Grönlandspaddling

Först en resa till Island och sedan paddling på Grönland, låter spännande eller hur?

Av: Cola

Jag har alltid gillat att röra mig på land. Löpning, fjällvandring och skidåkning har fått en stor del av min tid. Hav och vatten har jag haft en stor skepsis mot och alltid hävdat att det måste vara fruktansvärt tråkigt att vara till sjöss och inte se några vyer. Efter att ha provat att paddla kajak med vänner ändrade jag mig helt och köpte en kajak. Känslan av att tyst glida fram över vattnet och närheten till vattnet, man sitter ju praktiskt taget i vattnet, gjorde det omöjligt att inte falla pladask för paddling. En helt ny värld öppnade sig och plötsligt kunde jag inte åka förbi ett vattensystem utan att fundera över hur det skulle vara att paddla just där. Efter två års paddling där jag mestadels paddlat i älvar och insjöar började jag fundera på att vidga vyerna litet och sneglade genast på Grönland. Jag har alltid känt en dragning till det arktiska klimatet och det verkade mycket lockande att paddla omkring bland isberg.

Efter att ha tagit reda på så mycket som möjligt om Grönland utsåg jag östra Grönland till mitt mål. Västra Grönland är mer lättillgängligt och tryggt och borde kanske ha varit det givna valet för en relativt orutinerad paddlare. Östra Grönland är betydligt vildare och mer isolerat. Det bor bara 3 000 av Grönlands totala 55 000 människor på östkusten. Om man som jag hade tänkt bo ensam i tält så spelar det också roll för nattsömnen att man riskerar att träffa på isbjörnar på östkusten. Eftersom jag gillar berg blev valet ändå lätt. Västra Grönland är ganska platt och kusten påminner litet för mycket om vanlig svensk skärgård. Östra Grönland däremot, har en helt annan profil med branta berg som reser sig 1 000m upp ur havet och djupa fjordar som gör det mer likt den norska kusten.

Island

Islands inrikesflyg, Air Iceland, kör mellan Reykjavik och Kulusuk på östra Grönland. Eftersom jag aldrig hade varit på Island tyckte jag att det var perfekt att få tillfälle att uppleva den ön också. Jag hyrde bil och körde runt ön på en vecka samtidigt som jag passade på att testa all ny utrustning jag skulle ha med mig till Grönland. Så här i efterhand måste man ändå säga att Island var en mäktig upplevelse med en närmast utomjordisk natur. På sitt sätt var det mer exotiskt och variationsrikt än Grönland, som hade ett mer statiskt landskap. Mest imponerad var jag av inlandet kring Landmannalaugar där jag vandrade litet längs leden mellan Landmannalaugar och Thorsmörk.

Många faror

Efter min vecka på Island lämnade jag delar av min packning på ett gästhus i Reykjavik och satte mig på planet till Grönland. Jag hade bokat en kajak för en vecka och även bokat hotell den första natten för att få ordning på prylarna och hinna prata med kajakuthyraren om min tänkta paddelrutt.
Ett par månader innan resan hade jag köpt en bra karta över området som heter Ammassalik och planerat in diverse kajakrutter och vandringar. På baksidan av kartan fanns det information om det mesta man behövde veta för att klara sig i området. Alla faror som var uppräknade på kartan gjorde att jag såg fram mot min solovecka med någon sorts skräckblandad förtjusning.

Inlandsisen kan skapa ganska extrema vädersystem och trots en blå himmel kan det blåsa upp från vindstilla till 100m/s på en halvtimme. Eftersom min planerade rutt innebar att jag skulle vara ute på öppet vatten mer än en halvtimme insåg jag att här gällde det att bevaka vädret noga innan man gav sig ut för långt till havs. Det finns också späckhuggare och valar i området som, även om dom inte är aggressiva, kan välta en kajak för att de kommer för nära. Eftersom vattentemperaturen håller sig kring en (1) grad är ett dopp ingenting man önskar sig. Isbergen skulle man också passa sig för eftersom de är ytterst labila och välter och faller samman utan förvarning och då kan skapa flera meter höga vågor. Isbjörnar, däremot, behövde man inte oroa sig alltför mycket för på sommarhalvåret. Man kan hyra skjutvapen om man vill men då skall man ju kunna använda dom också. En signalraket skall tydligen räcka för att skrämma en isbjörn, men det beror väl på hur hungrig han är. I efterhand fick jag veta att de hade skjutit 13 isbjörnar i det området förra sommaren, men ingen denna sommar. Isbjörnstätheten beror på hur mycket is som flyter söderut med strömmen. Det var tydligen mindre is att lifta med denna sommar så det var nog en bra sommar att vara där. Man skulle också tänka på tidvattnet. Det skiljer tre meter mellan ebb och flod så det gäller att släpa upp kajaken ganska högt upp på land om man inte vill bli strandsatt på en ö. Alla dessa varningar hade, om inte skrämt upp mig, så i alla fall givit mig en hälsosam respekt för att tillbringa en vecka på egen hand i området.

Litet om området: Det är en mängd öar som ligger ungefär på polcirkeln längs Grönlands östkust. Flygplatsen ligger på en ö som heter Kulusuk. På ön finns det ett samhälle med ungefär 300 invånare. Väster om Kulusuk ligger nästa ö som är litet större. Den heter Ammassalik och på den ön ligger ”provinshuvudstaden” Tasiilaq som är en tätort med c:a 1500 invånare. Majoriteten av befolkningen på östra Grönland bor alltså i det här området. Ammassalik skiljs från fastlandet av ett smalt sund.

Grönland

Nu var jag alltså på väg och det jag fick se från flygplanet när vi gick ner för landning gjorde mig inte besviken. Isberg överallt och en brant, dramatisk kust.

Efter att ha checkat in på hotellet följde jag med på en guidad tur till samhället för att få litet känsla för hur folk levde där. Samhällena på östra Grönland har varit helt isolerade från omvärlden och det var först i början av 1900-talet som de första västerlänningarna kom dit. Folket hade då inget annat än stenredskap, nu har de Internet…
Man lever mestadels på jakt och fiske och till viss del på turismen. I och med att det var sommar var affären i Kulusuk välsorterad. Värre är det utanför de tre sommarmånaderna när inga fartyg kommer fram genom isen. I affären kunde man köpa hagelgevär, cd-spelare, och storsäljarna chips, Coca Cola och öl. Jag blev glad över att komma över ett större parti Coca Cola då det hade bekymrat mig litet att klara mig utan denna nödvändiga dryck i en vecka.
Under den guidade turen fick vi också se hur man hanterar en riktig grönländsk kajak med harpun som man faktiskt fortfarande använder till att jaga narval.

Efter en hotellnatt hämtade jag kajaken som var en mycket stabil Prijon, Yukon Expedition. Med tanke på det kalla vattnet kändes det bra att paddla en kajak som man nästan kan ställa sig upp i. Det dröjde till eftermiddagen innan jag fått ordning på packningen och kunde ge mig i väg. Det var tunga moln med litet regn i men havet var helt stilla och den dåliga sikten gjorde det litet mystiskt att se isbergen glida fram ur dimman. Jag litade mycket på kompassen i och med att sikten ibland bara var 10-20m. I början var det dock bra sikt.

Jag kom fram till den större ön, Ammassalik, sent på kvällen och slog upp tältet nära en soptipp. Morgonen efter fortsatte jag längre in i fjorden och hittade ett skyddat ställe att slå läger på. Detta blev mitt basläger ett par dagar. De första nätterna sov jag inte särskilt bra. Även om man normalt sett inte träffar på en isbjörn i området jag var så hjälper inte den teorin när man ligger ensam i tältet och inbillar sig att alla ljud utanför tältet måste komma från något slags isbjörnsparty. Jag låg och föreställde mig hur jag skulle kunna klättra upp på ryggen på isbjörnen och hugga ihjäl den med min nagelsax…

Myggen var litet jobbiga och gjorde att jag tillbringade den mesta tiden ute på sjön men jag utmanade myggorna med två lättare toppturer. Det finns gott om mer eller mindre märkta vandringsleder och även klättringsleder för de mer tekniskt intresserade i bergen runt fjorden. Jag var helt nöjd med några toppar som det var ren vandring till. Sjömansfjället är knappt 700m men bjuder ändå på en fin utsikt över de närmaste omgivningarna.

Jag gjorde också ett par längre paddelturer ut bland isbergen som majestätiskt gled förbi kusten på sin väg söderut. Isen är oerhört kompakt och man känner av en träff med en knytnävsstor isbit, så det går bara att föreställa sig massan i de 100 meter höga isbergen. Ovanför ytan ser de ut som mindre öar och då skall man ändå veta att 6/7 av massan finns under ytan. Vädret var kanon, området kallas också Arktis riviera, och de flesta dagarna var det dryga 15 grader i luften samtidigt som solen värmde gott. När man svettas gäller det att komma ihåg hur kallt vattnet är. Det var precis lika mäktigt som jag hade föreställt mig att glida fram bland isbergen under en klarblå himmel. Isbergen finns i alla former och det finns djupa grottor och annat som man gärna skulle vilja undersöka närmare. Det första isberget jag närmade mig fick mig emellertid på andra tankar. När jag skulle fota det rasade det ihop helt utan förvarning och trots att det bara var tre meter högt fick jag parera vågor som var rejäla nog att ge mig en hälsosam respekt för de stora isbergen. Det var en märklig känsla att vara ute på havet och se isberg åt alla håll man tittade och det var spännande att navigera sig fram mellan de större isbergen utan att komma för nära. Det fanns gott om små öar att kliva i land på för att rasta och äta lunch. Den första ön jag stannade vid visade sig ganska snabbt ha en mängd invånare. Det tog 10 sekunder innan jag var omringad av en flock mycket hungriga draghundar. Jag hoppade raskt i kajaken och bestämde mig för att äta lunch på en annan ö. Det visade sig att varannan ö var bebodd av hundflockar. Tydligen sätter man iland sina draghundar på en ö över sommaren och kommer dit och matar dom med litet sälkött en gång i veckan. Luncherna blev ju litet mer spännande när jag nu fick gå iland med paddeln i högsta hugg och söka genom öarna för att konstatera att de var hundfria.


Sista två dagarna tältade jag på en ö i närheten av en glaciär som kalvade i havet. Det var en lugn och skön och glädjande nog myggfri plats. Jag fick senare veta att dom förra sommaren hade skjutit en isbjörn precis där jag tältade, men det visste jag ju inte då. Det var fascinerande att sitta i kajaken och titta på de stora isflaken som rasade i havet från glaciären. Jag fick besök av en turistbåt som trodde att dom skulle få se en inuit i en traditionell grönländsk kajak. Dom blev litet besvikna när dom fick se en turist i en plastkajak. Dom tog i alla fall ett kort åt mig så att jag fick en bild på mig själv i kajaken.

Sista kvällen började det hällregna och blåsa upp rejält och det kändes som tältet skulle blåsa sönder under natten. Jag var litet bekymrad eftersom jag hade en mils paddling till flygplatsen. Flyget skulle gå på eftermiddagen så jag var tvungen att ge mig i väg på morgonen. Jag hade tältat i en skyddad fjord och det var rejäl sjögång i den så jag såg inte fram mot den sista delen av paddlingen som var över öppet vatten till Kulusuk. Nu visade det sig att det inte var någon större fara, det blåste mindre ute på det öppna havet än i fjorden där jag hade tillbringat natten. När jag lämnade tillbaka kajaken blev outfittern överraskad över att se mig och menade att han trodde att det bara gått ett par dagar och inte en vecka. Det hade med andra ord tagit ett tag innan man saknades…

Jag kan verkligen rekommendera denna tripp. Flygbiljetten Reykjavik-Kulusuk t o r kostar c:a 3 000kr och kajaken kostade 1 800kr för en vecka. Boendet och maten hade jag med mig så det var ingen dyr semester när jag väl hade lämnat Island bakom mig. Från i sommar går det dessutom lågprisflyg mellan Arlanda och Reykjavik.
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2006-01-05 10:40   pricken007
Betyg: 4
Helt Ok trip
 
2006-01-05 10:43   Timeport
Betyg: 5
Bra skrivet, märks att det är en sifferintresserad revisor (mycket detaljer)
 
2006-01-15 19:37   balogh
Betyg: 3
Bra skrivet, bra röd tråd som gör att man vill veta mer.
 
2006-02-16 10:09   martolina
Betyg: 4
OJ, va härligt det låter!
Jag paddlar i Stockholms skärgård när isen lossnar och försöker tänka isberg...
Jag tipsar dig om en bergsvandring: gå in på www.thealps.com och kolla filmen om Capanna Margherita.
Hälsning
Marta
 
2006-02-16 12:16   Frettan
Betyg: 5
Fina bilder.och bra skrivet Har skälv varit i ammasalik/tassilaq. så detta väckte lite minnen.
 
2006-05-10 14:51   gasko
Betyg: 4
Härlig läsning, kanske bli en tripp mot grönland nångång...
Men när gjorde du denna resa?
 
2006-08-19 08:51   kjelleb
Betyg: 4
inspirerande berättelse, jag känner igen pirret i magen från vistelse på Spetsbergen, Gyllbergen är inte dåligt heller- från en borlängebo
 

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...