Flera veckors sängliggande var ingen rolig historia, men nu är både skuldran ganska så läkt och även infektionerna.
Ångesten får jag dämpa med piller för det har jag inte tid med.
Egentligen är jag hur peppad som helst, men det känns lite sisådär att inte fått använda utrustningen senaste 2 veckorna.
Ska försöka resa tältet en gång till idag så att jag inte får någon otrevlig överraskning väl på plats.
Packningen
Tack vare en del uppgraderingar på kläder och en del utrustning så är grundpackningen nu, med stavar, hygienartiklar och en termos fylld med vatten, knappa 16kg.
Det är alltså en minskning med nästan 10kg sen i somras, förvisso så hade jag med mig extra skor och kamera...
Efter genomgång av prylarna för femte-elfte gången, så upptäckte jag att en av pannlamporna gått sönder. Tur att jag hade en extra.
Det var flera saker som jag fått ersätta.
Idag får jag också snällt hosta fram ett par solbrillor eftersom jag inte kunnat besöka Synsam Sports i Stockholm för att ha brillor från dom.
Kamera
En annan dilemma är då att jag kommer lämna min Nikon hemma.
Den väger för mycket om man ska ha med stativ å allt som behövs för driva den. Det får bli GoPro istället och ett made-in-China lättare stativ. Bättre än ingenting.
Man tager vad man haver.
Till hösten får jag nog försöka ersätta min DSLR med något mindre bulkigt, för precis som med vandringen/liftande i Tyskland, så blev kameran mest liggandes i väskan och på tok för lite bilder.
Jag är en annorlunda hiker. Från den amerikanska minioritetsrörelsen #unlikelyhiker
Det innebär att jag är varken slim, fit eller i bra funktion.
Ändå väljer jag att vara ute och frilufta precis som vem som helst annars.
Måhända att jag är långsammare, går inte ut så ofta eller så gör jag annorlunda saker som den gemene friluftaren inte gör.
Mina handikapp syns inte utåt men de finns där och är del av min vardag.
De definierar inte mig och de begränsningar de för mig sig överkommer jag genom se på fördelar och metoder som gör att jag kan ändå göra de saker jag vill göra.
För mig är friluftsliv som bäst solo, i kyla, helst med mycket snö, med en kamera i handen, ta sig dit få eller ingen varit och gärna långt.
Till fots, kajak, uppåt eller neråt, iland eller i vatten.
Sky is the limit!
Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Hundspann, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Litteratur, Multisport, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Resor, Lifta eller Hitchhiking (alternativ resesätt). Exploration (upptäcktsfärder) Forskning Gadgets Naturfoto Journalistik Äventyr Kalla miljöer Nomad
Etiketter:
Mot Örnsköldsvik!
Ja imorn bär det av till mitt älskade Norrland.
På torsdag blir det Höga Kusten Winter Classic, yay!
Murphys lagar
Olyckor kommer sällan ensamma heter det.
Just nu känns
Influensan har kommit till min arbetsplats och jag kanske är en av dess offer.
Är nu ordinerad absolut vila och minimalt med fysiskt aktivitet, sen feberutveckligen bevakas vidare.
Om febern är fortfarande över 38 imorgon morgon så lutar det som jag är nästa offer. Tack för den smittan.
Är det en förkyldning deluxe får jag sött nog morfin för hostan och därmed är hajken på Höga Kusten fortfarande aktuell.
Jag får bara se till att verkligen gå lugnare än lugnast tempo och ha så mycket vila det går. På kvällen blir det att gå i bingen direkt efter middagen.
Skulle oturen fortsätta och det är influensa, så får jag inte ens delta på grund av smittorisken.
Ja, så det här plus då den förbaskade nervskadan gör mig evig bitter.
Det är en gåva från mina arbetskollerger jag helst hade sluppit att ha så här dags. Men det är bortom min kontroll.
Allt jag kan göra nu är att vila.
Nedsatt excekutiva funktioner och kognitiv flexibilitet
Jaha,
Vid vissa mentala sjukdomar och skador, händer det ofta att dessa två delar i hjärnan påverkas.
I folkmun och det dom flesta kanske märker och ser är just kort-tidsminnes problematik, tal och skriftsvårigheter men också generellt påverkade handlingsutförande.
Då det händer väldigt mycket kring mig samt att jag olyckligt varit delvis sjuk i ett gäng veckor så har detta tagit sig en smäll på hjärnfronten.
Eftersom mitt handikapp är medfött, finns inga mediciner att ta, utan man får ta till sig hjälpmedel, hjälp/avlastning av andra samt använda sig av vardagsstrategier för att reglerna svårigheterna.
Och just det systemet är lite halvkollapsat hos mig.
Så jag har märkt att succesivt, de senaste månaden/månaderna att mina excekutiva funktioner och kognitiva förmågor gått och blivit ännu mer utsatta och försvagade.
