Med osynliga handikapp i vildmarken

Skriver om hur det är att ha osynliga handikapp inom friluftsliv. Blandat kompott. En fokuspunkt just nu är planeringen och förberedelserna kring mitt första riktiga långtur på 150mil från Norrköping-Kiruna.

Officiell rutt

Nu har jag lagt in den officiella rutten här på Utsidan.se
och det ska också komma strax på hemsidan (panicmode.se)

I Färdspåret finns en projektbeskrining också.

Som redan uppenbarligen märkts, så är jag ingen avid duktig friluftsbloggare. Det kommer med tiden hoppas jag.
Trots att min hemsida är för närvarande på engelska och många bloginlägg där på engelska, så kanske jag håller det på svenska i framtiden.
Problemet är givetvis språket.
Jag har inget skrivstöd i svenska, vilket jag har i engelskan.
Hur läsligt eller oläsligt det blir, ja, det återstår att se.

Med tiden hoppas jag också kommer över tröskeln med flashiga "titta, jag dricker en kopp kaffe i skogen"-bilder.
Ärligt, är det inte min grej.
Jag föredrar mer stämningsfulla natur och landskapsbilder.
Dock är det inte lika inspirerande och populärt, så jag jobbar på en kompromis där.

Vidare jobbar jag hårt med förberedelserna till vandringen (med träning, kost, övningar mm) men har svårt att hitta en bra balans på hur man på ett tillräckligt attraktivt och intressant sätt visar det publikt.
Det är ärligt talat en större utmaning för mig just nu än dra 30kg däck dagligen genom skogen...

Det sociala och publika aspekten är väldigt svårt.
Men hur kan man förespråka för något om man gömmer sig under en sten, eller hur?
Men min sten är trygg och kommer ur trygghetszonen är ett långt och progressivt arbete.

I framtiden hoppas jag på bli bättre på hosta upp mer bilder och ha mindre texter. Ni kan ju alltid hoppas eller hur?

Tack för ert stöd.

Inlagt 2017-04-13 01:35 | Läst 1783 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Aktuellt: Kolbullar