Skriver om hur det är att ha osynliga handikapp inom friluftsliv. Blandat kompott. En fokuspunkt just nu är planeringen och förberedelserna kring mitt första riktiga långtur på 150mil från Norrköping-Kiruna.

Jag är en annorlunda hiker. Från den amerikanska minioritetsrörelsen #unlikelyhiker

Det innebär att jag är varken slim, fit eller i bra funktion.
Ändå väljer jag att vara ute och frilufta precis som vem som helst annars.
Måhända att jag är långsammare, går inte ut så ofta eller så gör jag annorlunda saker som den gemene friluftaren inte gör.

Mina handikapp syns inte utåt men de finns där och är del av min vardag.
De definierar inte mig och de begränsningar de för mig sig överkommer jag genom se på fördelar och metoder som gör att jag kan ändå göra de saker jag vill göra.

För mig är friluftsliv som bäst solo, i kyla, helst med mycket snö, med en kamera i handen, ta sig dit få eller ingen varit och gärna långt.
Till fots, kajak, uppåt eller neråt, iland eller i vatten.

Sky is the limit!

Användarnamn: Mummis

Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Litteratur, Multisport, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Resor, Lifta eller Hitchhiking (alternativ resesätt). Exploration (upptäcktsfärder) Forskning Gadgets Naturfoto Journalistik Äventyr Kalla miljöer Nomad

Mer på profilsidan


2017-05-12

Med en dag i taget så kan man nå målet ändå

Så där ja,har kommit en rejällt bit på det mesta inför resan.
Ganska skönt.
Den ekande och bristande nivå på bilder och texter beror främst på två saker:
-Tid och hälsa.

Även om mycket har gott förvånnansvärt bra, över förväntan, så har tex hälsan inte gjort det. Det har tagit stryk på bla träningen, så det suger lite.
Det positiva är att nu har jag fått garanterat att det blir operation innan Juli och istället för chemo, blir det hormonbehandling. 

Det är skonsammare för kroppen (nåja) och jag kan fortsätta träna och planera inför vandringen.
Tyvärr så lär jag inte vara lika super fit som jag hade hoppats men å andra sidan, att jag la planen på 180 dagar var ju med sånt inräknat. Eftersom det inte är någon tävling precis så kan jag ta det lugnt och lyssna på kroppen.

Och det har också blivit en rad andra beslut och ändringar:
Tex ska textbloggarna (här och på hemsidan) vara komplement till videobloggen istället. Efter mycket diskussioner så blev det bestämt att det är mer interaktivt än en massa texter.
Den som nu vill fördjupa sig i något jag visar i video kan i sin tur gräva i texterna som finns.

Innan resan kommer videosarna vara mer glesa men också mer arrangerade, medan under resan kommer de komma efter schema och oklippta. Kanske en och en annan live-sändning med.

Så slut summering:
Jag tar en dag i taget. Att säga att det inte är stressigt är helt klart att ljuga men jag gör mitt bästa och det är väl det som räknas.

Kommande tid är det hälsa, beräkningar av förbrukningar (mat och ström) sen inköp till dessa.
Just inköp vs budget är så klart ett stress moment eftersom allting betalas av min egen pension, så det är lite pilligt.
Kamera-strul har inte hjälpt budgeten, så jag får se hur jag löser sånt. Än så länge är det som sagt, beräkningar, hälsa och träning fokusen ligger på.
Eftersom jag har alltför många sjukdagar senaste tiden, så blir det att lägga krutet på det administrativa.

De braiga dagar, drar jag däck, drar jag åt skogen och slöjdar lite. :)


Det var updateringen för den här gången.
På återseende.



Läs mer i bloggen

2017-12-10

Vad gör man när man kommer till en bump på vägen?

Då kliver man över det!
Stora som små, ibland möter man dom: bumpar.
Min resa, som tagit längre tid och enbart blev 17mil, kom till en bump. Jag ämnar kliva över det, så att säga, sen fortsätta.

Någon annan tanke har jag inte.
Inget att sörja över.

2017-11-22

Livets vatten

I vilket aktivitet som helst gäller tillgång till vaten A och O.  Vi pratar om släcka törst såväl såsom matlagning.

Vatten har egentligen varit en bristvara. Fast jag planerat i över 1 år med kartan så har det varit mycket som varit annorlunda än skogsvandring. 

2017-11-16

Sirap blandad trimmad köttbulle

Det är dag3. Längre än till Kalbo har jag inte kommit. 

Lägerplatsen är skit. Jag vågade inte fortsätta, så jag lägrade. Men vila fick jag inte. För buckligt. Glömde saker kvar i pulkan men jag orkar inte.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.