Fyra dagar i Jämtlandsfjällen

Jag var mycket inställd på att göra toppturer i somras (läs gärna min serie om Funäsfjällens 60 toppar), men mot slutet av sommaren började jag att tröttna på det och ville göra en vandring på tvären i stället. Såvida fjällen nånsin kan räknas som "på tvären"! Denna fyra dagars tur Nedalshytta-Helags-Gåsen-Sylarna gjorde jag i augusti 2018.

Dag 1 Nedalshytta-Helags

Jag älskar Sylarna-området, och har varit nyfiken på sträckan Helags-Gåsen i många år, så jag planerade turen med start i Nedalshytta i Norge. Det skulle bli en lång första sträcka till Helags, men utan besvärliga höjdskillnader, så det såg jag inte som ett problem. Det som däremot gjorde mig orolig var regnet som öste ner, väderprognosen sade att det skulle regna lite på morgonen och avta... men det var inte lite regn som föll nu. Det forsade våldsamt i alla bäckar och jag tänkte på alla vad som jag måste göra innan Ekorrpasset, och alla vad på sträckan mellan Helags och Gåsen. Jag känner mig alltid lite osäker om vad, så mer vatten var inte det jag behövde.

Nånting nytt som jag gjorde förra sommaren var att byta de vattentäta vandringskängorna mot vandringsskor i mesh. Skor är mycket lättare och mesh torkar fort, så man göra alla vad utan att oroa sig för blöta fötter. Det har funkat bra!

Med det sagt, så försöker jag ändå att inte bli blöt om fötterna så länge jag kan undvika det. Så vid varje vad bytte jag till foppatofflorna, tills det blev helt omöjligt att hålla skorna torra. Marken var blöt och lerig efter allt regn, och vid den fjärde bäcken kapitulerade jag och gick i vattnet i skorna.

Ekorrdörrens norra sida, lite sol nu men strax börjar det regna igen

Det var många norrmän på väg till Sylarnas fjällstation och de verkade tycka lite synd om mig, en ensam tjej i skor. En av dem var så pass orolig att han väntade på mig vid ett vad för att kolla om jag kommer över på egen hand. Jag visade tummen upp och gick rakt genom vattnet, jag skulle egentligen ha letat efter ett bättre ställe att gå över men nu ville jag ju inte visa någon svaghet!

Det finns en ganska tydlig stig från Ekorrpassets raststuga till Miesehketjahke, även om på kartan ser man bara en vinterled (senare hörde jag att stigen finns på nyare kartor). Regnet hade upphört och stigen var torr och fin men några kilometer innan Miesehketjahke fick jag ett problem som jag inte har upplevt förr - jag hade ont på ovansidan av fötterna. Jag resonerade att skorna satt för tight efter snörningen torkade, men det hjälpte knappt något när jag släppte snörningen.

Ekorrdörren från öster, och den lilla men fina stigen

Dagen hade varit lång, och jag kan inte påstå att jag njöt av vandringen särskilt mycket mot slutet. Allt jag ville var att ta av skorna! Men hur kämpigt det än var, så var det någon som hade det värre. Några km innan Helags gick jag om ett par tyskar, jag hade sett hur de stannade många gånger framför mig innan jag gick förbi. På Helags råkade vi hamna i samma rum, och jag fick veta att orsaken till att de hade stannat så många gånger var att tjejen hade en alldeles för tung ryggsäck. De skämtade lite att de hade packat för mycket pasta, men jag tror att de mångtaliga tyska rågbrödspåsarna som de spred ut vägde mer…

Dagens sträcka: 26 km

Det ser ut att regna vid Helags Fjällstation

Dag 2 Helags-Gåsen

Efter att jag hade så mycket ont i fötterna i går, var jag orolig hur det skulle gå med dagens vandring. Jag började dagen på bästa sättet dock, en rejäl Helags-frukost som skulle hålla mig flytande i många timmar. Älskar frukostar!

Det ser lätt ut, men jag är osäker om att vada så jag tog tid på att hitta ett lätt ställe som det här. Miesehkejohke i höjd med Hulkes rastskydd.

Efter jag hade ryggsäcken på mig och började vandringen, kom smärtan genast tillbaka. Inte särskilt roligt, men jag tyckte att det gjorde lite mindre ont när jag gick uppför. Och det skulle ju bli ganska många uppförsbackar innan Gåsen, trevligt!

Vädret var fint, jag såg hur det regnade lite överallt men inte just där jag var, utan jag fick stunder av solsken i stället. Helags-Gåsen är en fantastisk sträcka att gå, denna hade jag ju mest sett fram emot och den levererade!

Blir det mer fjäll än så här? Regn, sol, fjäll och renar!

Jag var så bekväm i mina torra skor att jag bytte till tofflorna vid varje vad, även om grundidén med skorna var att jag kan vada i dem. Men känslan att snöra på torra skor på iskalla fötter är så skön att det var värt besväret att byta! Annars hade jag lite huvudbry vid varje vad, att hitta ett ställe utan snabbt rinnande eller över knädjupt vatten tog lite tid. Det är ju inte så jättebesvärliga vad egentligen, men det är alltid 10 gånger värre i mitt huvud.

En märklig sten värt en liten omväg

Det här med fötterna började bli riktigt plågsamt. Det var helt omöjligt att njuta av vandringen när smärtan var så påtaglig med varje steg. Jag var så trött på att ha ont att de sista kilometerna från Gåsån till fjällstugan gick i snigelfart, jag fick knappt upp pulsen trots uppförsbacken. Nej, det var verkligen inte den njutarturen som jag hade planerat.

S:a Härjångsstöten på kvällen

Det var väldigt glest med folk i storstugan. En tysk man på sin första vandring och två tjejer som jag hade träffat under lunchen. Jag passade på att handla ett paket kex från stugvärden och hade det riktigt mysigt med min kopp te och kakorna, och snackade vandring med de andra och kollade hur solens sista strålar färgade Stora Härjångsstöten. Nu var det en njutartur!

Dagens sträcka: 18 km

Dag 3 Gåsen-Sylarna

Dagen var grå, och det visade sig att vandringen blev lika tråkig som himmelen. Smärtan gjorde sig påmind på en gång, och nu var det riktigt illa. Jag började tänka att jag inte kan fortsätta såhär och önskade för första gången att jag skulle haft sällskap som hade kunnat avleda tankarna. I brist på sällskap började jag att prata med mig själv, hur desperat är man då? Det visade sig att jag är ganska tråkig och pratämnen tog slut innan jag nådde Gåsåns rastskydd, men då märkte jag att smärtan hade avtagit lite grann, så nu visste jag att jag skulle klara mig till Sylarna. Med sisu om inget annat!

Sylarna

På den här sträckan finns det bara ett vad, Gåsån. Det var större än nånting jag gjort tidigare men det var inga problem, bra att ha erfarenheten i bagaget för framtiden!

På den här gråa dagen med fjällen delvis gömda bakom låga moln fanns det inte mycket mer att göra än att gå. Dagens höjdpunkt var en liten flugsvamp jag såg lysa några meter från stigen, så då jag fick dagens enda riktiga fotopaus. Den första flugsvampen jag har sett på kalfjället, alltid nåt!

Flugsvamp

Ett par km innan Gamla Sylen blev terrängen lite besvärlig, det var väldigt blött och marken var mjuk, bara gyttja där du aldrig vet hur djupt du kommer att sjunka med varje steg. Det gick att hitta några stenar för att undvika leran, så jag gjorde det. Hoppa hoppa kliv kliv hoppa kliv, ända fram till Gamla Sylen där man ansluter till den vältrafikerade leden som hör till Jämtlandstriangeln.

Från Gamla Sylen finns det spångar över trixiga ställen, och jag matade på för allt jag var värt. Jag hörde bastun kalla mig och längtade efter att vila mina ömmande fötter i värmen, och gick om massor med folk (det är ju Jämtlandstriangeln, som har blivit galet populärt). Det blåste ganska hårt men jag hade sluppit det värsta eftersom jag kom österifrån, men dom stackare som kom från Storulvån hade haft vinden emot dem hela vägen. Jag pratade med några på kvällen och de bekräftade att det hade varit ganska jobbigt!

Det var annars också intressant att prata med de andra. Jag har en tendens att haka mig på saker som gör mig osäker, men jämfört med dessa som kanske är på sin första fjällvandring, framstår jag som en veteran. Så det var lite roligt att höra, min osäkerhet gör att jag sällan uppskattar det jag faktiskt har erfarit under alla dessa år som fjällvandrare!

Dagens sträcka: 18 km

Dag 4 Sylarna-Nedalshytta

Det blev en jättefrukost igen, tack Sylstationen! Himmelen sprack up på morgonen, så jag hade en finfin utsikt mot Storsylen när jag började vandringen. Jag valde att gena mellan passet mellan Lillsylen och Vaktklumpen i stället för att följa leden norr om Vaktklumpen. Jag har gått den här genvägen förr och visste att den bjöd på fina vyer, och så var det idag också i det varma solskenet.

En fin morgon vid Sylarna

Det var kanske bastun i går kväll, men fötterna gjorde inte lika ont som tidigare. Visst hade jag en känning fortfarande, men tog äntligen en värktablett som fick smärtan att försvinna nästan helt. Varför tog jag inte en värktablett tidigare, hör jag er fråga? Svaret är att jag är dum i huvudet - för det första så tänkte jag inte på att en värktablett hjälper med fötter, och för det andra, hade jag bara en tablett och ville spara den i fall jag fick huvudvärk. Japp, en (1) tablett för hela vandringen. Smart eller hur?

Utsikten mot Norge från passet mellan Lill-Sylen och Vaktklumpen

När man tar den norra leden mellan Nedalshytta och Sylstationen, finns det bara ett vad, den nedanför Syltjønna. Inga större problem här, och jag passade på att stanna för lunch. Jag älskar det här stället, jag har besökt Syltjønna ett par gånger tidigare och haft tur med vädret varje gång. Den första gången var det helt vindstilla och jag fick se topparna speglas i vattnet, det var magiskt!

Ån som kommer från Syltjønna, med Storsylen i bakgrunden.

Från ån vid Syltjønna till Nedalshytta är det lätt vandring, det finns spångar över blöta ställen och inga besvärliga höjdskillnader. Jag var ändå trött när jag kom fram, kanske inte så mycket från själva vandringen än från smärtan som jag lidit av i nästan fyra dagar. Som helhet blev vandringen naturligtvis inte så bra som jag hade hoppats på, men nu på efterhand är det lätt att glömma hur ont jag hade, och bara titta på bilderna och längta tillbaka!

Dagens sträcka: 18 km

Fötterna

Senare fick jag reda på att smärtan i fötterna kom från en klämd nerv. Så det så jag spekulerade i början, att skorna satt för tight efter de torkade. Jag har aldrig varit med om nånting likadant och verkligen hoppas att det inte händer igen!