är inte kul att laga till i busväder. Luncherna bör vara mer lättlagade.

FRE MIDDAG: Dubbelmarinerad fläskfile som värmdes i folie på grillen. Bredvid dessa låg foliepaket med chèvre, rödlök och potatis. Till detta ett utsökt vin.

LÖ LUNCH: Pulled pork i pitabröd med diverse nyttiga och onyttiga tillbehör. Tusan vad gott! 

Mycket grillat? Visst. Vi har nämligen skaffat en portabel gasolgrill som är riktigt användarvänlig.

Det blir med största sannolikhet ytterligare minst en del till om detta fantastiska kajakområde.

De flesta fakta om öarna och öborna har jag hämtat ur Ted Knapps bok Längs kusten i Bohuslän.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-06-01 21:42   fowwe
Att paddla kajak ger uppenbarligen helt annorlunda upplevelser än de mer karga fjällresorna. Lite mer vilsamt och bekvämt, antar jag. Jag läser inget om att ni hade ljuvliga morgondopp i havet, det var väl för att ni hade kajakerna fullastade med delikatesser istället och ingen plats för badkläder ;-). Den där flaskan med skotten var en märklig händelse, men kul.
Jag blir faktiskt lite sugen på västkusten. Känner en som har kajak, får nog hälsa på honom i sommar och träna paddling.
 
Svar 2015-06-26 11:24   Håkan Friberg
Din första mening är SÅ sann - i varje fall när det gäller mig. Men jag njuter stort av båda.
Och bad... nä, det avstod vi denna gång.
Fast... det är lite konstigt. Till fjälls hade jag njutit av det varma vattnet. :-)
 
2015-06-01 22:28   OBD
Trevlig läsning och fina bilder! Uppskattar att du i både text och bild har med litet kulturhistoria. Ni hade ju ett fantastiskt fint väder torsdag, fredag och halva lördagen. Känns alltid litet surt att avbryta för tidigt. Förra sommaren startade jag i Abisko för en 2 veckors vandring. Det blev en natt. Sedan tvingades jag vända. Jag hoppas att det inte var något allvarligt med din handled.
Jag har en gång provat på att paddla kajak. Helt underbart, men jag klarar det inte. Efter några timmar är jag så stel i benen så jag har svårt att ta mig ur kajaken. Men så länge jag satt i den var det en härlig upplevelse.
 
Svar 2015-06-26 11:30   Håkan Friberg
Tack för att du lyfter fram det här med kulturhistorian. Jag paddlade här i många år utan att veta vad det var jag såg. Jag började därför leta på internet och hittade snart ett antal källor - såväl digitala som analoga - som till en del har stillat min nyfikenhet.
Jag har därför bestämt mig för att skriva ett antal artiklar som på sikt ska täcka in det område där jag brukar hålla till. Så - om vädret tillåter - så blir det troligen en artikel på försommaren ett par år framöver.
 
2015-06-24 21:41   viktorpettersson
Trevlig läsning och inspirerande bilder Håkan! Jäkla fint område också, lite annars än Luleås skärgård.
 
Svar 2015-06-24 22:18   Håkan Friberg
Ja, skärgården utanför Fjällbacka är svårslagen. Tack för din positiva kommentar!
 

Läs mer

Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Fårö bjuder på vandring längs vackra sandstränder, häftiga raukar och en hel del tillbakablickar i historien. 6 kommentarer
Vandring på Island. Lederna som vandrades var Laugavegur och Fimmervörduhls. Bergsklättring och glaciärvandring. 3 kommentarer
Nu har Majjen kommit till vägs ände - Stenkällegården - Bergslagsledens sydliga slut. I dessa trakter har ju Bergslagsleden stark konkurrens av ... 6 kommentarer
En damgrupps färd med kajak från Pielavesi i mellersta Finland ner till Lahtis, det blev en långtur på 17 dagar och 398 km. 1 kommentar

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.