Bara en vanlig tur

Bara en vanlig tur

Uppåt, uppåt! Det går sakta, kondisen är inte vad den borde och packningen är tung. Har hållit på sedan tidigt imorse och klockan börjar dra sig mot ett. Jäkla backe som aldrig vill plana ut, och får jag syn på en plätt där köket kan stå utan att tippa omkull så åker kaffepannan fram.

Men det är flera timmar sedan jag tänkte det, och inget kaffe blivit kokt. Sabla berg! Utsikten bakåt är dock magnifik, med hela Jungfrau massivet badande i solljus och luften är kristallklar. Lavinerna har börjat gå och det smäller som kanonskott, ekot rullar mellan bergen.

Fot för fot går det uppåt och jag får vila ofta nu, det är brant. Har tröttnat på att haka av mig ryggsäcken varje gång, utan sätter mig bara rätt ned. Hör en gems fnysa men jag får inte syn på den. Sjuttiofem till hundra meter kvar till passet, det här går ju fint.

Den sista biten får jag sällskap av en glaciärbäck, det är säkrast att jag fyller på vattenflaskorna och passar på att ta en klunk. Vattnet är friskt och kallt, nästan för kallt, hela munnen blir bedövad.

Går vidare på hala stenar bara några tiotal meter upp, där utbreder sig dalen jag har varit på väg mot hela dagen. Den är nästan som en amfibieteater, med berg på tre sidor och fri utsikt över Jungfrau på den fjärde. En flock gems brukade beta här i solnedgången och tältet kommer snabbt upp, mössa och tröja åker fort på för här är det ingen värme. Maten blir god, champinjonsoppa med pulvermos.

Medans kaffet håller på att koka upp så börjar gemsen dyka upp i allt större flockar. Där sitter jag lutad mot en sten med en mugg efterlängtat kaffe, mätt och belåten, när jag ser ut över bergen i den falnande solen. Killingarna hoppar och leker på snöfläckade fältet, gemsen som betar på det saftiga gräset.

Ja ni vet! Det är lycka det, så när man kommer hem frågar folk varför man inte kan fira semester i lugn och ro, nere i Timmernabben. En sådan fråga va?!

(Här är en bild på vandraren, det är 40 år sen bilden togs. redaktionens anmärkning)