Äventyrliga dagen, den tionde deltagaren!

Elin 16 år från Tyresö blev den tionde deltagaren i Äventyrliga dagen, Friluftsfrämjandets och Bergans of Norways välgörenhetssatsning på ungdomar som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag.

Av: ulindh

Äventyrsberättelse:

Friluftsfrämjandets och Bergans of Norways välgörenhetssatsning Äventyrliga Dagen mötte denna gång upp med Elin 16 år från Tyresö som bland annat kämpat med självskadebeteende. Äventyrliga dagens syfte är att ta med ungdomar, som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag, ut i naturen på ett äventyr som sträcker sig över ett helt dygn.

Jag märkte direkt att Elin var taggad på att komma ut i naturen. Hennes stora hundintresse gör att hon tillbringar mycket tid i naturen och hon kände redan till de positiva effekter hon känner av, att få vara utomhus och samtidigt vara i aktiv rörelse. Att träna hundar i naturen är också friluftsliv. Dock tror jag att hon med de kunskaper hon lärde sig under Äventyrliga Dagen så möjliggörs mycket längre vistelser utomhus tillsammans med sin hund.

Vi började med att lägga i kanoten i ett sjösystem sammanknutet av åar som till slut mynnar ut i Östersjön. Väldigt vacker paddling i trånga passager med en del lyft över forsar. Både snokar och kopparödlor hade letat sig fram i solgasset. Vi stannade på en ö för lunch och många bad blev det för hennes Malinois hund som just fyllt 1 år. Första gången i kanot var det för hunden men hon lugnade snart ner sig vilket resulterade i en tryggare framfärd.

Vädret var strålande varmt, men man kunde lätt svalka sig i vattnet. Efter sista lyftet så kom vi ut i Östersjön. Braxarna lekte i vassen och vi såg många mörka skuggor fara förbi bredvid kanoten. Efter drygt en mils paddling så drog vi upp kanoten invid stranden och tog sikte på vandringsleden som ledde in i Tyresta nationalpark.

Nu hade vi två mils vandring framför oss, men vi vandrade på i bra tempo genom skogarna i Tyresta. Vatten fyllde vi på i små sjöar längs med vägen. Packningen på ryggen var inget problem för Elin som höll ett högt tempo och vi nådde vår lägerplats redan till kvällningen.

Ordförande för Tyresö lokalavdelning Jörgen Arnstad anslöt med sin fru och introducerade Elin i alla aktiviteter de bedriver. Elin tyckte vandringsdelen lät väldigt intressant men nappade även på att lära sig paddla kajak. Kontakt knöts och jag tror de kommer få se en hel del av Elin på sina aktiviteter framöver. Under solnedgången gick vi igenom eldlära och förståelsen för hur en liten gnista blir till värmande brasa.

Efter att ha pratat om livet, krav och prestationer och vem det egentligen är som styr över ens eget liv så kröp vi väldigt trötta till kojs. Hunden som aldrig sovit i tält morrade dock en del över alla skogsljud innan hon vande sig och även hon somnade. Morgonen därpå så gick vi genom obanad teräng ut ur Tyresta nationalpark och tillbaka till vår startpunkt. En mycket härlig Äventyrlig Dag och en ny väldigt trevlig bekantskap. Ska bli väldigt roligt att följa Elin och se vad hon hittar på i framtiden.

// Sören Kjellkvist

Elins ord från dagen: Det var super roligt att få åka ut på en Äventyrlig dag med Sören. Dagen anpassades bra efter mig och min vovve. Jag fick lära mig massor av nya grejer som jag kommer kunna använda mig av när jag börjar att vara ute och tälta mera. Den här dagen betyder väldigt mycket för mig och jag och Sören hade många roliga och intressanta diskussioner. Tack för den här möjligheten!

// Elin

Åtgärder vid självskadebeteende:
Att skada sig själv kan innebära att man gör illa sin kropp på något sätt, eller att man utsätter sig för något skadligt eller riskfyllt. Det brukar vara ett sätt att försöka bli av med jobbiga tankar och känslor. Fysisk smärta kan upplevas som lättare att stå ut med än känslomässig smärta. Många känner lättnad precis när de skadar sig. Men efteråt brukar ångesten öka. Att skada sig själv innebär nästan alltid att problemen blir större på lång sikt. Läs mer på UMO:s hemsida.

Motivering:

Jag har alltid varit en utåtriktat och positiv tjej som alltid hade ett leende på läpparna. Men när mina föräldrar skilde sig när jag var 12 år så förändrades det. Jag var ungefär 11-12år när mina föräldrar bråkade väldigt mycket i samband med det upptäckte jag vilken befrielse det var att skada sig, en undanflykt för att fokusera på den fysiska smärtan istället för att känna psykisk smärta. I början på 2013 så eskalerade mitt självskadebeteende rätt så mycket. Det slutade med att jag hade sår/ärr över hela armen. Jag behövde aldrig berätta för mina föräldrar utan dom såg det själva och blev väldigt arga/ledsna och förstod inte riktigt vad dom skulle göra. Dom försökte söka hjälp till mig hos BUP men väntetiden var alldeles för lång för att få prata med någon. Jag hade också problem med migrän, i de värsta fallen nästan varje dag, vilket verkligen gjorde mitt liv till ett helvete.
Mamma mådde även väldigt dåligt i den här perioden och drack alkohol. Först i början bara på helger sen blev det lite mer än så. Hon drack mest i smyg. När hon var full så tog jag hand om min bror och såg alltid till att mamma gick och la sig. Det var väldigt jobbigt att se sin mamma i det tillståndet. Hon tog hjälp ganska fort för sitt alkohol missbruk, men då dök ett annat problem upp. Hon drabbades av Epilepsi. Under den perioden var hon på sjukhuset ganska mycket. Hon det var flera gånger och hennes kramper var så allvarliga att vi trodde hon skulle dö.
Min lillebror som är 2 år yngre än mig började hamna i mer och mer problem vid den här tiden också. Han hamnade i fel umgänge och började röka, prövade droger och började hålla på med grafitti. Han har diagnoser som gör att han behöver väldigt fasta regler. Vilket gjorde att jag kände att jag behövde agera "mamma" för han när det var stökigt.

I början när mina föräldrar skilde sig så bodde jag varannan vecka hos mamma och pappa. Sen flyttade jag helt till mamma för att jag hade närmre till mina vänner hos henne. Men pappa har alltid varit min favorit. Han skaffade en ny flickvän efter mamma som jag hade väldigt svårt för då.
Sommaren 2014 skaffade vi en hund hos mamma. Jag tänkte "Nu när vi skaffar valp så kommer allt bli bra, jag kommer må bra. Då har jag allt jag någonsin velat ha". Riktigt så blev det ju inte. Men hon fanns alltid där för mig. I stunder jag inte ville leva längre så kunde hon ligga tätt in till mig i sängen och då tänkte jag "Jag kan inte lämna henne själv i det här helvetet", så hon blev min mening med livet. Ibland var livet så jobbigt att jag helst bara ville sova genom hela dagen. Men då hade jag en hund att ta hand om. Så då var jag tvungen att stiga upp. Vilket var väldigt bra för mig. Det kanske låter fjantigt men hon är en stor del till att jag finns idag.
Sommaren 2016 bestämde jag mig för att flytta till en helt ny stad för att gå gymnasiet med min vovve. Det som lockade mig dit var att få bo själv, flytta ifrån min familj och utbildningen (hund). I början gick det väldigt bra, sen började jag känna hur jag tappade greppet sakta över min situation. Började skada mig själv igen och eftersom jag har all kontroll på exakt vad jag ska äta, när jag ska äta osv så blev maten ett problem en liten stund. Jag började hets äta för att sen spy upp det. Jag fick hjälp av en kurator på skolan med mina problem. Och hon kunde verkligen beskriva exakt hur jag kände. Hon tog mig väldigt seriöst. Har pratat med psykologer förut men de känns som de inte tagit mig så seriöst.
Idag så mår jag mycket bättre, min familj har fortfarande lite problem, men jag tycker att huvudsaken är att jag mår bra i mig själv. Jag är ett levande bevis att man klarar sig igenom svåra saker i livet. Man ska aldrig ge upp! Idag är min största dröm att jobba med att träna hundar, antingen träna upp polishundar eller försvarsmaktens hundar. Kan även tänka mig att hålla på med terapi hundar för att hjälpa psykiskt sjuka. Men tanke på hur mycket min egna hund hjälpte mig.

Jag skulle tycka det vore jätte kul att få komma med i den äventyrliga dagen för att lära mig mer om friluftslivet. För mig är det en befrielse att komma ut i naturen och tänka på annat.
//Elin 16 år.

I samarbete med

Äventyrliga dagen!
Bergans of Norways välgörenhetssatsning för ungdomar och vuxna, som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag, och behöver en andningspaus och inkörsport för att själva komma igång med sitt eget friluftsliv.

Ansök till Äventyrliga dagen här!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer

Efter långa diskussioner kring ämnet avgifter och allemansrätt kommer här en sammanfattning av tråden och även en omröstning. Vad tycker du i frågan?

Att bygga broar

Common Values United jobbar för att öppna upp den svenska naturen för "barn från tredje kulturen". 7 kommentarer
Tävla om ett exemplar av ”Barnens fjällbok – En handbok för unga fjällvandrare”.
Glaciärvandring, klättring och balansgång längs en smal kam. Att ta sig till Sveriges två högsta toppar är inget för den höjdrädda. 4 kommentarer
Föreningen Hej främling och STF arrangerade förra helgen en fjällvandring för att ge fler möjlighet att må bra och hitta nya vänner.

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...